En av mina frågeställningar var att ta reda på hur pedagogerna beskriver sin uppfattning om mobbning och jag ville härmed ta reda på vad de tror att mobbning beror på, vilka dess orsaker är, och utifrån vilket specialpedagogiskt perspektiv informanterna talar. Utifrån de utsagor jag fick fram kunde jag dela in materialet i tre diskurser; diskursen utifrån ett holistiskt relationellt perspektiv, diskursen om en kategorisk individcentrerad syn samt diskursen om ett systemteoretiskt perspektiv. De frågor jag ställde var av öppen karaktär då jag inte ville styra in svaren i något avseende vad gäller perspektiv och jag vill härmed ge några exempel på frågor jag ställde.
Vad tror du att mobbning beror på?
Har ditt synsätt kring mobbning förändrats sedan ni införde Zero – i så fall hur?
Vilken inverkan tror du att man har som lärare på att barn mobbas?
4.1.1 Ett relationellt perspektiv
Jag har analyserat mina intervjuer och har härmed fått fram en diskurs som grundar sig på ett holistiskt, relationellt, perspektiv där informanten söker efter orsaker kring mobbning utanför eleven. I Lisas utsaga ”Vi ser konsekvenserna av det gränslösa samhället tjugo år senare och hur det börjar slå på alla håll” kan man utläsa en uppfattning om att en förändring har skett i
samhället och att detta i sin tur påverkar hur barn beter sig mot varandra. Samhället blir här en nodalpunkt i diskursen. Här uttrycks det att denna förändring i samhället bl.a består av att det råder en bristande gränssättning. Denna bristande gränssättning får tydliga
konsekvenser på olika nivåer i samhället och blir märkbar i skolan. Föräldrar och lärare sätter inte tydliga gränser eller ställer krav på eleverna och elever beter sig alltmer gränslöst mot varandra. Gränslöst är ett tecken i ekvivalenskedjan.
Lisa: Bristen på tydliga gränssättningar, hemifrån från första hand, bristen på kvalitativ
familjetid, där det inte bara handlar om att skicka fram middagen och så ska du göra undan det du ska och sedan tidig bäddgång. Helt klart!
Brist på kvalitativ samvaro ingår i ekvivalenskedjan. Även utsagan ovan vittnar om att man uppfattar att mobbningsproblematik hänger samman med att det saknas gränser i
samhället, framförallt i hemmen, men också att föräldrar idag inte mäktar eller hinner med att ge kvalitativ samvaro och engagemang till barnen. Jag tolkar lärarens utsaga som att föräldrar idag inte stannar upp, de kan eller tar sig inte tid till att se och lyssna på barnen.
Brist på kvalitativ samvaro med barnen kan leda till en bristande uppfattning om hur barnen mår, vilka kompisar de har, hur de beter och klarar sig i skolan. I vissa fall kanske dessutom bristande tillsyn råder. Dessa riskfaktorer kan få negativa konsekvenser på hur barn uppför sig mot andra barn i skolan eller på hur de blir behandlade av andra barn.
Lisa: Du har för lite tid med dina egna ungar och när du väl har det så är du ofta själv och kanske ganska utarbetad för du är trött och du har en massa andra uppgifter och så förväntar man sig - för ibland får man onekligen den känslan att det är upp till skolan att fostra, att sätta gränser och att orka ta konflikter och konfliktlösningarna, att lägga tid på det och följa upp.
Skolan större fostrande roll ingår i ekvivalenskedjan till samhället. Ett ökat krav från såväl samhälle och arbetsmarknad leder till att föräldrar har mindre tid med sina barn vilket i sin tur leder till att skolan fått en större fostrande roll. I denna utsaga tolkar jag också att informanten anser att skolan, lärarna, inte borde behöva lägga så mycket tid på att vara fostrande, men att det har blivit en nödvändighet. Att ”orka ta konflikter och konfliktlösningarna”
tolkar jag som att man som lärare måste vara professionell, bemöta alla elever med respekt och arbeta för att förstå alla elever varför de beter sig som de gör. Det handlar om att sätta gränser för vad som är acceptabelt beteende.
