4.9.1 Mellan Vadstena hospital och Morells hospitalshjon
M. Morell skriver att dieten i fyra hospital i Mellansverige104 var baserad på råg-bröd, gröt, välling och öl.105 Gröt och välling kokades på råg- och kornmjöl eller korngryn. I räkenskaperna för Vadstena hospital förekommer i bland termen kokmjöl troligen för att koka gröt och välling av, ibland används termen råg- och kornmjöl. Liksom i Morells undersökning visar det sig att kött förtärs i be-tydligt större kvantiteter än fläsk. En annan likhet mellan Vadstena hospital och Morells hospital är att det i slutet av 1600-talet förekom att vid jul och nyår samt påsk och pingst förstärka utspisningen. Åtminstone är sådan kost särredovisad under några år i räkenskaperna vid Vadstena hospital.
Morells iakttagelse att kosthållet skulle ha blivit mer vegetabilieorienterad vid hospitalen i Falun och Västerås stämmer inte med de undersökta räkenskaperna från Vadstena fram till 1730.106 I stället minskade andelen av vegetabilier med ca 5 procentenheter under 1700-talet fram till 1730 jämfört med de undersökta åren 1650-1691. På lång sikt växte den totala spannmålskonsumtionen per capita i Falun från 1659 till 1700 och från 1720 till 1786.107 Däremot minskade kon-sumtionen av spannmål utom malt kraftigt vid Falun och Västerås hospital under 1700-talets två första decennier.108 I Weckholm varierade den totala spannmåls-konsumtionen kraftigt. Skillnaderna mellan Morells undersökningsresultat och de uppgifter som kan utläsas från Vadstena är att konsumtionen av vegetabilier var mycket stabil, men med ett trendbrott år 1697. Trendbrottet utlöstes av en ny spisordning, som innebar den nämnda nedgången med ca 5 procentenheter.
Morells undersökning baserar sig på energiintagen, medan föreliggande
104 Enköping, Falun, Weckholm (Uppland) och Västerås
105 Morell 1989, s. 281 ff.
106 Dock i mindre grad vid det mindre hospitalet Weckholm, Morell 1989, s. 283-284
107 I Västerås från 1630 till 1810, Morell 1989, s. 284
108 Morell 1989, s. 284
sökning bygger på förändringar i kvantiteter mätt i ekonomiska värden. Efter-som dessa senare baseras på fasta priser måste förändringarna i ekonomiska vär-den gå i samma riktning som förändringarna av energiintagen.
Morell har försökt bedöma om energiintagen vid de av honom undersökta hospitalen var tillfredsställande eller inte. Hans analys förstärker intrycket av en försörjningskris decennierna omkring sekelskiftet 1700. I Västerås var energiin-taget lågt 1675-76 och under flera år mellan 1669 och 1720, även om det inte varit för lågt.109 Krisen i livsmedelsförsörjningen i Falun, Weckholm och i Väs-terås med början under 1690-talet i VäsVäs-terås tycks ha varit övervunnen under 1720-talet. Någon liknande kan inte utläsas av räkenskaperna för Vadstena hos-pital. Däremot finns det uppgifter om krav på att göra förenklingar i kosthållet vid Linköpings hospital år 1674.110 Vidare finns det uppgifter om att det i början av 1697 saknades en stor del av årsbehovet av spannmål vid Linköpings hospi-tal. Vadstena hospital tycks ha klarat sig bättre.
Morell diskuterar vilken representativitet hans undersökning har. Huvudfrå-gan är om, och i så fall i vilken mån, kosten vid ett storhushåll som hospitalens avvek från kosten hos andra större samhällsgrupper. Han refererar bl.a. till Heckscher, som konstaterat att fattighus- och hospitalsstaterna innehöll nästan lika mycket spannmål som vad arbetsfolket vid herrgårdarna fick; Heckschers slutsats var att under normala skördeår borde den fria allmogens kost ha legat på samma nivå som de undersökta gruppernas kost.111 Morell drar slutsatsen att kosten vid hospitalen var både rikligare och stabilare samt mer baserad på spannmål än vad ”fattigare grupper” kunde åtnjuta.112
4.9.2 Mellan Vadstena hospital och soldatkosten
Under durchmarscher och i fält 1676-1718 användes som dagsranson följande kost: 1,5 mark torrt bröd, skålpund smör eller fläsk, 1 skålpund kött, 1 kanna svagdricka (svagöl) och 20 gram salt.113 Det blir omräknat till år: Torrt bröd 27,38 lispund; smör eller fläsk 9,13 lispund; kött 18,25 lispund; salt 0,86 lis-pund; svagdricka 365 kannor.114
Vid Stenbocks planering för den svenska huvudarmén om 20 000 man 1702 skulle soldatens dagsranson omräknat till år vara följande: 36,5 lispund bröd;
1,63 tunnor gryn eller ärtor; 36,5 lispund kött; 365 kannor dricka.115 Någon upp-gift om salt finns inte.
