Beskrivningskategori 5: Hindrande faktorer för samverkan

Samverkan är inte alltid helt oproblematiskt då konkurrens om ansvarsområden kan förekomma. Om samverkan inte fungerar bra riskerar individen att hamna mellan stolarna medan en fungerande samverkan leder till större möjligheter att kunna hjälpa individen att lösa sina problem och livssituation. I nedanstående avsnitt beskrivs uppfattningar kring vilka faktorer som hindrar en god samverkan mellan LARO mottagningarna och socialtjänsten. Oklara roller uppfattades som ett hinder för samverkan och andra redogjorde för att aktörerna ibland uppfattade varandra utifrån bristande kunskap.

5.6.1 Yrkesverksamma upplever oklara roller

En framgångsfaktor för en god samverkan är att det finns tydliga mål för

samverkan, dels inom verksamheterna men också mellan dem. Flera informanter menade att det är något som saknas och som behöver förtydligas. Oklarhet i rollfördelningen beskrevs utgöra ett hinder för en god samverkan. Det gällde oklarheter i rollfördelningen mellan de yrkesverksamma på LARO

mottagningarna och de inom socialtjänsten. Ibland saknas ett tydligt uppdrag kring vad varje person ska göra eller hjälpa en specifik klient med finnas.

Det finns oklarheter i rollfördelningen mellan själva LARO mottagningen och socialtjänsten. Ibland kan jag känna att jag saknar ett tydligt uppdrag kring vad

jag ska göra för en specifik klient och ibland kan jag uppleva att personalen på LARO mottagningen inte har koll på vad exakt dem ska göra / Informant 8

Majoriteten av informanterna presenterar tankar likt resonemanget ovan och framhäver att om det råder oklarheter kring roller och uppdrag så hindrar det också ett bra samverkansarbete. På motsvarande sätt beskrevs att om samtliga aktörer upplever klarhet i sitt uppdrag och i sin roll så främjas samverkan. Flera informanter efterlyser därmed tydlighet i ansvar, uppdrag och roller. En avsaknad av tydliga roller menar en informant att samverkansarbetet kan bli lite ”vad man gör det till”. Att förtydliga roller, ansvar och förväntningar mellan de olika verksamheterna är betydelsefullt för att samverkan ska utvecklas och därmed också förbättras. Behovet framkommer mellan såväl som inom respektive verksamheter. Om otydligheter och skillnader i uppfattningar identifieras, kan samverkan inom och mellan verksamheterna stärkas.

I Johnsons studie (2011) beskriver informanter att många yrkesverksamma inom missbruksvården upplever en oklarhet i arbetsfördelning och roller. Det upplevs otydligt i vad socialtjänsten respektive LARO mottagningarna har möjlighet att hjälpa till med, vilket kan likställas med de uppfattningarna som lyfts från föreliggande studies informanter.

Ett hinder för en fungerande samverkan som framkom är den bristande kunskapen om varandra som aktörer. Medan socialtjänsten hade en viss uppfattning av bristande kunskap hos LARO mottagningarna hade LARO mottagningarna liknande uppfattning om socialtjänsten. Framförallt framkom det att den bristande kunskapen handlade om olika syn på ansvarsfördelning, brist på respekt för varandras möjligheter och att det ibland finns orealistiska förväntningar på vad den andre aktören kan göra.

Många inom socialtjänsten har väldigt lite kunskap om LARO, det kan vara ett hinder som gör att samverkan inte fungerar ibland. Socialtjänsten kan ibland se LARO som en lösning på allt medan vi på LARO ser att det är först nu som vi kan

fixa allt annat och där behöver vi socialtjänstens hjälp. Just med boende, dålig ekonomi, omhändertagna barn...de sakerna är lättare att ta tag i som patient

också när du har kommit in i behandlingen och har en stabil medicinering. /Informant 1

Yrkesverksamma på socialtjänsten beskrev att personalen på LARO

mottagningarna ibland inte uppfattades ha en realistisk bild kring vad det är som socialtjänsten kan hjälpa till med. De beskrevs ibland tro att klienterna kan

erbjudas bostad och arbete omedelbart av socialtjänsten, vilket inte är en realistisk förväntning.

Ibland kan de på LARO mottagningen ha pratat med klienten och gett förhoppningar om att vi på socialtjänsten ska kunna erbjuda klienten en lägenhet

men så har vi kanske inte det beskedet att ge klienten just då och då blir vi på socialtjänsten the bad guys. Det gäller ju att man har respekt för varandras möjligheter, kunskaper och realistiska förväntningar på varandra. /Informant 4

Det går att urskilja en gemensam uppfattning om att bristande kunskap kring varandras möjligheter är ett hinder som kan försvåra samverkan. Att

handlingsutrymmet påverkar vilka insatser och vilket stöd respektive

verksamheter kan hjälpa till med framkommer. Eftersom socialsekreterarna på socialtjänsten styrs av sina lagar och regler har de inte mycket handlingsutrymme att kunna gå utanför de angivna ramarna vilket kan leda till en frustration från LARO mottagningens sida. Handlingsutrymmet påverkas utifrån ett strukturellt plan, det vill säga utifrån den politik som styr det sociala arbetet. Samtidigt finns det en uppfattning om att det finns en syn från socialtjänstens perspektiv att LARO mottagningen klarar sig själva utan betydande insatser från socialtjänsten. Patienterna som befinner sig i behandlingen har ofta varit i kontakt med

