Personer som är efterlysta för att gripas och överlämnas

överlämnas eller utlämnas

Förslag: I den nya förordningen ska en bestämmelse införas om

att Polismyndigheten på begäran av en åklagare ska föra in en registrering om en person som är efterlyst för att gripas och överlämnas eller utlämnas.

Bedömning: Bestämmelserna om registreringar om personer

som är efterlysta kräver i övrigt inte några författningsändringar. De bestämmelser om SIS som finns i lagen om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder bör behållas.

I polisförordningens sjätte kapitel finns bestämmelser om registreringar om personer som är efterlysta för att gripas och antingen överlämnas enligt en europeisk arresteringsorder eller utlämnas. Bestämmelserna motsvarar i huvudsak den tidigare regleringen.

Skälen för förslaget och bedömningen

Behörig myndighet

I artikel 26 anges de allmänna förutsättningarna för att föra in en registrering om att en efterlyst person ska gripas och antingen överlämnas enligt en europeisk arresteringsorder eller utlämnas. Där framgår inledningsvis, på samma sätt som i rådsbeslutet, att en sådan

Ds 2019:27 SIS inom ramen för straffrättsligt och polisiärt samarbete

registrering ska föras in på begäran av den rättsliga myndigheten i den registrerande medlemsstaten.

I Sverige är åklagare den myndighet som har behörighet att utfärda en europeisk arresteringsorder (2 § förordningen [2003:1178] om överlämnande till Sverige enligt en europeisk arresteringsorder). Åklagare är också den myndighet som är behörig att göra en framställning om utlämning av en person som är misstänkt eller tilltalad för brott i Sverige (1 § förordningen [1982:306] med vissa bestämmelser om utlämning för brott till Sverige). En registrering om att en efterlyst person ska gripas och överlämnas eller utlämnas bör därför läggas in i SIS på begäran av en åklagare. En bestämmelse om detta bör införas i den nya förordningen.

Tillfälligt döljande av en registrering om gripande

I artikel 26.4, som innehåller en nyhet i förhållande till rådsbeslutet, framgår att en registrerande medlemsstat under vissa förutsättningar får göra en uppgift om att en eftersökt person har gripits tillfälligt otillgänglig för sökningar i de medlemsstater som är involverade i insatsen. Av polisförordningens ingress framgår att möjligheten är tänkt att användas när en person söks intensivt och myndighetsanställda som inte deltar i den konkreta spaningsinsatsen men har behörighet att söka direkt i SIS kan äventyra resultatet av operationen (skäl 28).

Enligt artikel 26.4 får medlemsstaterna endast använda möjligheten att tillfälligt dölja en uppgift om att en person ska gripas om syftet med insatsen inte kan uppnås genom andra åtgärder, ett förhandstillstånd har beviljats av den behöriga rättsliga myndigheten i den registrerande medlemsstaten och alla medlemsstater som är involverade i insatsen har informerats genom utbyte av tilläggsinformation. Funktionen får som utgångspunkt bara användas under en period på högst 48 timmar men får om det bedöms vara operativt nödvändigt förlängas med ytterligare perioder om 48 timmar. Under den period som uppgiften döljs ska den endast vara tillgänglig för Sirenekontoren. Medlemsstaterna ska föra statistik över antalet registreringar för vilka denna funktion har använts.

SIS inom ramen för straffrättsligt och polisiärt samarbete Ds 2019:27

Bestämmelsen i artikel 26.4 gäller direkt i Sverige. Det är Polismyndigheten som i förekommande fall kommer att kunna använda möjligheten att göra en registrering om gripande otillgänglig för sökningar enligt artikel 26.4. Dessförinnan måste Polismyndigheten bl.a. inhämta förhandstillstånd av den behöriga rättsliga myndigheten. Ovan har föreslagits att det ska föras in en bestämmelse i den nya förordningen som klargör att åklagare är den behöriga rättsliga myndigheten som avses i artikel 26. Någon ytterligare kompletterande bestämmelse i detta avseende behövs därför inte.

Kompletterande uppgifter och verkställighet

Artiklarna 27–31 är med undantag för något enstaka förtydligande identiska med regleringen i rådsbeslutet. Artikel 27 reglerar kompletterande uppgifter om personer som är efterlysta för att gripas och överlämnas. Av bestämmelsen följer bl.a. att den registrerande medlemsstaten ska föra in en kopia av originalet av den europeiska arresteringsordern i fall då en person är efterlyst för att gripas och överlämnas på grundval av en sådan order. Artiklarna 28 och 29 behandlar den registrerande medlemsstatens skyldigheter att utbyta tilläggsinformation med övriga medlemsstater i samband med att registreringar om personer som är efterlysta för att gripas och överlämnas eller utlämnas förs in. I artikel 30 anges att en medlemsstat som inte kan verkställa ett gripande, t.ex. i enlighet med reglerna om flaggning, i stället ska vidta åtgärder genom att meddela var den berörda personen befinner sig. Artikel 31 behandlar verkställighet av åtgärder enligt en registrering. Inte någon av dessa bestämmelser behöver kompletteras med någon nationell bestämmelse.

Bestämmelser om SIS i lagen om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder

I lagen om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder finns två bestämmelser som anknyter till SIS. Av 4 kap. 1 § framgår att en arresteringsorder får översändas genom SIS. Enligt 4 kap. 2 § ska en efterlysning som är registrerad i SIS, utan att

Ds 2019:27 SIS inom ramen för straffrättsligt och polisiärt samarbete

åtföljas av en kopia av arresteringsordern, och som gäller utlämning eller överlämnande till en medlemsstat i EU, jämställas med en arresteringsorder i avvaktan på att en sådan order översänds.

Bestämmelserna om SIS i lagen om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder behövs inte för att uppfylla Sveriges åtaganden enligt SIS-förordningarna. De fyller emellertid en klargörande funktion i sitt sammanhang. Bestämmelserna bör av det skälet behållas.