Beslut om att Ecris-TCN inte ska användas

Förslag: En myndighet som får fatta beslut om att inte använda Ecris-TCN enligt artikel 7.1 andra stycket i förordningen om Ecris-TCN ska vid bedömningen av om det är olämpligt ta hän-syn till behovet av uppgifterna, om utdraget avser en prövning som inte kan anstå eller om det annars finns särskilda skäl mot att använda Ecris-TCN.

En myndighet som har fattat beslut om att Ecris-TCN inte ska användas ska underrätta Polismyndigheten om detta i samband med att myndigheten begär att få ut uppgifter ur belastnings-registret.

Det ska tas in bestämmelser som reglerar detta i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om Ecris-TCN.

Vårt uppdrag

Artikel 7.1 i förordningen om Ecris-TCN innebär att centralmyn-digheterna ska använda Ecris-TCN när det görs sökningar i

krimi-förfaranden, dels för de särskilt utpekade ändamålen i artikeln (se avsnitt 6.2.2). Av skälen till förordningen framgår också att utgångs-punkten är att Ecris-TCN bör användas i princip i alla sådana fall (skäl 18).

Den myndighet som ansvarar för att driva brottmålsförfaranden bör emellertid kunna besluta att Ecris-TCN inte bör användas när detta inte skulle vara lämpligt med tanke på omständigheterna, t.ex.

i vissa typer av brådskande brottmålsförfaranden, i fall av transi-tering, om uppgifter ur kriminalregistret nyligen har erhållits via Ecris-TCN, eller om de avser ringa brott, särskilt ringa trafikbrott, överträdelser av allmänna kommunala föreskrifter och ringa brott mot allmän ordning (skäl 18).

För annat ändamål än brottmålsförfaranden kan en användning av Ecris-TCN också vara olämplig med tanke på omständigheterna, t.ex. när vissa administrativa standardkontroller behöver göras vad gäller en persons yrkeskvalifikationer, i synnerhet om det är känt att begäran om uppgifter ur kriminalregister inte kommer att göras hos andra medlemsstater, oavsett resultatet av sökningen i Ecris-TCN (skäl 20, se även avsnitt 4.5.5).

Det är mot denna bakgrund som det i artikel 7.1 andra stycket anges att den myndighet som begär uppgifter i kriminalregister i vissa fall får besluta att sådan användning av Ecris-TCN som följer av första stycket inte är lämplig. Detta gäller dock inte när en tredje-landsmedborgare hos en centralmyndighet efterfrågar uppgifter om sig själv i kriminalregister eller när begäran görs i syfte att erhålla uppgifter i kriminalregister enligt artikel 10.2 i direktiv 2011/93/EU.⁴

Kommittédirektiven har lyft fram frågan om det behövs kom-pletterande reglering för situationen att den nationella myndighet som begär uppgifter i kriminalregistret får besluta att Ecris-TCN inte behöver användas. Direktiven har i detta sammanhang påpekat att det praktiska förfarandet vid ett sådant beslut inte är reglerat och att det kan finnas behov av nationell reglering som, utan att vara direkt nödvändig för förordningens krav, underlättar användningen av systemet. Vidare har direktiven angett att kompletterande

regle-4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekäm-pande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF. Artikel 10.2 i direktivet innebär att medlems-staterna ska säkerställa att arbetsgivare ska ha rätt att begära information om det finns fällande domar rörande sexuella övergrepp mot barn när de rekryterar en person till yrkesverksamhet

ring även kan behövas för att exempelvis underlätta användningen av Ecris-TCN i samband med att myndigheter som har direktåtkomst till belastningsregistret hämtar uppgifter ur detta.

Möjligheten till undantag gäller bara myndighet

Artikel 7.1 andra stycket i förordningen om Ecris-TCN innebär att det endast är myndigheter som kan besluta att Ecris-TCN inte ska användas vid en sökning som faller inom förordningens obligato-riska tillämpningsområde. När en begäran om uppgifter ur belast-ningsregistret görs av en enskild tredjelandsmedborgare för att få ut uppgifter om sig själv följer det alltså direkt av förordningen att Ecris-TCN alltid ska användas för att identifiera den eller de medlemsstater som har uppgifter om fällande domar.

