I min studie studerar jag hur mina informanter väljer att utrycka sig om programmet Zero.
Hur upplevs programmet och vad är det som framkommer i utsagorna. Efter att ha
analyserat utsagorna kom jag fram till två diskurser - värdet av en gemensam helhetssyn och vikten av implementering och aktualisering av programidé.
4.3.1 Värdet av en gemensam helhetssyn
De flesta av mina informanter uttrycker en uppskattning över att ha ett gemensamt program att förhålla sig till och som ger dem en tydlighet kring hur de ska arbeta med
mobbningsproblematik.
Av Annas utsaga ”Jag tror ingen skola skulle kunna fungera utan ett värdegrundsprogram” har jag utläst att det finns en uppfattning om en nödvändighet av ett gemensamt program eller
värdegrundsarbete, i det här fallet Zero, och att man härmed uttrycker en känsla av att ett gemensamt värdegrundsarbete är förenande på flera sätt och att det finns en skepsis mot de skolor som inte har ett uttalat program.
Åsa: Alla är ju olika, nu blir det liksom att alla lärarna på skolan – vi tänker lika på mobbning.
Innan kunde man ju tolka det på sitt eget sätt även om det kanske inte har ändrats så mycket
för mig så kanske det har ändrats mycket för t ex franskläraren eller för andra som kommer från något annat ställe liksom.
Även av Åsas utsaga framkommer en uppskattning av ha en gemensam modell då det utvecklas en gemensam helhetssyn på skolan vad gäller såväl synen på vad mobbning är likväl som hur man ska agera, både i den vardagliga verksamheten men framförallt då det uppstår ett aktuellt mobbningsfall. Gemensam helhetssyn är denna diskurs nodalpunkt. Före Zero-programmets införande fanns utrymme för egna tolkningar på hur man skulle agera och förhålla sig till eleverna. I utsagan ovan syftar informanten genom sina exempel med all sannolikhet på att flera av skolans personal inte kommer från Sverige och kanske härmed har andra värderingar och synsätt på hur man ska agera gentemot eleverna på grund av
kulturella skillnader. I och med Zero-programmet finns nu ett gemensamt rättesnöre att hålla sig efter. Likvärdigt agerande ingår i ekvivalenskedjan.
Stina: Det mest positiva från de här åren är, att det på rasterna /---/ att alla från olika stadier, vi har ju från gymnasiet, gymnasielärarna känns mer med, om jag säger så, i detta projektet, därför att de hade kanske inte hade sådana konflikter som vi har – att dom bråkar om en fotboll på fotbollsplanen – och kanske inte direkt tog tag i det förut, men nu vet dom att det här gäller oss också. Liksom vi vet att när de (äldre elever) gör något dumt /---/ så ser jag någon som gör något dumt där, så säger jag till dom också. Det tycker jag är viktigt, ja att det gäller alla.
Jag tolkar Stinas utsaga med att det finns en uppfattning om ”kulturella” skillnader även mellan de olika stadiernas pedagoger och härmed har man sett nyttan av en gemensam policy.Genom den gemensamma policyn har man sett en märkbar förändring till det positiva. All personal ingriper numera då de ser ett negativt beteende oavsett om man är ansvarig för barnen i fråga eller ej. Stina säger t ex att: ”Jag känner mer stöd från övrig personal och övriga lärare
/---/ nu känns det som alla är med på ett helt annat sätt och blir mer och mer”.
Värdet av en gemensam policy och plan för hur man ska agera upplever jag är kopplat till trygghet. Trygghet ingår härmed i diskursens ekvivalenskedja. Informantens utsaga ger uttryck för att man känner sig mer trygg i att agera när man vet att alla går åt samma håll.
Jag kan utläsa att man anser att barn är i behov av struktur och en känsla av att
vuxenvärlden har förmågan att hantera och aktivt agera vid uppkomna problem. Barn blir trygga av att veta att de vuxna har verktyg för att komma tillrätta med mobbning och av att veta att det finns och sätts gränser för hur man får bete sig. Anna säger t ex: ”Barn som känner att det finns ett program, där det finns en manual, blir mer trygga i sig själva”
Även Lisa lyfter upp trygghet: ” Det är ett program som kan skapa ett konkret verktyg för att alla barn på skolan ska känna sig trygga. Det är en väldigt nogsam procedur som du ska följa och med tydliga riktlinjer”.
Trygghetsaspekten kan appliceras på den känsla av säkerhet man får genom att veta hur man ska agera i det åtgärdande arbetet vid en mobbningsproblematik då det finns en tydlig manual att tillgå. Tydlig manual ingår i ekvivalenskedjan till nodalpunkten gemensam helhetssyn.
