Syftet med avsnittet är att utreda hur nominella löner i reda pengar för dags-verksarbeten vid kyrkliga församlingar i Östergötland utvecklades. Tillsammans med förändringen av priserna på främst livsmedel kan övervägas hur levnads-kostnaderna under undersökningsperioden förändrades.
Räkenskaperna är i allmänhet uppgjorda i mark eller öre fram till ca år 1600.
Därefter började daler anges jämsides med mark och ören, från 1620-talet med övervikt för daler. Från 1640-talet förekommer inte uppgifter om mark längre i räkenskaperna. Löneuppgifterna är här i förekommande fall omräknade till da-ler.
För några år under undersökningsperioden kan en uppdelning göras i några yrkeskategorier eller sysslor nämligen timmerkarlar,100 kalkslagare, murmästare och hantlangare.101 De flesta av de nämnda sysslorna har utövats av män, men både män och kvinnor har varit kalkslagare. Det synes som att utöver lön i kon-tanter även kost har ingått i daglönen. För timmerkarlar fram till mitten av 1600-talet har en förteckning satts samman med uppgifter från Söderköping och Vads-tena. Se tab. 3.11. I två fall (1587 och 1601), där kost dels tycks ha ingått, dels inte har ingått, har den helt kontanta ersättningen varit högre än den blandade daglönen.102
Tab. 3.11 Daglöner för timmerkarlar i dlr (1582-1602) och dsm (1640-1646) vid kyrkor i Ös-tergötland
År - Antal - Daglön Kyrka Anmärkning
Pers. Dagsv.
1582 2 18 0,09 Söderköping 1583 1 6 0,09 Söderköping
1587 1 4 0,25 Vadstena ”På egen kost”
1587 1 4 0,13 Vadstena 1591 6 53 0,19 Vadstena
1601 1 8 0,19 Vadstena ”På egen kost”
1601 1 8 0,13 Söderköping
1602 1 8 0,19 Vadstena ”På egen kost”
1640 1 18 0,50 Söderköping ”Hållit sig själv med matpengar”
1646 5 127 0,30 Vadstena
Värdet av kosten vid arbete vid Söderköpings kyrka år 1590 var 0,05 dlr, men det var något högre fram till år 1611; se Tab. 3.12. Det är dock inte belagt hur många måltider som gavs under dagen. En uppgift från ett arbete vid Törnevalla kyrka år 1681 visar att värdet av kosten för 6 dagar var 0,28 dsm; omräknat till
100 Andra benämningar på timmerkarl är timmerman och timmertäljare eller också anges i klartext arbetsuppgiftens art, t.ex. arbete på klockstapeln, tjära stapeln, spånta, taka etc.
101 Till hantlangare har förts uppgifter som synes vara av enklare slag, t.ex. arbeta på kyrko-gårdsmuren
102 1587 0,25 dlr på egen kost men 0,13 utan denna anmärkning, vilket tolkas som att kost ingått; 1601 0,19 ”På egen kost” men 0,13 utan en sådan notering
ett värde per dag ger det närmast 0,05 dsm. Det tyder på att värdena i nedanstå-ende tabell avser en hel dags måltider, eftersom det nominella värdet i dlr för enstaka måltider kring sekelskiftet 1600 rimligen inte kan ha varit högre än un-der år 1681. En dags måltiun-der tycks ha varit värda ungefär en tredjedel av den kontanta daglönen för en timmerkarl år 1601 liksom för en hantlangare år 1611.
Tabell. 3.12. Värde av måltid i dlr vid arbete vid Söderköpings kyrka 1590-1611 År - Antal - Värde Anmärkning
Pers Dagar
1590 1 17 0,05
1600 2 4 0,06
1601 3 123 0,06 1604 2 40 0,07 Mat och öl 1607 2 22 0,06 Mat och öl 1608 3 11 0,06 Mat och öl 1611 2 33 0,06 Mat och öl
Det finns för få och ojämna uppgifter på kalkslagare och timmermän för att försöka dra några slutsatser över löneutvecklingen.
För murmästare är uppgifterna få och dessa var engagerade i några stadskyr-kor och i sockenkyrstadskyr-kor, se tab. 3.13. Det verkar som om murmästarna vanligen hade egen kost. Anmärkningen från år 1648 avseende Söderköping ”med kost” i tab. 3.13 tyder på det, den låga daglönen på 0,30 dsm kan bero på att kost ingick i lönen. En iakttagelse är att daglönerna i de två sockenkyrkorna Törnevalla och Östra Skrukeby var avsevärt lägre än ca 10-30 år tidigare i Söderköping och Norrköping. Kan det bero på att det är fråga om små sockenförsamlingar till skillnad mot större stadsförsamlingar? Det finns inga indikationer på vad orsa-ken kan vara.
