Svårighetet- trots goda intentioner

Pedagogerna berättar om alla goda intentioner men trots dessa blir det ibland inte som man har tänkt sig. Det finns uppenbara svårigheter i arbetet med dessa barn.

”Inget barn är det andra likt. Trots alla rutiner, förberedelser och goda relationer går det ibland inte”

Det är många pedagoger i en klass och arbetssättet kan variera mycket beroende av pedagog eller att pedagoger inte har hunnit prata sig samman. Det blir inte alltid den tydlighet och struktur som är nödvändig för eleven med ADHD. Likaså är det inte ovanligt att de rutiner och strukturer som är uppbyggda störs, ofta omedvetet, av tidsbrist men också av personer som inte förstår värdet av nedlagt arbete för att dessa elevers dag skall bli bra. När det ”kör ihop sig” har pedagogerna olika sätt att möta dessa. Ett vanligt sätt är att försöka avleda, genom att spela lite dum eller föreslå något abrupt. Ett annat sätt är att ta till allt de har provat tidigare, något av det kanske fungerar på denna elev idag.

”Det jag har provat hos ett barn kan jag prova på nästa, ibland fungerar det, ibland inte”

Pedagogerna berättar om svårigheter att skapa skoldagar där dessa elever mår bra, tillfällen då deras självkänsla får växa. Pedagogerna jobbar för att misslyckandena skall bli så få som möjligt, det är svårt eftersom det är så mycket som kan gå fel. Det är ofta en pressad arbetssituation att jobba med elever med ADHD. Trots att pedagogerna vet vad som är bra och jobbar utifrån det händer det ofta att något ”inte klickar”. Morgonen hemma har blivit fel-inget skolan kan göra något åt, jag som lärare finns inte på plats eftersom jag kanske har blivit hindrad av annan elev, förälder eller trasig

- 30 -

kopieringsapparat. Något skall göras gemensamt i arbetslaget, skolan och eleven i fråga har inte blivit informerad.

”För de här barnen är det extra viktigt att lyckas”

7.5.1 Omgivningens förväntningar, en svårighet

Pedagogerna berättar om trögheten i skolan som visar hur skolan kan skapa hinder för en elev med ADHD. Flera av pedagogerna upplever att alltför många i skolan tycker det är så viktigt att alla gör lika och att alla skall följa de skrivna och oskrivna lagar som finns. Det som skulle var ett litet problem, blir stort. Hinder som inte borde vara hinder blir det, till exempel matsalen. Här är hög ljudnivå, elever skall vänta i kö, det blir ofta trångt och kroppskontakt. Om elever medicinerar är ofta deras matlust inte så stor vilket inte gör dem motiverade att gå till matsalen, samtidigt måste de ha mat annars blir eftermiddagen olidlig. En pedagog berättade om att det alltid finns pasta för att ”deras”

elev skall kunna få något att äta. En del elever äter överhuvudtaget inte i skolans matsal utan får mat tillsammans med en vuxen. På en skola gick dessa elever fem minuter tidigare för att slippa stå i kö. Några hade efter en tid ”tränat” så att de kunde hantera matsalsituationen. En pedagog berättade om hur viktigt det är att personalen i matsalen vet elevens problem för att kunna hantera att eleven kanske får ha kepsen eller hörlurar på, slipper stå i kö. Pedagogerna vittnar om att det tyvärr oftast har varit mycket bråk och trubbel innan man faktiskt ser till elevens behov och hittar alternativa lösningar, vilka ofta visar sig vara ganska lätta när kollegor inte fastnar i att alla måste göra lika.

”Alla skall inte göra likadan. Alla behöver inte göra likadant. Det är ofta där vi kör fast när alla skall göra lika”

7.5.2 Lgr 11 bidrar till svårigheter

En tydlig svårighet som kommit sedan Lgr 11 infördes är att flera av kunskapskraven innebär svårigheter för elever med ADHD. Pedagogerna menar att dessa barn har betydligt lättare att lära in faktakunskap istället för att visa att de behärskar olika förmågor. Att samarbeta är svårt och det måste man göra för att diskutera. Att dra slutsatser, att analysera är exempel på saker som står i kunskapskraven som pedagogerna angav som svårigheter för ett barn med ADHD.

”De förmågorna där det krävs att man kommunicerar, där är det svårt för elever med ADHD”

Pedagogerna gav exempel på att vissa ämnen kan vara svårare för elever med ADHD att delta i eftersom miljön ställer till problem. En musiklektion kan en elev med ADHD uppleva som alltför högljudd, detsamma i gymnastiksalen, förlängningen av detta gör att eleven i fråga inte kan eller vill delta i lektionen och det blir svårigheter att gör bedömningar för skriftliga omdömen och betyg. I både Hem- och konsumentkunskap och Idrott och hälsa förväntas att man skall kunna samarbeta och arbeta i grupp. Flera av pedagogerna beskriver hur elever med ADHD inte deltar på dessa lektioner eftersom det blir ”strul”, de går därifrån eller bara sitter med utan att delta. Det finns då inte underlag för att bedöma och sätta betyg. En pedagog säger att det inte är något tvivel om att eleven kan, men kan inte visa det i den specifika miljön.

