50 ärenden kontra 100 ärenden
En kvalitativ studie om specialiserade biståndshandläggare respektive traditionella biståndshandläggare och deras handlingsutrymme i arbetet med
äldre som har en alkoholproblematik
Författare: Therése Falk och Magda Johansson
Handledare: Ann-Britt Sand
2019-01-07 Institutionen för social arbete
Examensarbete 15 hp Socialt arbete
Socionomprogrammet 210 hp Höstterminen 2018
Titel: 50 ärenden kontra 100 ärenden – en kvalitativ studie om specialiserade biståndshandläggare respektive traditionella biståndshandläggare och deras handlingsutrymme i arbetet med äldre som har en alkoholproblematik.
Title: A caseload of 50 errands versus a caseload of 100 errands - a qualitative study of specialized care managers and traditional care managers and their discretion working with elderly people who have alcohol problems.
Authors: Therése Falk och Magda Johansson
Abstract
The aim of this study is to examine two types of care managers and their work with elderly people who have alcohol problems and their discretion working with this target group. The study is based on seven semi-structured interviews with two groups of care managers. The specialized care managers focus on elderly with mental health issues, where alcohol problems are recurrent. The traditional care managers are not focused on a specific target group. The theoretical framework is based on Lipsky´s theory on street-level bureaucrats and Eliasson´s conflict regarding the responsibility for elderly people versus the respect for elderly people’s right to autonomy. The result show that the specialized group of care managers have a greater discretion in their work, they have more time and an elaborate collaboration with other
agencies in working with this target group. All care managers perceive the guidelines and resources towards this group to be lacking and they face the dilemma between respecting the elderly's right to autonomy and their professional responsibility for this group. In the end the care managers are tasked with helping anyone who belongs to the municipal elderly care, where little regard is given to the diverse social problems of this group.
Antal ord: 17 773
Keywords: Elderly care, care managers, alcohol, discretion.
Nyckelord: Äldreomsorg, biståndshandläggare, alkohol, handlingsutrymme.
Författarnas tack
Vi vill först och främst rikta ett stort tack till de sju biståndshandläggarna som avsatte en del av sin dyrbara tid och medverkade i vår studie. Vidare vill vi ge ett stort tack till vår
handledare Ann-Britt Sand som gav oss värdefull vägledning och har lärt oss mycket om forskningsprocessen, samt att hon lugnat ner oss i oroligheternas tider. Vi vill även tacka våra familjer som tålmodigt stått ut med att de inte sett oss på två månader.
Innehållsförteckning
1. Inledning ...6
1.1 Syfte och frågeställningar ...8
1.2 Begreppsdefinition ...8
1.3 Bakgrund ... 10
2. Tidigare forskning ... 11
2.1 Sökprocess ... 11
2.2 Äldre och alkohol ... 12
2.3 Offentlig äldreomsorg och äldre med alkoholproblematik ... 13
2.4 Biståndshandläggares arbete med äldre och missbruk ... 14
2.5 Biståndshandläggares dilemma i arbetet med äldre och missbruk ... 16
2.6 Sammanfattning av forskningsfältet ... 19
3. Teoretiskt perspektiv ... 20
3.1 Gräsrotsbyråkrat och handlingsutrymme ... 20
3.2 Ansvar kontra respekt för de äldre... 22
3.3 Reflektion kring de teoretiska perspektiven ... 24
4. Metod ... 25
4.1 Datainsamling ... 26
4.2 Urvalsprocess ... 26
4.3 Intervjuguide ... 27
4.4 Transkribering ... 27
4.5 Dataanalys ... 28
4.6 Reabilitet och validitet ... 29
4.7 Etiska överväganden ... 30
5. Resultat ... 32
5.1 Presentation av intervjupersoner ... 32
5.2 Biståndshandläggares arbete med äldre och alkoholmissbruk ... 33
5.3 Riktlinjer och resurser styr biståndshandläggares arbete ... 38
5.4 Delanalys ... 40
5.5 Biståndshandläggares dilemman i arbetet med äldre och alkoholmissbruk... 44
5.6 Den magiska 65 årsgränsen ... 48
5.7 Delanalys ... 49
5.8 Sammanfattning och slutsatser ... 51
6. Diskussion av resultat och slutsatser ... 53
6.1 Resultatdiskussion ... 53
6.2 Metoddiskussion ... 57
6.3 Generaliserbarhet ... 57
6.4 Förslag till kommande forskning ... 58
7. Referenser ... 59
Bilaga 1 Informationsbrev/förfrågan ... 62
Bilaga 2 Intervjuguide ... 63
1. Inledning
Under de senaste åren har det skett en reducering av självrapporterad alkoholkonsumtion bland den svenska befolkningen som helhet, däremot visar Socialstyrelsen i en rapport (2018, s.17) att personer 65 år och uppåt bryter mot denna trend. Äldres alkoholkonsumtion och särskilt äldre kvinnors alkoholkonsumtion har ökat i relation till tidigare generationer och detta medför bland annat medicinska, sociala och ekonomiska problem. Socialstyrelsen (2018, s.19) uttrycker i sin lägesrapport en oro kring ökningen av äldres alkoholkonsumtion och menar att nya krav kommer att ställas på missbruksvården och äldreomsorgen i framtiden för att bättre kunna möta dessa äldres behov.
Äldre med missbruksproblematik omfattas av flera bestämmelser i Socialtjänstlagen (SoL), i portalparagrafen betonas respekt för individens självbestämmande och integritet. Äldre har rätt att få leva under trygga förhållanden och känna välbefinnande, det gäller även rätten att få stöd för att komma ifrån ett missbruk (SFS 2001:453). Biståndshandläggare inom
äldreomsorgen är de som beslutar om bistånd men det är en känd problematik att det kan innebära svårigheter att hjälpa äldre med missbruksproblematik, bland annat för att
biståndshandläggarna saknar den tid och de resurser som krävs för dessa ofta komplicerade ärenden (Gunnarsson & Karlsson, 2017, s.50). Det kan även handla om den svårighet som ligger i att individen själv måste ansöka om hjälp vilket inte alltid är självfallet då ett
missbruk inte sällan är förknippat med skamkänslor och/eller förnekande (Wadd & Galvani, 2014, s.662).
Socialstyrelsen (2018, s.23) visar i sin lägesrapport ett bristande stöd till biståndshandläggare i deras arbete med äldre som har en missbruksproblematik. Förutom en avsaknad av rutiner kring samverkan mellan äldreomsorgen och missbruksvården har endast 12 procent av alla Sveriges kommuner och stadsdelar en utarbetad rutin för hur biståndshandläggare ska hantera situationer då missbruk förekommer eller misstänks. En av de få studier som undersöker biståndshandläggares praktiska arbete med äldre som har en missbruksproblematik är Gunnarsson och Karlsson (2017), vars studie genomfördes för några år sedan. Forskarna presenterar en pressad och svår arbetssituation för biståndshandläggare i arbetet med gruppen äldre missbrukare och där biståndshandläggarna har ett snävt handlingsutrymme för att möta dessa äldres behov.
Med brister i samverkan med missbruksvården och avsaknad av konkreta riktlinjer för hur arbetet med denna grupp ska hanteras, tvingas de förlita sig på sin egen
improvisationsförmåga och tänja på de regler och resurser som finns för att kunna stödja de äldre (Gunnarsson & Karlsson, 2017, s.53). Forskarnas slutsats är att det behövs en
samverkan mellan äldreomsorg och missbruksvård för att förbättra arbetssituationen samt även bättre verktyg och arbetssätt för handläggarna. En lösning skulle vara att skapa
specialiserade team av biståndshandläggare som är inriktade på att arbeta med äldre som har en missbruksproblematik. Dessa team ska få utbildning och handledning i arbetet med denna grupp (Gunnarsson & Karlsson, 2017, s.54).
