Föreliggande studie har haft som syfte att beskriva variationer av uppfattningar av fenomenet LARO. Vidare har studien berört yrkesverksammas uppfattningar om vad som främjar samt försvårar en framgångsrik behandling. Fokus har även lagts vid att analysera de olika uppfattningarna utifrån en fenomenografisk ansats vilket innebär att man söker den bakomliggande strukturen en uppfattning grundar sig på. Vidare har resultatet analyserats utifrån teorin om harm reduction och dess fyra teser. Samtliga uppfattningar har på så sätt analyserats för att synliggöra de bakomliggande motiven till varför yrkesverksamma uppfattar samma fenomen på olika sätt. Studiens resultat har presenterats under rubriken utfallsrummet vilket är en sammansättning av den relation som beskrivningskategorierna har och bildar slutligen studiens resultat. Vidare har de olika uppfattningarna jämförts med den tidigare forskning som presenteras under avsnittet kunskapsläge.
Sammanfattningsvis visar studiens resultat att de yrkesverksammas uppfattningar av LARO på många sätt liknar varandra, trots att vissa aspekter skiljer dem åt. I resultatet framhävs uppfattningar som påtalar vikten av att se behandlingsformen som en livslång behandling utan en strävan om att trappa ner. Vidare uppfattar andra behandlingsformen som mer tillfällig. Under avsnittet kunskapsläge så har studier presenterats som kan bekräfta de båda uppfattningarna vilket redovisas under relevanta beskrivningskategorier. Vidare framkommer det att informanterna uppfattar vad som främjar och vad som försvårar behandlingen likt. Ett
omfattande sidomissbruk som en försvårande faktor är en uppfattning som delas av samtliga informanter. Vidare har olika uppfattningar kring framgångsfaktorer samt hindrande för samverkan lyfts fram i resultatet och likställts med relevant tidigare forskning. Arbetet har inneburit många tankar kring vilka konsekvenserna LARO som behandlingsmetod kan ge. Nedan diskuteras några av dessa
funderingar.
Studiens övergripande slutsats, utifrån de presenterade frågeställningarna, är att uppfattningarna av fenomenet LARO skiljer sig åt trots det faktum att samtliga informanter har en positiv inställning till principen om harm reduction.
Till exempel kan uppfattningen om att det slutgiltiga målet med LARO är att uppnå ett totalt drogfritt liv, likställas med att det inte är den som brukar droger som har ett fritt val varför detta kan relateras till de punitiva synsättet. Det kan då anses vara viktigare att uppnå ett drogfritt samhälle än att värna om det fria valet och de mänskliga rättigheterna. Denna tes utgår från att den som brukar droger anses som en avvikande individ, vilket i sig kan vara ett resultat av ett drogbruk. Enligt lagens perspektiv och ur ett moraliskt perspektiv, betraktas detta som ett
kriminellt och oacceptabelt beteende. Harm reductions teser genomsyras istället av ett neutralt perspektiv då till exempel en dosjustering görs i syfte att minska biverkningar, uppnå bättre resultat eller förhindra skadliga effekter av missbruket (Tammi & Hurme, 2007). I de fall då en klient har ett sidomissbruk som i
kombination med LARO kan riskera livsfarliga risker, krävs åtgärder. Exempelvis så kan dosen justeras, patienten komma oftare till mottagningen eller ta medicinen på plats. I de fall där de yrkesverksamma hanterar situationer likt detta, har det tolkats som ett agerande utifrån skadereducering och ett vetenskapligt synsätt. Det betraktades i analysen som en uppfattning relaterat till harm reductions fyra teser. När uppfattningen inte utgår från skadereducering kan detta istället likställas med någon av de punitiva teserna.
