Berättelsen

För att skapa intresse, spänning och förväntan löper en berättelse, vilken kan ses som en röd tråd, genom hela musiksessionen. Att få tillgång till en berättelse kan liknas vid att träda in i en helt ny värld. Den röda tråden skapar en upplevelse av att aktiviteterna hänger samman, det frambringar en känsla av logik och minskar andelen verbala förklaringar och instruktioner, vilket ur ett inkluderingsperspektiv skapar möjlighet till förståelse och förutsättningar för stark inkludering (Carlsson & Nilholm 2004). Under alla musiksessioner används verbalt igångspel och verbalt avslut (Holmberg 2014). Under Dykäventyret 1 och 2 samlas alla inledningsvis i ett litet rum, som leder till allrummet. Med stor inlevelse startar vi berättelsen, vi är dykare som ska ut på dykäventyr och de, barnen och pedagogerna, ska få följa med. För att möjliggöra förståelse för alla, kompletteras den verbala berättelsen med ett foto på två dykare. För att alla barn ska ges möjlighet att förstå krävs ibland ett alternativ eller ett komplement till det talade språket (SPSM 2016). Komplementet kan till exempel bestå av kroppsspråk, gester och mimik, men kommunikation kan också ske med stöd av saker, bilder och symboler, vilket är något som använts under alla musiksessioner med intentionen att skapa stark inkludering (Carlsson & Nilholm 2004).

Musiksessionerna Hundstund 1 och 2 inleds även de med verbalt igångspel (Holmberg 2014), men här i form av en introduktion av trädgården. Introduktionen övergår, i Hundstund 1, i en flanosaga baserad på texten i sången Vem krafsade på dörren och, i Hundstund 2, till en dramatisering av samma sång. Att återkoppla till något välkänt för barnen ökar begripligheten då barns förståelse äger rum i nutid och i ett sammanhang (SPSM 2016) och därför presenteras musiksessionens tema tidigt i form av flanosaga. Valet av presentation beror på den flerspråkighet som präglar avdelningen. Flanosagans bilder och dramatiseringen av sången ger båda en visuell sinnesupplevelse av musiksessionens tema. I sagan finns även utrymme för barnen att hjälpa berättelsen framåt och enligt SPSM (2016) är delaktighet centralt när det gäller tillgänglighet.

8.1.3.3 Rörelse

Genom tidigare erfarenhet av både Pärlans och Lövets barngrupp vet vi att rörelse är något som uppskattas av flera barn på båda avdelningarna. Eftersom rörelselek kan ses som en form av kommunikation och en bra grund för lärande (SPSM 2016) innehåller alla musiksessioner aktiviteter som innefattar stora och enkla rörelsemönster som får ta plats i hela rummet. Vår upplevelse är också att det både på Pärlan och Lövet finns ett flertal barn som behöver aktiviteter med mycket rörelseaktiviteter där hela kroppen engageras. På Pärlan för att kunna hålla koncentration uppe och på Lövet på grund av barnens olika funktionsvariationer och konsekvenserna av dessa. På Lövet utformas musiksessionerna så att det under hela musiksessionen finns möjlighet att röra sig fritt i rummet för den som känner ett behov av det.

8.1.3.4 Variation

För att skapa inkluderande musiksessioner menar vi att de behöver innehålla flera olika typer av aktiviteter som på olika sätt möter barns intressen och sätt att lära. Att Lövets barngrupp består av ett- till sexåringar ökar behovet av varierade aktiviteter. Alla barn ska i detta fall få möjlighet att få en upplevelse av grundelementet tempo utan att något barn ska behöva tappa motivationen. Samtidigt som detta kan ses som något som försvårar planeringen av musiksessionen menar Asplund, Pramling och Pramling Samuelsson (2008) att barn genom variation kan urskilja något specifikt. Kontrasterade aktiviteter kan därför inte endast ses som en förutsättning för inkludering utan förstärker också möjligheten till förståelse av musiksessionens musikmål, tempo. Musiksessionernas variation består av förändringar till

musiksession två i form av ändrad ordning på aktiviteter samt att någon eller några aktiviteter byts ut. Variationen består även av att barngruppens placering i rummet förändras under musiksessionens gång. Förändringarna sker som en del av berättelsen eller genom sångerna, vilket minskar antalet verbala instruktioner.