Numera finns en typ av specialiserade team bl.a. i Stockholms stad och vi har intervjuat ett specialiserat team bestående av biståndshandläggare som inriktar sig på äldres psykiska ohälsa, där missbruk ofta är en förekommande problematik. Vi har även intervjuat en grupp med traditionella biståndshandläggare. Samtliga biståndshandläggare är verksamma inom två beställarenheter för äldre i Stockholm stads stadsdelsförvaltningar. Vi vill i den här studien belysa biståndshandläggares arbete med äldre personer som har en missbruksproblematik i form av ett alkoholmissbruk. Med ett alkoholmissbruk avser vi när äldre aktualiseras via ansökningar eller orosanmälningar (se begreppsförklaringar nedan) hos äldreomsorgen på grund av att deras alkoholmissbruk gått så pass långt att deras välbefinnande och vardag påverkas negativt. Syftet är att undersöka vilka för- och nackdelar respektive arbetssätt kan ge. Vi vill även se om det har utvecklats nya verktyg och arbetssätt för att möta behoven hos äldre med en missbruksproblematik.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka hur biståndshandläggare från en specialiserad respektive en traditionell arbetsgrupp beskriver sitt arbete med äldre personer som har en missbruksproblematik och vilket handlingsutrymme biståndshandläggarna har i arbetet med denna målgrupp.
1. Vilka möjligheter och begränsningar har biståndshandläggarna från den specialiserade respektive den traditionella arbetsgruppen i arbetet med äldre som har en
missbruksproblematik?
2. Hur beskriver biståndshandläggarna från den specialiserade respektive den traditionella arbetsgruppen sitt ansvar i arbetet med äldre som har en missbruksproblematik?
1.2 Begreppsdefinition Missbruk
Socialstyrelsen (2017a) saknar en klart uttalad definition av begreppen ”missbruk” och
”missbrukare” som benämns i Socialtjänstlagen. Istället hänvisar Socialstyrelsen (2017a, s.15) i sina nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevården till Världshälsoorganisationen (WHO) diagnosinstrumentet ICD-10 (International statistical classification of diseases and related health problems). ICD-10 definierar alkoholberoende som ett sjukdomstillstånd, vilket innebär att människor har svårt att kontrollera sin alkoholkonsumtion samt att alkoholen bidrar till ett fysiskt, psykiskt och socialt försämrat tillstånd (Socialstyrelsen, 2017a, s.119).
Orosanmälan
En orosanmälan kan inkomma till äldreomsorgen från privatpersoner, utomstående
myndigheter och organisationer, den innefattar ofta information om att en individ har svårt att klara sin tillvaro på egen hand och kan behöva stöd från äldreomsorgen (Socialstyrelsen, 2015, s.357). Anmälan kan vara skriftlig, muntlig eller anonym. Oavsett vem som gör anmälan är äldreomsorgen skyldig att ta emot uppgifterna och göra en bedömning om vidare åtgärder behöver vidtas (Socialstyrelsen, 2015, s.358).
Biståndsbedömning
En biståndsprocess startar när en ansökan om stöd inkommer till äldreomsorgen, ansökan kan aktualiseras av den äldre själv eller av en legal förvaltare samt via en orosanmälan. Därefter påbörjar biståndshandläggaren en utredning för att bedöma vilka behov den äldre har och med vilka insatser de kan tillgodoses. Utredningen sker främst vid hembesök hos individen, där biståndshandläggaren samtalar med den äldre för att inhämta information om olika
livsområden som fysisk- och psykisk hälsa, social samvaro och boendesituation. När
biståndshandläggaren inhämtat all information och dokumenterat utredningen fattas det beslut i ärendet. Vid eventuellt avslag av ansökan har den äldre rätt att överklaga beslutet (Jönson &
Harnett, 2015, s.218).
Bistånd
De äldre kan ansöka om bistånd i form av serviceinsatser, vilket är stöd med t.ex. städning och tvätt. Det finns även stöd med omvårdnadsinsatser som är individnära insatser, t.ex. vid mathållning, förflyttning och personlig omvårdnad. Insatser som sker utanför hemmet är ledsagning för kulturella och sociala aktiviteter samt dagverksamhet. Andra insatser är stöd med särskilt boende (vård- och omsorgsboende, servicehus och korttidsboende)
(Socialstyrelsen, 2017b, s.4).
Traditionell respektive specialiserad biståndshandläggare
Vi benämner biståndshandläggare som inriktar sig på äldres psykiska ohälsa som
specialiserade biståndshandläggare. De specialiserade biståndshandläggarna arbetar dagligen med äldre som har en mer komplex problematik t.ex. psykisk ohälsa, hemlöshet och
missbruk. De biståndshandläggare som inte har en specifik inriktning i arbetet med de äldre benämner vi som traditionella biståndshandläggare, vilket utgör majoriteten av
biståndshandläggare inom äldreomsorgen. Vi namnger dessa grupper olika men samtliga biståndshandläggare arbetar utifrån den s.k. biståndsprocess som beskrivs ovan.
1.3 Bakgrund
Arbetet inom äldreomsorgen och biståndshandläggning omfattas av flera bestämmelser i Socialtjänstlagen (SoL). Där behandlas även kommunernas ansvar för vård och omsorg av äldre och stöd för personer med missbruksproblematik. I Socialtjänstlagens portalparagraf betonas att socialtjänsten ska bedriva sin verksamhet med respekt för människors
självbestämmande och integritet. Om personer över 65 år står det, 5 kapitlet 4§:
” Socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande (värdegrund). Socialnämnden ska verka för att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt under trygga förhållanden och ha en aktiv och
meningsfull tillvaro i gemenskap med andra.” (SFS 2001:453).
I Socialtjänstlagen specificeras vidare socialtjänstens ansvar för missbrukare och ansvar att förse personer med missbruksproblematik stöd för att ta sig ifrån missbruket. I 5 kapitlet 9§
står det:
” Socialnämnden skall aktivt sörja för att den enskilde missbrukaren får den hjälp och vård som han eller hon behöver för att komma ifrån missbruket. Nämnden skall i samförstånd med den enskilde planera hjälpen och vården och noga bevaka att planen fullföljs.” (SFS 2001:
453).
I Socialtjänstlagen beskrivs vidare att varje enskild kommun har ansvar att utforma socialtjänsten och hur det sociala arbetet kring äldres vård och omsorg ska se ut (SFS 2001:453), det kan m.a.o. variera mellan olika kommuner.
2. Tidigare forskning
Kapitlet inleds med en redovisning av vår sökprocess, därefter presenteras tidigare forskning kring äldre och alkohol utifrån fyra teman. Det första temat diskuterar äldres
alkoholkonsumtion i en nationell och internationell kontext. Tema två presenterar tidigare forskning om äldre och alkoholmissbruk i relation till äldreomsorgen. I tema tre lyfter vi fram tidigare forskning kring biståndshandläggares arbete med äldre som har en
missbruksproblematik och i tema fyra diskuterar vi dilemman som personalen ställs inför i relation till denna målgrupp. Kapitlet avslutas med en sammanfattning av tidigare forskning.
2.1 Sökprocess
I vår litteratursökning har vi använt oss av databasen EBSCO. Sökorden vi arbetade fram och använde oss av var (elderly care, elderly) AND (alcohol abuse, alcohol consumption) AND (care managers). Resultatet från sökningen gav oss flera artiklar med relevans för vårt ämne.
