Skydd för personuppgifter

För att det svenska rättssamhället ska kunna upprätthållas krävs att den som blir utsatt för brott känner tillräcklig tilltro till systemet för att denne ska våga anmäla brottet utan att känna oro inför vedergällning ifrån den misstänkte. Människor utsätts årligen för våld, hot och trakasserier i det vardagliga livet.¹⁴⁵ Att utsättas för brott kan i många fall vara påfrestande, såväl fysiskt som psykiskt och att anmäla brott kan därför vara känsligt i vissa situationer och dessutom medföra en risk för vedergällning. Om målsäganden är bekant med den misstänkte kan målsäganden, speciellt vid våld i nära relation, känna ett motstånd att anmäla en bekant eftersom han eller hon fruktar repressalier från den misstänkte. Anmälningsbenägenheten riskerar att minska om personen som gör en anmälan inte upplever att han eller hon blir skyddad gentemot den som är misstänkt för brott.¹⁴⁶

145 Dir. 2014:98 s. 2.

39 Rätten att skyddas från våld och hot följer även den av Europakonventionen (till exempel artikel 2 om rätten till liv), men kan på grund av offentlighets- och sekretesslagens utformning inte grunda sekretess. Samhället behöver likväl försäkra sig om att dessa utsatta människor skyddas i så hög utsträckning som möjligt och de bör kunna förvänta sig att effektiva skyddsåtgärder finns att tillgå.¹⁴⁷

När ett brott anmäls till polisen blir den utsatte och den som misstänks för brott parter i samma mål eller ärende. Följden av detta blir att den ena parten, som eventuellt vidtagit åtgärder för att skydda sig mot angriparen genom att byta identitetsuppgifter, inte kan tillgodogöra sig de skyddsinstitut som finns att tillgå eftersom den andra parten i så fall får tillgång till den mer priviligierade insynsrätten.¹⁴⁸ För att den som blivit utsatt för brott ska kunna känna sig trygg, och därmed också kunna medverka i utredningen, skulle ett effektivt skydd för vissa personuppgifter vara att föredra. Problemet med ett förstärkt sekretesskydd är att det i sådant fall skulle inkräkta på det motstående intresset av insyn som skyddas av såväl grundläggande rättsstatliga principer som av svensk lag genom Europakonventionen. Frågan är dock om det går att skydda målsäganden i vissa fall utan att göra avsteg från den misstänktes rätt till försvar.

Vid brottsutredningar kan man tänka sig två olika situationer när någon är misstänkt för brott och det finns en målsägande i utredningen. I den ena situationen är gärningspersonen och offret obekanta med varandra och brottet har inget samband med en tidigare relation dem emellan. I den andra situationen är gärningspersonen och offret bekanta med varandra sen innan, till exempel vid brott i nära relation. För att den som är misstänkt ska kunna göra en bedömning av bevispersonen (här målsägande) krävs, i alla fall till viss del, att denne har vetskap om vem personen är. Behovet av insyn i personuppgifter kan därför sägas vara större i situationen där gärningspersonen och offret inte är bekanta med varandra sedan innan. Om det i stället rör brott där gärningspersonen och offret är bekanta med varandra framstår behovet av att få kännedom om personuppgifter inte som lika stort. Sekretessbehovet kan däremot framstå som betydande och målsägande har kanske redan vidtagit en rad åtgärder för att freda sig mot den person som är misstänkt. Om offret har ändrat en eller flera personuppgifter bör dessa kunna undanhållas den misstänkte utan att det inskränker rätten till försvar enligt artikel 6 EKMR. Skillnaden mellan en sådan situation och en situation där identiteten är helt okänd är att den misstänkte, i det första fallet, kan genomföra en trovärdighets- och tillförlitlighetsbedömning utan att få

147 Se till exempel dir. 2014:98 s. 2.

40 tillgång till det nya namnet. Nya personuppgifter som tilldelats målsäganden till skydd för liv och hälsa bör då inte vara avgörande för att den misstänkte ska kunna tillgodogöra sig tillräcklig information för att kunna göra en sådan bedömning av den målsägandes utsaga som denne är berättigad till enligt Europakonventionen.

