Ram, bemötande

Hjörne & Säljö (2008) betonar vikten av att skolan bemöter varje elev med värderingar som gör att de inte riskerar att misslyckas. I samtliga skolor blir elever med ADHD problembärare. Det förekommer få diskussioner på berörda skolor som berör skolans organisation och hur den kan modifieras för att underlätta en elevs skolmöjligheter.

Både Hjörne & Säljö (2008) och Kärfve (2000) lyfter problematiken med att den enskilde eleven får bära problemet utan att man tittar på undervisningssituationen, organisationen. De ifrågasätter om detta är ett samhällsproblem, det är betydligt mindre kostsamt att lägga problemet hos den enskilde eleven. Detta kräver inga större och kostsamma åtgärder jämfört med om struktur och undervisning skulle behöva ifrågasättas.

Det framgår tydligt i studien att bemötande ger möjligheter eller blir ett hinder i elevens utveckling. Bemötande är något som de intervjuade pedagogerna ständigt återkommer till som en viktig faktor i arbetet med eleverna. En faktor som påverkar elevens

möjlighet till bra skolgång och möjligheten att sluta skolan med ett gott självförtroende.

Pedagogerna menar att vissa kollegor kan möta dessa barn och andra inte. Detta kan visa på okunskap och/eller ovilja men oftast säger pedagogerna handlar det om kollegors sätt att möta och respektera eleverna, om de kan se elevers olikheter och uppskatta det.

I studien framträder tydligt att bemötande är en ram som begränsar elevers möjlighet till en mer optimal skolsituation. Enligt Lgr 11 ska alla som arbetar inom skolan: ”…

uppmärksamma och stödja elever i behov av särskilt stöd, och samverka för att göra skolan till en god miljö för utveckling och lärande” (Skolverket, 2011, sid 14). Skolan är en komplicerad miljö att vistas i liksom samhället som idag ställer betydligt högre krav. Krav som elever med ADHD har svårt att hantera och därför är det viktigt att skolan är tydlig med de värden de representerar och att de som arbetar i skolan aktivt utövar dessa värden.

Skolledningen nämns mycket sparsamt i intervjuerna. Mycket talar för att det som sker runt elever med ADHD sker på individ- och i viss mån grupp-nivå. Det enda som är relaterat till organisationsnivå är beslut om elevassisten eller extra vuxenstöd i klassen.

- 43 -

Bemötande handlar om värdegrund. Att se varje elev som en individ med möjlighet att utvecklas. Att en elevs problem är en skolangelägenhet och inte ett individproblem. Den värdegrund som skall finnas måste byggas från organisationsnivå. Denna begränsande ram är en ram som går att påverka till att börja med utan stora kostnader. För att minska den begränsande effekter på längre sikt krävs en ekonomisk satsning, Ahlberg (1999) talar om en arena för reflektion, möjlighet för tankeutbyte och i förlängningen

handledning för pedagoger.

Att lyckas är mycket viktigt för att bygga självförtroende och detta är något som elever med diagnosen ADHD ofta inte har så mycket av. Därför måste alla som finns runt dessa elever ständigt ha ett bemötande som gör det möjligt för självförtroende hos alla att växa, att tillåta möjligheten att göra olika för olika elever.

Karlsudd (2002) talar om positiv stämpling. Egenskaper kan värderas olika i olika sammanhang. Den egenskap som värderas negativt i ett sammanhang kan istället värderas positivt i ett annat. Att se eleven som betydelsefull och även behandla den på så sätt, ger upphov till en positiv stämpling. Karlsudd (2002) menar att en förutsättning för positiv stämpling är ledningens stöd till personlen.

8.4 Möjligheter

Möjligheter är inte en ram men kanske ett medel att spränga begränsande ramar. De intervjuade pedagogerna visar på entusiasm och framtidstro i sitt arbete. De ser många möjligheter i sitt arbetet med elever med diagnosen ADHD. Möjligheter är att skapa en grundav struktur, förberedelse och beredskap, enkelt i teorin men svårare i praktiken.

Dessa pedagoger har en värdegrund som är inkluderande. De är mycket medvetna om att det är deras handlande som avgör om eleven i fråga blir inkluderad eller ej.