Vi valde artiklar genom att använda oss av olika kriterier, dessa var ämnesrelevans, att de var peer- reviewed för att öka den vetenskapliga säkerheten samt att vi försökte se till att
forskningen var aktuell i tid, helst från 2000-talet. När det inte var möjligt att hålla sig till 2000-talet har större hänsyn tagits till ämnesrelevans. Då vår studie har fokus på
biståndshandläggares arbete valde vi bort artiklar som var inriktade på t.ex. personal vid vård- och omsorgsboende eller artiklar med medicinskt fokus kring äldre och missbruk. Genom att granska artiklarnas referenslistor fokuserade vi vidare på artiklar och material med relevans för vår studie och prövade dem mot kriterierna som nämnts ovan. Majoriteten av våra artiklar är utgivna av socialvetenskapliga tidskrifter. Vi har även använt oss av tre olika rapporter, dessa var inte peer-reviewed men är viktiga skrifter inom området. Rapporterna är utgivna av centrala organ för socialt arbete eller producerad av forskare inom ämnen som äldreomsorg och missbruk.
2.2 Äldre och alkohol
Socialstyrelsen (2018) konstaterade i sin lägesrapport att äldres alkoholkonsumtion har ökat.
På uppdrag av regeringen gör Socialstyrelsen en årlig lägesrapport vars syfte är att rapportera kring tillståndet och utvecklingen inom vård och omsorg för personer 65 år och äldre.
I nämnda rapport skrev Socialstyrelsen (2018, s.17) att personer i åldersgruppen 65 - 84 år konsumerar mer alkohol än tidigare, samt att riskbruket för äldre har ökat. Riskbruk innebär att individens alkoholkonsumtion medför en ökad risk för fysiska, psykiska och sociala skadeverkningar. Vidare visar rapporten en tydlig ökning av äldre kvinnors
alkoholkonsumtion och att äldre kvinnor får en högre alkoholhalt i blodet än äldre män, detta orsakas av att de har mindre muskelmassa och mindre fett i kroppen. Socialstyrelsen (2018, s.16) lyfte även alkoholens skadliga effekter på äldres hälsa, de beskrev en ökad risk för olika sjukdomar som t.ex. hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och fallolyckor. Det har även skett en ökning av den alkoholrelaterade dödligheten bland den äldre befolkningen (Socialstyrelsen, 2018, s.18). Äldres ökade alkoholkonsumtion är sedan flera år ett känt fenomen inte bara i Sverige (Socialstyrelsen, 2018) utan även i andra europeiska länder. Hallgren, Högberg och Andréasson (2010, s. 616) syftade till att undersöka trender för alkoholkonsumtion samt de alkoholrelaterade skadorna hos den äldre befolkningen i Tjeckien, Finland, Tyskland, Italien, Lettland, Polen, Storbritannien, Spanien, Slovenien och Sverige. Med äldre avsågs män och kvinnor som var 60 år och äldre. Resultatet visade att äldres alkoholkonsumtion ökat samt att de alkoholrelaterade dödsfallen ökade markant under perioden 1999–2009. Det finns en oro kring alkoholens skadliga effekter på de äldres hälsa och välbefinnande, vilket är samma oro som Socialstyrelsen (2018) uppmärksammar åtta år senare. Hallgren et al. (2010) belyste även en avsaknad av empiriska data om äldres alkoholkonsumtion och alkoholrelaterade dödsfall i de europeiska länderna, vilket gjorde det svårt att jämföra trender över tid mellan de olika länderna. Den befintliga forskningen gjorde en åtskillnad mellan forskning om åldrande och forskning om alkohol och missbruksproblematik, forskningen om äldre med
alkoholproblematik fick därmed ytterst lite uppmärksamhet.
Jyrkämä och Haapmakäki (2008, s.10) har på uppdrag av NAD (Nordiskt center för alkohol och drogforskning) genomfört en forskningsöversikt, vars syfte var att utifrån tidigare forskning sammanställa en rapport om sambanden mellan åldrande och alkoholkonsumtion i en nordisk kontext. Forskarna fann att äldres alkoholkonsumtion inte varit särskilt
uppmärksammat inom nationell och internationell forskning, utan det är först på senare år
forskning kring äldres alkoholkonsumtion har forskarna primärt använts sig av studier från Finland, då majoriteten av tidigare studier genomförts där. Resultatet visade att den befintliga äldreforskningen inte berör äldres drickande utan fokus är vid alkoholens skadliga effekter på äldres hälsa t.ex. konsekvenserna att blanda medicin och alkohol. Den rådande
alkoholforskningen har även egna traditioner, forskarna satt ofta en övre åldersgräns på t.ex.
69 år som exkluderade de äldsta i alkoholforskningen (Jyrkämä & Haapmakäki, 2008, s.63). I likhet med Hallberg et al. (2010) fick äldres alkoholproblematik också lite uppmärksamhet, då forskningen gjorde en åtskillnad mellan äldreforskningen och alkoholforskning, där den första fokuserade på åldrande/hälsa och den andra fokuserade på alkohol/missbruk hos personer under 69 år. Detta bidrog till att äldre med alkoholmissbruk och deras växlande behov osynliggjordes och istället lever stereotypen av äldre som skröpliga och vårdkrävande kvar i en stor del av den befintliga forskningen (Jyrkämä & Haapmakäki, 2008, s.80). Forskarna lyfte sammanfattningsvis att det behövs mer forskning, då äldres alkoholkonsumtion förväntas öka och bli en utmaning för personalen inom äldreomsorgen (Jyrkämä &
Haapmakäki, 2008, s.8).
2.3 Offentlig äldreomsorg och äldre med alkoholproblematik
Forskning kring äldreomsorgens vardag och arbetet med äldre som har en alkoholproblematik är begränsad. En artikel som lyfter fram forskning om äldre och alkohol med koppling till det sociala arbetet är Gunnarsson (2008). Forskaren syftade till att föra en diskussion om vilken plats kunskap om äldres olika villkor i ett åldrande samhälle har för forskning och utbildning kopplat till socialt arbete (Gunnarsson, 2008, s.112). Gunnarsson (2008, s.113) beskrev att äldre med missbruksproblematik sällan uppmärksammas när äldres villkor och äldreomsorg diskuteras, ofta på grund av att äldreomsorgen inte kan anpassa insatser och resurser efter den äldre missbrukarens behov. Äldreomsorgen är inte rustad för att hantera äldres sociala
problem och det finns en tendens att äldres problem oavsett komplexitet upphör att ses som giltiga ”problem” av samhället efter 65 års ålder. Kunskapen om att äldres villkor och behov inte synliggjorts mer i forskning och utbildning kring det sociala arbetet grundar sig delvis i en åldersdiskriminering som finns i samhället, där åldrande förknippas med skröplighet och vårdbehov (Gunnarsson, 2008, s.118). Åldersdiskriminering syftar till de fördomar och stereotypiska föreställningar som utgår från en individs ålder och kan leda till att den äldre diskrimineras. För att undvika åldersdiskriminering och för att äldre ska få det stöd deras
problematik kräver, måste forskning och utbildning inom socialt arbete uppmärksamma äldres olika behov och villkor.
Simpson, Williams och Kendrick (1994, s.576) har genomfört en engelsk forskningsöversikt, vars syfte var att undersöka den litteratur som fanns om äldre och alkoholproblem i relation till yrkesverksamma inom det sociala arbetet. Resultatet visade att en bristfällig utbildning hos socialarbetare kunde leda till att äldres alkoholmissbruk inte alltid uppmärksammades, på grund av att äldres symptom för missbruk t.ex. nedsatt minne, skakningar och fall betraktades som en del av det naturliga åldrandet. Åldrande förknippas med den skröplighet och
vårdbehov som Gunnarsson (2008) presenterade och äldres missbruksproblematik får lite uppmärksamhet. Det fanns även en tendens att socialarbetare valde att inte uppmärksamma äldres alkoholproblematik på grund av att de inte ville ta sig an den komplexa problematiken.