”Vi plockar bort dem från vissa lektioner, givetvis i samråd med föräldrar. Handlar det om att man mår dåligt och inte vill gå till skolan, så skit i musiken då”

- 31 -

Dessa elever behöver inte endast lära sig för att klara läroplanens mål utan många av dem behöver träna på och lära sig strategier att använda i det dagliga livet. En del av detta är förmågor som tränas i skolan, berättar en pedagog men eleverna behöver ofta träna på dem på ett annat sätt än i klassrummet tillsammans med alla sina skolkamrater.

Det är en stor stressfaktor uttrycker pedagogerna att organisera undervisningen så att eleverna med ADHD kan visa vilka kunskapskrav de har uppnått.

”För de här barnen är det extra viktigt att lyckas och ha en tillhörighet, de tänker inte så långt att de skall ha betyg”

7.5.3 Det sociala samspelet

Pedagogerna berättar om svårigheter för eleverna i det sociala samspelet. Svårigheterna syns tydligt i interaktionen med kamrater, i klassrumssituationen och på rasten. Det krävs relativt stor förmåga att kunna läsa av en social situation vilket kan vara svårt för en elev med ADHD. Dagens arbete i skolan skall ofta ske tillsammans med

klasskamrater. Pedagogerna planerar noga de grupper eleverna skall jobba i.

Pedagogerna behöver känna till relationerna i klassen. Det är också viktigt att prova olika grupper, elever med ADHD behöver träna sig att vara med olika kamrater, lära sig kompromissa, lära sig att lyssna på andra och förstå att man inte alltid får som man själv vill. Samtidigt vill pedagogerna att alla skall lyckas, misslyckande kan i den akuta situationen bli ett raseriutbrott, spott, slag och ord, i det långa loppet en tagg i

självförtroendet. Att sätta samman grupper inför ett arbete kräver noggrann planering.

”Jag tänker noga igenom gruppsammansättningen. Jag vet att de behöver någon stabil bredvid sig”

Rasten kan bli ensam, bråkigt eller alldeles underbar. Dessa elever är intensiva i leken och vill gärna bestämma. De har svårt att klarar av att andra styr eftersom de blir rädda, de vet inte hur det skall bli, de tappar kontrollen.

”En strategi barnet lägger sig till med, styr jag så kommer jag inte in i det okända, jag har kontrollen”

En pedagog beskriver vikten av att elever behöver en vuxen som kan hjälpa dem med lekens regler, sociala reglerna och koder. Eleverna behöver en vuxen som står bredvid och berätta och visar med överenskomna tecken, är hen på rätt eller fel väg. Eleverna behöver lära sig strategier i leken och det sociala samspelet. Det gör man inte genom att prata utan det måste ske konkret i nuet. När rasten blir misslyckad följer det med in i klassrummet.

”Det går åt mycket energi på rasten, risken är att energin är slut samtidigt som rasten”.

Men elever med ADHD är lika olika som alla andra elever är olika. Det visar tydligt de olika uppfattningar som två av pedagogerna har. En pedagogs upplevelse är att elever med ADHD ofta har många kompisar, de är uppskattade i lek för att de är så påhittiga.

En annan pedagog har motsatt erfarenhet. Hen tycker att elever med ADHD mycket lätt

”straffar ut sig” i umgänget med andra kamrater. De kan inte följa regler, dominerar, blir arga – så att andra barn blir rädda.

”Jag har barn som älskar att leka med barnen med ADHD för de hittar alltid på nya roliga lekar och de har så mycket energi och lekfullhet i sig”

- 32 -

7.5.4 Ekonomin begränsar

Pedagoger tar upp bristen på ekonomiska medel som ett stort problem i arbetet med elever med ADHD. Om de hade mer pengar skulle tre pedagoger använda dessa till att öka bemanningen i klassrummet och två skulle använda pengarna för att kunna ge elever mer stöd i mindre grupper eller enskilt. De tycker det är orättvist och hopplöst för dessa elever som behöver betydligt mer extra stöd i skolan. De beskriver att det

förekommer våld och att de har haft händelser som anmälts som arbetsmiljöproblem men som trots detta inte ger resurser. Det är stor variation mellan de besökta skolorna när det gäller möjlighet till smågrupper och/eller elevassistenter.