109 Morell 1989, s. 286-287
110 Westling 1919, s. 50
111 Morell refererar bl.a. också till Brolin 1953, Boëthius 1950, Abel 1980, Utterström 1978 och Hannerberg 1950, Morell 1989, s. 290-292
112 Morell 1989, s. 293
113 Wernstedt 1954, s. 297
114 Dessutom tillkom tobak och penningar i lön
115 Grauers 1968, s. 136
Den "Thorniske staten" angav att soldatens dagsranson 1703 omräknat till år skulle bestå av 36,5 lispund bröd; 0,81 tunnor gryn eller ärtor; 36,5 lispund kött;
9,13 lispund smör eller fläsk; 365 kannor öl. Vidare tillkom "nödvändigt salt".116 Den svenske soldatens månadsranson av livsmedel var under 1718 års fälttåg i Tröndelag 0,25 tunna spannmål (eller 2 lispund bröd), 2 kannor ärtor, 0,5 mark salt samt 1 lispund kött; köttet kunde bytas ut mot smör, fläsk, torr fisk eller sill.117 Därtill kom i lön 0,5 mark tobak och 1,25 dsm i penningar. Beräknas vär-det av livsmedlen i 1718 års priser i Vadstena blir vär-det per år 44,5 dsm. Tjänste-folkets förtäring vid Vadstena hospital samma år var värd 67,6 dsm i löpande priser, klienternas 45,7 dsm, dvs. nästan samma värde som soldatkosten hade.
Livsmedlens sammansättning hade större likhet mellan soldatkosten och ut-spisningen av de nämnda kategorierna vid Vadstena hospital. Räknat efter vär-det bestod soldatkosten till 67,1 % av vegetabilier,118 31,9 % av kött och 1,1 % av salt. Tjänstefolkets kost bestod år 1718 till 65,2 % av vegetabilier och klien-terna 67,8 %. En större skillnad kanske det var avseende kött och fisk. För sol-daterna utgick man ifrån att kött var det animaliska inslaget i kosten, men att det kunde bytas ut mot fisk. Däremot fick tjänstefolket kött och fisk till 18,5 % re-spektive 15,0 % och klienterna 15,1 % rere-spektive 16,1 %; tjänstefolkets andel av salt var 1,2 % och klienterna 1,0 %. Livsmedlens sammansättning i soldatkosten och hos klienterna vid Vadstena hospital var således i stort sett densamma.
4.9.3 Analys
Morells undersökning baserar sig på energiintagen medan föreliggande under-sökning bygger på förändringar i kvantiteter mätt i ekonomiska värden. Efter-som dessa senare baseras på fasta priser måste förändringarna i ekonomiska vär-den gå i samma riktning som förändringarna av energiintagen.
Jämförelse mellan förtäringen vid Vadstena hospital och Morells undersök-ning av dieten i fyra hospital i Mellansverige utvisar en del gemensamma drag.
Båda undersökningarna visar att kött förtärs betydligt större kvantiteter än fläsk.
En annan likhet är att i slutet av 1600-talet förstärka utspisningen vid jul och nyår samt påsk och pingst.
Morells iakttagelse att kosthållet skulle ha blivit mer vegetabilieorienterad vid hospitalen i Falun och Västerås stämmer inte med de undersökta räkenskaperna från Vadstena fram till 1730. Skillnaderna till Morells hospital är att konsumtio-nen vid Vadstena hospital av vegetabilier, var mycket stabil, men med ett trend-brott år 1697, som utlöstes av en ny spisordning och som innebar en minskning med ca fem procentenheter. På lång sikt växte den totala spannmålskonsumtio-nen per capita i Falun från 1659 till 1700 och från 1720 till 1786. Däremot minskade konsumtionen av spannmål utom malt kraftigt vid Falun och Västerås hospital under 1700-talets två första decennier. Morells analys ger intryck av en
116 Grauers 1968, s. 140
117 Petri 1919, s. 24-25
118 Spannmål 58 % och ärtor 9 %
försörjningskris vid decennierna kring sekelskiftet 1700, som tycks ha varit övervunnen under 1720-talet. Någon liknande kan inte utläsas av räkenskaperna för Vadstena hospital.
En jämförelse har också gjorts mellan förtäringen vid Vadstena hospital och soldatkosten. Den svenske soldatens månadsranson av livsmedel under 1718 års fälttåg i Tröndelag beräknas till ca 45 dsm. Tjänstefolkets förtäring vid Vadstena hospital samma år var värd ca 68 dsm och klienternas ca 46 dsm, dvs. nästan samma värde som soldatkosten hade; alla i löpande priser i Vadstena.
