4.8.1 Jämförelser mellan daglöner i Östergötland och Kalmar
Från Kalmar domkyrka89 har hämtats uppgifter om daglöner (nominella löner) för åren 1614-1705.90 En vanligen förekommande grupp är hantlangare, oftast män men också kvinnor.91 Ett exempel på en kvinnosyssla har varit kalkslagare.
Dagsverkssysslor för män har varit timmermän och murare, medan mästarna bland dessa ofta arbetade på beting. I det senare fallet går det inte att dra någon slutsats om tidlönen. Av de 92 år som undersökningen omfattar finns uppgifter om daglöner för hantlangare i 54 år, murare 26 år samt kalkslagare och timmer-man i 24 år vardera.
Daglönerna för hantlangare och kalkslagare överensstämmer under fjorton av de 21 år, när det finns uppgifter om båda kategorierna.92 För hantlangare och kalkslagare är medianer (0,25 dsm).93
I fig. 4.29 visas daglöner för hantlangare, kalkslagare och timmermän som beräknats ur nämnda räkenskaper. Eftersom murarnas daglöner är mer oregel-bundna och att det ibland är svårt att skilja dessa från murarmästare tas de inte med i diagrammet.
Utvecklingen av de nominella daglönerna för hantlangare visar en mindre ökning från 1610-talet, medan de under 20-talet var stabila. En fördubbling av de nominella lönerna från 1625-1628 till 1630-163294 följs av en löneminskning för att i varje fall år 1635 stanna på samma nivå som före höjningen; uppgifter för 1633 och 1634 finns inte tillgängliga. De uppgifter som finns visar att daglö-nerna för hantlangare ligger kvar på samma nivå t.o.m. 1647;95 därefter sker en nivåhöjning med drygt 25 % fram till år 1650. 1651 och 1652 års löner sjönk
89 Källa i föreliggande avsnitt är om inte annat anges VLA, Kalmar stadsarkiv, Kalmar dom-kyrkas räkenskaper, Räken 1-8
90 Där finns också uppgifter om årslöner för fyra olika befattningar 1644-1705, dödgrävare, klockare, musikant och organist, men dessa kommer inte att behandlas. Skälet är att det tycks ha gjorts förändringar i arbetsinnehåll, som det inte är så lätt att skaffa sig en uppfattning om
91 Uppgifter om daglöner finns för perioden 1614-1705. Av dessa 92 år finns det under 52 år löneuppgifter för hantlangare, under 24 år för kalkslagare, 26 år för murare och under 24 år för timmermän. I ett par fall har enskilda individer kunnat följas under en följd av år genom att namnen oftast antecknats
92 Under åren 1619 och 1623 var daglönen 0,01 dlr högre för kalkslagare än för hantlangare, 1647 och 1648 0,06 resp. 0,03 dsm högre; 1666, 1669 och 1687 var daglönen för hantlangare 0,02, 0,04 resp. 0,08 dsm högre än för kalkslagare
93 Även de aritmetiska medelvärdena är desamma, 0,28 dsm. Den positiva snedfördelningen (M-Md=0,03 dsm) visar att det finns flera låga daglöner än höga
94 Maximivärdena 0,50 dsm för hela undersökningen inträffade 1630-1632
95 Uppgifter för 1636, 1638-1640 och 1646 saknas
något; uppgifter för 1653-1656 saknas. Därefter finns det endast spridda uppgif-ter, men daglönerna synes ha varit de lägsta 1671 och 1675 under hela 1600-talet;96 de låg då drygt 5 % lägre än de tidigare lägsta uppgifterna (1614). Typ-värdet (0,25 dsm) för hantlangarnas daglön 1614-1705 förekommer frekvent från 1616 till 1705.
Fig. 4.29 Daglöner för hantlangare, kalkslagare och timmermän vid kyrkan i Kalmar 1614-1705
Källa: VLA, Kalmar stadsarkiv: Kalmar Domkyrkas räkenskaper. Räken 1-8
Även för kalkslagarna ligger den nominella daglönen på 0,25 dlr eller strax där under från år 1619 men fördubblas från 1628 till 1630. Liksom för hantlang-arna bibehålls denna höga nivå åtminstone t.o.m.1632;97 daglönen är 1635 och 1637 tillbaka på 0,25 dsm (dlr).98 De få uppgifter som finns därefter före 1660-talet visar en ca 25 % högre nivå 1647 och 1648 än 1635 och 1637. Eftersom uppgifter för 1649-1651 saknas kan bara konstateras att daglönen år 1652 är lika stor som 1647 och 1648. Därefter finns endast fem löneuppgifter före 1687, och alla har samma storlek, 0,17 dsm.99 Det är drygt 30 % lägre än typvärdet 0,25 dsm, vilket återkommer 1687 och 1689, de senaste uppgifter som finns avseende kalkslagare.
Också daglönerna för murare är i stort sett oförändrade fram till 1627. Höj-ningen från 1629 fortsätter till 1632; en total löneökning med 83 % är något läg-re än för hantlangaläg-re och kalkslagaläg-re. Inte heller här har uppgifter för 1633-1634 återfunnits. De två uppgifter som sedan finns före 1665 ligger lägre än 1620-talets nivå; ca 15-20 % lägre år 1641 och 1652. Liknande gäller uppgifterna un-der 1670-talet (1671, 1675 och 1676) som är ca 10-20 % lägre 1620-talets. De
96 Minimivärden för hela undersökningstiden var 0,17 dsm
97 Kalkslagarnas maximivärden i hela undersökningen var 0,50 dsm 1630-1632
98 Uppgifter för 1633, 1634, 1636 och 1638-1646 har inte hittats
99 Samma minimivärden som för hantverkarna för hela undersökningstiden var 0,17 dsm
0,0 0,2 0,4 0,6 0,8
1614 1618 1622 1626 1630 1634 1638 1642 1646 1650 1654 1658 1662 1666 1670 1674 1678 1682 1686 1690 1694 1698 1702
Dsm
Hantlangare Kalkslagare Timmmerm_n
tre uppgifterna för 1680-talet (1685, 1687 och 1689) ligger däremot drygt 30 % högre än 1620-talets. Den sista uppgiften från 1701 ligger däremot på samma nivå och sammanfaller med typvärdet om 0,63 dsm.