Äldres alkoholintag sågs som “förståeligt”, eftersom de befann sig i slutstadiet av livet, istället arbetade socialarbetare i hopp om att missbruket skulle försvinna av sig själv (Simpson et al., 1994, s.582). Forskarna lyfte sammanfattningsvis fram att det fanns en avsaknad av forskning om äldre och alkohol, en utveckling av forskningen är nödvändig för att i framtiden bättre kunna stödja socialarbetare i arbetet med äldre som har en
alkoholproblematik (Simpson et al., 1994, s.584). Det finns med andra ord en gammal kunskap i området och den verkar inte ha fått genomslag.
2.4 Biståndshandläggares arbete med äldre och missbruk
Forskning om biståndshandläggares arbete inom äldreomsorgen har undersökts av Dunér och Nordström (2009), vars syftet var att studera klientifieringsprocessen som sker inom
äldreomsorgens biståndshandläggning. Forskarna har genomfört intervjuer och observationer av åtta biståndshandläggare vid två stadsdelsförvaltningar. Biståndshandläggning inom äldreomsorgen är en s.k. people-processing organisation, där biståndshandläggares arbete går ut på att forma den äldres önskningar och behov så det passar in i de givna ramarna för organisationen (Dunér & Nordström, 2009, s.46). Med andra ord sker en
klientifieringsprocess där den äldre personen omvandlas till en omsorgstagare, som i sin tur kan bli föremål för äldreomsorgens verksamhet (Dunér & Nordström, 2009, s.45). Forskarna beskrev en problematik där biståndshandläggaren arbetar utifrån individuella
behovsbedömningar samtidigt som tillgängliga insatser är standardiserade. En people-
processing organisation har inte utrymme att arbeta med hela människan utan den äldre måste
förenklas till ett ärende för att på så sätt vara hanterbar inom biståndshandläggning. Det finns olika villkor som styr biståndshandläggarnas yrkesutövning. Rättsliga villkor som utgörs av lagar och politiska beslut, ofta uttryckt i nationella policys där samhälleliga normer och värderingar formuleras. Organisatoriska villkor som utgörs av kommunala riktlinjer och innefattar resursfördelningen inom verksamheten. Sedan de moraliska villkoren, som syftar till allmänhetens förväntningar på äldreomsorgen att ta ansvar för grupper i samhället som anses behöva ökat stöd, där äldre räknas till en sådan grupp. Biståndshandläggarens handlingsutrymme existerar mellan dessa villkor (Dunér & Nordström, 2009, s.46).
I takt med äldres ökade alkoholkonsumtion visar forskning på en avsaknad av konkreta riktlinjer och policys för hur detta växande problem ska hanteras, vilket i sin tur påverkar biståndshandläggarens handlingsutrymme i arbetet med äldre med alkoholmissbruk.
Gunnarsson och Karlsson (2017, s.43) har genomfört en kvalitativ forskningsstudie, vars syfte var att undersöka biståndshandläggares arbete med äldre som har en missbruksproblematik.
Forskarna har genomfört fokusgruppsintervjuer och intervjuer, där totalt tjugotre
biståndshandläggare från fem kommuner medverkade. Resultatet visade att rådande lagar och riktlinjer inte är utformade för att hantera äldre med en problembild som alkoholmissbruk.
Biståndshandläggarna arbetar på så sätt i en gråzon när det kommer till äldre med missbruk, där de tvingas tänja på regler och skapa egna strategier inom sitt handlingsutrymme för att möta äldres behov. Bristen på direktiv tvingar biståndshandläggarna att förlita sig på sin egen improvisationsförmåga och sunt förnuft i arbetet med äldre som har alkoholmissbruk
(Gunnarsson & Karlsson, 2017, s.54). För att vidare problematisera biståndshandläggarens handlingsutrymme har forskarna använt sig av Lipskys (2010) begrepp frontlinjebyråkrat.
Forskarna beskrev att biståndshandläggaren som frontlinjebyråkrat måste förhålla sig till rådande lagar och riktlinjer samt agera utifrån etiska regler och normer inom yrket (Gunnarsson & Karlsson, 2017, s.53), vilket stämmer överens med de villkor som biståndshandläggare måste följa i en s.k. people- processing organisation (Dunér &
Nordström, 2009). Biståndshandläggarna i studien uppgav att de trots strikt reglering utför individuella behovsbedömningar men att handlingsutrymmet begränsas då uppdraget för äldreomsorgen är att se äldres behov av omsorg och att de äldre inte far illa (Gunnarsson &
Karlsson, 2017, s.54).
Shaw och Palattiyil (2008) har genomfört en kvalitativ studie där syftet var att undersöka socialarbetares attityder och erfarenheter kring äldres alkoholkonsumtion. Undersökningen genomfördes i Skottland och bestod av semistrukturerade intervjuer med biståndshandläggare inom äldreomsorgen. Studiens resultat visade att biståndshandläggarna upplevde
begränsningar i sitt handlingsutrymme relaterat till brister i samarbete mellan olika enheter i ärenden kring äldre med alkoholmissbruk (Shaw & Palattiyil, 2008, s.188).
Biståndshandläggarna i studien uttryckte behov av ökad kommunikation mellan enheter i arbetet med denna målgrupp för att förbättra den nuvarande arbetssituationen. Resultatet visade även att biståndshandläggarna eftersökte insatser som var mer specifikt riktade till gruppen äldre med missbruksproblematik. De ansåg att insatserna de hade att arbeta med inom äldreomsorgen inte mötte de olika behov som fanns hos äldre med missbruk och att insatserna inte var åldersanpassade. Biståndshandläggarna beskrev hur de istället var tvungna att hänvisa till andra enheter som var bättre utformade för att hantera personer med
missbruksproblematik (Shaw & Palattiyil, 2008, s.187). Även Gunnarsson och Karlsson (2017, s.53) diskuterade att insatserna inom äldreomsorgen inte är utformade för att passa en heterogen grupp som personer över 65 år utgör. Som slutsats diskuterade Gunnarsson och Karlsson (2017, s.54) att tiden är inne att se äldreomsorgen som en del av missbruksvården i frågor kring äldre med missbruksproblematik. Forskarna gav en alternativ lösning för problematiken kring arbetet med äldre och förespråkade skapandet av specialiserade team med inriktning på äldres missbruksproblematik. Till dessa team kan intresserad personal söka och få vidareutbildning om ämnet.
2.5 Biståndshandläggares dilemma i arbetet med äldre och missbruk
Wadd och Galvani (2014, s.656) har genomfört en kvalitativ studie på fyra missbruksenheter i England. Studien bygger på fokusgruppsintervjuer med äldre klienter och socialarbetare som var specialiserade att arbeta med äldre missbrukare. Syftet med studien var att utveckla riktlinjer för vårdpersonal och socialarbetare om vilka handlingar som var mest troliga att fungera i processen att hjälpa äldre med alkoholmissbruk. Resultatet visade att socialarbetarna ville bygga upp en nära relation med de äldre för att lättare kunna diskutera deras
alkoholkonsumtion eftersom alkohol ofta var ett skambelagt ämne (Wadd & Galvani, 2014, s.662). Dock ansåg socialarbetarna att det fanns svårigheter att uppmärksamma äldres alkoholkonsumtion och hjälpa dem, eftersom det fanns en motsättning mellan de äldres rättighet att konsumera alkohol och de risker som drickande kunde medföra. Socialarbetarna
beskrev att de kunde vid ett hembesök hos en äldre brukare se att den äldre levde i misär och var konstant berusad, men de kunde inte agera utan att den äldre gav sitt samtycke (Wadd &
Galvani, 2014, s.664). Denna balans mellan äldres rätt att konsumera alkohol och risk för deras hälsa var ett svårt dilemma för socialarbetarna i deras bedömning av äldres stöd. De behövde mer vägledning och kunskap om när och om de skulle ingripa i dessa situationer (Wadd & Galvani, 2014, s.665). En aspekt som kan problematiseras i Wadd och Galvani (2014, s.664) metod är att urvalet av respondenter av socialarbetare och äldre är relativt få, vilket kan vara viktigt att ha i åtanke då andra viktiga aspekter av området äldre och alkohol kanske inte fått uttryck i studien.