”Vissa behöver en vuxen hela tiden och då en vuxen med kunskap”

Två pedagoger har erfarenhet av elevassistenter som anställts till elever med ADHD. Av ekonomiska skäl väljs ofta en ungdom som inte har pedagogisk kunskap. På så sätt blir det att vakta, inte att utveckla. En annan pedagog har motsatt erfarenhet. På hens skola är elevassistenterna fritidspedagoger som jobbar i arbetslaget i ett nära samarbete. Här kan pedagogerna välja vem som jobbar med eleven med ADHD och övriga klassen. Det är inte rätt mot varken eleven eller elevassistenten eftersom det ställs stora krav på elevassistenten att möta dessa elever. Ofta är ADHD-eleverna intressestyrda och det gäller för den vuxne att fånga upp de små gnistor av intresse man ser och jobba vidare på dessa.

”Vi fångar in lite matematik och svenska i det vi ser, det är inte lätt för en outbildad”

De pedagoger som vill använda pengarna till extra bemanning i klassrummet menar att de behövs några nära personer till de med ADHD och är man mer än en så finns en grundtrygghet för både elever och vuxna. En pedagog utvecklar sitt resonemang med att elever idag, både i skolan och i samhället generellt möter många vuxna. Värderingar är olika och det skapar förvirring hos barn och extra förvirring hos barn med ADHD, när omgivningen bemöter dem på många olika sätt. Pedagogen uttrycker vidare vikten av att barn med ADHD har ett fåtal personer runt omkring sig som är sampratade om regler och värderingar.

”I förskola och skola möter barn många vuxna och samstämmigheten vuxna emellan är inte lika tydlig idag som förr, inte ens i familjen”

En pedagog framhåller att det är svårt att vara ensam i en barngrupp med elever som har ADHD. Hen säger att vissa av eleverna behöver en vuxen vid sin sida hela tiden. Det går åt mycket tid till anpassning, att finnas till hands, att ha tid att skapa relationer.

Struktur och förberedelse är möjligt att förbereda menar hen men eftersom det kan vara en dålig dag eller det planerade störs av någon eller något ger det inte alltid förväntat resultat. Då kan man behöva gå undan med eleven och lämna övriga elever hen kan oftast göra så eftersom det finns två pedagoger i gruppen. En pedagog från en annan skola har en annan situation. De har aldrig möjlighet att ha eleverna i små grupper eller ensamma även om det finns ett behov för eleven när dess frustration och förtvivlan är som störst´.

”Att vara själv i en grupp med ett barn med ADHD är nästan omöjligt”

- 33 -

7.5.5 Tid – en bristvara

Flera av de intervjuade pedagogerna berättar om att de lägger mycket tid för att skapa goda relationer med sina elever. Tid som de inte sällan tar utanför sin arbetstid, detta förklarar de med att de vinner på det i längden. Framför allt i början i mötet med eleven är det viktigt att lägga tid för att skapa förtroende och lära sig att läsa av den aktuella eleven.

”I början är det ganska tufft, man måste lära känna det här barnet, vad är känsligt, vad är inte känsligt, se det hela liksom”

Andra tillfällen när det går åt mycket tid beskriver alla pedagoger är de nödvändiga förberedelserna som måste göras för eleven. Tillsammans med andra elever kan de plocka fram material ihop med eleverna men med många av elever med ADHD måste allt vara färdig, är det inte det kan det bli ett utbrott. Likaså måste det finnas tid säger en pedagog när det har kört ihop sig. Jag kan inte bara låta hen springa iväg frustrerad och arg, det kan hända vad som helst och samtidigt har jag övriga klassen.

”Om barnet misslyckas är det inte barnet fel, det är jag som inte har lyckats anpassa”

7.5.6 Motivation

Svårast säger pedagogerna är det att kunna motivera dessa elever. Flera av dem saknar helt drivkraft. De är intressestyrda, lustfyllda. Pedagogerna berättar om hur de ”slår knut på sig själva” för att motivera. En pedagog är uppgiven och säger att när det gäller att hitta drivkraften hos min elev har jag ingen strategi, jag byter hela tiden strategi för att se om något fungerar idag. Hos vanliga elever kan jag som pedagog ha uppgifter som är både lite för svåra och för lätta men hos denna elev måste jag ”pricka precis rätt” varje gång annars fungerar det inte. Andra pedagoger bekräftar detta, att uppmuntra och på olika sätt byta strategi för att se vad som går hem hos eleven idag.

Det mesta tycker pedagogerna att man kan anpassa men att hitta ett barns drivkraft är svårt. Flera ger som exempel att de försöker hitta en ingång genom ett intresse hos eleven. De gör sedan egna läromedel och uppgifter som anknyter till intresset för att på så sätt skapa motivation. För en pedagog blev det ett gemensamt motorintresse som blev ingången både till att skapa en relation och bygga ett förtroende men också ett sätt att öka motivationen och kunna jobba mot kunskapskraven.

”Min ingång har varit motorintresse, vi pratade mycket om det och tittade på bilder på nätet”