De tidigaste uppgifterna om daglöner i reda pengar är från en kyrka i Östergöt-land år 1569. Det gäller anläggning av en badstuga i Söderköping. Från 1500-talet finns det även uppgifter om daglöner från Vadstena kyrka. Det rör sig även om ett byggnadsarbete, men det framgår inte av räkenskaperna vad syftet är för byggnationen. Uppgifter om daglöner förekommer i räkenskaperna från Söder-köping sporadiskt fram till 1679 och från Vadstena likaledes sporadiskt fram till år 1662. Smärre uppgifter från andra kyrkor i Östergötland finns avseende un-dersökningsperioden från 1638 till 1731. Det gäller i samtliga fall byggnationer eller underhåll av byggnader.
Ofta framgår det av uppgifter att det är män som är daglönare, vanligast ge-nom att förnamnet är angivet, men många gånger kan man sluta sig till att män fullgjort arbetet genom sysslans art. Många gånger anges dock inte vad sysslan bestod av. I några fall är angivet att ”piga”, ”hustru” eller att en kvinna gjort ett arbete genom att kvinnonamn är förtecknade.115 Under 1600-talet är det i stort sett endast vid byggnationen av Hedvig kyrka i Norrköping 1670, när kvinnor gör dagsverken. Sysslan, kalkslagare, bestämde daglönens storlek, som var den-samma för alla; kalkslagare var här uteslutande kvinnor.116 Övriga sysslor vid den byggarbetsplatsen fullgjordes endast av män.117 Det har visat sig i andra fall att kalkslagare fullgjordes av såväl män som kvinnor.
110 Norrköpings hospital köpte 1695 4,53 lispund salt á 10 dsm för tunnan och 4 lispund salt á 8 dsm á tunnan; vidare 1696 14 lispund salt á 8 dsm tunnan och 1697 6 lispund salt á 6,67 dsm tunnan
111 Norrköpings hospital köpte 1675 både 0,75 tunnor salt och 13 lispund salt samt 1696 både 1,75 tunnor salt och 13 lispund koksalt. Söderköping köpte 1672 4 lispund salt samt 3 tunnor och 2 fjärdingar salt. Vadstena hospital gjorde 1694 i samma post ett inköp av 3,75 tunnor,1 lispund och 5 skålpund salt
112 Norrköping köpte 1675 salt i oktober; 1681 i augusti, september, oktober, december; 1682 i februari, maj, augusti, oktober, november samt 1685 i september
113 Linköpings hospital köpte 1694 3 tunnor spanskt salt á 9,67 dsm
114 1666, 1669, 1670, 1675, 1678 och 1679
115 T.ex. i Vadstena 1580 gjorde Eva Ragnarsdotter 14 dagsverken till samma daglön som männen; det året gjorde kvinnor 82 och männen 53 dagsverken, RA, SVAR, Mikrokort kyr-koarkiv, Östergötlands län, Vadstena kyrka
116 716 dagsverken gjordes av namneligen angivna kvinnor till samma daglön
117 Hantlangare och murmästare vid Vadstena kyrka
I slutet av 1500-talet förekom det att lönen utgjordes av korn, malt eller råg.
Daglönen har då beräknats efter försäljningspriset i räkenskaperna för det aktu-ella sädesslaget. I en del fall framgår det att betalningen gavs under förutsättning av ”egen kost”. En annan tydligare upplysning är ”hållit sig själv med matpeng-ar”. I något fall framgår direkt värdet av egen kost,118 i andra fall indirekt.119 I ett fall vid Söderköpings kyrka anges kostnaden för daglönaren "med öl och mat".
Det finns även en del uppgifter om värden på en måltid.
2.11 Underlaget för studien120
Priserna i Tabell- och diagrambilagan har tagits fram ur räkenskaperna och är, i de fall det förekommer flera priser under samma år för respektive proveniens, medelpriser som har beräknats genom att först addera försäljnings- respektive inköpsbeloppen för respektive vara och sedan dividera med den adderade för-säljnings- respektive inköpskvantiteten för respektive vara; på det viset har de aktuella priserna viktats. Skälet är att inte små försäljnings- och inköpsvolymer skall få lika stora genomslag på medelpriserna som stora försäljnings- och in-köpsvolymer.121
De första priser som återfunnits i källorna avser korn och råg och är från Ris-inge i Bergslags kontrakt år 1555; därpå följer noteringar från Vadstena kyrka.
Vidare förekommer under 1500-talet enstaka noteringar från Söderköpings kyr-ka men även från några andra kyrkor. Priserna steg i början på 1570-talet på både korn och råg med högsta priser år 1574. Därefter sjönk priserna till lägsta nivåer på korn och på råg 1584. Denna prisstegring, som skall ha berott på Johan III:s kända penningförsämring, redovisas inte. Priser först från 1592, Johan III:s dödsår, tas med i tabellerna.