En återkommande diskussion kring äldres självbestämmande och de dilemman som kan uppstå för professionella inom äldreomsorgen, lyfts fram av två svenska studier. Den ena av Gunnarsson (2013) och den andra av Gunnarsson och Karlsson (2013). Gunnarsson (2013, s.232) har genomfört en kvantitativ studie, genom en telefonenkät med chefer från
biståndsenheterna och chefer för den kommunala hemtjänsten i Stockholms län. Enkäten genomfördes under 2011–2012 och besvarades av tjugotvå chefer från biståndsenheter och nitton chefer från hemtjänst. Syftet med studien var att undersöka den svenska
äldreomsorgens och framförallt hemtjänstens förutsättningar att arbeta med äldre personer som hade en missbruksproblematik (Gunnarsson, 2013, s.229). Resultatet visade att ett återkommande dilemma inom äldreomsorgen är frågan om inköp av alkohol till de äldre som hade en problematisk alkoholkonsumtion. Forskaren uppmärksammade att Socialstyrelsens etiska råd (2012c) betonade att självbestämmande skulle gälla även när den äldre hade ett alkoholmissbruk. Trots att självbestämmande skulle gälla skiljde sig biståndshandläggarna och hemtjänsten i bedömningarna om alkohol skulle ingå i inköp. Dels för att det inte fanns riktlinjer som hanterade frågan, utan ansvaret i praktiken föll på den lägsta nivån i
organisationen. De äldres självbestämmande styrde också hur biståndshandläggarna och hemtjänsten närmade sig äldres alkoholkonsumtion, vissa ansåg att det var naturligt att ta upp frågan om det blev synligt i den äldres vardag. Däremot fanns det andra som ansåg att
självbestämmande var prioriterat och det var inte deras arbete att ingripa eller ta upp frågan (Gunnarsson, 2013, s.239). En aspekt som kan problematiseras med Gunnarsson (2013) studie är att fokus är på enhetschefer, som ofta inte har omfattande direktkontakt med de äldre.
Chefer påverkas av budget och organisationsstyre på ett annat sätt än hemtjänstpersonal och biståndshandläggare som har regelbunden och daglig kontakt med de äldre.
Gunnarsson och Karlsson (2013, s.7) har framställt en arbetsrapport, vars syfte var att undersöka vilka utmaningar och dilemman som kunde uppstå för biståndshandläggare och omsorgspersonal i arbetet med äldre personer som har ett alkoholmissbruk. Studien grundades på fyra fokusgruppsintervjuer med biståndshandläggare och två fokusgruppsintervjuer med omsorgspersonal. Forskarna har utgått från Eliassons beskrivning av konflikten mellan professionellas ansvar för de äldre och respekten för de äldres självbestämmande. Det är en balans mellan underlåtenhet och övergrepp på de äldres liv (Gunnarsson & Karlsson, 2013, s.16). Resultatet i rapporten visade att alkohol är en del av äldreomsorgens vardag. Ett
återkommande dilemma som även Gunnarsson (2013) fann i sin studie är frågan om inköp av alkohol till äldre som har en problematisk alkoholkonsumtion. Majoriteten av
biståndshandläggare ansåg att alkohol inte ingick i inköp och med en avsaknad av riktlinjer blev beslutet i slutändan upp till omsorgspersonalen, dvs. lägsta nivån i organisationen (Gunnarsson & Karlsson, 2013, s.46). Ett annat dilemma som uppmärksammades är gränsdragningen mellan underlåtenhet och övergrepp. Underlåtenhet genom att inte agera i fall då äldre riskerar att fara illa av sin alkoholkonsumtion med hänvisning till
självbestämmande och att äldre är enskilt ansvariga för sina liv. Övergrepp genom att förbise självbestämmanderätten och ta ett för stort ansvar för sin klient, t.ex. genom att neka äldre rätten att köpa alkohol. De professionella ställs alltså inför dilemmat mellan att se till äldres rätt att dricka och risken att äldre kan fara illa av sin alkoholkonsumtion (Wadd & Galvani, 2014). Mer kunskap efterfrågas samt tillgång till handledning för att underlätta för både biståndshandläggarnas och omsorgspersonalens arbetssituation (Gunnarsson & Karlsson, 2013, s.48).
2.6 Sammanfattning av forskningsfältet
Forskningen visar att äldres alkoholkonsumtion och de alkoholrelaterade skadorna har ökat under de senaste åren, inte bara i Sverige utan även i andra europeiska länder (Socialstyrelsen, 2018; Hallgren et al., 2010). Däremot har den nationella och internationella forskningen kring äldre och alkohol varit relativ begränsad, men har på senare år fått mer uppmärksamhet (Jyrkämä & Haapmakäki, 2008). Finland är ett framstående land i forskning kring äldre och alkohol. Forskningen om äldreomsorgens arbete med äldre som har en alkoholproblematik har inte hängt med i samma utveckling och är fortfarande mycket begränsad. I en svensk kontext är det enbart Gunnarsson och Karlsson i deras olika studier som fokuserar på
biståndshandläggare och socialt arbete med äldre som har en missbruksproblematik. Den tidigare forskningen kring socialt arbetet inom äldreomsorgen har även uppmärksammat en åldersdiskriminering, där stereotypiska föreställningar om åldrande leder till att äldre ses som skröpliga och vårdkrävande (Gunnarsson, 2008; Simpson et al., 1994).
Den tidigare forskningen belyser att biståndshandläggarnas arbetssituation med denna målgrupp är svår. Avsaknad av riktlinjer, bristande insatser och ett begränsat samarbete med andra instanser gör det svårt för handläggarna att möta de äldres komplexa behov
(Gunnarsson & Karlsson, 2017; Shaw & Palattiyil, 2008). I arbetet med denna grupp ställs även handläggarna inför återkommande dilemman där de måste balansera mellan respekten för äldres självbestämmande och deras ansvar för den äldres välbefinnande (Wadd & Galvani, 2014; Gunnarsson, 2013; Gunnarsson & Karlsson, 2013).
Det är dags att acceptera att äldreomsorgen är en del av missbruksvården, en lösning för att bättre kunna stödja äldre med missbruksproblematik är att utforma specialiserade team med biståndshandläggare, med inriktning på gruppen äldre med missbruk (Gunnarsson &
Karlsson, 2017). Ingen av studierna ovan berör specialiserade biståndshandläggares
erfarenheter av äldre med en alkoholproblematik. Vi menar att vår intervjustudie passar in i forskningsfältet då vi funnit en specialiserad grupp bestående av två biståndshandläggare med en inriktning på äldres psykiska ohälsa, där missbruk är en förekommande problematik.
Denna grupp arbetar närmast med de äldre som har missbruksproblematik och upplever dagligen de möjligheter och begränsningar som uppstår i arbetet med de äldre. Vi har även intervjuat en grupp med traditionella biståndshandläggare. Vi vill undersöka respektive grupps arbetssätt med äldre som har en missbruksproblematik och biståndshandläggarnas handlingsutrymme i arbetet med denna målgrupp.