8.1.4 Sinnesupplevelser

Då en tillgänglig lärmiljö erbjuder en mångfald av alternativa sätt att lära (SPSM 2016) innehåller musiksessionerna olika sinnesupplevelser för att alla barn ska få möjlighet till förståelse och därmed inkluderas, så kallad stark inkludering (Carlsson & Nilholm 2004). Under den första aktiviteten i Dykäventyret 1 och 2 får barnen en auditiv sinnesupplevelse av musikens grundelement tempo. En stor handtrumma med en filtad klubba, som spelas på i långsamt tempo, illustrerar långsam gång på havsbotten och en shaker, som spelas på i snabbt tempo, illustrerar att alla måste simma snabbt iväg från krabban, krokodilen och hajen. Den auditiva sinnesupplevelsen ges genom trumman, shakern och vårt tal. Genom visuell sinnesupplevelse kan barnen lära genom scenografin, rekvisitan, instrumenten, vår mimik, tecken som stöd och våra samt varandras rörelser. Att uppleva både långsamt och snabbt tempo med hela kroppen ger barnen en kinestetisk sinnesupplevelse. Då hela kroppen aktiveras uppnås en djupare förståelse och koncentrationsförmågan ökar (SPSM 2016). Denna aktivitet kan liknas vid Promenadvisan i Hundstund 1 och 2, som även den ger en kinestetisk sinnesupplevelse där hela kroppen får ta del av begreppen långsamt och snabbt. Det är viktigt att ta hänsyn till barns olika förutsättningar och anpassa aktiviteten därefter (SPSM 2016) och aktiviteten tillåter stora rörelsemönster för de barn som behöver uttrycka sig med mycket rörelse. Samtidigt som det, både i den här och i liknande aktiviteter, finns utrymme för stora yviga rörelser finns det också utrymme att röra sig på sitt eget valfria sätt samt vara nära en pedagog för den som behöver det. Valet av musik, både inspelad och levande, får konsekvenser för musiksessionen (Holmberg 2014). Ehrlin (2012) påpekar att musikstunden inte alltid upplevs som rolig när barnet hamnar i en situation då barnet försöker sjunga sånger de inte kan sjunga med i eller deltar i musiklekar där de inte förstår vad leken går ut på. Promenadvisan har en fåordig och upprepande text, vilket med funktionsvariationer och flerspråkighet i beaktelse blir inkluderande. Barnen får möjlighet att kunna följa med direkt i sången både visuellt genom rekvisita och rörelse samt auditivt, där talet, sången och gitarren visar vägen. Under aktiviteten Hoppa-hoppa-trilla i Hundstind 1 får barnen på ett lekfullt sätt, genom diverse hundkonster även här både visuella, auditiva och kinestetiska upplevelser av både

långsamt och snabbt tempo. Att få tillgång till olika uttrycksformer såsom sång, rörelse, dans, musik, rytmik, drama och tal främjar lek, kreativitet och en livslång lust att lära (SPSM 2016). När det gäller rörelse till inspelad musik talar Holmberg (2014) om musik som rörelse, där rörelser improviseras till den inspelade musiken, samt musik och rörelse som handlar om reproducerande rörelser till inspelad musik. Denna aktivitet hamnar under den senare eftersom barnen följer instruktioner genom sången i den inspelade musiken.

En taktil sinnesupplevelse erbjuds barnen i Dykäventyret 1 och 2 samt Hundstund 1. Under Dykäventyret 1 och 2 kommer ett manetstim simmande förbi, vilket skapar stora långsamma vågor i havet i form av ett stort blått tyg. Genom vindpustarna från tyget får barnen en taktil sinnesupplevelse av tempo, en auditiv sinnesupplevelse i form av inspelad musik av havsljud och en visuell sinnesupplevelse av att på rygg ligga på havsbotten och se havets vågor röra sig ovanför i ett långsamt tempo. Genom att erbjuda en upplevelse där flera sinnen används samtidigt, i en aktivitet där det finns utrymme att vara delaktig på sitt eget sätt är vår intention att skapa stark inkludering (Carlsson & Nilholm 2004) där alla ska känna sig inkluderade i aktiviteten. Det finns utrymme att ligga ner under tyget, sitta under tyget, sitta bredvid tyget, titta, hålla i tyget ståendes och samtidigt få en upplevelse av tempo. Under Hundstund 1 får barnen en taktil-, visuell- och auditiv sinnesupplevelse av musiksessionens innehåll, tempo, genom att hunden vill bli klappad långsamt på huvudet. När barnen får möjlighet att klappa hunden ges en taktil sinnesupplevelse och när de ser andra klappa hunden får de en visuell sinnesupplevelse. Samtidigt som detta pågår ges en auditiv sinnesupplevelse eftersom begreppet även benämns verbalt.

