Biståndshandläggares arbete med äldre och alkoholmissbruk

alkoholmissbruk är svåra att hantera då missbruket ofta är en del av en större problematik.

Äldre personer som har en missbruksproblematik uppvisar ofta andra svårigheter som t.ex.

vräkningshot, hemlöshet eller minnessjukdomar. De traditionella biståndshandläggarna diskuterar att det inte endast är äldres alkoholmissbruk som behövs avhjälpas när biståndshandläggare kopplas in i ärendet, utan det kan vara en rad olika faktorer kring missbruket som behöver hanteras.

”Och vad har jag stött på angående missbruk, det är väl att det kommer upp i vissa ärenden, och då tänker jag ofta att det är fall där det är misär i eller dem där man får jobba motiverande. Det finns kanske ofta då våld inblandat, det finns vräkningshot, ofta ekonomiska svårigheter eller andra utsattheter så det är väl de ärenden som blir mer komplexa och då har det varit alkohol inblandat.”

(Traditionell biståndshandläggare, IP 3).

De specialiserade biståndshandläggarna ger däremot ett tydligare fokus kring äldre psykiska ohälsa i relation till alkoholmissbruk. De talar om att äldre personer med

missbruksproblematik oftast saknar sociala kontakter och upplever ensamhet. En annan punkt som de specialiserade biståndshandläggarna beskriver är att äldres alkoholmissbruk kan te sig olika beroende på när missbruket utvecklats hos individen. Således kan även olika

konsekvenser av missbruket uppstå beroende på om den äldre har ett långvarigt alkoholmissbruk eller om missbruket utvecklats senare i livet.

“Har man missbrukat under en längre tid då har man oftast lite större problem, man kanske håller på att bli vräkt, man kanske har psykiskohälsa eller fysiskohälsa och kanske har förvärvat en

demenssjukdom på grund av alkoholmissbruk. Man kanske har tappat alla sina sociala kontakter eller har destruktiva sociala kontakter, det kan vara väldigt olika. Eller så har man ett missbruk som man har förvärvat senare i livet och då kanske man fortfarande har barn och familj men att man går och ramlar för att man dricker. Så det är olika typer av problem kan man väl säga, beroende på hur lång tid missbruket har pågått.” (Specialiserad biståndshandläggare, IP 1).

I diskussionen kring hur biståndshandläggare uppmärksammar alkoholkonsumtion i samtalat med äldre görs det en åtskillnad mellan grupperna i hur man närmar sig ämnet. Majoriteten av de traditionella biståndshandläggarna uppger att det är ett känsligt ämne och att de behöver någon sorts ingång till ämnet, ett sätt att bryta isen för att komma in på frågan. De ger exempel kring att utgå från orosanmälan som har inkommit från anhörig eller information från sjukvården och lägga fokus vid det.

“Mycket fingertoppskänsla tror jag. Det beror lite på vilken relation man får i samtalet, så dels är det någonting som kanske anhöriga har berättat att det finns missbruk, att man liksom kan ha den

ingången, att anhöriga har berättat det här eller att de själva uttrycker att de vill ha hjälp eller att det är ett problem. Så beroende på om det finns en ingång så kan man om man känner att det finns ett utrymme att fråga.” (Traditionell biståndshandläggare, IP 3).

De specialiserade biståndshandläggarna uppger till skillnad från de traditionella

biståndshandläggarna att de ställer frågan rakt ut, de beskriver att missbruksproblematiken ofta är skälet till varför de är där. Den äldre kanske inte alltid är benägen att sluta dricka alkohol, men det ligger inga större svårigheter i att tala om det. De specialiserade

biståndshandläggarna diskuterar vidare att det kan beror på personen i fråga, om individen har utvecklat ett missbruk senare i livet kan det föreligga mer skam att prata om ämnet.

“Nej, vi ställer frågan rakt ut. Många är väldigt raka med det de gör, i alla fall med gruppen vi arbetar nu med de är inget som de försöker dölja på något sätt, att det finns ett alkoholmissbruk. Utan det kan kanske vara mer om man tänker att man är ”vanlig” äldre inom citationstecken där kanske det kan vara mer skört. Men personerna som har en mer långvarig konsumtion brukar vara mer öppna, de kan till exempel sitta med en ölflaska under mötet.” (Specialiserad biståndshandläggare, IP 2).