3. Teoretiskt perspektiv
Kapitlet inleds med en motivering av våra val av teoretiska perspektiv, därefter följer
presentation av Lipskys (2010) teori och sedan en presentation av en teori kring den konflikt som Eliasson (1996) beskriver när det gäller syn på äldre inom äldreomsorg. Kapitlet avslutas med en reflektion kring de teoretiska perspektiven.
Vi har valt att utgå från Lipskys (2010) teori om gräsrotsbyråkrat i vår undersökning av traditionella och specialiserade biståndshandläggare och deras arbete med äldre som har en missbruksproblematik. Lipskys (2010) beskrivning av gräsrotsbyråkrater tillåter oss att få en djupare förståelse för biståndshandläggares handlingsutrymme att arbete med denna målgrupp och kan även fånga komplexiteten i att möta de äldre som representant för en myndighet. I presentationen av Lipsky har vi även valt att lyfta fram Johanssons (2007) analys av Lipskys teori för att vidare diskutera teori och begrepp. Vi har även valt att analysera en del av vårt material utifrån den konflikt som Eliasson (1996) beskriver, mellan ansvaret för de äldres omsorg och respekten för de äldres självbestämmande. Eliasson (1996) utgår främst från omsorgspersonalens situation, vi anser att konflikten även är relevant för biståndshandläggare eftersom de dagligen ställs inför beslut där de måste ta ställning till när och om de ska ingripa för att hjälpa den äldre. Att använda oss av teorin kan ge oss en vidare förståelse för de
svårigheter biståndshandläggare möter i arbetet med de äldre och hur de kan gå tillväga för att hantera konflikten.
3.1 Gräsrotsbyråkrat och handlingsutrymme
Michael Lipsky introducerade begreppet street- level bureaucrat år 1980, vilket i det svenska språket översätts till gräsrotsbyråkrat (Johansson, 2007, s.41). Gräsrotsbyråkrater är statligt anställda tjänstemän som t.ex. poliser, lärare eller socialsekreterare och deras uppdrag är att vara den förmedlande länken mellan medborgare och staten. De utmärks enligt Lipsky (2010, s.3) av deras direktkontakt med medborgarna samt att de i sin yrkesroll har ett relativt stort handlingsutrymme i utförandet av deras arbetsuppgifter. Lipskys (2010, s.13) grundtanke med begreppet gräsrotsbyråkrat var att visa på den frihet i handlingsutrymme som följer med positionen som gräsrotsbyråkrat, där gräsrotsbyråkraterna har ett visst utrymme att bestämma och utforma de insatser/resurser som deras organisation har att erbjuda.
Frihet i handlingsutrymme är vad som skiljer gräsrotsbyråkraterna från andra professioner men är även en nödvändighet då gräsrotsbyråkrater arbetar med människor som befinner sig i komplexa och ibland besvärliga livssituationer. Det går m.a.o. inte att reducera människors svårigheter till exakta regler för hur gräsrotsbyråkrater ska gå tillväga, utan alla människor är olika och kräver både medkänsla samt en flexibilitet av gräsrotsbyråkraterna för att hantera deras diverse problematik (Lipsky, 2010, s.15). Trots att gräsrotsbyråkraternas arbete medför en viss frihet i handlingsutrymmet menar dock Lipsky (2010, s.14) att gräsrotsbyråkrater inte är helt fria i sitt arbete, utan de begränsas av organisationens struktur, där lagar, policys och riktlinjer måste följas. Gräsrotsbyråkrater befinner sig längst ned i den organisatoriska hierarkin och förväntas arbeta utifrån de policys och de mål som politiker eller tjänstemän högre upp i hierarkin har skapat. Samtidigt som gräsrotsbyråkraterna förväntas förhålla sig till detta ska de använda sitt handlingsutrymme för att se till varje medborgares situation och individuella behov.
Gräsrotsbyråkrater har en svår och påfrestande arbetssituation, där de ramar
gräsrotsbyråkraten måste förhålla sig till inte alltid gynnar handlingsutrymmet utan att det många gånger kan vara motsägelsefulla och fungera som ett hinder. Lipsky (2010, s.33) lyfter fram att gräsrotsbyråkrater har begränsad tid för att hantera deras ärenden, samt att de
upplever en konstant resursbrist. Tillförseln av resurser till organisationen sker sällan i samma takt som efterfrågan på service ökar från medborgarna. Gräsrotsbyråkraters pressade
arbetssituation leder till att de måste fatta snabba beslut kring medborgarnas liv, Lipsky (2010, s.59) lyfter fram att medborgarna därmed måste transformeras till klienter när de kommer i kontakt med organisationen för att underlätta handläggningsprocessen. Johansson (2007, s.43) skriver i sin analys av Lipskys teori, att transformeringen från medborgare till klient är en förutsättning för att gräsrotsbyråkrater ska kunna arbeta med dem. Medborgare reduceras till klienter för den byråkratiska organisationens krav och förväntningar. Däremot uppmärksammar Johansson (2007) att gräsrotsbyråkrater är starkt beroende av klienterna och i praktiken kan det vara svårt för gräsrotsbyråkraterna att behålla ett opersonligt
förhållningssätt och endast se klienten, eftersom de möter människor i tuffa livssituationer.
Lipsky (2010, s.40) menar att gräsrotsbyråkraternas arbetssituation även påverkas av verksamhetens ofta vaga och ambitiösa politiska och organisatoriska målsättningar. Dessa målsättningar menar Lipsky (2010) bygger på en idealiserad bild om vad samhället i helhet bör sträva efter, däremot ger målen inte en detaljerad beskrivning om hur gräsrotsbyråkraterna ska gå tillväga i det praktiska arbetet. Det är även svårt att mäta om de politiska och
organisatoriska målen uppnås i praktiken, då gräsrotsbyråkraternas arbete är svårkontrollerat (Lipsky, 2010, s.48). Johansson (2007, s.45) lyfter fram att gräsrotsbyråkraternas arbete med medborgarna sällan går att övervaka eftersom de befinner sig i komplexa situationer som kräver flexibilitet och det är svårt att i efterhand bedöma gräsrotsbyråkraternas prestation.
Gräsrotsbyråkraternas pressade arbetssituation, med brist på resurser, vaga politiska och organisatoriska målsättningar leder enligt Lipsky (2010, s.83) till att gräsrotsbyråkraterna utvecklar, inom ramen för deras handlingsutrymme, egna strategier/rutiner för att hantera det dagliga arbetet. Dessa strategier/rutiner får däremot inte strida mot organisationens policys och regler. Lipsky (2010) benämner gräsrotsbyråkraterna som s.k. policy makers, där gräsrotsbyråkrater utvecklar genom deras rutiner/strategier och dagliga beslut egna policys, dessa policys är de som medborgarna sedan kommer att stöta på i mötet med organisationen.
3.2 Ansvar kontra respekt för de äldre
Rosmari Eliasson (1996) beskriver en konflikt, där två principer inom omsorgen ställs i kontrast till varandra. Å ena sidan “respekten för den enskilda, unika människan, hennes självbestämmande och integritet” (Eliasson, 1996, s.83). Å andra sidan “det kollektiva och individuella ansvar vi människor har för varandra” (Eliasson, 1996, s.83), vilket grundar sig i en grundläggande princip i all moral nämligen principen för vårt ansvar för de svagaste i samhället. Eliasson (1996) kopplar denna konflikt till en människosyn som belyser människan både som ett subjekt dvs. människan är aktiv i att skapa och bestämma över sitt liv och ett objekt dvs. människan är beroende av andra och av de samhälleliga villkor som finns.