Under Hundstund 1 och 2 samt Dykäventyret 1 byts texten i sången Alla katter ut till Alla hundar respektive Alla fiskar för att fungera som en del i berättelsen. Vår intention med aktiviteten är att ge barnen möjlighet att prova på tempoväxlingar genom sång. Sången ger inte bara auditiv sinnesupplevelse utan även en visuell sinnesupplevelse genom att barnen kan se våra och varandras gester och ansiktsmimik. Aktiviteten utförs sittande utan rörelser vilket gör att barnen kan fokusera helt på sången. Upplevelsen av att kunna behärska en färdighet och känna sig kompetent ökar motivationen (SPSM 2016) och den valda sångens fåordiga och upprepande text ger barnen chans att lära sig den redan under den första musiksessionen. En del av sången består inte bara av text utan även av ljud, i form av vov eller blubb. De barn som inte har ett utvecklat talspråk eller förmågan att uttala alla ord kan eventuellt istället härma dessa ljud, vilket skapar möjlighet för stark inkludering (Carlsson & Nilholm 2004) i sången.

Tre av musiksessionerna innehåller en aktivitet som fokuserar på rörelse på stället, antingen sittande eller stående. I dessa aktiviteter är det mindre viktigt att lära sig sångens text ordagrant eftersom det är rörelserna som berättar innehållet i sången. Under den sittande aktiviteten Skepp’ohoj!, i Dykäventyret 1, manövrerar barnen i fantasin en ubåt, vilket ger en kinestetisk upplevelse av snabbt tempo. Sången avslutas med ett gemensamt “Skepp’ohoj!” och den verbala avslutningen tillsammans med sångens rörelser möjliggör för barnen att känna sig inkluderade och delaktiga i en gemenskap. Engagemang och samhandling är delaktighetsperspektiv som påverkar varandra positivt (SPSM 2016). I aktiviteten Fisken simmar, i Dykäventyret 2, vilken utförs stående, och i aktiviteten Jag har fått en liten katt i Hundstund 2, vilken utförs sittande, ges barnen en kinestetisk upplevelse av ett ökande tempo då sången och rörelserna utförs snabbare och snabbare.

I Dykäventyret 2 ges barnen både en visuell, en auditiv och en taktil sinnesupplevelse av tempo när de spelar på musselmaracas, maracas skapade av blåmusslor, riskorn och lim. Visuell genom att följa fiskens rörelser, auditiv på grund av musselmaracasens ljud och taktil i form av att barnen håller i instrumentet.

8.1.5 Sammanfattning

Planeringens betydelse för en inkluderande musiksession, menar vi, är stor. Vårt konstaterande grundar sig i barnens aktörskap, vilket presenteras närmare i nästa delkapitel. Genom att utgå från barns intresse och erfarenhetsvärld och därifrån skapa en miljö och en berättelse som på ett varierat sätt slingrar sig tvärs igenom musiksessionen, kan generera i att sammanhanget blir begripligt och därmed tillgängligt och inkluderande. Övergångarna mellan musiksessionens olika aktiviteter är en viktig del när det gäller förmedling av instruktioner. Genom välplanerade övergångar mellan aktiviteterna främjas inkludering i form av minskade antal verbala instruktioner vilka skulle kunna ge upphov till missförstånd samt bjuda in till motspelare (Holmberg 2014). Genom noggranna sångval och visuella stöd i form av bilder och rekvisita i kombination med musiksessionens uppbyggnad kring sinnesupplevelser och aktivering av hela kroppen ges hela barngruppen möjlighet att ta del av det centrerade innehållet (Holmberg 2014).