Tab. 3.13. Daglöner i dsm för murmästare i Östergötlands län 1642-1704 År - Antal - Daglön Kyrka Anmärkning
Pers Dagsv
1642 1 12 0,75 Vadstena 1645 1 3 0,75 Söderköping
1648 1 2 0,30 Söderköping Med kost 1670 2 178 0,50 Norrköping
1670 2 249 0,66 Norrköping 1674 1 7 0,48 Söderköping
1686 1 2 0,32 Törnevalla Omräknad veckolön till daglön 1704 1 13 0,34 Östra Skrukeby
De daglöner som har kunnat excerperas från några kyrkoräkenskaper i Öster-götland för hantlangare fr.o.m. 1590 visas i fig. 3.7. Uppgifterna är få både räk-nat i antal år, personer och dagsverken samt spridda över hela Östergötland.
Från Vadstena finns det uppgifter från 12 år av 37, från Söderköping 16 år, från
Norrköping och sockenkyrkor under 12 år.103 Mer än hälften av de senare upp-gifterna avser 1694-1717, då det heller inte finns uppgifter från städerna. Vidare kan en tidvis stor spridning i uppgifterna tyda på att i en del fall inte ingick kost.
I de fall det framgår av räkenskaperna att daglönen getts exklusive kost har dag-lönen reducerats med värden enligt tab. 3.22. 104
Fig. 3.7. Daglöner i dsm till hantlangare vid församlingar i Östergötland 1589-1717 samt prisindex för spannmål. Prisindex: Basperiod 1670-90=100
Anmärkning: Följande outliers är markerade: 1697: 0,07; 1602: 0,09; 1712: 0,83 Det finns uppgifter om daglöner för hantlangare under 36 år fördelade på 13 år under perioden 1590-1611, 9 år under 1635-55, 8 år 1662-94 och 6 år 1704-17. För 1590-1611 är medianen 0,15 dlr, den är 2-3 gånger så hög under 1635-55 (0,38 dsm), sjunker under 1662-94 (0,22 dsm) samt stiger slutligen 1704-17 (0,48 dsm). Spridningen är ganska jämn men lägst 1704-17.105
Det är stor spridning på antalet dagsverken mellan de olika åren. 1690 och 1691 utfördes ganska många dagsverken vid Vadstena kyrka (162 och 57), sär-skilt stort antal var det i Norrköping 1670 (604). Medianen är dock endast 13 per år.
Tolkningen av fig. 3.7 är följande. En mindre ökning av daglönerna för hant-langare fram till 1611 övergår till en större löneökning mellan mitten av 1630-talet och mitten av 1650-1630-talet; därefter minskar daglönerna under 1660-1630-talet och fram till 1694. Från sekelskiftet ökar daglönerna igen fram till 1717. Löneök-ningen från 1590-talet till perioden 1630-1650-talet sammanfaller med ökLöneök-ningen av medianpriserna för råg och korn i priscyklerna från 1592-1607 (råg 1,25 dlr) till 1647-54 (råg 3,63 dsm). Ökningen av medianpriserna mellan 1654 och 1691
103 Nära Linköping: Bankekind, Landeryd och Törnevalla; nära Norrköping: Furingstad, Kon-ungsund och Kvillinge; nära Söderköping: Drothem
104 Daglönerna 1598, 1603, 1640, 1645 och 1648 har reducerats för egen kost
105 Det högsta värdet under de olika perioderna är ca 2-3 gånger så hög som minimivärdet:
1590-1611: 0,13-0,25; 1635-55: 0,25-0,57; 1662-94: 0,16-0,44; 1704-17: 0,33-0,52. Tre outli-ers har då tagits bort: 1597: 0,07; 1602: 0,09; 1712: 0,83; se fig. 3.7
0,07 0,09
1589 1595 1601 1607 1613 1619 1625 1631 1637 1643 1649 1655 1661 1667 1673 1679 1685 1691 1697 1703 1709 1715
Dsm
tycks dock gå tvärs emot minskningen av daglönerna för hantlangare. Ökningen under 1710-talet till en nivå ca fyra gånger högre än 1590-talet sammanfaller med de höga medianpriserna på råg och korn i de två cyklerna under 1713-1729;
ökningen av dessa från 1590-talet är något mer än fyra gånger.