Professionella ska alltså se människan i sin helhet, där ingen av principerna får prioriteras över den andra.
Konflikten mellan de två principerna kan bli aktuell i omsorgspersonalens arbete med äldre t.ex. när personal arbetar med en äldre person som konsumerar mycket alkohol och far illa av berusningen. Personalen har då ett ansvar för den äldre samt en strävan att den äldre ska leva ett så drägligt liv som möjligt, däremot varnar Eliasson (1996, s.84) för att den som tar sitt ansvar kan falla över i ett förmyndarskap och bli till ett övergrepp på den äldres
självbestämmande. Personalen ska således respektera den äldres självbestämmande, men en för stor respekt för självbestämmandet kan leda till att det slår över i en underlåtenhet att hjälpa och ett disengagemang, ett disengagemang innebär att personalen minskar sitt
deltagande i den äldres liv. Personalen hänvisar således till att de inte kan bestämma över den äldres liv och låter den äldre supa ihjäl sig.
Eliasson (1996, s.85) beskriver att man kan undgå konflikten genom att tillägna sig till vad hon kallar antingen/eller ideologier, att personal med hänvisning till politisk ideologi eller professionella principer hävdar att det enda rätta är att bemöta människor på antingen det ena eller det andra viset. Professionella fokuserar m.a.o. antingen på människans subjektivitet dvs.
respekten för den äldre eller objektivitet dvs. ansvaret för den äldre. Nackdelen med detta synsätt blir att människan ses som ”halv” och inte i dess helhet. Eliasson (1996) lyfter vidare att det kan vara bekvämt för de professionella att använda sig av de principiella lösningarna, men det principiella lösningarna krymper utrymmet för nyttjande av deras flexibilitet, förnuft och förståelse för människor som befinner sig i svåra livssituationer. Sammanfattningsvis vill Eliasson (1996, s.86) att de principiella lösningarna ska undvikas, konflikten mellan ansvar och respekt för den enskilde ska hållas levande och diskuteras eftersom konflikten kräver olika hanteringar i olika sammanhang.
Tabell 1: Synen på människan som objekt, subjekt och helhet.
Objektsyn Subjektsyn Helhetssyn
Människan är beroende av andra och av de samhälleliga villkor som finns.
Människan är aktiv i att skapa och bestämma över sitt liv.
Människan är både ett aktivt subjekt och beroende objekt.
Den som tar sitt ansvar kan falla över i ett förmyndarskap och kan resultera i övergrepp på den äldres
självbestämmande.
En för stor respekt för självbestämmandet kan leda till disengagemang och underlåten att hjälpa.
En levande konflikt mellan vårt ansvar för människan i kontrast till vår respekt för människan.
Källa: Eliasson (1995, s.59)
3.3 Reflektion kring de teoretiska perspektiven
Vi kan koppla ihop det Lipsky (2010) skriver om gräsrotsbyråkrater och Eliasson (1996) konflikt mellan ansvar och självbestämmande. För att kunna utöva det handlingsutrymme biståndshandläggare besitter i sin roll som gräsrotsbyråkrater, måste den äldre i fråga acceptera stöd från handläggaren. Frivilligheten styr på så sätt biståndshandläggarnas möjlighet att nyttja sitt handlingsutrymme. När den äldre tackar nej till stöd ställs
biståndshandläggarens handlingsutrymme på sin spets, då de måste ta hänsyn till deras ansvar för individen men samtidigt arbeta utifrån respekt för dennes självbestämmande.
4. Metod
Vi vill i vår studie få en förståelse och inblick för hur traditionella och specialiserade
biståndshandläggare inom den kommunala äldreomsorgen beskriver och upplever sitt arbete med äldre personer som har en missbruksproblematik, utifrån vårt syfte ansåg vi att den kvalitativa metoden var mer lämplig. Den kvalitativa forskningsmetoden har en
kunskapsteoretisk ståndpunkt som är tolkningsinriktad och lägger vikt vid förståelsen av människors enskilda tolkningar och beskrivningar av den sociala verkligheten (Bryman, 2011, s.341).
Vår studie bygger på semistrukturerade intervjuer med sju biståndshandläggare från två beställarenheter för äldre i Stockholm stads stadsdelsförvaltningar. Semistrukturerade intervjuer innebär enligt Bryman (2011, s.415) att intervjuaren i förhand har arbetat fram en uppsättning av frågor/teman (en s.k. intervjuguide) som ska beröras under intervjun, men samtidigt har intervjupersonen en stor frihet att utforma svaren på sitt eget sätt. De frågor som intervjuguiden innehåller behöver inte alltid komma i samma ordning, samt har intervjuaren möjlighet att även ställa frågor utanför intervjuguiden. Semistrukturerade intervjuer kan röra sig i olika riktningar beroende på vad intervjupersonen upplever som viktigt. Fördel med att använda semistrukturerade intervjuer är att det bidrar till en flexibilitet under
intervjuprocessen, intervjuaren är inte bunden till att endast ställa förutbestämda frågor.
Förutom intervjuprocessens flexibilitet finns det även en viss grad av struktur i intervjuerna som gör det möjligt för forskaren att få svar på de frågor som berör undersökningens syfte (Bryman, 2011, s. 416). Strukturen i intervjuerna bidrar även till att forskarna lättare kan jämföra intervjupersonernas svar med varandra för att hitta likheter och skillnader kopplat till undersökningens syfte och frågeställningar.
4.1 Datainsamling
För att hitta respondenter till vår studie kontaktade vi två verksamhetschefer inom äldreomsorgen från två stadsdelsförvaltningar i Stockholm stad under hösten 2018.
Verksamhetscheferna tyckte vårt ämne lät spännande och gav sitt godkännande till att intervjua biståndshandläggare på enheten. Vi har båda utfört vår verksamhetsförlagda utbildning på dessa förvaltningar och har därigenom etablerat en kontakt med chefer och personal. Vi var även medvetna om att en av stadsdelsförvaltningarna hade en specialiserad grupp som bestod av två biståndshandläggare som arbetade med inriktning på äldres psykiska ohälsa, där missbruk ofta är en förekommande problematik. Då den specialiserade gruppen enbart bestod av två biståndshandläggare valde vi att också att vända oss till fem traditionella biståndshandläggare. Efter godkännande från verksamhetscheferna mejlade vi ut en förfrågan om deltagande till biståndshandläggare på respektive enhet (se bilaga 1). Förfrågan innehöll information om studiens syfte, de etiska riktlinjerna (Bryman, 2011, s.131) samt
kontaktinformation till oss ifall frågor skulle uppstå. Vårt krav var att deltagarna hade minst två års erfarenhet som biståndshandläggare samt ha någon erfarenhet av äldre med
missbruksproblematik. Av de åtta biståndshandläggarna vi tillfrågat ställde sju deltagare upp, tre traditionella biståndshandläggare från en enhet och två traditionella och två specialiserade biståndshandläggare från den andra enheten. Intervjuerna bokades in under två veckor i november månad. Intervjuerna genomfördes på stadsdelsförvaltningarnas kontor under arbetstid, efter godkännande från verksamhetscheferna. Vi valde att spela in intervjuerna med två olika inspelningsanordningar, för att säkerhetsställa materialet ifall det skulle uppstå något problem med den ena inspelningen.
4.2 Urvalsprocess
Vi använde oss av ett målinriktat urval i vår intervjuprocess, vilket innebär att vi strategiskt valde ut våra respondenter för dess relevans för våra forskningsfrågor (Bryman, 2011, s.392).
