Bruna rummet

Både Ingrid Källström Nilsson och Lena Thunberg upplever att Bruna rummet, avsett för barn mellan fyra och sju år, inte fungerar som det var tänkt och de anser att rummet måste vidareutvecklas.115 Bruna rummet består mest av

112 Intervju med Lena Thunbeg 2007-02-16.

113 Intervju med Ingrid Källström Nilsson 2007-02-14.

114 Intervju med Giovanna Jörgensen 2007-02-20.

böcker som är indelade i kategorier och ämnen som mindre barn oftast frågar efter: Bilböcker, Roliga böcker, Spännande böcker, Sagor m.m. I Bruna rummet står facklitteratur och skönlitteratur på separata ställen. Fack-litteraturen är placerad i tornet i mitten av rummet, och har också delats in i enklare teman så att barnen lätt ska hitta. Eftersom Bruna rummet främst vänder sig till barn som ännu inte har lärt sig att läsa används bilder för att visa genreindelningen på böckerna.

Ingrid Källström Nilsson anser att de bilder som sitter ovanför hyllorna i Bruna rummet, som ska symbolisera vad böckerna i hyllorna handlar om, är vackra men lite för komplicerade. Varken barnen eller de vuxna verkar kunna tolka dem. De sitter dessutom så högt upp att barnen inte ser dem. Hon önskar att bilderna var mer stiliserade och att det också var skyltat med text för de vuxna, så att det finns både ett barntilltal och ett vuxentilltal.116 Även Lena Thunberg och Lena Widerberg påpekar att bilderna ovanför hyllorna sitter för högt upp och att de kanske borde göra mindre kopior av bilderna som sitter längre ner. Eller göra fler små glasmontrar som illustrerar hyllinnehållet och som står i hyllorna.117

Ibland kan det även vara svårt för personalen att hitta en specifik bok efter-som placeringen av böckerna i biblioteket inte stämmer överens med den placering som katalogen i datorn uppger. Detta beror på att beståndet inte är omlokaliserat efter de nya placeringarna ännu. Därför kan det ibland vara svårt att hitta böcker som man har sökt i katalogen. Personalen får då leta efter boken under den ämneskategori som den tror att boken tillhör. Detta är dock inte heller så lätt eftersom en spännande bok med bilar både kan höra hemma i hyllan för Spännande böcker och i Sirénhyllan där böcker om fordon står.118

Jag har under observationerna i bruna rummet studerat hur barnen närmar sig böckerna och hur de väljer ut böcker. Jag har kunnat se att valen ofta verkar ske slumpmässigt. Med det menar jag att det har varit många barn som inte verkar ha haft någon särskild uppfattning om vad för typ av bok de söker, utan helt enkelt gått fram till första bästa hylla och gripit en bok. Det är svårt att veta om det beror på att barnen inte förstår det system som böckerna är upp-delade efter i Bruna rummet, eller om det handlar om att barn i åldersgruppen fyra till sju år helt enkelt oftast är slumpmässiga i sina bokval.

116 Intervju med Ingrid Källström Nilsson 2007-02-14.

Ett exempel på att systemet för bokuppställning inte verkar helt självklart för barnen observerade jag vid ett tillfälle då en grupp med barn mellan tre och sex år besökte biblioteket en morgon innan biblioteket hade öppnat. Barn-gruppen befann sig tillsammans med personal från Rum för barn i Bruna rummet och tittade på böcker. En pojke hade hittat en dinosauriebok som han satt och tittade i. Efter en stund var det dags för gruppen att gå till sagorummet och Rum för barns personal gick då fram till pojken och bad honom att ställa tillbaka boken där han hade hittat den. Pojken dröjde ett ögonblick och såg lite villrådig ut. Till slut sköt han bara in boken i närmsta hylla och följde sedan efter sina kamrater till Sagorummet. Dinosaurieboken hamnade i hyllan med klassifikationen Landdjur, i stället för dinosauriehyllan en bit bort.119 Kategorin Landdjur hade förvisso varit en bra gissning av pojken om det hade varit så att han hade reflekterat över var han ställde boken. Jag kunde inte avgöra om han hade hittat boken på golvet eller tagit den ur dinosauriehyllan men det verkade som att han hade en klar uppfattning om att boken skulle stå på speciell plats i hyllan. Eftersom han inte kunde komma fram till var den skulle stå stoppade han in boken i närmsta hylla. Samtidig kan det tänkas att pojken hade hittat rätt hylla om han hade haft mer tid på sig. Eftersom gruppen skulle till Sago-rummet precis då kanske han kände sig lite stressad.

