Betydelsen av gemenskap och tillhörighet i arbetsgruppen

Samtliga respondenter beskriver gemenskapen som finns på akutmottagningen i Kalmar. De påtalar även sammanhållningen och samhörigheten i arbetsgruppen. De belyser hur bra de trivs tillsammans med sina kollegor och på akutmottagningen.

Några av respondenterna berättar hur de innan pandemin även umgåtts vid sidan av arbetet. Samtliga respondenter lyfter flertal gånger hur kollegorna får dem att fortsätta orka arbeta i den tuffa arbetssituation som pandemin föranlett. Hur de tillsammans arbetar som ett lag för att hjälpa varandra i den tuffa perioden samt hur de ställer upp för varandra för att orka fortsätta.

Två av respondenterna nämner att behjälpligheten har förändrats under det gångna året. De menar vidare att eftersom pandemin pågått under en lång period har orken i gruppen förändrats vilket resulterat i att individer tänker mer på sig själva. Det finns inte lika mycket ork att ställa upp för andra som det gjorde tidigare under covid-19 pandemin menar dem. De lyfter att deras energi inte alltid räcker till mer än sig själva. Däremot beskriver samtliga respondenter att de i den mån de orkar, alltid vill ställa upp för sina kollegor. De vill inte försätta kollegorna i en dålig sits med för hög arbetsbelastning, då de är medvetna kring hur situationen skulle bli ännu tuffare då.

Respondenterna lyfter samvetet gentemot sina kollegor och att det bidrar till att de biter ihop och stänger av sina känslor. Samtliga respondenter beskriver hur de

tillsammans måste arbeta för att klara av situationen och en respondent säger “vem, om inte vi?”.

Angelägenheten att ställa upp för varandra i arbetssituationen kan förklaras genom betydelsen av tillhörigheten i arbetsgruppen på akutmottagningen. Betydelsen av grupptillhörighet motiveras av Nilsson (1996). Enligt Granér (1991) grundar sig lojalitet och solidaritet i normer kring samhörighet och att det kan påverka viljan att ställa upp för sina kollegor. Han menar även att det kan minska påtagligheten att reflektera över sin egen arbetsbelastning. Den minskade orken respondenterna beskriver krockar med befintliga normer som berör lojalitet och solidaritet gentemot sina kollegor. Det är möjligt att ana att normer börjar förändras eftersom respondenterna uttrycker påtagligheten i den egna arbetsbelastningen och hur angelägenheten att ställa upp för varandra börjar minska. Normerna sätts på spel när individer sätter sig själva framför andra och en möjlig risk att beakta är om samtliga i arbetsgruppen inte har samma uppfattning. Ömsesidigheten mellan kollegorna riskeras när sannolikheten att sätta sig själv i första rummet tenderar att öka.

Det kan vara påfrestande för individerna när grupptillhörigheten skapar förväntningar på hur de ska agera enligt Granér (1991). Sjuksköterskorna förväntas ställa upp för varandra och agera utifrån att bidra med välmående för gruppen. Däremot lyfter majoriteten av respondenterna fram att de inte alltid har energi att ställa upp för varandra. Det finns en förväntan på att de ska agera på ett visst sätt för gruppens skull. Däremot finns det implikationer på att de kanske inte alltid har kraft att agera i den mån som förväntas. Individerna agerar då för sin egen skull framför gruppens.

Granér (1991) menar att det finns en risk att det bidrar till utanförskap när individerna åsidosätter gruppens behov. Det finns en upplevelse att flertalet individer i gruppen åsidosätter gruppens gemensamma förväntningar till förmån för sina egna.

Däremot lyfts ingen form av utanförskap fram. Det skulle kunna förklaras av att de gemensamma förväntningarna på agerandet förändras. Individerna förväntas kanske inte ställa upp för varandra på samma sätt som de gjort tidigare. Istället förväntas de ställa upp för varandra så långt de orkar men sätter sina egna värderingar främst vilket möjligen kan ha kommit att bli ett gemensamt förhållningssätt.

