10 SIS inom ramen för kontroll av återvändande
10.4 Bristande efterlevnad av avvisnings och
Bedömning: Bestämmelserna om informationsutbyte vid träff på
en SIS-sökning och underrättelse om när en tidsfrist för frivillig avresa har löpt ut kräver inte några författningsändringar.
Skälen för bedömningen: När en tidsfrist för frivillig avresa har löpt
ut ska det automatiskt gå ut en underrättelse från centrala SIS om detta till den registrerande medlemsstaten. Detta framgår av artikel 7.1 i återvändandeförordningen. Eftersom bestämmelsen avser det centrala SIS-registret, vilket medlemsstaterna inte förfogar över, krävs inte några nationella författningsåtgärder. Genom förfarandet kommer de behöriga myndigheterna få kännedom om när en tidsfrist för frivillig avresa har löpt ut. Det framgår dock inte hur underrättelsen kommer att ske. Bestämmelsen bedöms emellertid ha begränsad betydelse eftersom de behöriga myndigheterna, dvs. Polismyndigheten och Migrationsverket, redan i dag får antas ha system för uppföljning av dessa tidsfrister.
I artikel 7.2 finns en allmän bestämmelse om att den verkställande medlemsstaten, dvs. den medlemsstat som vid en sökning i SIS får en träff på en viss tredjelandsmedborgare, har en skyldighet att omedelbart kontakta den registrerande medlemsstaten vid träffar på registrering om återvändande. I artikeln klargörs att kontakten sker genom utbyte av tilläggsinformation, dvs. genom Sirenekontoret, och syftar till att fastställa vilka åtgärder som ska vidtas. Bestämmelsen kräver inga nationella författningsändringar.
10.5 Samråd
Förslag: Om det finns tillräckliga skäl ska uppehållstillstånd eller
nationell visering få återkallas för en utlänning om det i SIS har gjorts en registrering om återvändande gällande utlänningen, eller om en annan medlemsstat har fattat beslut om återvändande och överväger att göra en registrering om återvändande i SIS gällande utlänningen.
Ds 2019:27 SIS inom ramen för kontroll av återvändande
Det ska införas en definition av återvändandeförordningen i utlänningslagen. De hänvisningar till återvändandeförordningen som finns i utlänningslagen ska vara dynamiska, dvs. avse förordningen i dess vid varje tidpunkt gällande lydelse.
Bedömning: Bestämmelserna om samråd kräver i övrigt inte
några författningsändringar.
Skälen för förslaget och bedömningen
Medlemsstaterna ska i vissa fall samråda om en registrering om återvändande
En SIS-spärr som en medlemsstat gör innebär inte att andra medlemsländer är skyldiga att göra samma bedömning (se skäl 6 i återvändandeförordningen). I artiklarna 9–12 fastställs ett samrådsförfarande som aktualiseras när en sökning i SIS visar att två medlemsstater gör olika bedömning i fråga om en tredjelandsmedborgares rätt till uppehållstillstånd eller visering för längre vistelse inom Schengen. En visering för längre vistelse är en nationell visering som överstiger tre månader men gäller högst ett år. Sådana nationella viseringar utfärdas i enlighet med medlemsstaternas nationella lagstiftning (se artikel 18 i Schengen- konventionen, senast ändrad genom förordningen [EU] nr 265/2010).
I artiklarna redogörs för hur informationsutbytet ska gå till och inom vilka tidsramar det ska ske. Gemensamt för bestämmelserna om samråd är att de kräver ett utbyte av tilläggsinformation, dvs. information som inte ingår i registreringsuppgifterna i SIS men som har samband med registreringar i SIS. Sirenekontoret är ensam kontaktpunkt för utbyte av tilläggsinformation, dvs. all tilläggsinformation ska utbytas genom Sirenekontoren (artikel 7.2 i gränsförordningen som är tillämplig även på registreringar enligt återvändandeförordningen). Det är alltså Polismyndigheten i egenskap av Sirenekontor som ska utföra samrådet.
SIS inom ramen för kontroll av återvändande Ds 2019:27
Samråd inför beviljande av uppehållstillstånd eller nationell visering
Inför ett beslut att bevilja eller förlänga ett uppehållstillstånd eller en visering för längre vistelse för en tredjelandsmedborgare ska den behöriga myndigheten göra en sökning i SIS. Om en sådan sökning visar att en annan medlemsstat fört in en registrering om återvändande som åtföljs av ett återreseförbud ska de berörda medlemsstaterna samråda med varandra genom att utbyta tilläggsinformation. Detta framgår av artikel 9.1 i återvändande- förordningen. Enligt artikel 9.1 d är den beviljande medlemsstaten skyldig att inför sitt beslut ta hänsyn till skälen för den registrerande medlemsstatens beslut och i enlighet med nationell rätt beakta de eventuella hot mot den allmänna ordningen eller den allmänna säkerheten som den berörda tredjelandsmedborgarens närvaro inom Schengen kan utgöra. Om den behöriga myndigheten efter ett sådant övervägande beslutar att bevilja uppehållstillstånd eller en visering för längre vistelse ska den registrerande medlemsstaten underrättas om detta och som en följd radera registreringen om återvändande (artikel 9.1 e och f).
Om sökningen däremot ger träff på ett beslut om återvändande som inte åtföljs av ett återreseförbud behöver inget samråd ske. Detta följer direkt av artikel 9.2 i återvändandeförordningen. I stället ska den beviljande medlemsstaten utan dröjsmål informera den registrerande medlemsstaten att den avser att bevilja eller har beviljat uppehållstillstånd eller visering för längre vistelse för den berörda tredjelandsmedborgaren. Den registrerande medlemsstaten är då skyldig att radera registreringen om återvändande utan dröjsmål.
