Inrättandet av Ecris-systemet

Europeiska rådet fastslog redan 1999 att principen om ömsesidigt erkännande av rättsliga avgöranden ska vara en hörnsten inom det civil- och straffrättsliga området i unionen. Året därpå antogs ett åtgärdsprogram för att genomföra principen om ömsesidigt erkän-nande av domar i brottmål.

Som ett led i arbetet med ömsesidigt erkännande blev frågan om ett förbättrat informationsutbyte ett prioriterat område inom EU.

Mekanismerna för utbyte av information om fällande domar i 1959 års konvention ansågs inte motsvara de krav som det rättsliga samarbetet krävde inom EU. Som en temporär åtgärd fattades ett rådsbeslut 2005 om utbyte av uppgifter ur kriminalregistret. Beslutet genom-fördes dock inte i svensk rätt.

Rådsbeslutet följdes 2008 av EU:s rambeslut om beaktande av fällande domar avkunnade i medlemsstat vid brottmålsförfarande i annan medlemsstat.³ Syftet med rambeslutet var att en fällande dom som avkunnats i en medlemsstat skulle få likvärdig verkan som en dom som avkunnats enligt nationell lagstiftning vid återfallssitua-tioner. Rambeslutet föranledde inte någon lagändring i svensk rätt.

4.3.2 Europeiska rådets rambeslut om Ecris

I syfte att ytterligare förbättra utbytet av uppgifter ur kriminal-register mellan medlemsstaterna fattade rådet ett rambeslut 2009 om organisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminal-register och uppgifternas innehåll (rambeslutet om Ecris), se bilaga 5 till detta betänkande.⁴ Detta rambeslut innebär sammanfattningsvis att varje medlemsstat som meddelar en dom mot en annan medlems-stats medborgare ska informera medborgarlandet om domen. Med-borgarlandet ska därefter lagra informationen. På så vis får varje med-lemsstat samlad information om de egna medborgarnas kriminalhisto-rik inom EU, vilken ska kunna vidarebefordras vid förfrågningar från andra medlemsstater. Rambeslutet syftar också till att påskynda och förenkla förfarandet när uppgifter ur kriminalregister begärs i ett en-skilt ärende genom att införa nya kanaler för att hämta in uppgift-erna. Det öppnar även upp för att uppgifter ur kriminalregister får lämnas ut för andra ändamål än brottmål.

I rambeslutet specificeras vilka uppgifter om domen och den dömde som den dömande medlemsstaten ska överföra till medborgar-landet (artikel 11). Information om den dömde innefattar bl.a. identi-tetsuppgifter såsom namn och födelsedatum. Även uppgifter om t.ex.

fingeravtryck och eventuell pseudonym eller alias ska överföras ifall sådana uppgifter är tillgängliga för centralmyndigheten i den dömande medlemsstaten.

Rambeslutet kompletterar bestämmelserna i 1959 års konvention och 2000 års EU-konvention, vilka alltså fortfarande gäller. Den underrättelseskyldighet som följer av artikel 22 i 1959 års

konven-3 Rådets rambeslut 2008/675/RIF av den 24 juli 2008 om beaktande av fällande domar avkun-nade i Europeiska unionens medlemsstater vid ett nytt brottmålsförfarande i en medlemsstat.

tion har dock ersatts av rambeslutet om Ecris såvitt gäller EU:s med-lemsstater, jfr ovan avsnitt 4.2.1.

4.3.3 Rådsbeslutet om det tekniska genomförandet

För att kunna genomföra uppgiftsskyldigheten enligt artikel 11 i rambeslutet fattade rådet 2009 ett beslut om att inrätta ett euro-peiskt informationssystem för utbyte av uppgifter ur kriminalregi-ster (rådsbeslutet om Ecris).⁵ Beslutet syftade alltså till att bygga upp och utveckla ett datoriserat system – Ecris⁶ – för utbyte av uppgifter om fällande domar mellan medlemsstaterna.⁷ Genom beslutet lades grunden för ett standardiserat format för att göra det möjligt att utbyta uppgifterna i en enhetlig och elektronisk form mellan med-lemsstaternas centralmyndigheter. I beslutet finns referenstabeller över brottskategorier samt påföljds- och åtgärdskategorier för att underlätta en automatisk översättning.

Det Ecris-system som inrättades genom beslutet är decentrali-serat och baseras på medlemsstaternas nationella kriminalregister.

Någon EU-gemensam databas har inte inrättats genom beslutet.

Inte heller har beslutet inneburit att medlemsstaterna får direkt åt-komst till andra medlemsstaters kriminalregister.

Rådet har låtit utarbeta en icke bindande handbok som behandlar de förfaranden som styr informationsutbytet.⁸

5 Rådets beslut 2009/316/RIF av den 6 april 2009 om inrättande av det europeiska informa-tionssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister (Ecris) i enlighet med artikel 11 i rambeslut 2009/315/RIF.

