Bilaga  2.  Sammanfattning  av  intervju  med  Nicklas  Söderberg

Intervju med Nicklas Söderberg

Nicklas Söderberg är administrativ chef på Hovrätten över Skåne och Blekinge län. Ti-digare arbetade han som domare på Malmö tingsrätt. Här genomförde tingsrätten ett projekt där parterna inför huvudförhandling fick erbjudande om att träffas tillsammans med en medlare för att diskutera möjligheterna till en förlikning. I detta projekt genom-fördes mellan 200-250 medlingar. Av dessa uppskattar Nicklas Söderberg att 95-97 % resulterade i en förlikning. Upplägget var att partsombuden till de parter vilka hade mål som skulle upp till ”tresits” (dvs. huvudförhandling med tre rådmän författarens anm.) kontaktades och erbjöds medling så det skedde på tingsrättens intiativ och tingsrättens kostnad. De alla flesta som kontaktades var intresserade. För att undersöka om medling-en var tidseffektiv, ur tingsrättmedling-ens perspektiv, förde Nicklas Söderberg anteckningar över i vilket mån han så att säga sparade in tid genom att medla istället för att döma.

När man då diskuterar mål som ska upp i ”tresits” blir det fort väldigt stor tidsåtgång.

Nicklas uppskattar att det, lågt räknat, går åt 16 arbetsdagar för ett mål där tre domare är inblandade. Därför så blev tidsförtjänsten väldigt stor om man, som Nicklas lade unge-fär en arbetsdag på en medling och lyckades förlika parterna i den stora utsträckning som han gjorde. För att bli framgångsrik som medlare menar Nicklas att det är viktigt att ha förmåga att se tvisten ur parternas perspektiv. Han har själv arbetat några år på affärsjuridisk byrå vilket han anser har hjälpt honom mycket i medlingar. Det finns en massa frågor som för domstolen är helt ointressanta men som är jätteintressanta för par-ten. Sådana frågor måste man som medlare se och ta på allvar. Som exempel nämner Nicklas skattefrågor: vad blir utfallet skattemässigt av förlikningen? Här får man vara försiktigt, särskilt om man är domstolsanknuten för skatteöverväganden kan bli kompli-cerade och man vill inte medverka till skattefiffel men man måste ändå göra parterna medvetna om att det finns skatteeffekter. Sådana frågor måste man som medlare se till att de kommer upp och diskuteras.

Nicklas beskriver sin medlingsmetod som evaluerande. Ett bekymmer med medling an-ser han är att man talar om helt olika saker men med samma beteckning. Det är viktigt att parterna vet vad de får när de går med på en medling. Om man läser på om medling kan man få intrycket av att man ska få en kurator som fokuserar på känslorna och det

vill inte parterna ha. Vidare finns det exempelvis medlare som anser att det är väldigt viktigt att de inte ska utrycka några åsikter och inte komma med lösningsförslag och då vet parterna inte vad de får. När man arbetar värderande så är det sällan som man kom-mer med något nytt. Ombuden för parterna har ju också sett det man föreslår och har säkert också påtalat det för sina respektive parter så väldigt ofta bekräftar man bara de problem som redan finns men det har en otrolig sprängkraft att de åsikterna kommer från någon som inte är partsombud, helt plötsligt lyssnar parterna.

I Sverige går domaren betydligt längre i förlikningsdiskussionerna än i många andra länder och också längre än vad man gjorde för tjugo år sedan. Exempelvis ramlar do-mare från Storbritannien av stolen när de får höra att vi har förlikningsdiskussioner med parterna i enrum. Det är för dom helt otänkbart. Vi i Sverige löser ju en väldig massa tvister genom förlikning, gissningsvis 70-80%. Därför tror Nicklas Söderberg att man ibland gör fel när man jämför till exempel Storbritannien och Sverige. Man ser att eng-elsmännen förordnar medlare i 50% av alla tvister men de har större anledning att för-ordna medlare i massa tvister då domarna inte har möjlighet att föra samma diskussion-er som de har i Svdiskussion-erige.