Vi hade krav på att samtliga biståndshandläggare skulle ha arbetat minst två år inom yrket. Vi ansåg att två år inom yrket som biståndshandläggare skulle möjliggöra en kunskap om
professionens möjligheter och begränsningar, men också kunskap kring målgruppen äldre med missbruksproblematik. Vårt urval bestod av två specialiserade biståndshandläggare, vi valde att intervjua dem då de dagligen möter äldre som har en alkoholproblematik och för att de har en rik erfarenhet av att arbeta med denna målgrupp. Resterande del av urvalet bestod av traditionella biståndshandläggare, även de stöter på missbruk i sitt arbete med äldre men är
inte specifikt inriktade på ett område. Vi valde att inte utgå från hemtjänstpersonalens syn på äldre och missbruk, trots att de ofta är de som möter och måste hantera äldres
alkoholkonsumtion i praktiken. Vi ansåg att detta område redan hade en del forskning jämfört med biståndshandläggning och samtidigt ville vi belysa biståndshandläggarna som har det yttersta ansvaret för äldres hälsa och välmående.
4.3 Intervjuguide
Våra intervjuer utgick från en intervjuguide (se bilaga 2) som innehöll sju grundfrågor och gav oss även frihet att ställa följdfrågor beroende på vad intervjupersonen svarade. I
utformningen av intervjufrågorna försökte vi formulera frågorna relativt öppna, vilket skulle bidra till att intervjupersonen hade frihet att formulera sitt eget svar (Bryman, 2011, s.244). Vi valde att ställa vår inledande fråga öppet för att möjliggöra för intervjupersonen att spontant berätta och ge en beskrivning kring vad den ansåg som viktigt kopplat till vårt ämne (Kvale &
Brinkmann, 2014, s.176). Även om vi strävade efter att ha intervjufrågor med en öppen karaktär, fick vissa frågor en mer sluten och strukturerad form. Dessa frågor var nödvändiga då vårt ämne var relativt brett samt för att kodning av svar från öppna frågor kan vara mer omfattande (Bryman, 2011, s.244).
4.4 Transkribering
När intervjuerna var genomförda transkriberades materialet av oss direkt efter intervjun. Vi valde att dela upp transkriberingarna mellan oss, vi lyssnade på ljudinspelningarna två gånger för att säkerhetsställa att vi inte missat något viktigt som intervjupersonerna sagt. Vi valde att transkribera så ordagrant som möjligt och att skriva ut alla upprepningar och pauser etc.
(Kvale & Brinkmann, 2014, s.221). Däremot har vi i vår resultatdel ändrat om citaten från talspråk till skriftspråk för att läsaren lättare ska kunna uppfatta intervjupersonernas svar, detta har dock inte tagit bort innebörden i deras uttalanden.
4.5 Dataanalys
För att analysera vår empiri har vi valt att använda oss av tematisk analys, ett kvalitativt forskningsverktyg som används för att identifiera och analysera mönster eller teman i det inhämtade materialet (Braun & Clarke, 2006, s.79). Vi startade den tematiska analysen genom att, i sin helhet läsa igenom samtliga transkriberingar ett flertal gånger, detta för att få en övergripande bild av empirin som vi samlat in. När vi blivit bekanta med vårt material påbörjade vi en initial kodning av materialet, där vi på ett systematiskt sätt extraherade intressanta egenskaper och nyckelord ur texten i relevans till studiens syfte och
frågeställningar. Detta gjorde vi först separat för att sedan tillsammans gå igenom våra koder, vi diskuterade och jämförde dem för att skapa en gemensam sammanställning av samtliga koder. Den initiala kodningen var det enda vi utförde separat, resten av den tematiska analysen utförde vi tillsammans. Därefter sammanställde vi våra koder i olika meningsfulla grupper för att genom dessa leta efter övergripande teman och mönster. Braun och Clarke (2006, s.86) beskriver att utvinningen av koder och teman i ett material är en aktiv process och inget som sker automatiskt genom noggrann läsning av olika texter. Med detta i åtanke reviderade vi våra koder och grupperade liknande/relaterade koder tillsammans för att på så sätt påbörja identifieringen av olika teman. Varje tema innefattade ett antal extrakt ut empirin för att belysa och exemplifiera just det temat. Efter detta valde vi att göra en s.k. tematisk karta för att få en tydlig bild av hur alla teman förhöll sig i relation till varandra samt vad de olika teman innehöll i form av citat och koder från texten (Braun & Clarke, 2006, s.87). När vi valt ut huvudteman och subteman organiserade vi namn och definitioner för varje enskilt tema. Vi identifierade fyra olika teman, Biståndshandläggares arbete med äldre och
alkoholmissbruk, Riktlinjer och resurser styr biståndshandläggares arbete,
Biståndshandläggares dilemman i arbetet med äldre och alkoholmissbruk och Den magiska 65 årsgränsen. Vi valde i tematiseringen att presentera citat från både de traditionella
biståndshandläggarna och biståndshandläggarna i den specialiserade gruppen för att visa på de likheter och skillnader som fanns i deras sätt att resonera kring deras arbetssätt.
4.6 Reabilitet och validitet
När man talar om reliabilitet i kvalitativ forskning talar man om det i termer av
forskningsresultatets tillförlitlighet och konsistens och ifall resultatet kan reproduceras av andra forskare vid en annan tidpunkt (Kvale & Brinkmann, 2014, s.295). Vid transkriberingen av intervjuerna valde vi att lyssna igenom våra intervjuer två gånger och läste igenom
transkriberingarna tillsammans, för att stärka tillförlitligheten kring våra översättningar från tal till skrift (Kvale & Brinkmann, 2014, s.225). Vi valde även att koda vårt material separat för att säkerhetsställa att vi nått samma resultat oberoende av varandra. Kvale och Brinkmann (2014, s.213) menar att ledande frågor kan, när de inte ingår i intervjuguiden oavsiktligt påverka intervjuarens svar och därmed påverka studiens tillförlitlighet. Vi försökte undvika att ställa ledande frågor och var därför båda närvarande under alla intervjuer för att undvika missförstånd och möjliggöra för korrigering av felställda frågor. Däremot var det i vissa situationer vi var tvungna att ställa ledande frågor, men detta behöver inte vara negativt utan som Kvale och Brinkmann (2014, s.214) lyfter fram kunde de ledande frågorna testa
tillförlitligheten hos intervjupersonernas svar och ge oss en möjlighet att bekräfta våra tolkningar.
I vår studie har vi enbart intervjuat två specialiserade biståndshandläggare vilket kan ses som ett litet antal respondenter i den ena gruppen och kan ifrågasätta tillförlitligheten i vår studie.
Dock bestod gruppen av specialiserade biståndshandläggare endast av två personer, den andra stadsdelsförvaltningen hade inte alls någon sådan grupp. Vi har tagit ställning till detta och ser ändå relevans i att lyfta fram de specialiserade biståndshandläggarna i relation till de
traditionella biståndshandläggarna, då de har en aktiv inriktning i sitt arbete där äldre med missbruksproblem synliggörs.
Validitet hänförs inom kvalitativa intervjustudier till forskarens trovärdighet och grundar sig i forskarens förmåga att kontrollera, ifrågasätta och teoretisera sitt resultat (Kvale &
Brinkmann, 2014, s.296). Validitet diskuterar huruvida forskningen mäter det den avser att mäta. Som studenter har vi inte publicerat några tidigare studier att referera till som kan stärka trovärdigheten i vårt arbete och därför har vi valt att fokusera på andra kriterier. Arhne och Svensson (2011, s.27) lyfter fram vikten av transparens i kvalitativ forskning, de menar att bra forskning öppnar upp för diskussion och kritik av studien. För att uppnå detta har vi
genomgående i vår studie strävat efter genomskinlighet genom att tydligt redogöra för vår forskningsprocess och presentera motiveringar av våra metodval, vilket vi anser ökar
