• No results found

Rättsmedling  –  Norges  rettsmekling  som  exempel

empel  

 

Ett alternativ till en ordning med särskild medling är domstolsanknuten medling eller rättsmedling. Med rättsmedling avses ett förfarande som sker i domstolens regi, lett av en domare men utanför huvudförhandling. En sådan ordning har genomförts i våra grannländer Norge, Danmark och Finland. För att belysa hur ett sådant system kan vara utformat tar jag nedan upp hur norsk rätt är utformad. Gemensamt för rättsmedling i dessa länder är att de tvistande parterna kan, inom ramen för rättegång, få hjälp av en medlare att nå en samförståndslösning på sin tvist.109 I Norge är ordningen sådan att hu-vudregeln, för vissa mål, att innan talan väcks ska motparten kallas till medling i förlik-ningsrådet. Dock finns det en rad undantag från denna huvudregel. Såsom mål enligt barnloven (barnlagen) eller ekteskapsloven (äktenskapslagen) samt om parterna biståtts av advokat och både parterna och advokaten menar att en förlikning är omöjlig.110

Vidare regleras även utomrättslig medling i ”lov om mekling och rettergang i sivile tvis-ter” (tvisteloven) 7 kap. Medling har en mycket central roll som tvistlösningsmekanism i tvisteloven. I norsk lag finner vi således förlikningsrådet, medling som sköts av do-mare i huvudförhandlingen, utomrättslig (privat) medling och rättsmedling.

Norge har sedan 2005 en ordning med domstolsanknuten medling kallad rettsmekling (rättsmedling). Regleringen kring rättsmedling i tvistemål hittas i tvistelovens 8 kap. I 8:1 stadgas att rätten under hela ärendets gång ska överväga om tvisten, eller delar av tvisten, kan kunna lösas i godo genom förlikning eller medling. I förarbetena uttalas att det, både för parterna och ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, är bäst att tvistemål löses så tidigt som möjligt i handläggningen.111 Om en lösning nås tidigt blir huvudför-handling onödig och tid sparas genom att parterna då inte behöver presentera process-material till domstolen. 8:2 rör hur domaren får agera i det vi i Sverige skulle anse vara förlikningsförhandling. I lagrummet stadgas att domstolen inte ska hålla medlingsmöten med parterna enskilt och inte heller ta emot information som inte görs tillgänglig för båda parter. Vidare kan domstolen inte ge förslag på lösningar, råd och uttrycka åsikter                                                                                                                

109 SOU 2007:26 s. 84.

110 Ot. prp. nr. 51 s. 84.

111 A.a. s. 113.

som kan rubba förtroendet för domstolens opartiskhet. Det finns alltså ett förbud för en-skilda samtal vid förlikningsförhandlingar i norsk rätt. Detta för att enen-skilda möten kan bidra till osäkerhet och oklarhet om vilka upplysningar domaren får och ger, och det kan därför riskera tilliten till rättens opartiskhet.112

I 8:3 ges rätten möjlighet att erbjuda rättsmedling, i rättmedling kan parterna i samråd med medlaren bestämma hur förfarandet ska gå till. Således kan enskilda samtal här fö-rekomma, detta enligt 8:5 p. 1 tvisteloven.

Överväganden som ska göras vid hänvisning till rättsmedling är: parternas inställning till medling, möjligheten att nå en överenskommelse eller förenkla saken, styrkeförhål-landena mellan parterna, kostnaderna för medlingen, om tidigare medlingsförsök gjorts eller om det finns andra faktorer som gör medlingen olämplig. Medling mot parternas vilja kan endast beslutas om när speciella omständigheter motiverar detta. Allt detta en-ligt 8:3 tvisteloven.

Rättsmedling sköts i Norge av domstolarna och ofta då av en domare.113 Lagen före-skriver att rättsmedlare kan vara den preliminära domaren i målet, alltså handläggande domare, någon annan domare vid domstolen eller en utanför domstol utvald rättsmed-lare. Detta framgår av tvisteloven 8:4. Att domaren ska ha möjlighet att medla, uttalar förarbetena till tvisteloven, är av vikt för att parterna ska acceptera och ha tillit till förfa-randet. Den handläggande domaren är också den som på det mest effektiva sätt kan ge-nomföra medlingen då denna har deltagit i sakförberedelsen. Vidare anser departemen-tet att medlingen kan ses som en tillgång för domarrollen och att detta synsätt delas av många domare.114

Det finns fördelar med att ha en ordning där domaren verkar som medlare i ett från hu-vudförhandlingen skilt förfarande. För det första försvinner jävsproblematiken. Doma-ren kan föra diskussioner med parterna utan att riskera att ”jäva ut sig”. Detta gör att domaren kan vara hur aktiv som denne finner passande för att lösa tvisten. Eftersom det är ett fristående förfarande skadas heller inte förtroendet för domstolen som en opartisk                                                                                                                

112 A.a. s. 116.  

113 Lindell, 2006, s. 192.

114 Ot.prp. nr. 51 s. 121.

rättskipare. Ordningen är sådan att domaren som medlar sedan inte har något att göra med målets vidare handläggning gör detta att parterna kan känna sig trygga med att, i de enskilda samtal som kan förekomma mellan medlaren/domaren och parterna, öppet dis-kutera de underliggande intressen som ligger till grund för deras ståndpunkter.

Rättsmedling hålls utanför huvudförhandlingen. Rättsmedlaren bestämmer hur förfa-randet ska gå till i samråd med parterna. Möten med parterna kan ske enskilt, var för sig eller tillsammans. Rättsmedlaren ska vara opartisk och försöka att klargöra parternas intressen i syfte att nå en överenskommelse. Medlaren kan föreslå lösningar och peka ut styrkor och svagheter i parternas rättsliga och faktamässiga argumentation. Medlaren bestämmer om och i så fall i vilken utsträckning bevis ska få lämnas i medlingen.

Denna reglering återfinns i 8:5 tvisteloven.

Kostnaderna för rättsmedlingen täcks av staten. Om en extern rättsmedlare utses betalar parterna för denna.115

Den norska motsvarigheten till rättegångsbalken heter lov om mekling og rettergang i sivile tvister. Att medling nämns i lagens namn visar på den framskjutna position som medling intar i norsk rätt.

Inför införandet med rättsmedling i Norge genomfördes en försöksperiod med förfaran-det. En utvärdering av denna visade att det skett en femprocentig ökning av förliknings-procenten för civilrättsliga mål. Försöket visade vidare att rättsmedling ledde till snabb-bare avgöranden. I snitt låg tidsåtgången på 60-65% av tiden jämfört med handlägg-ningen av andra civilrättsliga tvistemål. Förlikningsprocenten låg oförändrad på runt 80

%.116

 

 

                                                                                                               

115 A.a. s. 128.  

116 A.a. s. 117.