De ser stora möjligheter i arbetet med sina elever med ADHD. Inbyggt i möjligheter ser pedagogerna svårigheter med skolans skrivna och oskrivna regler. Det är svårt att inte

”göra lika”. Skolan vill i allmänhet att alla regler skall gälla alla, det är ofta inte tillåtet att särbehandla en elev i positiv bemärkelse, vilket pedagogerna tycker är nödvändigt med elever med ADHD. Det är vi i skolan som skall möta dessa, inte med fyrkantiga ramar utan med möjligheten att göra olika. Det är inte de som skall anpassas efter miljön utan miljön som skall anpassas sig till dem och de kan vi göra genom att lyssna på dem.

- 44 -

9. Diskussion

I detta kapitel kommer en diskussion om metodval, vad som har känts som relevanta val och andra val som kan ifrågasättas. Därefter kommer resultatdiskussion och förslag på pedagogiska implikationer. Slutligen framförs tankar om fortsatt forskning.

9.1 Metoddiskussion

Den hermeneutiska utgångpunkten med kvalitativ ansats passar studiens syfte att belysa olika strategier som pedagoger använder och deras syn på möjligheter och svårigheter i mötet med elever med ADHD i skolan. Metoden har varit kvalitativa intervjuer med semistrukturerad form. Denna form av intervjuer gav mig som forskare en möjlighet att se verkligheten från de intervjuade pedagogernas synvinkel (Kvale & Brinkmann, 2009). De semistrukturerade intervjuer blev till strukturerade samtal (Bryman 2011) beroende av att pedagogerna var mycket meddelsamma. Min egen praktiska insikt i ämnet bidrog till att jag hade möjlighet att ställa relevanta följdfrågor under intervjuerna och på detta sätt leda samtalet framåt. Intervjuerna har gett ett fylligt och nyanserat material att bearbeta och stora möjligheter att få syn på strategier, hinder och möjligheter som pedagoger har i sitt dagliga arbete med elever med ADHD.

Trots mycket förberedelse gällande den tekniska inspelningsdelen fanns en osäkerhet hos mig inför intervjuerna. Det var nog detta jag trodde kunde gå fel. Det visade sig dock helt obefogat. Allt fungerade och jag fick mycket bra ljudkvalitet på det inspelade materialet vilket gjorde transkriberingen i det avseendet lätt. På grund av en viss

tidspress började jag transkriberingen av mitt material omedelbart. Detta visade sig vara en mycket bra strategi då jag dels upptäckte vissa mönster tidigt men också att jag saknade viss information. Detta kunde jag lyfta vid kommande intervjuer.

I ett tidigt stadium av planeringen för denna studie fanns planer på att också använda mig av enkäter. Denna tanke ströks på grund av tidsbrist. Enkäter hade gett studien en kombination av kvantitativ och kvalitativ metod vilket enligt Bryman (2011) kan kompensera brister i att endast använda ett metodval. En enkät kunde gett mer empiri till studien men framför allt skulle jag använt den för att göra mitt urval av pedagoger till intervjuerna. De pedagoger som anmälde intresse för att delta i intervjustudien är alla mycket intresserade av och engagerade i arbetet med elever med ADHD, detta medför att de har en positiv syn, och på så sätt kan deras svar till viss del vara

onyanserade. I en föregående enkätundersökning hade möjligheten funnits att få svar som visade på en annan syn. På detta sätt kunde jag fått tillgång till en annan grupp av pedagoger och intervjuat dem. Mitt urval har en relativt stor spridning på fyra skolor, tre kommuner, två mindre F-6- skolor och två större F-9-skolor, två av dessa har även egen förskola. Denna spridning gör att jag anser att mitt urval är relativt tillförlitligt.

För att öka trovärdigheten hade jag planer på att låta de intervjuade pedagogerna läsa sin transkriberade intervju och/eller min studie under arbetes gång. Dessa planer har jag avstått ifrån dels av praktiska skäl men också av skäl som framförs i litteratur om viss skepsis till detta tillvägagångssätt (Ahrne & Svensson 201; Bryman 2011). Det finns andra sätt att göra studien trovärdig, att tydligt redogöra för och motivera de val man för i forskningsprocessen vilket enligt min mening har uppfyllts (Ahrne & Svensson 2011;

Bryman 2011; Kvale & Brinkmann 2009; Thurén 2007).

Kvale & Brinkmann (2009) lyfter att antalet intervjupersoner beror på studiens syfte.