Anna: Och händer det något av mer allvarlig art så har du liksom den här manualen som du ska följa och det är ju också en del av det här Zero-programmet och det är ju faktiskt väldigt bra.
Ibland är det svårt som lärare man har du då en manual då vet du exakt hur du ska göra då du råkar ut för en situation som är av mer allvarlig art.
Jag sammanfattar dessa utsagor med att man uppskattar Zeroprogrammet. Det finns en koppling till en diskurs om värdet av en gemensam helhetssyn kring hur man ska agera i sitt arbete med mobbning. Programmet och den tillhörande handlingsplanen ger både personal och barn en känsla av trygghet då det finne en gemensam beredskap och verktyg att hantera uppkomna mobbningfall.
4.3.2 Vikten av implementering och aktualisering av programidé
Genom att analysera mina intervjuer utifrån frågeställningen hur informanterna uppfattar Zero-programmet kom jag fram till ytterliggare en diskurs. Av utsagorna tolkar jag att det finns ett behov av att kontinuerligt aktualisera programmets idéer. Några av informanterna ger uttryck för att man till största del, eller endast, ser programmet som ett program för åtgärdande arbete. Vid själva införandet av programmet gjordes en stor och genomgripande implementering då det ingick kurser, diskussioner och det kom Zero- konsulenter från Norge till skolan, men då detta var för några år sedan kan man utläsa signaler på att man vill ha mer fortlöpande fortbildning i programmet för att hålla programmets idéer aktuella och korrekta. Jag väljer härmed att göra implementering till diskkursens nodalpunkt.
I Lisas utsaga nedan kan jag utläsa att informanten inte riktigt har uppfattat alla de komponenter som ingår i programmet och att Zero-programmet faktiskt innehåller både preventivt arbete med barnen såväl som värderingsövningar för vuxna, utöver den manual man ska följa vad gäller åtgärdande arbete. ”Zero-programmet för mig är mer som en lathund som du följer i redan uppträdda konflikter /---/ i det preventiva syftet gör jag annat”. Jag får inte heller intrycket av att man ser kopplingen till de aktiviteter som finns i årshjulet i skolans
Zero-handlingsplan, där diverse aktiviteter är inplanerade utifrån ett förebyggande syfte mot mobbning. Påvisa kopplingar mellan programidé och handlingsplan ingår i ekvivalenskedjan.
Åsa: Alltså det jag vet om Zero-programmet, vi har haft någon information i början på terminen när vi börjat, vi fick något häfte där det står hur vi kan gå tillväga i teamet o sedan har det ju inte hänt någonting alltså, jag har inte haft någonting, allt har varit bra.
Av utsagan ovan tolkar jag att min informant anser att arbetet kring Zero består av en årlig gemensam information om programmet och att man då också får handlingsplanen. En plan som man arbetar utifrån om man har ett mobbningsfall att klara upp. Min informant ger inte uttryck för att man kontinuerligt under läsåret arbetar med aktiviteter eller kring idéer med kopplingar till Zero i det förebyggande arbetet.
Även denna utsaga påvisar att man inte uppfattar att det finns en koppling mellan programidé och gemensamma aktiviteter på skolan och här kan man se ett behov av att aktualisera syftet med aktiviteterna. Åsa säger t ex: ”Det är något i början av terminen /---/ sedan är det upp till var och en hur man arbetar förebyggande”.
Gretas utsaga påvisar att man inte uppfattar att Zero-programmet har en självklar koppling till skolans arbete. ”Det är första gången vi jobbar med det här så – en gång nu. Jag har inte hört av Zero-programmet förut, innan denna gången.” Jag tolkar informanten att det inte varit så mycket arbete
kring själva Zero-programmet och dess idéer tidigare. Jag lägger till behov av kontinuerlig fortbildning i programidén i ekvivalenskedjan.
Jag vill till sist lyfta upp att jag kunde uppfatta en tilltro och förhoppning till att den nya ledning som nyligen tillträtt ska aktualisera arbetet kring Zero igen. Stina säger: ”Nu har vi tagit tag i det här arbetet igen, vi har ju bytt rektorer”.
Jag summerar dessa åsikter med att det finns ett behov av att man följer upp den gedigna implementering av programmet som gjordes för några år sedan med kontinuerlig
fortbildning av programmet. Jag uppfattar också att det finns ett behov av gemensamma diskussioner kring vilka aktiviteter kring ämnet mobbning som ska genomföras då jag upplever, genom några av utsagorna, att inte alla ser kopplingen mellan aktiviteter som är inplanerade i årshjulet och förebyggande arbete mot mobbning samt att inplanerade aktiviteter på skolan utifrån temat mobbning inte regelbundet återkommer under läsåret.
Utsagorna kan kopplas till en diskurs om vikten av implementering och aktualisering av programidé och ämnet mobbning.