6 European Criminal Records Information System.

7 EU-domstolen har uttalat att rambeslutet och rådsbeslutet om Ecris utgör hinder för en medlemsstat att i nationell lagstiftning ha ett särskilt förfarande som syftar till att en domstol i medlemsstaten ska erkänna ett slutligt avgörande av en domstol i en annan medlemsstat, genom vilket en person har dömts för ett brott, se EU-domstolens dom den 9 juni 2016, Balogh, C-25/15, EU:C:2016:423, jfr EU-domstolens dom den 5 juli 2018, Lada, C-390/16, EU:C:2018:532, p. 46 och 47.

4.3.4 Genomförandet av Ecris-systemet i Sverige Lagändringar

Ecris-systemet sattes i drift 2012. Sverige anslöt sig till systemet under 2013. Polismyndigheten är för svenskt vidkommande central-myndighet för samarbetet enligt rambeslutet (se förordningen [2014:1102] med instruktion för Polismyndigheten, bilaga till för-ordningen, 4 i).

Rambeslutet om Ecris genomfördes i Sverige genom ett antal ändringar i befintliga lagar, framför allt i lagen (1998:620) om belast-ningsregister, men även i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och dåvarande polisdatalagen (2010:361).⁹ Rådsbeslutet om Ecris rörande det tekniska genomförandet ansågs däremot inte kräva några författ-ningsändringar (prop. 2011/12:163 s. 11).

Lagen om belastningsregister

I lagen om belastningsregister infördes en bestämmelse om att upp-gifter som överförts till Sverige med stöd av rambeslutet ska föras in i registret (4 a §). För uppgifter om gärningar som inte motsvarar brott enligt svensk lag eller som har begåtts före 15 års ålder infördes särskilda begränsningar för när uppgiften får lämnas ut (6 § tredje stycket).

Vidare infördes i lagen en bestämmelse om att uppgifter ur regi-stret får lämnas ut till en myndighet i annan medlemsstat för ett annat ändamål än brottmålsförfarande om motsvarande rätt att få del av uppgifterna finns för en svensk myndighet (12 a §). Dessutom togs det in vissa bestämmelser om gallring (17 a §) och om använd-ningsbegränsningar av uppgifter som överförs till Sverige (21 §).

Lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål

I lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål infördes en bestäm-melse som angav att lagen inte gäller vid utbyte av kriminalregister-uppgifter med stöd av rambeslutet, utan att lagen om belastnings-register då gäller i stället (1 kap 8 §).

Sekretess

I offentlighets- och sekretesslagen (9 kap. 2 § första stycket 8) in-fördes ett förtydligande om att användningsbegränsningar beträf-fande uppgifter som en svensk myndighet har fått från en myndighet i en annan stat finns i lagen om belastningsregister. Sådan använd-ningsbegränsning finns i 21 § lagen om belastningsregister, vilken sammanfattningsvis innebär att en uppgift som har mottagits med stöd av rambeslutet om Ecris endast får användas för det ändamål som den begärdes för.

Dataskydd

I dåvarande polisdatalagen infördes en bestämmelse om att finger-avtrycks- eller signalementsuppgifter som har överförts med stöd av rambeslutet får behandlas i fingeravtrycks- och signalementsregister i Sverige, under förutsättning att det för motsvarande gärning är för-skrivet fängelse i ett år eller däröver och den som uppgifterna avser vid tidpunkten för gärningen hade fyllt 15 år (4 kap. 12 a §).

En motsvarande bestämmelse finns numera i 5 kap. 13 § lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brotts-datalagens område.

Förordningsändringar

Genomförande av rambeslutets bestämmelser skedde också på för-ordningsnivå, t.ex. i förordningen (1999:1134) om belastningsregi-ster. I den förordningen finns numera hänvisningar till rambeslutet i frågor som gäller vilka uppgifter registret ska innehålla (2 § 14), utländska myndigheters rätt att få uppgifter (24 c och d §§) och svenska myndigheters rätt att få uppgifter med stöd av rambeslutet

(41 §). Där finns också bestämmelser om villkor för eller andra be-gränsningar av utländska myndigheters rätt att få del av uppgifter (24 e–g §§), om enskilds rätt att ta del av uppgifter om sig själv som finns i annan medlemsstats kriminalregister (22 b §) och om Polis-myndighetens skyldighet att i vissa fall hämta in uppgifter från annan medlemsstat när en enskild begär att få ut uppgifter (22 c §).

Vad gäller rambeslutets skyldighet att överföra uppgifter om fingeravtryck och signalement, dvs. pseudonym eller alias, till andra medlemsstater infördes sådana bestämmelser i 18 a och b §§ i dåva-rande polisdataförordningen (2010:1155). Numera finns motsvadåva-rande bestämmelser i förordningen (2018:1942) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område (10 och 11 §§).

4.4 En utvidgad användning av Ecris