Jag sammanfattar dessa utsagor med att det råder en uppfattning om ett gränslöst kravfyllt samhälle vilket innebär att en del barn får allt mindre tillsyn och kvalitativ tid med sina föräldrar. Detta leder till att skolan och lärarna fått en större fostrande och omvårdande roll och att vissa barn mår sämre eller beter sig mer gränslöst, vilket i vissa fall kan ta sig i uttryck i form av mobbning. Min upplevelse är att Lisa i sina utsagor problematiserar
omvärldsfaktorer i relation till individens utveckling och beteende och hakar härmed på diskursen om ett relationellt perspektiv.
4.1.2 Ett kategoriskt perspektiv
Det har inte varit helt lätt att dra en skarp linje mellan diskursen om en holistisk relationell syn och diskursen om en kategorisk individcentrerad syn då dessa ibland hänger ihop. Jag menar t ex att ovan beskrivna familjesituation kan vara orsaken till att vissa barn får svag självkänsla, dålig självbild och blir sämre rustade till att stå upp för sig själv och inte tillåta gränsöverskridande beteende. Man kan härmed se problemet både utifrån en holistisk syn samt utifrån en individcentrerad syn. Skillnaden är att man utifrån ett kategoriskt synsätt begränsar sig till att endast titta på orsaker runt individen, dess karaktär och bakgrund.
Jag har nedan dock valt att lyfta fram de utsagor som visar på en klart individcentrerad syn utifrån ett kategoriskt synsätt, där man söker orsakerna hos eleverna i en egen diskurs.
Individen blir diskursens nodalpunkt.
Åsa: Vilka strategier har barn idag att stå upp för sina rättigheter att må bra. Jag tror ofta att det hänger ihop hemifrån på många olika sätt.
Jag tolkar denna utsaga såsom att det finns barn som är mer benägna att bli mobbade då de kanske är mer ängsliga och känsliga. Dessa elever besitter inte verktygen för att kunna hantera påhopp utan reagerar med gråt eller att de drar sig tillbaka. De har inte tillräcklig självkänsla för att stå upp för sig själva och försvara sig, vilket i vissa fall kan bero på barnets hem- och uppväxt förhållanden. Svag självkänsla hör till ekvivalenskedjan.
Åsa uttrycker vidare ”Osäkerhet, man är själv rädd för att inte passa in i gruppen och tar hellre ut det på andra”. I denna utsaga tolkar jag att det finns en uppfattning om att osäkerhet inte bara kan leda till att man blir ett offer utan också en mobbare. Eftersom man är rädd för att inte passa in i gruppen blir man medlöpare, en passiv mobbare, men är inte den som tar initiativet.
Osäkerhet ingår i diskursens ekvivalenskedja.
Anna: Jag tror att det är en speciell grupp barn, och jag tror att det är speciellt killar som inte är fotbollskillar som inte är de här tuffingarna som kan bli kallade för både det ena och det andra.
Det kan vara tjejer som inte följer dagens mode hur man ska se ut /---/Du samlar grupper och som liksom tillhör innegänget och är du då inte en av dem så kan du bli väldigt illa utsatt.
Av utsagan utläser jag en uppfattning om att barn som blir mobbade tillhör en speciell grupp, en grupp som står utanför och kanske inte är lika fysiskt starka eller har vedertagna intressen, såsom t.ex. mode och sport. Det handlar om att passa in och få ökad popularitet, har eleven ingen grupptillhörighet eller är populär finns det risk för att bli utesluten.
Grupptillhörighet ingår i diskursens ekvivalenskedja.
Greta: Jag tror att det är dem som sticker ut, kanske är lite duktigare än andra eller kanske lite långsammare än andra. De som är längre eller kortare eller på annat sätt är mer annorlunda än andra. De som är svagare än andra och tar emot övrigas kommentarer, man märker att de är svagare elever.
