Betygen i Europa varierar utöver när de sätts också utifrån hur många skalsteg betygen ges i och hur dessa uttrycks (tabell 13 och 14).
Tabell 13 antal skalsteg:
>10 nivåer 1 land: Frankrike (20 nivåer)
9 nivåer 5 länder: England, Nordirland, Skottland, Turkiet, Wales 8 nivåer
7 nivåer 2 länder: Finland, Lettland
6 nivåer 6 länder: Bulgarien, Danmark, Norge, Polen, Sverige, Tyskland
5 nivåer 9 länder: Cypern, Estland, Grekland, Island, Kroatien, Slovakien, Slovenien, Ungern, Österrike
4 nivåer 2 länder: Portugal, Rumänien
Ej redovisat 12 länder: Luxemburg, Italien, Malta, Tjeckien, Belgien (flamländska, franska, tyska), Irland, Nederländerna, Spanien, Lichtenstein, Litauen
Bland de länder som redovisar hur många steg bedömningen sker i är fem skalsteg vanligast (9 länder) medan sex länder tillämpar en 6-gradig skala. Det är emellertid viktigt att vara försiktig vid klassificeringen av dessa data, eftersom det kan se ut som att några länder rapporterar hur många skalsteg de använder utan att precisera vilka gradbeteckningar som används (t.ex. Bulgarien och Estland).
Frankrike skiljer sig från de övriga länderna i Europa med hela 20 betygsnivåer. Som det framgår av country profile artikeln är det dock inte nödvändigtvis så att alla nivåer används i praktiken:
Marking, which is generally used at all levels, is also a personal affair even though the tendency in France, where the marking scheme is from 0 to 20, is to award marks in the medium range rather than to use extremes. A very good piece of work will rarely be rated 18 or 20; more likely 14 or 15. (Bonnet 1997, s. 296)
I tabell 13 och i Appendix är länderna klassificerade utifrån antal skalsteg från brytpunkten till underkänt, men det blir lite missvisande då några länder har flera nivåer för underkänt. I Danmark ligger gränsen är underkänt betyg 00, men eleverna kan också få ned till -3 vilket alltså är ännu mera underkänt. Lettland är ett annat exempel där man har en betygsskala som ser helt annorlunda ut. Enligt Eurydice har de det fyra nivåer för underkänt: 4 (Almost satisfactory), 3 (Weak), 2 (Very weak), 1 (Very, very weak).
Tjänsten STUDYinEUROPE (http://www.studyineurope.eu/grades) erbjuder elever och förälder ett verktyg för att möjliggöra jämförelser av betygsystem i Europa, så man kan se hur ens betyg kommer att ”översättas” om man börjar i skolan i ett annat land. Det är oklart för oss hur den har tagits fram och exempelvis tar den inte hänsyn till att olika länder sätter godkäntgränsen på olika sätt., STUDYinEUROPE lider av samma
översättningsproblematik som Eurydice. Frågan om vem det är som har auktoritet och legitimitet för att göra dessa översättningar blir central. Vår samanställning visar hur problematiskt det kan vara att göra jämförelser och det är betänklig att flera länder, som Sverige, ändrar sina betygsskalor till ECTS (6-punkter) och därigenom skapar intryck av att betygen är jämförbara. Att betygsskalorna är jämförbara betyder givetvis inte att
kunskapsstandarden för respektive nivå är det. Det är lite som att jämföra bilar utifrån karossen och inte bry sig om motorn i dem.
Tabell 14: Typ av skala
Verbal och numerisk 11 länder: Österrike, Bulgarien, Island, Ungern, Slovakien, Estland, Norge, Polen, Tyskland, Finland, Lettland.
Numerisk 5 länder: Danmark, England, Nord Irland, Slovenien, Wales
Verbal 2 länder: Kroatien, Rumänien
Verbal och bokstäver 2 länder: Cypern, Grekland
Bokstäver 1 land: Sverige
Poängskala 2 länder: Luxemburg, Malta
Ej redovisat 14 länder: Frankrike, Italien, Skottland, Turkiet, Tjeckien, Belgien (franska, flamländska, tyska), Irland, Nederländerna, Lichtenstein, Portugal, Litauen, Spanien
Bland de länder som redovisat vilken typ av skala som används dominerar betygssystem som använder en kombination av verbala och numeriska betyg. Det kan till exempel se ut som i Finland där man vanligen börjar med numeriska betyg först högre upp i åldrarna. En faktor som spelar roll för hur skalstegen har utformats är om landet haft en tradition av relativ bedömning eller kriterierelaterad. Detta spelar också viss roll för om betygen sätts med fokus på vad eleverna inte kan eller vad de kan. Betygssättning utifrån en
normalfördelningskurva ledde som tidigare i Norge till att betygsskalan var indelad i relativa nivåer fram till 2007, långt efter det att det relativa betygssystemet faktiskt avskaffats. Det kunde bidra till att lärare
återkopplade till eleverna utifrån betygskriterier som mer hade fokus på vilka kunskaper eleverna saknade (t.ex. din text har ingen tydlig struktur, din text är ologisk, ditt språk är oprecist och du har många stavfel) snarare än vad de behövde arbeta med (se vidare Tveit 2014). I kapitel 1 visar vi att den typ av feedback som ger bäst
resultat är den motsatta, det vill säga den som i god tid ger information om vad eleverna konkret behöver göra för att nå längre. Det är med andra ord viktigt att förstå hur olika skalor kan föra med sig olika fokus i
bedömningen av elevers kunskaper. I sammanhanget kan vi också nämna att ECTS skalan i många länder tillämpas som en relativ skala och inte som i Sverige som en kriterierelaterad skala (se Ds 2008:13). Det är också viktigt att komma ihåg att man i vissa länder har olika typer av betyg för olika ämnen. I exempelvis Nederländerna kan man i gymnastik, konst och specialarbete bara få betyget Tillfredställande eller God.
Värt att notera här är att OECD (2012) konstaterar att likvärdigheten i bedömning är bättre i
utbildningssystem som använder en verbal kvalitativ skala av slaget: Very good, Good, Satisfactory, Sufficient, Insufficient. De menar att dessa kvalitativa uttryck är allmänna och lätta att förstå och relatera till oavsett det gäller kvalitet på mat, kläder eller kunskaper.
Vi också försökt få fram vilka länder de är som använder betyg i ordning och uppförande. I Europa är det enligt Eurydice: Norge, Italien, Rumänien, Polen, Slovakien, Ungern, samt ungefär hälften av delstaterna i Tyskland.