118 År 1681 fick en murmästare vid arbete på Törnevalla kyrka kost i 6 dagar, vars värde i räkenskaperna uppges till 0,05 dsm per dag
119 Vid Vadstena kyrka fick en timmerman på egen kost år 1587 1 mark (0,25 dlr) per dag men mark (0,13 dlr) per dag utan att kosten nämnts i räkenskaperna; kosten per dag skulle i det fallet vara värd 0,12 dlr
120 Se även Tabell- och diagrambilagan, Konstruktion av tabellerna
121 Samma metod användes i Hansson 2000
Kap. 3. Priser och löner i Östergötland 3.1 Prisbildningen
Längre tillbaka var prisbildningen endast undantagsvis fri. Principen att priset på varor och tjänster i huvudsak skall styras av utbud och efterfrågan var främman-de i äldre tifrämman-ders åskådning.1 Den medeltida kyrkan ville införa en lära om rätt pris, justum pretium (skäligt pris). Synsättet var ett uttryck för kyrkans strävan att göra det möjligt för de fattiga att existera. De rika skulle bemöda sig att sätta ett rätt och kristligt pris på sina varor.2 Begreppet rätt pris skall dock härröra från romersk rätt. Skolastiken innehåller synpunkter som att om båda parter är överens om priset är det rätta, att rätt pris kan bestämmas av myndigheterna (det legala priset) eller av parterna på ett salutorg (det naturliga priset). A. Berch lik-som flera tyska författare avvisade tanken att ekonomisk jämvikt skulle skapas genom de fria krafternas spel.3 Denne trodde (1747) att efterfrågan var given och oberoende av priset. ”Kladdande” (ohämmad konkurrens) ansågs av J. J. Becher (tysk 1600-talsmerkantilist) inte vara lämpligt, utan fåmanshandel var att före-dra. Motsvarande problem finns för arbetslönen. När efterfrågan på arbetskraft ökade starkt efter digerdöden stadgades det om maximilöner.4
En studie över Stockholm 1644-1672 visar att det bedrevs prisövervakning för de fattigas skull.5 Någon genomförd prisreglering lyckades man inte genomföra före 1800-talet.6 Justum pretium torde endast ha diskuterats i svensk historie-forskning i samband med medeltida jordpriser.7 Skråförordningar innebar ändå en prisreglering av städernas hantverksprodukter. Inköps- och försäljningskartel-ler för hantverkare betraktades som ”olovlig sammansättning” och förbjöds av skråordningen.8 Det finns dock säkra belägg för att hantverkarna hade en fast prispolitik. Taxor, som var officiellt fastställda maximipriser, sattes under 1600-talet på många hantverksprodukter. Under 1700-1600-talet, särskilt efter det stora nor-diska kriget, sattes taxor endast då och då för andra varor än livsmedel. På andra produkter än livsmedel användes taxor främst vid stor prisrörlighet. Taxor på lyxvaror och tjänster förekom inte. Kommerskollegium försökte att fastställa skäliga priser, s.k. normalpriser, på produkterna. Justum pretium var grundvalen för det önskvärda priset. Det rätta priset förutsatte regler för en ”ståndsenlig bärgning”.9
Prisdifferentiering förkommer mellan alla marknader och torde vara en indi-kator på fria priser.10 Prisavstånden mellan olika marknader beror bl.a. på
1 Jansson 1991, s. 51
2 Weber 1992, s. 358
3 Heckscher 1942, s. 49, 55
4 Heckscher 1936b, s. 26
5 Jansson 1991, s. 58
6Kulturhistoriskt lexikon, Band 13, sp. 445
7 Bl.a. Dovring 1947 nämns som exempel i Kulturhistoriskt lexikon, Band 13, sp. 445
8 Söderlund 1943, s. 44
9 Heckscher 1936b, s. 75
10 Heckscher 1936b, s. 24-25
tuella hinder och restriktioner för kommunikationer samt dess organisation och teknik - härtill kan läggas transportkostnader. För att skapa enhetliga priser ska-pades regler för att dra handeln till städernas torg med påföljande förbud mot förköp utanför stadsporten och landsköp på landet. Priser kan också sägas vara
”i penningar uttryckta bytesvärden”.11 Vid det direkta bytet används inte bytes-medel utan vara eller tjänst byts mot vara eller tjänst.12 Det direkta bytet har levt kvar in i vår tid, t.ex. vid blandavlöning av hembiträden (kontanter, mat och rum). De ofta förekommande myntförsämringarna har många gånger föranlett en åtminstone partiell återgång till det direkta bytet, t.ex. under år 1592. Det indi-rekta bytet förekommer med både varor och penningar som bytesmedel. I varje fall så sent som under 1500-talet spelade det indirekta bytet utan pengar en ganska viktig roll i Sverige.