Bedömningen kan visserligen försvåras av att den misstänkte inte kan vidta vissa utrednings-åtgärder på egen hand men om intresset av sekretess är tillräckligt stort bör sådana utrednings-åtgärder kunna utföras genom en begäran om kompletterande utredningsåtgärder hos förundersöknings-ledaren, 23 kap. 18 § RB. Den misstänktes möjlighet att begära kompletterande utrednings-åtgärder bör i sådana fall vara mer långtgående så att han eller hon kan genomföra de utrednings-åtgärder denne finner vara nödvändiga för att tillvarata sin rätt till försvar. Han eller hon berövas visserligen möjligheten att inte behöva redovisa sådana åtgärder som talar för dennes skuld. I en situation där målsägande är hotad av en person borde dock möjligheten att utföra vissa utredningsåtgärder kunna hänskjutas till åklagarens objektivitetsplikt genom att den på uppdrag av den enskilde kan genomföra kompletterande utredningsåtgärder. Den misstänkte kan på så sätt få till stånd utredningsåtgärder samtidigt som målsäganden kan skyddas. Fördelen med att genomföra vissa utredningsåtgärder på egen hand är att den misstänkte inte behöver redovisa ofördelaktiga resultat, medan förundersökningsledaren har en skyldighet att redovisa alla resultat, oavsett om det talar för eller mot den misstänktes skuld. I fall där syftet med utredningsåtgärden är att ifrågasätta målsäganden bör risken att det i samma utredning framkommer komprometterande uppgifter till nackdel för den misstänkte vara så pass begränsad att vinsten för målsäganden kan anses vara tillräckligt stor för att motivera en sådan förlust. Rätten kan även vid sin bedömning ta hänsyn till att den som är misstänkt inte har haft möjlighet framföra bevisning till stöd för att målsäganden inte är trovärdig på grund av ett nytt namn skyddats.¹⁴⁹ Det kan vara svårt att bestrida en okänd persons utsaga men detta bör som sagt kunna vägas upp av att den misstänkte får ställa frågor genom förundersökningsledaren eller att förundersökningsledaren vidtar andra kompletterande utredningsåtgärder. Vinsten av en sådan ordning torde vara större än rättssäkerhetsförlusten genom att den som är eller har varit utsatt för brott kan skyddas mot ytterligare angrepp.

Det har framhållits att en del av rätten till ett fullgott försvar består i att få ta del av och kommentera den bevisning som åklagaren lägger fram till stöd för åtalet. Vid brott mot person

41 är utsagan från den person som blivit utsatt en viktig del av bevisningen. Den som är misstänkt för brott måste därför ha rätt att ta del av den utsagan som denne lämnat och, om möjligt, få motsäga den. Så som Europadomstolen har uttalat i ett flertal mål är anledningen till att anonyma utsagor endast i begränsad mån får användas att den misstänkte då inte kan göra en fullgod trovärdighets- och tillförlitlighetsbedömning.¹⁵⁰ Domstolen har dock medgett undantag från att den misstänkte alltid behöver kunna ifrågasätta utsagan genom att få del av en bevispersons identitet.¹⁵¹ Det borde i dessa situationer vara möjligt att genom ett sådant undantag tillåta att den som blivit utsatt för brott, under vissa omständigheter, att vara anonym under förundersökningen. Detta under förutsättning att det finns ett konkret hot mot målsägande, försvaret får möjlighet att ställa frågor och gärningsbeskrivningen är så exakt att det inte kan råda något tvivel om vilken situation det gäller. I fall där det finns en tidigare relation mellan parterna torde möjligheten till undantag för personuppgifter vara än större eftersom nya personuppgifter om målsäganden svårligen kan sägas försvåra den misstänktes möjligheter att vidta utredningsåtgärder eller att finna bevisning som talar för att målsäganden inte är trovärdig.¹⁵²