Författarna nämner att 5-25 intervjupersoner kan utgöra ett lämpligt underlag. Kvale &

- 45 -

Brinkmann menar att sex personer ur en urvalsgrupp kan vara för lite. Detta innebär att mitt intervjuunderlag ligger precis på den undre gränsen. Kvale & Brinkmann (2009) lyfter vidare fram att antalet inte är det avgörande utan att förarbete och analysen av intervjuer har större betydelse. Mitt resultat visar på stor samstämmighet men möjligen skulle fler nyanser synas i resultatet (se vidare resultatdiskussionen).

Citaten är skrivna med det språk de intervjuade pedagogerna använde utom vid något tillfälle när de pratade om sina elever och använde han eller hon. Jag har då använt

”hen” istället för att bevara anonymiteten. I framskrivningen har jag valt att ej ge de intervjuade fiktiva namn eller benämna dem på annat sätt. Istället har jag valt att bara skriva om pedagogerna och om det är en eller flera som har gett uttryck för en åsikt.

Detta är gjort för att uppfylla konfidentialitetskravet gällande både pedagogerna och indirekt de elever de arbetar med eftersom pedagogerna tar exempel ur sin dagliga verksamhet. Ahrne & Svensson (2011) beskriver att den intervjuade i situationer kan utlämna uppgifter om tredje person vilket medför att det är extra viktigt att tänka på att skydda både uppgiftslämnare och övriga.

9.2 Resultatdiskussion

Syftet med mitt arbete har varit att belysa användbara strategier pedagoger använder i det dagliga arbetet med elever med diagnosen ADHD. Det har också varit att synliggöra möjligheter och svårigheter i detta arbete samt den beredskap som finns.

Alla intervjuade pedagoger är övertygade om att ADHD har biologiska orsaker. De lyfter fram att de tror att det samhälle vi lever i idag försvårar för dessa elever. Detta tror jag har stor inverkan på hur de ser på sitt arbete med eleverna. De försöker hela tiden skapa bra möten med sina elever (Jenner 2004; Hattie 2008; Hammarén 2009). De berättar om möjligheter att väcka intressen och skapa motivation (Jenner, 2004).

Pedagogerna ser gärna att elever får en diagnos eftersom detta hjälper dem att hitta rätt verktyg för att nå eleven, ett gemensamt språk och en bekräftelse för både pedagog och elev. Hallerstedt (2006) och Jakobsson & Nilsson (2011) anser att det finns både för- och nackdelar med att ställa diagnos, det blir en hjälp eller kan leda till en livslång stämpling.

9.2.1 Strategier

Pedagogerna framhåller alla tydliga strategier – att skapa relation, struktur och

förberedelse. Struktur betyder organisation av miljö och verksamhet på organisations-, grupp- och individnivå. Förberedelse gäller på alla nivåer men pedagogerna nämner det mest på individnivå. Överlag talar pedagogerna om att mycket händer på grupp- och individnivå. Min reflektion är att det är den enskilde pedagogen, gärna i egenskap av klasslärare, som ansvarar för att struktur och förberedelse finns. Det är inte så ofta det finns ett arbetslag runt pedagogen och eleven. Det känns som det till stor del är ett ensamarbete för pedagogen. Det finns möjlighet att diskutera i kollegiet och även ta hjälp av utomstående personer som till exempel skolpsykolog men det är ofta den ensamme pedagogen som står själv för ”görandet”. Även om det finns elevassistent så är det ”klassläraren” som står för struktur och förberedelse. En skola utgör ett undantag, det är den skola där fritidspedagoger är elevassistenter. Här förekommer ett samarbete och delat ansvar i det dagliga arbetet. Den strategi pedagogerna tillskriver som viktigast är att skapa relation och tillit mellan sig och eleven för att få arbetet att fungera. Detta är ett arbete som utifrån intervjuerna inte sker i någon tydlig struktur, det uppstår när tillfälle ges eller blir nödvändiga av en eller annan orsak. Pedagogerna framhåller att det

- 46 -

är viktigt och att det tar tid men det tycks sällan finnas tid avsatt för denna viktiga del.

Det handlar oftast om samtal och umgänge med elever för att lära känna varandra och bygga ett förtroendekaptial. Det är i sitt resonemang om att de skapar relationer som de påtalar att alla (vuxna) inte kan ”ta dessa elever”.