När domaren har misslyckats med förlikningen så är nog inställningen från både doma-ren och partsombuden att det är lönlöst att medla. Men om tvisten går till en medlare efter att förlikningsförsöken misslyckats så går det allt som oftast att nå en överens-kommelse säger Nicklas Söderberg, men det verkar inte domarna och ombuden riktigt ha fattat. Det är viktigt att ”pusha” tingsrätterna att erbjuda särskild medling även när förlikningsförhandlingarna misslyckats. Alla mål kan förlikas; om det inte går att förli-kas så är åtminstone en av parterna korkad, så är det, menar Söderberg. Han har aldrig varit med om en tvist som fått en bättre lösning genom dom, det skulle vara i ett fall där en part har ett principintresse, men det händer väldigt, väldigt sällan.

Söderberg tror inte på en ordning som den de har i Italien eller Frankrike, med ett obli-gatoriskt första medlingsinformation. Tingsrätterna blir allt bättre på att se till att både ombud och part kommer till den muntliga förberedelsen och där finns alla möjligheter om man bara vill, att diskutera medling. Däremot tror han på att få till en lösning där medlingen blir kostnadsfri för parterna. Normalt sett kostar faktiskt medlingen inte par-terna något. Parpar-terna har oftast rättsskydd i vilken medlingen täcks. Om man vill göra

ytterligare förändringar på detta område finns det två vägar att gå, menar Söderberg:

antingen tar domstolarna kostnaden eller så skulle man kunna närma sig försäkringsbo-lagen och få dem att göra en speciallösning där medlare täcks utan självrisk och inte heller inkräktar kostnaden för medlare på det övriga rättsskyddet. Detta skulle sannolikt hjälpa avsevärt och det skulle troligtvis vara en bra affär för försäkringsbolagen. Om man skulle tänka sig lösningen att medlingen skulle vara domstolsanknuten uppstår en rad problem med arvode och arbetsbörda för de domare som medlar. Det stora är enligt Söderberg att man, för att få fart på medlingen, ska se till att det sker utan kostnad för parterna. Utöver det krävs det att domstol eller någon annan har på sin lott att initiera medlar-tanken. När Söderberg arbetade på Malmö tingsrätt kunde han ringa parterna när det började dra ihop sig till huvudförhandling och undersöka intresset och boka tid mm.

Det gjorde att frågan väcktes och ofta blev det ett gott utfall.

Angående Medlingslagen anser Nicklas Söderberg att den endast reglerar några små formalia frågor vilket i säg är bra men det löser inte den grundläggande frågan.

Angående domstolsverkets förteckning över särskilda medlare anser Söderberg att den inte är någon stor tillgång men han förstår varför den är gjord på det sättet. Skulle det ske något slags godkännande av de som tas upp kommer en rad följd frågor upp: Vem ska göra det? Med vilken standard som grund ska det göras? Vad är måttstocken? Ett sätt att göra den mer relevant skulle vara att göra det möjligt för medlarna att registrera sitt CV på listan och någon tjänstbeskrivning om vilken typ av medling man erbjuder.

En ytterligare åtgärd som Nicklas nämner för att få till en ökad användning riktar sig mot skiljeförfarandet.

9.3  Bilaga.  3.  Statistik  från  domstolsverket  över  antal  avgjorda  mål  under  2013    

Den första tabellen visar antalet mål och dess utgång vid Tingsrätten och den andra ta-bellen visar antalet förenklade tvistemål och dess utgångar.

Avgjorda mål - 400

Källa: Vera, Rapportnr: 400 Uttaget: 2014-06-10 13.10.27

Rapporten visar antal avgjorda mål för vald tidsperiod. Målen är fördelade efter typ av bemanning, handläggningssätt,

utgång, avgörandetyp och innehåll på målens slutliga avgöranden.

Vald domstol:

Vald målkategori:

Vald tidsperiod:

2013

Antal avgjorda mål

Domstol Målkategori Utgång

Tingsrätt Övr tvistemål Avskrivet 7 460

Avvisat 1 241

Förfallit 4

Stadfäst förlikning 5 200

T Käromålet delvis bifallet 292 T Käromålet helt bifallet 1 747

T Käromålet ogillat 853

Värde saknas 6 988

Återförvisat 17

Överlämnat 654