Tidsramar påverkar arbetssätt

Samtliga biståndshandläggare betonar att ärenden som innefattar problematik som alkoholmissbruk ofta är mycket tidskrävande ärenden i deras verksamhet. Äldre med

missbruksproblematik är inte “enkla” ärenden där endast en ansökan om hemtjänstinsatser är aktuellt, utan biståndshandläggarna kan ställas inför situationer som att de äldre har

vräkningshot, oroliga samtal inkommer från anhöriga och den äldre i fråga går inte att få tag i.

En skillnad mellan respektive grupp är antalet ärenden per handläggare. De traditionella biståndshandläggarna har cirka hundra ärenden var medan de specialiserade

biståndshandläggarna har ungefär hälften så många. De traditionella biståndshandläggarna uppger att antalet ärenden kan vara en svårighet i deras arbete med äldre som har en

missbruksproblematik. De beskriver att tiden inte alltid räcker till för att hinna ta itu med mer komplexa ärenden som går utanför vanliga rutiner. Det är till exempel svårt för de

traditionella biståndshandläggarna att gå på upprepade hembesök hos en person eller kontaktat aktuella samverkanspartners då de har ett flertal ärenden att hantera samtidigt.

”Vi hemmahandläggare har drygt hundra ärenden så kan det ibland bli svårt att hinna med sina andra ärenden för att dem tar oftast mycket tid och vara involverad i. Så på det viset så kan det vara en svårighet att man har något sånt ärenden att tiden inte räcker till helt enkelt.” (Traditionell biståndshandläggare, IP 4).

“Ja, tror att man ofta är stressad och det blir ett lite större projekt att ta i tur med en sådan sak. Och det beror på vad för arbetssituation man har den veckan, om man kan gå vidare med något.”

(Traditionell biståndshandläggare, IP 5).

Biståndshandläggarna i den specialiserade gruppen beskriver att de har ansvar för färre ärenden, vilket grundar sig i att ärenden som involverar ett alkoholmissbruk är mer

tidskrävande. Den specialiserade gruppen har skapats för att möjliggöra ett större utrymme i arbetet med äldre och fokusera på långsiktigt arbete för att bättre kunna möta de äldres behov.

“Vi har ju färre ärenden än våra kollegor. Jag och min kollega har runt fyrtiofem ärenden var nu och dem andra ligger ungefär runt hundra. Så det finns absolut ett utrymme att arbeta mer med

ärendena.” (Specialiserad biståndshandläggare, IP 1).

“Det är bättre nu när vi har färre ärenden som X och jag har. Vi har färre ärenden, eftersom dessa ärenden tar väldigt mycket tid och man kan inte ha som äldreomsorgen om man ska jobba rätt med denna grupp.” (Specialiserad biståndshandläggare, IP 2).

Ett färre antal ärenden möjliggör andra arbetssätt för biståndshandläggarna i den specialiserade gruppen, de kan t.ex. gå på fler hembesök, bygga upp en relation, arbeta motiverande och behålla en kontinuerlig kontakt med den äldre. En av de specialiserade biståndshandläggarna uppger även att det ibland kan vara svårt att komma i kontakt med den äldre vilket också kan kräva mer tid. De kan behöva gå hem till personen och knacka på, om den äldre inte är hemma har det hänt att de fått gå och leta i en park där personen ofta påträffas, den möjligheten har inte de traditionella biståndshandläggarna på samma sätt i sitt arbete. Trots att biståndshandläggarna i den specialiserade gruppen har färre ärenden och ett större utrymme att arbeta med de äldre som har en missbruksproblematik upplever även de en pressad arbetssituation som gör det svårt att hinna med arbetet. Biståndshandläggarna i den specialiserade gruppen ska utökas till fyra handläggare, då de ser ett behov av att expandera gruppen eftersom de komplexa ärendena tar mycket tid och arbete av handläggarna.

”Jag vet inte exakt, det är ett chefbeslut att vi ska utöka den här målgruppen men jag och min kollega känner väl dels att vi inte riktigt hinner med och det är mycket motivationsarbete med den här

gruppen. Det blir lite på ett annat sätt, det tar lite mer tid, ofta kanske man behöver träffas mer regelbundet och man behöver prata och motivera.” (Specialiserad biståndshandläggare, IP 1).