Ett annat exempel observerade jag då en flicka i fyraårsåldern och hennes farmor eller mormor besökte Bruna rummet. Flickan var väldigt aktiv i sitt letande av böcker. Hon hämtade ideligen nya böcker från olika hyllor. Hon ställde också tillbaks böckerna i hyllorna, när hon var klar med dem, men jag hade svårt att avgöra om det alltid var på rätt ställe. Vid ett tillfälle under besöket gick flickan runt lite planlöst med en bilderbok i handen. Hon klev upp i den broliknande trappan och ställde boken i en av hyllorna.120 Hennes far-mor/mormor påpekade att hon måste ställa tillbaka boken där hon fann den. Flickan tillbaka till farmor/mormor: ”böckerna kan stå var som helst”. Jag kunde inte uppfatta vad farmor/mormor/ svarade på det, men flickan gick i alla fall slutligen och ställde tillbaka boken i den hylla där hon tagit den.121

Flickan hade en tydlig uppfattning om att böckerna har sin plats i hyllorna, men att böckerna är uppdelade i olika kategorier verkade diffust för henne eftersom hon sa att böckerna kan stå ”var som helst”. Samtidigt kom hon ihåg vilken hylla hon hade tagit boken ifrån och kunde till slut placera den rätt, efter

119 Observation av en barngrupp 2007-01-31.

120 Se bild 15 i bilaga 2.

det att hennes farmor/mormor hade förklarat att boken måste ställas tillbaka där den togs ifrån.

Påfallande ofta väljer barnen de böcker som står med framsidan utåt i hyllorna, vilket tyder på att barn i förskoleåldern liksom äldre barn i mellan-åldern, väljer böcker efter vad som tilltalar dem grafiskt. En del barn står en liten stund och tittar på böckerna och tar sig tid att välja. Andra rusar fram och griper tag i första bästa bok som de kommer åt.122 Ingrid Källström Nilsson säger att hon tycker att det är svårare för barnen att ta bilderböcker nu än före ombyggnaden. Tidigare stod bilderböckerna med fronten framåt, i tråg, och det var lätt att ta en bok. Nu är det många av bilderböckerna som står med ryggen utåt i hyllorna och Ingrid menar att det kan vara svårt för barnen att dra ut en bok med smal pärm, speciellt om det är fullt med böcker i hyllan. Hon tycker att det behövs fler hyllor där bilderböckerna kan stå med framsidan utåt.123

Att barn gärna tar de böcker som står med framsidan utåt påpekas även i Cecilie Ekbloms och Maja Pellings magisteruppsats Den fysiska miljön och barns lärande. Att placera böckerna på det viset ökar tillgängligheten för barnen men kräver också mycket utrymme.124

Anna Carin Elf och Nancy Petrén visar i sin undersökning ”Kolla vad jag hittade!” att igenkänning spelar en stor roll för barn då de söker böcker. Det finns en litterär kanon inom förskolan som toppas av kända barnboksfigurer som bl.a. Alfons Åberg, Spöket Laban, Pettson och Findus samt Astrid Lindgrens figurer. På biblioteket är det just dessa böcker som väcker mest uppmärksamhet hos barnen, enligt Elf och Petrén. Kanonböckerna läses på förskolan och barnen känner sedan igen dem när de kommer till biblioteket. Igenkännandet har en social funktion och skapar en känsla av trygghet och gemenskap. När barnen hittar böcker och figurer som de känner igen, och har erfarenhet av, delar de med sig av detta till sina kamrater och till pedagogen.125 Igenkännandet är inte något som är unikt för förskolegrupper som kommer till biblioteket. Även barn som kommer enskilt med föräldrar, eller någon annan vuxen, brukar ropa högt av förtjusning när de hittar en bok eller ser en bokfigur på en plansch som de känner igen. De flesta bibliotek har även tagit till vara detta igenkännande hos barnen genom att sätta upp bilder på kända barnboks-figurer i biblioteket. Eller genom att de populäraste bilderböckerna, till

122 Observationer 2007-01-21, 2007-01-24, 2007-01-25, 2007-02-01, 2007-02-07.

123 Intervju med Ingrid Källström Nilsson 2007-02-14.

exempel Alfonsböckerna, får separata hyllor eller bilderbokstråg så att de ska vara lätta att hitta. Maj Asplund Carlsson skriver i undersökningen Från Max till Mio. Förskolans litteraturval för barn 1–7 år att denna kanon av barn-litteratur utvecklades under 1970-talet, och har varit i stort sett intakt sedan dess.126 Även om undersökningen gjordes 1992 så visar bibliotekens utlånings-statistik att de barnböcker som lånas mest idag fortfarande överensstämmer med den kanon som växte fram på 1970-talet. Det är inte bara genom för-skolorna som denna bilderbokskanon upprätthålls. De som var barn på 1970- och 80-talen har blivit vuxna och vill gärna att deras barn ska läsa det de själva läste när de var små.

Rum för barn har valt bort bilder på kända bokfigurer och separata hyllor för de populäraste böckerna i biblioteket på grund av att det hela tiden är samma böcker som lånas ut medan andra har svårt att få utrymme. Ett undantag finns dock, och det är en separat hylla för Astrid Lindgrens böcker.

Att dela upp böckerna i Bruna rummet efter kända bokfigurer var dock något som diskuterades under ombyggnaden, säger både Ingrid Källström Nilsson och Lena Thunberg i sina intervjuer, men att det rådde delade meningar om de skulle ha det så eller inte.127 Giovanna Jörgensen säger att hon ville komma bort från just att samla till exempel alla Alfonsböcker på ett ställe, eftersom hon menar att det bara leder till att det är samma böcker som läses.128