Tidigare överväganden

I början på 90-talet företogs en statlig utredning med syfte att undersöka om behovet av skydd för målsäganden och vittnen kunde berättiga rättssäkerhetsförluster för den som är misstänkt. Regeringen uttalade där att man svårligen kan införa ett utökat sekretesskydd på bekostnad av den misstänktes insyn eftersom det skulle stå i strid med de grundläggande principerna i ett rättssamhälle. Regeringen ansåg att problematikens art och omfattning inte var tillräcklig för att inskränka rätten till försvar.137

Vikten av att den misstänkte känner till och har möjlighet att bemöta alla omständigheter som läggs till grund för ett avgörande har även betonats i en proposition som tillkom några år senare.¹³⁸ Lagstiftaren fann dock att det inte är möjligt att skydda målsägandes namn.¹³⁹ An-ledningen till varför målsägandes namn inte skulle kunna skyddas av samma bestämmelse angavs inte närmare, men får antas vara grundat i identitetens värde för möjligheten att försvara sig.

I samma proposition framhölls att uppgifter om målsägandes adress, yrke och ålder inte bör förekomma i fler handlingar än nödvändigt eftersom sådana uppgifter oftast inte är relevanta för den misstänktes möjlighet att förbereda sitt försvar. Uppgifter om målsäganden kan med stöd av denna bestämmelse förvaras i sidomaterialet, som inte utgör en del av förundersökningsprotokollet, och skyddas av bestämmelsen i 35 kap. 1 § OSL och kollisionsbestämmelsen i 10 kap. 3 § första stycket OSL.¹⁴⁰ Ett sådant förfarandesätt har även

136 Europadomstolens avgörande den 29 januari 1997, Foucher mot Frankrike, mål nr 22209/93 och Danelius, H.,

Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 4 u., Nordstedts juridik, Stockholm, 2012, s. 259.

137 SOU 1990:92 s. 22.

138 Prop. 1993/94:143 s. 45.

139 I prop. 1993/94:143 s. 44 f. framfördes att vissa uppgifter om målsäganden som inte är av materiell betydelse för målet skulle kunna undanhållas den misstänkte. Målsägandens namn ansågs inte vara en uppgift som saknar materiell betydelse.

36 godkänts av Europadomstolen och anses inte stå i strid med Europakonventionen.¹⁴¹ I fallet Jasper mot Förenade kungariket var en man åtalad för olovlig införsel av narkotika.142 Under förundersökningen undanhölls material på åklagarens inrådan med hänvisning till sekretess motiverades av allmänna intressen. Frågan prövades av en domare vid ett icke-kontradiktoriskt förfarande där man kom fram till att materialet skulle undanhållas den misstänkte. Mannen själv fick inte ta del av domskälen och klagade därför till Europadomstolen med yrkandet att hans rättigheter enligt artikel 6 EKMR hade blivit kränkta. Europadomstolen framhöll i målet vikten av att den som är misstänkt för brott får del av alla uppgifter som ligger till grund för anklagelsen, men framhöll att det kan finnas undantag från denna princip om det finns motstående allmänna eller enskilda intressen av tillräcklig styrka. Domstolen uttalade att detta endast får ske om det är absolut nödvändigt och om det finns ett tillräckligt skydd för den misstänktes intressen. I målet fann domstolen att hans rättigheter inte blivit kränkta eftersom det material som undanhållits honom inte lagts fram som bevisning. Med andra ord bör information om målsäganden som inte har någon avgörande betydelse för till exempel värdet av en utsaga kunna skyddas av sekretess genom 35 kap. 1 § och 10 kap. 3 § första stycket OSL utan att det utgör en kränkning av artikel 6 EKMR. För att en målsägandes intresse av skydd för den personliga integriteten ska medge att den dennes skyddas av sekretess krävs således att det är absolut nödvändigt och att den misstänktes intressen är tillräckligt skyddade. I fall där målsäganden kan skyddas på andra sätt, till exempel genom sekretessmarkering så att den enda uppgiften den misstänkte får del av är namnet, kan sägas att förlusten av att den misstänktes nekas insyn, och därigenom berövas rätten till att förbereda sitt försvar, är större än vinsten av skyddet för målsäganden.

Även i SOU 2009:72 har framhållits att en avvägning bör ske mellan intresset av insyn och behovet av sekretess för att komma fram till rimliga resultat i fall där dessa intressen står emot varandra.¹⁴³ Frågan är vem som är lämpad att göra en sådan avvägning. I brottmål är det upp till förundersökningsledaren att göra en bedömning av om utlämnandet av en uppgift är till men för utredningen och därmed får undanhållas den misstänkte. Frågan är om samma ordning ska tillämpas vid undanhållande av uppgifter på grund av sekretess. Europadomstolen har uttalat

141 Europadomstolens avgöranden den 16 februari 2000, Jasper mot Förenade kungariket, mål nr 27052/95 och den 1 januari 2000, Fitt mot Förenade kungariket, mål nr 29777/96.

142 Europadomstolens avgörande den 16 februari 2000, Jasper mot Förenade kungariket, mål nr 27052/95.

37 att rättssäkerheten inte var tillgodosedd när ett dokument undanhölls försvaret när åklagaren, istället för en domstol, beslutade att neka insyn.144

Målsättningen bör vara att så få undantag som möjligt ska göras från rätten till insyn. Den som känner sig hotad bör därför skyddas på annat sätt än att inskränka den misstänktes rätt till information. I situationer där målsäganden vidtagit andra åtgärder för att freda sig mot den som är misstänkt bör behovet av att skydda målsäganden, genom att inskränka den misstänktes rätt till information, således vara än mindre. Om den misstänkte får tillgång till målsägandens identitet men identiteten är skyddad av en sekretessmarkering eller genom kvarskrivning är den information den misstänkte får om målsäganden begränsad. Ett avsteg från den viktiga regeln om misstänktes insyn skulle kunna komma att medföra oacceptabla konsekvenser i ett rättssamhälle och bör därför inte tillåtas om det inte är absolut nödvändigt för den som är i behov av skydd och rätten till att förbereda sitt försvar är tillgodosedd. Sammanfattningsvis är det fastslaget i såväl nationell rätt som i Europarätt att det enda som kan undanhållas den misstänkte är sådan information som saknar materiell betydelse.

144 Europadomstolens avgörande den 16 februari 2000, Rowe och Davis mot Förenade kungariket, mål nr 28901/95.

38