Brister i det nuvarande skyddet

Om målsäganden har fått ett nytt namn för att skydda sig mot den person som är misstänkt för brott och det redan föreligger ett sekretesskydd för en sådan uppgift, till exempel genom skydd

159 Europadomstolens avgörande den 6 december 2012, Pesukic mot Schweiz, mål nr 25088/07.

160 Se till exempel Europadomstolens avgörande den 6 december 1988, Barberà, Messegue och Jabardo mot

44 i folkbokföringen enligt 22 kap. 1 § OSL, borde det nya namnet således kunna skyddas även i förhållande till den misstänkte under en förundersökning. Namnbytet skulle kunna falla in under bestämmelsen i 21 a § FUK genom att det nya namnet inte är en omständighet som har betydelse för åtalsfrågan och att det därför kan förvaras i sidomaterialet så att det inte blir en del av förundersökningsprotokollet. Enligt förarbetena till nämnda bestämmelse ska en sekretessprövning företas och uppgiften lämnas ut om det står klart att sekretessintresset är starkare än den andra partens intresse av insyn.¹⁶¹ Eftersom denna prövning görs enligt 10 kap. 3 § första stycket OSL kan uppgiften i så fall undanhållas. En sådan ordning medför dock problem vad avser allmänhetens insyn i förundersökningen. Om ett nytt namn placeras i sidomaterialet kommer ”fel” namn att framgå av förundersökningsprotokollet. Detta kommer således vara missvisande och påverka allmänhetens insyn i myndigheters handlingar. För att kunna skydda målsäganden, utan att den misstänktes rättigheter enligt artikel 6 EKMR blir kränkta, bör en ny regel införas som möjliggör att sekretess kan gälla gentemot den som är misstänkt.

Vetskapen om att den som är misstänkt får information om målsägandens namn och person-uppgifter kan bidra med att den brottsutsatte väljer att inte anmäla brottet om denne befarar att han eller hon inte kommer kunna skyddas under processen. Regeringen har uttalat att det finns en viss risk för att viljan att lämna uppgifter minskar om ens personuppgifter inte är skyddade, speciellt om det gäller grov organiserad brottslighet.¹⁶² Detsamma kan befaras när det gäller uppgiftslämnare om brott mot någon närstående. Lagstiftaren har tagit denna problematik i beaktande genom införandet av det, förhållandevis svaga, skyddet för anmälare enligt 35 kap. 2 § OSL. Sekretess kan dock inte heller enligt denna regel upprätthållas om uppgiften ligger till grund för ett avgörande, 10 kap. 3 § andra stycket OSL.

Det har i ett flertal utredningar uppmärksammats att skyddet för personuppgifter inte är tillräckligt starkt.¹⁶³ En anledning till att skyddet är bristfälligt tros vara att det saknas rutiner och handlingsplaner, samt erfarenhet och kunskap, bland myndigheters handläggare.¹⁶⁴ Skyddet för personuppgifter i myndigheters register är således inte alltid fullständigt och det bör inte åligga en brottsutsatt att leva ett begränsat liv (till exempel genom att inte förekomma

161 Prop. 2016/17:68 s. 60.

162 Prop. 2016/17:68 s. 72 f.

163 Se till exempel SOU 2002:71, SOU 2003:99 och SOU 2008:81.

45 på sociala medier) för att freda sig mot en angripare. Detta har i förarbeten uttryckts som att det är otillfredsställande att den som har blivit utsatt är den som är tvungen att fly.165 Även JO har uttalat att det inte bör vara upp till målsäganden att ansöka om fingerade personuppgifter för att skyddas från våld eller hot om våld.¹⁶⁶ Detta betyder således att åtgärder för skydd i folkbokföringen inte alltid kan garantera ett fullgott skydd för utsatta, och att de åtgärder som finns inte alltid är praktiskt effektiva. Det har även visats att skyddet varierar beroende på var man bor. Olikheterna kan till exempel bestå i möjligheten till stöd och behandling eller till-gången till en skyddad bostad.¹⁶⁷

Uppgifterna i folkbokföringen kan visserligen skyddas av sekretess, än med vissa brister, men uppgifterna är likväl sökbara genom olika internetsidor. När tillgången till uppgifter om en person var mer begränsad var riskerna med att den misstänkte fick tillgång till ett namn inte lika många som de är idag. Ett namn tillsammans med en sekretessmarkering eller kvar-skrivning kunde då innebära att personen var skyddad. Idag är dock läget ett annat. I och med sociala medier och förekomsten av personuppgifter på internet är det inte lika säkert att personen kan skyddas, även om Skatteverkets uppgifter inte lämnas ut vid en prövning.

Det kan därför finnas skäl att ändå införa sekretesskydd för målsägande under för-undersökningen för att dels garantera dennes säkerhet genom att den som är misstänkt inte får tillgång till identiteten, eller till ett nytt namn och på så sätt kan eftersöka personen, dels att säkerställa att brott kan utredas genom att de anmäls och parterna vågar vara behjälpliga i processen. På grund av tillgången till uppgifter och bristerna i det skydd som nu finns att tillgå finns det behov av att minska möjligheterna för misstänkta att ta del av informationen om bevispersoners uppgifter för att kunna skydda dem mot övergrepp.

165 Prop. 2002/03:70 s. 13.

166 JO 2016/17:387.

167 Ekström,V., Det besvärliga våldet, Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier, Linköpings universitet, 2016, s. 2.

46

8. Sammanfattning

I den tidigare framställningen har rätten de lege lata presenterats tillsammans med en genom-gång av sekretesslagstiftningens förenlighet med Europakonventionen genom avgöranden från Europadomstolen. Det har framhållits att personuppgifter i myndigheters register kan utgöra allmänna handlingar och att sådana uppgifter kan skyddas av sekretess. Rätten till försvar är stark i svensk rätt och ingen information får undanhållas den som är skäligen misstänkt för ett brott om information ligger till grund för ett beslut. Vid tiden för slutdelgivningen finns således ingen bestämmelse som gör det möjligt att skydda en målsägandens personuppgifter gentemot den som är misstänkt för brott. Syftet med denna ordning är att skydda den som anklagas för brott samt att garantera att dennes rätt till försvar enligt Europakonventionen tillgodoses. Detta leder dock till en intressemotsättning mellan behovet av insyn och behovet av sekretess. I kapitel 6 har framhållits varför rätten bör behållas så som den är och varför en inskränkning av rätten till insyn skulle medföra otillfredsställande resultat i en rättsstat. I kapitel 7 framgår att det finns ett behov av en ändring och vid en genomgång av avgöranden från Europa-domstolen har även åskådliggjorts att rättssäkerhetsgarantin (genom principerna om parternas likställdhet och kontradiktion) som försäkras var och en genom artikel 6 EKMR tillåter begränsningar i insynsrätten, till exempel genom att anonyma vittnen under vissa förutsättningar har tillåtits. Att undanhålla vissa uppgifter torde därför vara förenligt med Europakonventionen så länge det sker under de förutsättningar som godtagits i Europadomstolens avgöranden. Frågan är dock om en sådan ordning kan skapas genom tolkning av befintlig lagstiftning, eller om det finns ett behov av förändring av kollisions-bestämmelsen i 10 kap. 3 § OSL.

47