I avsnitt 12.4.1 och 12.5 redogörs för myndigheters åtkomst till SIS inför ett beslut om att bevilja eller förlänga ett uppehållstillstånd eller en nationell visering. I avsnitt 7.2.3 föreslås dels bestämmelser som innebär att Polismyndigheten (Sirenekontoret) snabbt får den information som myndigheten behöver för att inleda och genomföra samråd inom tidsfristerna, dels bestämmelser som möjliggör återrapportering av uppgifter som myndigheterna behöver känna till för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt SIS-förordningarna. Bestämmelsen om samråd enligt artikel 9 bedöms i övrigt inte medföra behov av nationella författningsändringar.
Ds 2019:27 SIS inom ramen för kontroll av återvändande
Samråd i andra fall
I artikel 10 regleras hur samråd ska gå till när en medlemsstat har fattat ett beslut om återvändande i enlighet med artikel 6.2 i återvändandedirektivet och överväger att föra in en SIS-registrering om detta. I artikel 6.2 i återvändandedirektivet anges att en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt på en medlemsstats territorium men som har ett uppehållstillstånd eller annat tillstånd som ger rätt till vistelse i en annan medlemsstat ofördröjligen ska bege sig till den medlemsstaten. Om tredjelandsmedborgaren inte följer detta, eller om omedelbar avresa krävs med hänsyn till allmän ordning eller nationell säkerhet, ska ett beslut om återvändande utfärdas. Vid samrådet ska den medlemsstat som har beviljat uppehållstillståndet eller viseringen för längre vistelse informeras om skälen för beslutet om återvändande och på grundval av denna information överväga om det finns skäl att återkalla uppehållstillståndet eller viseringen.
Artikel 11 handlar om när det visar sig att en medlemsstat har fört in en registrering om återvändande för en tredjelandsmedborgare som av en annan medlemsstat har beviljats uppehållstillstånd eller visering för längre vistelse. Artikel 12 reglerar förfarandet när en (tredje) medlemsstat uppmärksammar att en medlemsstat gjort en SIS-registrering om återvändande gällande en person som av en annan medlemsstat beviljats uppehållstillstånd eller visering för längre vistelse. Ett förfarande enligt artikel 11 ska då inledas.
Den registrerande medlemsstaten får enligt artikel 11 besluta att återkalla beslutet om återvändande och radera registreringen om återvändande. Om medlemsstaten däremot beslutar att låta beslutet om återvändande kvarstå ska den registrerande och den beviljande medlemsstaten samråda med varandra. Den beviljande medlemsstaten är då skyldig att överväga om det finns skäl att återkalla uppehållstillståndet eller viseringen för längre vistelse.
Om den beviljande medlemsstaten står fast vid sitt beslut om att bevilja uppehållstillstånd eller visering för längre vistelse ska den registrerande medlemsstaten inte föra in någon registrering om återvändande respektive radera den (artiklarna 10 f och 11 f).
Bestämmelserna om samråd i artiklarna 10–12 är tydliga. Förutom vad som anförs nedan bedöms de inte kräva några nationella anpassningar.
SIS inom ramen för kontroll av återvändande Ds 2019:27
Återkallelse av uppehållstillstånd och visering för längre vistelse
På samma sätt som krävs enligt samrådsbestämmelserna i gräns- förordningen förutsätter samrådsbestämmelserna i återvändande- förordningen att det finns en möjlighet att enligt nationell rätt återkalla ett uppehållstillstånd eller en visering för längre vistelse (vilket i svensk rätt alltså motsvaras av nationell visering). Det är annars inte möjligt för medlemsstaterna att leva upp till kraven att överväga om det finns skäl att återkalla uppehållstillståndet eller viseringen och ta hänsyn till skälen för den registrerande medlemsstatens beslut (artikel 10 c och d samt artikel 11 c och d).
Som nämns i avsnitt 9.4 finns det, beträffande återkallelse av uppehållstillstånd, en sådan möjlighet i 7 kap. 5 § UtlL. Enligt paragrafen får ett uppehållstillstånd återkallas för en utlänning som registrerats i SIS enligt SIS II-förordningen, om det finns tillräckliga skäl för en återkallelse. Motsvarande bestämmelse saknas för nationell visering. I samma avsnitt
föreslås
att bestämmelsen ändras när gränsförordningen börjar tillämpas fullt ut så att det finns möjlighet att återkalla ett uppehållstillstånd eller en nationell visering för en utlänning som det har registrerats uppgifter om i SIS enligt gränsförordningen, eller om en medlemsstat har fattat beslut om nekad inresa och vistelse eller om återreseförbud och överväger att göra en registrering enligt gränsförordningen.För att uppfylla kraven i återvändandeförordningen behöver 7 kap. 5 § UtlL även anpassas till regleringen i den förordningen. Liksom i gränsförordningen ser bestämmelserna om att överväga att återkalla ett uppehållstillstånd eller en visering olika ut i återvändandeförordningen. Artikel 11 reglerar samråd efter att en registrering har gjorts i SIS medan artikel 10 reglerar skedet före en registrering görs, dvs. när en medlemsstat har fattat ett beslut om återvändande och överväger att föra in en registrering om återvändande i SIS. Bestämmelsen i 7 kap. 5 § UtlL bör ändras så att båda situationerna omfattas. Det som anförs i avsnitt 9.4 om att det ska finnas tillräckliga skäl för återkallelse gäller även här.
För att förenkla lagtexten bör det också införas en definition av återvändandeförordningen i 1 kap. UtlL. Av de skäl som anförs i avsnitt 6.1 bör hänvisningarna till förordningen vara dynamiska.
Ds 2019:27 SIS inom ramen för kontroll av återvändande