3.4.2 Levnadskostnader
Söderberg och Jansson har konstruerat och använt vägda levnadskostnadsindex för Stockholm 1650-1719,106 som jämfördes med konsumtion vid Danvikens hospital under några år samt med Utterströms uppgifter för Stockholms Allmän-na Barnhus 1674 och 1686. Jansson och Söderberg använde också vägda lev-nadskostnadsindex i en uppsats från Stockholm 1600-1719.107
I Hansson 2000 gjordes jämförelser mellan utspisning under andra hälften av 1600-talet av olika slags arbetsfolk vid tre av de fyra hospitalen i Östergöt-land.108 Främst undersöktes uppgifter om tjänstefolkets förtäring men även ut-spisningar av flera andra grupper av arbetsfolk som förekom vid Söderköpings och Vadstena hospital. I undersökningen, som resulterade i levnadskostnadsin-dex valdes tjänstefolket som målgrupp, en beständig arbetsgrupp vid hospitalen under undersökningsperioden. Det var samma typ av grupp som Söderberg och Jansson valde för Stockholm 1650-1719. I jämförelse med tjänares konsumtion vid Danviken var inslaget av vegetabilier betydligt större bland tjänstefolket vid de nämnda tre studerade hospitalen i Östergötland.109 Däremot låg utspisningen av arbetsfolket under andtiden år 1663 vid Söderköpings hospital mycket närma-re Danviken.110
Hur stod sig nämnda tjänstefolkets förtäring jämfört med allmogens? Gustav II Adolf skall i riksrådet år 1627 ha sagt att ingen kunde leva på mindre än 4 tunnor säd i mjöl och malt om året.111 Å. Rålamb räknade 1690 med att det åt-gick 4,5 tunnor spannmål för dräng och piga.112 Det finns uppgifter om att sex tunnor spannmål vid ett par tillfällen årligen gavs till uttjänta soldater för deras uppehälle i slutet av 1600-talet.113 P. Brahe kritiserade 1580 kronans
106 Söderberg och Jansson 1988
107 Jansson och Söderberg 1991, s. 3 ff. Författarna hänvisar till Söderberg och Jansson 1988, Utterström 1978, Ljung 1954, Brolin 1953 och Jörberg 1972
108 Vadstena, Linköpings och Söderköpings hospital. Norrköpings hospital har inte studeras då priserna nästan alltid har mycket större luckor än vid de övriga hospitalen
109 T.ex. under 1663 då vegetabilier i genomsnitt var drygt 74 %
110 De var för vegetabilier 54 %, för fisk knappt 19 %, animalier ca 26 % samt salt 0,9 %.
Liknande fördelning hade arbetsfolket ”om sommaren 8 personer i 4,5 veckor” vid Vadstena hospital 1663: Vegetabilier 49,3 %, fisk 25,3 %, animalier 25 % och salt 0,4 %. Andra grup-per av arbetsfolk var ”Allehanda arbetsfolk” vid Vadstena år 1663 vars kost bestod av vegeta-bilier till knappt 61 %, fisk knappt 11 %, animalier knappt 28 % och salt 0,8 %, Hansson 2000, s. 95, n. 524
111 Boëthius 1951, s. 67
112 Boëthius 1951, s. 67-68
113 1682 fick en blind drabant sex tunnor spannmål i årligt understöd. 1697 fick en gardeskarl, som mist ena benet, samma kvantitet spannmål under återstående livstid, Wernstedt 1954,
ningsstater och att man kunde minska dem genom att dryga ut med rotfrukter och mjölk.114 K. Karlsson Gyllenhielm skrev i en utspisningsordning för Näve-kvarn 1616, som framför allt är baserad på spannmål, att den kunde minskas där det fanns tillgång till färsk fisk, mjölk, rovor och kål. I områden där boskaps-skötsel dominerar bör animaliska livsmedel ha haft en stor betydelse.
Eftersom det finns få uppgifter om daglöner är det endast meningsfullt att göra enkla jämförelser över tiden. I stället för att beräkna hur levnadskostnads-index utvecklades undersöks hur många dagsverken som erfordrades per år för att tjäna in en miniminivå av livsmedel som antas vara 5 tunnor spannmål för en vuxen.115
I hospitalens räkenskaper är i regel endast de kvantiteter livsmedel som an-vänts vid förtäringen angivna. För att kunna beräkna kostnaderna för förtäringen har aktuella priser hämtats ur respektive hospitals räkenskaper.116
I fig. 3.8 visas hur många dagsverken som erfordrades per år för att tjäna in nämnda miniminivå av livsmedel.
Fig. 3.8. Antal dagsverken för hantverkare för att förtjänsten skall räcka till inköp av 5 tr spannmål vid församlingar i Östergötland 1589-1717
Anmärkning: Följande outliers är markerade: 1597: 116; 1602: 87; 1712: 16 Följande tolkning görs. Löneökningen för hantlangare från 1590-talet till pe-rioden 1630-1650-talet sammanfaller som nämnts i anslutning till fig. 3.7 med ökningen av medianpriserna för råg och korn i priscyklerna från 1592-1607. Det åtgår i stort sett lika många antal dagsverken för att kunna köpa fem tunnor spannmål under 1630-1650-talet som på 1590-talet, fast osäkerheten är stor
s. 295
114 Boëthius 1951, s. 68-69
115 Tjänstefolket i Vadstena förtärde vardera 7,25 tunnor spannmål, 6,67 lispund humle, tunna skärsill, 6,50 lispund kött och 1,30 lispund salt per år. Det avser åren 1663, 1670, 1678, 1682 och 1690
116 Se tab. 55 i Tabell- och diagrambilagan
1602 1597
1712 0
20 40 60 80 100 120 140
1589 1595 1601 1607 1613 1619 1625 1631 1637 1643 1649 1655 1661 1667 1673 1679 1685 1691 1697 1703 1709 1715
Antal dagsverken
nom stor variationsvidd. 117 Däremot tycks det åtgå betydligt flera dagsverken från 1670-talet till 1690-talet. På 1710-talet är utgångsläget i början av under-sökningsperioden mer än återtaget; nu tycks det åtgå färre antal dagsverken.
Uppgifterna är mer samlade i början och i slutet av undersökningsperioden än i mitten.118
3.5 Förtäringen vid Vadstena hospital