LARO och harm reduction är en möjlighet att kunna kontrollera beroende och missbruksproblematik på medicinsk väg, vilket borde vara mer tillgängligt för fler personer med missbruksproblematik. Varför behandlingsformen blivit allt mer vanlig runt om i landet är något som vore intressant att studera vidare. Varför föredrar människor med missbruksproblematik LARO som behandlingsform? Inom behandlingsmetoden läggs stor vikt åt att minska de skador som missbruket innebär, varför flera informanter pratar om att ge patienter med ett långvarigt tidigare missbruk ett drägligt liv. Detta synsätt utstrålar en human människosyn utan moraliskt filter i enlighet med harm reduction (Tammi & Hurme, 2007). Författarna till denna uppsats sympatiserar med dessa teser men anser det relevant att också problematisera andra aspekter. Det är förvånansvärt hur socionomer beskriver människor med missbruksproblematik som personer på samhällets botten, i samband med att psykosociala behandlingsmetoder anses underordnade medicinsk behandling. Det finns alltså inget krav på att en människa med
missbruksproblematik ska ha genomgått psykosociala behandlingsmetoder innan hen kan ansöka om eller erbjudas medicinsk behandling i form av exempelvis LARO. Å ena sidan kan det handla om en dubbelhet i att man inom ramen för missbruksutredningen utgår från en tanke om att det är kriminaliseringen av narkotikamissbruk i Sverige som bidrar till det riskfyllda sociala utanförskapet. Å andra sidan kan det handla om ett synsätt att det går att lösa och motverka sociala problem på medicinsk väg. Flera informanter delade med sig av en uppfattning om att det underlättar att arbeta med psykosociala insatser först efter att den medicinska behandlingen startat. Många gånger upplevs beroendeproblematiken som en del av ett större problem, som till stor del kan handla om just sociala aspekter, varför psykosociala insatser är av stor vikt.
Avslutningsvis kan det konstateras att det finns många variationer i uppfattningar kring fenomenet LARO. Att driva en verksamhet enligt principen om harm reduction i ett samhälle som länge präglats av nollvision, bidrar till att
behandlingsformen är kontroversiell och omdiskuterad. Å ena sidan benämns en människa med missbruksproblematik som kriminell i ett Sverige där en mycket restriktiv narkotikapolitik förs, å andra sidan benämns personen i fråga som patient och föremål för sjukvård i en medicinsk kontext. Frågan är vad som händer när konstruktionen av en människa med missbruksproblematik inom polisväsendet och sjukvården krockar? Är det rimligt att tala om missbruk som både kriminaliserad handling och som sjukdom? Att finna svar på dessa komplexa frågor kräver kunskap. Kunskap kan betraktas som ett förhållande mellan en själv och världen vilket leder till att vi som individer också är delaktiga i att skapa världen. Den individuella förståelsen av världen blir således en del av världen. Utan den individuella förståelsen så blir det inte samma värld. Resultatet blir att
alla individuella uppfattningar av världen tillsammans skapar vår värld vilket innebär att alla bidrar till att göra världen till så som den är. Världen blir fattigare och mindre när enskilda människors uppfattningar faller bort eller inte får ta plats i ett så kallat kollektivt kunnande (Marton, 1981). Därför bör vi inte få alla människor att se på världen utifrån samma förståelse utan istället belysa
variationerna i varandras sätt att uppfatta såväl världen som fenomen på. Genom att vara medveten om skilda sätt att se saker på kan man som individ bredda sin egna personliga erfarenhet vilket leder till en ökad kompetens såväl som en vidare syn på fenomen i sin omvärld.
6.1 Förslag till vidare forskning
Utifrån studiens resultat vore det intressant att studera variationer i uppfattningar av LARO hos patienter. De olika uppfattningarna av vad som främjar samt försvårar en framgångsrik behandling varierar efter hur behandlingsformen uppfattas. Vidare borde detta även innebära att eventuella förutsättningar och hinder som främjar behandlingsformer kan variera i uppfattningar. Ur ett forskningsetiskt perspektiv fanns inte möjligheten i denna studie att intervjua patienter, varför en framtid forskning kring patienters uppfattning av LARO känns relevant. Vidare hade det varit av intresse att undersöka både yrkesverksammas och patienters uppfattningar för att kunna göra en jämförelse och skapa en djupare förståelse av fenomenet.
Att genomföra studier med hjälp av en fenomenografisk ansats inom socialt arbete kan anses som ett nytänkande och kunskapsgivande tillvägagångsätt. Det är en kvalitativ forskningsmetod som sällan används inom socialt arbete. Trots detta anser författarna i denna uppsats att en fenomenografisk ansats har bidragit till djupare förståelse av LARO som fenomen genom att belysa bakomliggande strukturer i uppfattningar.