socialtjänsten tidigare eller fortfarande har behov av ett stöd från dem. Det delade ansvaret mellan aktörer kan försvåra samverkan däremellan. Även om

intentionerna är goda sker samverkan också utifrån det faktum att samtliga huvudmän har ett intresse att hålla ner sina kostnader vilket Alm och Anderberg (2011) redogör för i sin forskningsrapport. Liknande resonemang framkom i Johnsons (2011) undersökning där informanterna menade att socialtjänstens ekonomiska restriktioner upplevdes som ett hinder i arbetet, att det fanns begränsningar till vad man hade resurser till att göra. Informanterna menar att samverkan är ett gränsöverskridande arbete som sker mellan aktörer vilket i sig är positivt. Något som ständigt uppkommer i denna studies intervjuer är frågan om det delade huvudmannaskapet för missbruksvården, vilket tidigare forskning också berört. Det är främst inom missbruksvården som frågan lyfts och där man beslutat att det ska föreligga ett delat huvudmannaskap. Johnson (2011) redogör

för kritik mot detta och många av hans informanter anser att landstinget borde ha ett större ansvar och stå som ensam huvudman. Även de informanter som deltagit i denna studie lyfter uppfattningar om att det delade ansvaret inneburit en del negativa påföljder i form av bristande tillgänglighet, oklar kunskap om varandra som aktörer vilket kan leda till att patienterna faller mellan stolarna.

5.6.3 Sammanfattning av beskrivningskategori 5

Den femte beskrivningskategorin innebär att rikta fokus mot vad som uppfattas försvåra samverkan mellan LARO mottagningarna samt socialtjänsten. Inom denna uppfattningen framträder den externa horisonten som att oklara roller och ansvarsfördelning, bristande kunskap om varandra som aktörer vilket hindrar en framgångsrik samverkan. Det innebär att hänsyn behöver tas till den externa horisonten för att kunna studera fenomenet, men den är uppfattas inte som tillräcklig för att förstå fenomenet som sådant.

5.7 Jämförelse av beskrivningskategorierna

Syftet med nedanstående jämförelse är att åter lyfta forskningsfrågorna utifrån det utfallsrum som presenterats ovan. Därigenom ska skillnader och likheter mellan beskrivningskategorierna belysas. För att besvara studiens syfte har två

frågeställningar formulerats 1) Socionomers uppfattningar om

läkemedelsassisterad rehabilitering vid opioidberoende och 2) Socionomers uppfattningar om vad som främjar samt försvårar en framgångsrik behandling. Intentionen är inte att redogöra för samtliga skillnader och likheter som upptäcks mellan beskrivningskategorierna, utan att istället belysa de mest avgörande och väsentliga skillnaderna i variationen vilket bidrar till en sammanställning av en mer översiktlig karaktär.

I den första frågeställningen består variationen av utfallsrummet av den

referentiella aspekten av hur yrkesverksamma socionomer uppfattar LARO som behandlingsmetod. Inom första beskrivningskategorin framhävs uppfattningar om hur vägen till drogfrihet kan se ut och att flera uppfattar LARO som en tillfällig behandling där det slutgiltiga målet är att trappa ut och avsluta behandlingen. Den andra kategorin av uppfattningar skiljer sig avsevärt mycket från den första kategorin då den andra istället menar att LARO som behandlingsmetod bör betraktas som livslång. Det är viktigt att betrakta preparaten patienterna erhåller på mottagningarna som läkemedel och inte som droger. De båda kategorierna framhäver uppfattningar som handlar om att yrkesverksamma behöver skapa förutsättningar för patienterna att kunna leva ett drogfritt liv. Uppfattningar kring om en person som går på LARO behandling anses vara drogfri eller inte finns det delade meningar om. I beskrivningskategorin ett framhävs främst uppfattningar kring att yrkesverksamma på LARO mottagningar anser att klienter är drogfri trots behandlingen. Detta skiljer sig från andra uppfattningar som presenteras under beskrivningskategori två. Det skiljer sig i vad de menar att dessa förutsättningar kan bestå av. I den första kategorin lyfts motivation och

sysselsättning som förutsättningar för att LARO ska resultera i en framgångsrik behandlingsform fram.

I studiens andra frågeställning består variationen av utfallsrummet av den

strukturella aspekten eftersom den handlar om vad som främjar samt försvårar en framgångsrik behandling. I den tredje beskrivningskategorin framhävs

uppfattningar kring sidomissbruk och dess påverkan på behandlingen. Det

utsträckning att det resulterar i dödsfall eller ofrivillig utskrivning. Däremot framkommer det variationer i yrkesverksammas uppfattning om vad som blir en konsekvens av ett sidomissbruk, dock är samtliga uppfattningar eniga om det faktum att sidomissbruk försvårar en framgångsrik behandling. Andra faktorer som försvårar en framgångsrik behandling är en bristfällig samverkan vilket framhävs under beskrivningskategori fem. Oklara roller uppfattades som ett hinder för samverkan och andra redogjorde för att aktörerna ibland uppfattade varandra utifrån bristande kunskap. De uppfattningar som presenteras under beskrivningskategori skiljer sig från de uppfattningar som framhävs under

beskrivningskategori fyra. Här framhävs istället uppfattningar kring vilka faktorer som främjar samverkan. Samtliga var eniga om att en god kommunikation och att sträva mot gemensamma mål var viktigt för att samverkan skulle fungera bra och resultera i en framgångsrik behandling.