I vilka fall är en sökning i Ecris-TCN olämplig?

Som vi tidigare har konstaterat är utgångspunkten för Ecris-TCN att systemet ska användas vid en sökning i belastningsregistret be-träffande en tredjelandsmedborgare, men att myndigheter får besluta att Ecris-TCN i vissa fall inte ska användas. En förutsättning enligt förordningen är då att användningen av Ecris-TCN är olämplig.

Vid en träff i Ecris-TCN kan det ta viss tid att få in information om avgörandet via Ecris. Enligt rambeslutet om Ecris ska ett svar på en ansökan via Ecris ges inom högst tio arbetsdagar (artikel 8.1) eller, om det är en enskild som begär ut uppgifter om sig själv, 20 dagar (artikel 8.2). Och om det behövs kompletterande uppgifter för att identifiera den berörda personen kan svaret dröja ytterligare.

I vissa brådskande fall kan det därför vara olämpligt att en sökning i belastningsregistret kompletteras med en sökning i Ecris-TCN. Dess-utom kan det i många situationer vara onödigt med en sökning i Ecris-TCN, t.ex. när tidigare belastningsuppgifter inte rimligen kan ha någon inverkan på en domstols val av påföljd i en brottmåls-rättegång. Som vi ser det innebär det att myndigheternas möjlighet att besluta om undantag även måste utgå från det behov av upp-gifterna som myndigheterna har.

Med detta sagt får det anses oklart vad som menas i artikel 7.1 andra stycket med att en myndighet får fatta beslut om att ”i vissa fall” inte använda sig av Ecris-TCN. Vi har särskilt övervägt om lydel-sen ställer krav på att vi i förslaget till kompletteringslag specificerar vilka fall som avses, dvs. i vilka fall som en myndighet får besluta om att Ecris-TCN inte ska användas. Enligt vår mening ter sig dock en sådan tolkning omöjlig redan av det skälet att det inte går att förutse dessa fall på förhand. Det är också uppenbart att en sådan reglering skulle förhindra en effektiv och ändamålsenlig tillämpning. I stället måste innebörden av regleringen vara att det är den myndighet som begär ett utdrag ur belastningsregistret som får pröva och fatta be-slut om när det är olämpligt att använda Ecris-TCN. Hänsyn bör då tas till behovet av uppgifterna, om utdraget avser en prövning som inte kan anstå eller om det annars finns särskilda skäl mot att använda Ecris-TCN. Detta bör enligt vår mening framgå av en uttrycklig be-stämmelse i kompletteringslagen.

Om en myndighet har funnit att det är olämpligt att använda sig av Ecris-TCN är det nödvändigt att centralmyndigheten underrättas om denna begränsning i samband med att myndigheten begär ett utdrag ur belastningsregistret. En bestämmelse som reglerar detta bör tas in i kompletteringslagen.

Obligatorisk användning av Ecris-TCN

I vissa fall följer det direkt av förordningen om TCN att Ecris-TCN alltid ska användas när uppgifter om en tredjelandsmedborgare begärs ur belastningsregistret.

Som framgår av artikel 7.1 är det obligatoriskt att använda Ecris-TCN när en tredjelandsmedborgare efterfrågar uppgifter om sig själv i kriminalregistret eller när det görs en begäran om uppgifter ur kriminalregistret i sådana situationer då en prövning ska göras för yrkesverksamhet eller organiserad frivilligverksamhet som innefat-tar direkta och regelbundna kontakter med barn. Tillämpat på svenska förhållanden innebär detta t.ex. att en tredjelandsmedborgare som be-gär att få ett utdrag ur belastningsregistret för att kunna visa upp i ett anställningsärende enligt 2 kap. 31 § skollagen (2010:800) inte kan avstå från att uppgift inhämtas om huruvida han eller hon före-kommer i Ecris-TCN. Ytterligare sådana bestämmelser finns t.ex. i

lagen (2010:479) om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder och i lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid vissa boenden som tar emot barn.