På samma sätt som samhörighet kan skapas genom gemensamma uppfattningar (Weick, 1995) kan även samhörighet i en grupp påverka en individs egna uppfattningar (Granér, 1991). Utifrån vår insamlade empiri kan vi se hur en tydlig samhörighet mellan kollegorna på akutmottagningen i Kalmar har skapat en gemensam bild av situationen. Det kan ha varit bidragande till att förväntningarna på hur individerna ska agera har förändrats för gruppen. När påfrestningarna har ökat ser individerna i gruppen ett behov av att förändra förväntningarna till följd av att uppfattningen av situationen förändras. Eftersom medlemmarna i gruppen har gemensamma föreställningar och värderingar blir det därför inte problematiskt. En förståelse för varandra infinner sig istället som ett resultat av den samhörighet och samsyn som gruppen har utvecklat.

Enligt Guest (2017) påverkar arbetsmiljön och relationer arbetstagares mående på arbetsplatsen. Samtliga respondenter beskriver arbetssituationen med hög belastning och skyddsutrustning som ansträngd. Majoriteten av respondenterna uttrycker en specifik längtan efter att ta av sig skyddsmaskerna. De beskriver vidare hur det fysiska och psykiska välmåendet påverkats negativt av den arbetsmiljö de befinner sig i. Trots att det inte finns trygghet i arbetssituationen beskriver respondenterna ändå hur det finns en trygghet i arbetsgruppen vilket Granér (1991) i sin teori betonar vikten av. Enligt Kowalski och Loretto (2017) är trygghet grundläggande för välbefinnande samtidigt som resonemanget styrks av Hedegaard Hein (2012) som beskriver att det påverkar arbetstagarnas hälsa i positiv riktning. Respondenterna beskriver tydligt gemenskapen gentemot sina kollegor som bidrar med en känsla av trygghet när arbetssituationen i sig uttrycks vara kantad av otrygghet. Det tyder på att relationerna mellan kollegorna på arbetsplatsen har varit av vikt för att arbetssituationen ska vara hållbar när andra faktorer i arbetsmiljön brister. Det kan inbringa en känsla av trygghet och samhörighet i en ömsesidig upplevelse av arbetssituationen. Gemenskapen i gruppen kan enligt Nilsson (1996) därför fungera som ett effektivt arbetsredskap.

Majoriteten av respondenterna uttrycker en oro kring den smitta som de dagligen utsätts för och hur det i sin tur påverkar både deras arbetsliv och privatliv.

Majoriteten av respondenterna uttrycker även patienternas rädsla som påtaglig. De beskriver även sin egen rädsla och oro för smitta. Som frontlinje mot viruset

upplever majoriteten av respondenterna en förväntan på yrkesrollen. Möjligheten att uttrycka sin egen rädsla för viruset upplevs vara minimal. Det finns inget utrymme för den egna rädslan när yrkesrollen syftar till att vårda och hantera rädsla hos människor som drabbats av viruset. Två av respondenterna uttrycker att de trots oro inte frivilligt söker stöd hos sin chef. De uttrycker istället att de hellre söker stöd hos sina kollegor. En anledning kan vara att chefen som tidigare nämnts inte delar gemensamma uppfattningar med arbetsgruppen och därför får de inte ett utbyte av ett samtal med sin chef vilket samtliga respondenter vid intervjutillfällena påtalat.

Chefen upplevs vara distanserad från arbetsgruppen eftersom den inte befinner sig i samma situation som sjuksköterskorna. Det kan därför vara mer fördelaktigt att söka stöd hos kollegor som delar samma uppfattning som individerna själva.

En stödjande arbetsmiljö kan enligt Farmakas et al. (2013) öka välbefinnandet.

Utifrån respondenterna kan vi se att tryggheten grundar sig i relationen mellan kollegorna. Däremot hade välbefinnandet möjligen kunnat vara mer påtagligt om det även hade funnits ett stöd hos chefen. Det är därmed möjligt att välbefinnandet har påverkats av avsaknaden av chefsstöd. Granér (1991) beskriver att utrymmet för att uttrycka oro i en osäker arbetssituation minskar, samtidigt som förväntningarna på agerandet ökar. Granér (1991) menar vidare att förväntningar kan bidra till att egna värderingar åsidosätts. Sjuksköterskorna förväntas i situationen agera utifrån sin identitet som sjuksköterskor och egna värderingar i form av rädsla får inte utrymme.

Det kan i sin tur leda till att otrygghet blir mer påtaglig som Granér (1991) påpekar.

4.4 Faktorer som driver individerna framåt trots motverkande yttre krafter