Livsmedlens sammansättning hade stor likhet mellan soldatkosten och utspis-ningen vid Vadstena hospital. Räknat efter värdet bestod soldatkosten till ca 67
% av vegetabilier, ca 32 % av kött och 1,1 % av salt. Tjänstefolkets kost bestod år 1718 till ca 65 % av vegetabilier och klienterna ca 68 %. För soldaterna ut-gick man ifrån att kött var det animaliska inslaget i kosten, men att det kunde bytas ut mot fisk. Vid Vadstena hospital är däremot proportionerna i värde föl-jande: Kött och fisk: tjänstefolket: ca 34 %; klienterna: ca 31 %; andelen i salt var nästan densamma som i soldatkosten.
Slutsatsen är att det var stora likheter år 1718 enligt räkenskaperna i samman-sättningen av kosten vid förtäringen vid Vadstena hospital och den anbefallda soldatkosten under 1718 års norska fälttåg i Tröndelag. Vidare var värdet av kosten nästan detsamma för klienterna vid Vadstena hospital och soldatkosten.
Det måste, med tanke på klienternas sammansättning av män, kvinnor och kan-ske barn, av vilka inte alla var arbetsföra, betyda att klienternas kost var relativt riklig jämfört soldaternas kost, vilka i regel hade fysiskt ansträngande verksam-het i fält. Det är därför rimligt att soldaterna behövde tillgodogöra sig fler kalo-rier än de nämnda kategokalo-rierna vid Vadstena hospital.
Morell drar slutsatsen att kosten vid hospitalen var både rikligare och stabilare samt mer baserad på spannmål än vad de fattiga kunde ha. Jämförelsen mellan förtäringen vid Vadstena hospital och soldatkosten ger en indikation i samma riktning.
III. Faktorer som påverkar priserna Kap. 5. Bakgrunden
5.1 Inledning
Syftet med studiens del III (kap. 5-7) är att söka tänkbara orsaker till prisföränd-ringarna. Efter ett inledande avsnitt tas i den följande framställningen upp tre områden i särskilda avsnitt: Klimat och väder, Befolkningen och I militärstatens civilsamhälle.
Som nämnts innehåller Jörbergs prishistoria en ekonomisk-historisk analys,1 vilket ändå inte gör forskningen om orsaker till prisförändringar överflödig.2 Jörberg påpekade själv att tillfredsställande förklaringar till prisförändringar en-dast kan ges efter analys av alla påverkande socioekonomiska faktorer på både produkten och marknaden ifråga.3 Sådana möjligheter föreligger inte för denna studie av flera skäl. Ett är att under den långa undersökningsperioden är de vari-erande förhållanden i militärstatens civilsamhälle - perioder av krig eller krigs-förberedelser inom landet, skatter, utskrivningar och utrustningar, förläningar och reduktion samt myntförsämringar - svåra att komma åt i arkiv i den mån un-derlag överhuvudtaget finns. Det gäller även uppgifter om befolkningen och om klimatförändringar.
Särskilt priser på säd drar till sig uppmärksamhet i föreliggande studie. Det står utom allt tvivel att variationer i klimat och väder har stor betydelse för skör-darnas storlek och att det därför finns all anledning att försöka ta fram klimat- och väderfaktorer för att så långt som möjligt dra slutsatser om skördarna. Skör-darnas storlek anses ha ett starkt negativt samband med priserna på de vegetabi-liska livsmedlen, främst spannmålspriserna. Samma typ av samband torde gälla mellan höskördar och priser på animaliska livsmedel. Skördeuppgifter, i den mån de finns, kan jämföras med priserna under såväl dåliga som goda skördeår.
Uppgifter om höskördar förekommer dock knappast alls i källorna.
Befolkningsutveckling, krig och krigsförberedelser, skatter och utskrivningar kan påverka både skördarnas storlek och efterfrågan på grödor och i sin tur pris-variationer i grödor.
Allmänna resonemang kommer mer att föras kring väder, klimat och dess för-ändringar och påverkan på odling av grödor. Den andra frågan, som tas upp är hur befolkningsutvecklingen tedde sig under undersökningsperioden och vad vi vet om befolkningen i undersökningsområdet Östergötland. Befolkningen och dess sammansättning påverkar såväl utbudet av livsmedlen som efterfrågan på dem. Krigen medförde tidvis att livsmedel gick till arméer på folkets bekostnad.
Inom landet ökade skatterna och även bönderna var troligen för fattiga för att köpa spannmål, när deras produktion inte räckte till för det egna behovet, om det nu fanns något att köpa.4
1 Avser Jörberg 1972, se s. 18
2 Lindgren 1973, s. 597
3 Jörberg 1972, I, s. 3
4 Jämför Le Roy Ladurie 1971, s. 68
5.2 Klimat och väder