Bilagor kapitel 6 Det nationella byggnadsbeståndet

10.4.1 Beskrivning av statistiken

Basen för energistatistiken utgörs av en statistiskt säkerställd urvalsundersökning där uppgifterna om energianvändning hämtas från fastighetsägaren.

Energideklarationsdatan bygger på de energideklarationer som har inkommit sedan starten i slutet av 2008. För närvarande omfattar registret uppskattningsvis 2/3 av de flerbostadshus och lokalbyggnader där en energideklaration är

obligatorisk och 10-15% av en- och tvåbostadshusbeståndet. I vilken mån de deklarerade byggnaderna motsvarar ett statistiskt urval av bebyggelsen har inte analyserats. Uppgifterna i energideklarationerna har lämnats av certifierade energiexperter.

Det finns olika metoder att beräkna en byggnads energiprestanda. I Boverkets byggregler (BBR) och energideklarationerna ingår förutom värme och varmvatten även fastighetsel, medan Energistatistiken endast omfattar värme och varmvatten. Uppgifterna om energiprestanda varierar också beroende på vilken yta som den använda energin fördelas på. Energiprestandan kan antingen beräknas utifrån hela den uppvärmda arean (Atemp) eller enbart utifrån den uthyrningsbara arean (BOA,

LOA). Relationen mellan Atemp och BOA/LOA varierar mellan olika byggnader.

För flerbostadshus och lokalbyggnader används här en omräkningsfaktor på 1,25, vilket i de allra flesta fall i energiprestandahänseende missgynnar de byggnader där den ursprungliga redovisningen utgår från BOA/LOA. För att kompensera för temperaturskillnader etc. mellan olika år så normalårskorrigeras uppgifterna i Energistatistiken och Energideklarationsregistret.

Beroende på om utgångspunkten tas i Energistatistiken eller i data från

Energideklarationsregistret ges två delvis olika bilder av energianvändningen. Ett gemensamt drag är dock att en- och tvåbostadshusen alltid har den bästa

energiprestandan i alla olika åldersintervall. Uppgifterna från de två olika datakällorna är inte heller direkt jämförbara då de använder sig av olika areabegrepp och siffrorna från Energistatistiken inte heller är

normalårskorrigerade. I Energistatistiken ingår inte heller fastighetselen. Ser man på relationen mellan staplarna för olika ådersintervall för en hustyp så borde bilden dock vara den samma oberoende av källa.

När det gäller en- och tvåbostadshusen är bedömningen, även om ingen

detaljanalys har gjorts, att de använda areabegreppen rätt nära motsvarar varandra. Även andelen fastighetsel bedöms vara relativt liten. Den ger dock en påverkan på Energideklarationsdatan i de årgångar som har installerat mekanisk ventilation och i byggnader med elvärmda handukstorkar och badrumsgolv.

När det gäller en- och tvåbostadshusen ger Energideklarationsdatan delvis en annorlunda bild. Där sticker inte den äldsta gruppen ut, utan energiprestandan ligger relativt jämnt i de olika åldersintervallen fram 1980 för att därefter

succesivt förbättras. Detta stämmer tämligen väl överens med de succesivt skärpta kraven på energiprestanda i byggreglerna. En förklaring till skillnaderna mellan

Bilagor

de bägge olika datakällorna kan vara att en större andel av de äldre en- och tvåbostadshusen värms med oförädlat träbränsle. Energistatistiken bygger på en egenrapportering, vilket ger en risk för att energiinnehållet i bränslet har

överskattats. En annan felkälla är också att det finns en mycket stor variation i energiprestandan speciellt hos äldre en- och tvåbostadshus.

När det gäller flerbostadshusen redovisar Energistatistiken energianvändningen fördelad på uthyrningsbar bostadsarea (BOA) medan den i energideklarationerna fördelas på hela den uppvärmda ytan (Atemp). Detta medför att Energistatistiken

anger en högre energianvändning per kvadratmeter. Detta kompenseras dock till delar av att Energistatistiken endast tar upp den energi som används för

uppvärmning och varmvatten medan Energideklarationerna även innefattar fastighetselen.

För flerbostadshusen visar Energistatistiken och datan från

Energideklarationsregistret en relativt samstämmig bild med en relativt jämn energiprestanda i de olika åldersintervallen fram till 1980 då en tydlig förbättring inträffar. Därefter visar Energideklarationsdatan en kontinuerlig förbättring medan Energistatistiken har en marginell, men svårförklarlig försämring för intervallet 1991-2000. En skillnad är dock att Energistatistiken anger att den sämsta

energiprestandan finns i åldersintervallet 1941-60 medan Energideklarationsdatan anger intervallet 1971-80. En förklaring till detta kan vara att fastighetselen får ett tyngre genomslag i de senare, mera tekniktäta, årgångarna.

För lokalbyggnaderna gäller samma olikheter i areabegrepp och fastighetselen som redovisades under flerbostadshusen. När det gäller relationerna mellan de olika åldersintervallen redovisar Energistatistiken och Energideklartionsdatan en i huvudsak samstämmig bild. I huvudsak följer den kurvan för flerbostadshusen. En skillnad är dock att bägge statistikkällorna anger en försämring för

åldersintervallet 1991-2000.

Det finns dock en markant skillnad mellan de bägge statistikkällorna. Enligt Energistatistiken har lokalbyggnaderna i de allra flesta åldersintervallen en bättre energiprestanda än flerbostadshusen. Energideklarationsdatan anger däremot att lokalbyggnader i alla åldersintervallen har än sämre energiprestanda än

flerbostadshusen, i alla intervall utom ett i storleksordningen 8-15 %. Detta antyder att det finns en förhållandevis stor potential i lokalbyggnaderna. Lokalbyggnader är en heterogen grupp och skillnaden kan bero på olika

urvalsprinciper. En troligare förklaring är dock att Energideklarationsdatan även innefattar fastighetsel.

Figur 5 Energiprestanda i kWh/m2och år enligt Energideklarationsregistret för olika hustyper och åldersintervall. Jämfört med föregående figur ingår även fastighetselen i energiförbrukningen. Energiprestandan har beräknats utifrån den uppvärmda arean

Bilagor

(Atemp).

Nedbrytning i 10-årsintervall

Energideklarationsregistret innehåller så stora datamängder att den medger en nedbrytning i 10-årsintervaller. Det ger bitvis en något annorlunda eller mera nyanserad bild. Intressant är att de sämsta flerfamiljshusen finns i intervallet 1931-80 med 10-årsintervallet 1971-80 som det sämsta. Intervallet 1931-80 motsvarar också den helt överväldigande delen av flerbostadsbeståndet. När det gäller småhusen så framstår småhusen i gruppen före 1900 som sämst, även om skillnaden inte är särskilt markant. De representerar dock en mycket liten mängd av det totala beståndet. Det åldersintervall som i övrigt sticker ut med en hög energianvändning är åldersintervallet 1951-60.

Figur 6 Energiprestanda i kWh/m2och år enligt Energideklarationsregistret för olika hustyper och 10-årsintevall. I energianvändningen ingår värme, varmvatten och fastighetsel. Energiprestandan har beräknats utifrån den uppvärmda arean (Atemp).

Bilagor