Vi har också tidigare konstaterat att det endast är myndigheter som kan besluta att Ecris-TCN inte ska användas. I den utsträckning lagstiftaren har gett enskild rätt att få ut uppgifter ur belastningsregi-stret om sig själv måste således Ecris-TCN användas, om begäran avser en tredjelandsmedborgare.

Vi har inom ramen för vårt uppdrag övervägt om det är motiverat att föreskriva en obligatorisk användning av Ecris-TCN i någon annan situation är de som nu angetts. Vi har då särskilt övervägt en sådan användning när det av lag eller annan författning framgår att en myndighet ska inhämta uppgifter ur belastningsregistret från Polismyndigheten, s.k. obligatorisk registerkontroll. Sådana bestäm-melser är ovanliga. Exempel på obligatorisk registerkontroll finns vid prövningar enligt säkerhetsskyddslagen (2018:585), 3 kap. 13 och 14 §§ i lagen, samt vid anställning som domare, 4 § förordningen (2010:1793) med instruktion för Domarnämnden och 10 § första stycket 18 förordningen om belastningsregister. En obligatorisk registerkontroll gäller också inför viss påföljdsbestämning för brott, 40 § förordningen om belastningsregister.

Att utrymmet för att besluta om undantag med stöd av artikel 7.1 andra stycket är begränsat i sådana fall är självklart. Även i dessa fall kan det dock vara uppenbart att det inte finns något behov av upp-gifterna och att det därför är obehövligt att använda Ecris-TCN. Vi har av denna anledning inte funnit skäl att, i detta sammanhang, före-skriva en obligatorisk användning av Ecris-TCN i några andra fall än de som direkt följer av förordningen.

Särskilt om myndigheter med direktåtkomst till belastningsregistret

Vissa myndigheter har direktåtkomst till belastningsregistret, t.ex.

allmänna domstolar, Åklagarmyndigheten, Kriminalvården, Trans-portstyrelsen och Socialstyrelsen. Detta innebär att den aktuella myndigheten har direkt tillgång till informationen i belastningsregi-stret och på egen hand kan söka i regibelastningsregi-stret, men utan att kunna på-verka innehållet. Direktåtkomsten begränsas till att endast gälla sådana

belastningsregister med tillhörande förordning (6 § lagen om belast-ningsregister samt 19 och 20 §§ förordningen om belastbelast-ningsregister).

När en myndighet med direktåtkomst gör en sökning i belastnings-registret har Polismyndigheten ingen kännedom om ändamålet för sökningen.

I Sverige är det endast Polismyndigheten som kommer att ha åtkomst till Ecris-TCN. När en annan aktör med direktåtkomst till belastningsregistret behöver använda Ecris-TCN måste sökningen i Ecris-TCN göras genom Polismyndighetens försorg.

Enligt vår mening behöver myndigheter med direktåtkomst under-rätta Polismyndigheten om att en sökning ska göras i Ecris-TCN för att härigenom aktivera en användning av Ecris-TCN, annars skulle varje sökning resultera i en sådan användning. Underrättelsen till Polismyndigheten sker lämpligen genom det systemstöd som myn-digheten håller på att utveckla med anledning av Ecris-TCN. Den prövning som ska föregå underrättelsen utgör i grunden samma lämplighetsprövning som ska göras enligt artikel 7.1 andra stycket (se ovan). Vi bedömer därför att frågan inte kräver någon särskild reglering.

Det kan tilläggas att när det gäller Polismyndighetens egen an-vändning av Ecris-TCN ankommer det på myndigheten att se till att åtkomsten är förbehållen vederbörligen bemyndigad personal enligt artikel 24 i förordningen om Ecris-TCN.