”Ja just nu är vi lite i den situationen att vi tycker att vi har för mycket att göra, att vi inte riktigt hinner med fastän vi har färre ärenden för att det är tidskrävande.” (Specialiserad

biståndshandläggare, IP 2).

Upprätta samverkan

Samtliga biståndshandläggare beskriver vikten av att samverka med andra instanser i de komplexa ärendena som berör äldre och alkoholmissbruk. Biståndshandläggare i den traditionella gruppen uppger att det finns en osäkerhet i deras arbete kring vilka samverkanspartner de ska och kan vända sig till i dessa ärenden. De fastslog att

missbruksenheten är en central samverkanspartner i dessa fall, men det finns däremot en viss tveksamhet när och om missbruksenheten kan följa med på hembesök hos de äldre.

Samverkan mellan instanserna är således inte alltid något självklart, utan är en svår process.

”Men det finns ibland lite oklarheter och det är inte så tydligt vem man ska vända sig till. Så i vissa fall fungerar det bra och i andra inte. Ibland kan det kanske vara så att vi tycker att man kan samverka men så kanske den andra sidan inte tycker det.” (Traditionell biståndshandläggare, IP 4).

En biståndshandläggare i den traditionella gruppen upplever att den specialiserade gruppen av biståndshandläggare kan till deras fördel skapa bättre möjligheter att samverka med andra instanser, på så sätt kan de få mer kunskap om hur de komplexa ärendena ska hanteras.

”Som sagt den här nya gruppen ser jag verkligen möjligheter och fördelar med att vi skapade, för det känns som det blir en tydligare samverkan med andra. Och att de får större kunskap om de här ärendena och hur man kan gå tillväga. Så det är en stor fördel och det behövs verkligen.”

(Traditionell biståndshandläggare IP 4).

Till skillnad från de traditionella biståndshandläggarna uppger de specialiserade

biståndshandläggarna att det inte råder någon tveksamhet i samarbete och hur de ska gå tillväga i ärenden som berör arbetet med äldre och missbruk. Biståndshandläggarna i den specialiserade gruppen har tydliga rutiner där missbruksenheten följer med på hembesök hos de äldre och kan även handlägga ärenden tillsammans vid behov. De beskriver att de har en mer aktiv samverkan med flera olika instanser som är aktuella i dessa ärenden, en av dessa är vräkningsförebyggande enheten som kan hjälpa de äldre med praktiska saker t.ex. hjälpa äldre personer som har tappat bort sin legitimation.

”Ja vi har ganska nära kontakt med de olika stödboendena och vi har också ganska nära kontakt med vräkningsförebyggarna som jobbar på försörjningsstöd. Vilka har vi mer nära kontakt med? Enheten för hemlösa och äldre-lotsarna i staden har vi också ganska nära kontakt med.” (Specialiserad biståndshandläggare, IP 1).

De specialiserade biståndshandläggarna har till skillnad från de traditionella

biståndshandläggarna i uppgift att upprätta samverkan med andra aktörer och beskriver att samverkan kan fungera bättre när den är koncentrerad till deras grupp. De uppger att ett koncentrerat arbetssätt kring samverkan underlättar deras arbete på enheten där de får

möjlighet att bygga upp olika samarbeten. Det underlättar även för samverkanspartners då de vet vart de ska vända sig och de äldre får kontinuitet i vem som handlägger deras ärende.

Samverkan är en process som behöver ständig reflektion och förbättring från samtliga inblandade parter.

”Och det underlättar ju, vi är ju en väldigt stor enhet där det jobbar väldigt många

biståndshandläggare och det underlättar ju för alla parter inblandade att det är koncentrerat just till oss, upplever jag. Mest för klienterna skull men också för de här personerna så de vet vilka dem ska fråga efter och förut när det var utspritt på hela enheten då var det ju väldigt ovanligt kanske att man hade ett missbruksärende. Det kom lite då och då, och det ligger ju i sakens natur att man glömmer bort, hur var det med det och vem skulle man kontakta där, det har ju vi mer aktuellt hela tiden och så kan man bygga upp samarbete på det sättet.” (Specialiserad biståndshandläggare, IP 1).