Uppgifter om timmermän är mycket spridda men daglönerna är 0,51 dlr 1619 och 0,50 dsm 1635, 1637 och 1645. Kring slutet av 1640-talet och början av 1650-talet stiger daglönerna med knappt 20 % för att 1652 sjunka ned till sam-ma nivå igen. Under 1659, som är nästa tillgängliga uppgift, har timmermännen något högre daglön än 1650 och 1651. 1666 är återigen lönerna 0,50 dsm (medi-anvärdet i undersökningen), detsamma som 1635, 1637 och 1645. De resterande löneuppgifterna fram till 1687 ligger alla lägre, ned mot 0,33 dsm. 1687 och 1688 är de betydligt högre, för att 1691 och 1692 komma tillbaka till den lägsta nivån (0,32 dsm); dessa är de sista uppgifterna.100 Uppgifterna indikerar således en sjunkande tendens.
Sammanfattningsvis stiger daglönerna kring 1629-1632, men för timmermän saknas uppgifter. Tillgängliga uppgifter indikerar därefter en omedelbar åter-gång till tidigare nivåer. Nästa uppåter-gång kommer kring 1648-1651; uppgifter för murare saknas helt och för kalkslagare delvis. Enstaka uppgifter 1658-1660 lig-ger något högre än under mellanåren på 1650-talet. De uppgifter som finns där-efter under 1660-, 1670- och 1680-talet före 1685 ligger lägre än under de före-gåenden åren under undersökningsperioden. Daglönerna under 1685-1687 ligger högst sedan kring 1650. De uppgifter som sedan finns fram till 1705 (endast för hantlangare) ligger alla lägre.
En allmän slutsats är att tendensen för daglönerna till de nämnda fyra slags sysslor är att de minskade något. Eftersom det mestadels saknas uppgifter om daglöner från Östergötland kan endast konstateras att det gemensamma draget i utvecklingen av daglöner för kalkslagare, timmermän och hantlangare tycks vara att det skett en nominell löneökning fram till tiden 1630- till 1650-talet, men att den därefter tycks ha sjunkit fram till 1660- till 1680-talet. Däremot stämmer det inte i Kalmar att lönerna tycks ha ökat igen fram till sekelskiftet 1700.
4.8.2 En uttjänt soldats försörjningsnivå?
För att kunna bedöma den reala utvecklingen av daglönerna kommer dessa att relateras till spannmålspriserna i Kalmartrakten. Liksom i kap.3 beräknas hur många dagsverken som åtgick för att kunna köpa in livsmedel för ett minimiup-pehälle under ett år.101 I föreliggande undersökning beräknas hur många dags-verken som åtgick för en hantlangare för att kunna köpa fem tunnor spannmål efter det aktuella priset respektive år.
100 Minimivärdet inträffade år 1691
101 Se 3.4 Daglöner och levnadskostnader i Östergötland
Antalet erforderliga dagsverken varierar högst avsevärt från 26 dagar år 1658 till 93 dagar år 1651, se fig. 4.30. Maximivärden vid höga spannmålspriser i Kalmar län var följande antal dagar: 102
1619: 52
1630: 73
1643: 115
1651: 120
1675: 80
1683: 51 1697: 109
Minimivärden i antal dagar vid låga spannmålspriser var:103
1621: 33
1635: 35
1647: 60
1669: 47
1691: 55
1703: 55
Medan medianen för det antal dagsverken som åtgår för att förtjäna 5 tunnor (tr) spannmål under åren med minimivärden på spannmålspriser är 51, är media-nen för antal dagsverken med maximivärden på spannmålspriser 80, knappt 60
% flera dagsverken.
Fig. 4.30 Antal dagsverken för en manlig hantlangare för att förtjäna 5 tr spannmål
102 Uppgifter om dagsverken saknas från 1663 och 1678
103 Uppgifter om dagsverken saknas från 1654 och 1682
0 20 40 60 80 100 120 140
1614 1618 1622 1626 1630 1634 1638 1642 1646 1650 1654 1658 1662 1666 1670 1674 1678 1682 1686 1690 1694 1698 1702
Antal dagsverke
4.8.3 Analys
En allmän slutsats är att daglönerna till hantlangare, kalkslagare, timmermän och murare minskade från 1614 till 1704. Eftersom det oftast saknas uppgifter från Östergötland kan endast konstateras att det gemensamma draget i utvecklingen av daglöner för kalkslagare, timmermän och hantlangare tycks ha varit att det skett en nominell löneökning fram till tiden 1630- till 1650-talet, men att den därefter tycks ha sjunkit fram till 1660- till 1680-talet. Däremot tycks daglöner-na i Östergötland ha ökat igen fram till sekelskiftet 1700, vilket inte synes stämma med utvecklingen i Kalmar.
Beräkningen av hur många dagsverken som erfordrades för att tjäna ihop till ett minimiuppehälle (5 tunnor spannmål) indikerar att de relativa daglönerna minskade något både i Östergötland och i Kalmar under 1600-talet. Variationer-na är dock mycket stora.