Denna utsaga vittnar om en uppfattning om att egentligen kan vem som helst bli mobbad eller utesluten men orsaken ligger hos eleven genom att denne ”sticker ut” eller utmärker sig på något vis, det kan handla om utseende, beteende eller förmågor. Elever som ”sticker ut” ingår i diskursens ekvivalenskedja.
Min sammanfattade upplevelse av dessa utsagor är att det finns en koppling till diskursen om att mobbning beror på enskilda individers bakgrund och karaktär, ett kategoriskt
perspektiv. Det kan handla om bristande självkänsla och förmåga att stå upp för sig själv och i vissa fall leder det också till man blir en passiv mobbare för att man är osäker och vill inte riskera att själv bli utesluten. Det gäller att ha en grupptillhörighet för att inte riskeras att bli utesluten eller utsatt. Har man inte detta ökar riskerna med att elever hänger upp sig på sådant som ”sticker ut” och man blir en hackkyckling.
4.1.3 Ett systemteoretiskt perspektiv
Nedanstående utsagor kopplar jag till ett systemteoretiskt perspektiv då läraren lägger tonvikten på lärarrollens inverkan på mobbning som fenomen. Detta är av extra intresse för mig då just ledarskapets betydelse kopplat till mobbning tas upp som en viktig del i Zero-programmet. Genom att vara en engagerad, lyhörd och en ledarauktoritet kommer du att ha
större möjlighet att förhindra mobbning och jag anser att i dessa utsagor kan man skönja en förståelse av detta. Ledare är den här diskursens nodalpunkt.
Stina uttrycker att vikten av att ha en bra atmosfär på skolan ”Man ska ha en bra atmosfär, en bra stämning och hur man är mot varandra”. Jag tolkar Stina såsom att det är skolans och lärarnas uppgift att skapa ett gott klimat på skolan och i klassen och att eleverna lär sig visa respekt för varandra. Lärares oförmåga att skapa god atmosfär med acceptans för olikhet och där barnen inte känner delaktighet och samhörighet kan leda till att mobbning förekommer.
Skapa bra klimat ingår i ekvivalenskedjan.
Stina säger också att ”Barn behöver vägledning, att man är vuxen och att man är med hela tiden” I denna utsaga tolkar jag att informanten anser att man kan motverka mobbning genom att vara en tydlig ledare, en vuxen förebild, som sätter gränser, är observant och lär barnen hur man ska bete sig mot varandra. Vägledning ingår i diskursens ekvivalenskedja.
Stina säger vidare ”Att man ser alla, att man lyssnar och verkligen ser alla barn och verkligen frågar runt”.
Av denna utsaga utläser jag att det finns en uppfattning om betydelsen av att interagera med eleverna genom att vara en intresserad, lyhörd och engagerad lärare som finns där för eleven. Engagemang i eleven ingår i ekvivalenskedjan.
Genom utsagan ”Jag tror det är farligt och tro att det är några speciella barn liksom, att man ska bedöma olika barn i grupper, att dom är sådana, och ser man ut på det viste kan man bli utsatt/---/ jag tror det förekommer överallt” betonar Stina också att hon anser det för begränsande att söka efter mobbnings orsaker runt den enskilda eleven.
Jag sammanfattar min upplevelse av dessa utsagor med att Stina hakar på den diskurs där man lyfter upp ledarens betydelse på förekomsten av mobbning. Det handlar om att skapa ett bra klimat i klassen och på skolan, att vara en vuxen förebild och vägledare för hur man beter sig samt att man engagerar sig i varje enskild elev. Stina reflekterar också över att hon inte vill kategorisera barn i speciella grupper. Jag upplever att hon påvisar en reflektion kring att interaktionen mellan henne och eleverna kan påverka frekvensen av mobbning utifrån ett systemteoretiskt perspektiv.