Under intervjuerna visade det sig att mina informanter hade relativt lika upp-fattningar om Rum för barns vision om leken som en väg till böcker och läs-ning. Lena Widerberg tycker att visionen stämmer även om hon snarare talar om att böckerna fungerar som inspiration i barns lek än att leken skulle vara en väg till läsning. Hon säger att det är något som hon tydligt har märkt då hon som Montessoripedagog har arbetat på förskola. Om barn får lyssna på en inspirerande bok så tenderar deras lekar att formas av bokens handling. Vidare menar hon att barn utvecklas genom lek, och om de kan inspireras till lek genom böckerna så får de därigenom hjälp att komma vidare i sin utveckling.137
Ingrid Källström Nilsson säger att hon från början verkligen trodde på visionen, och att hon fortfarande gör det, även om hon omprövar sina tankar kring visionen hela tiden. Hon menar att ett bibliotek för barn måste kunna ha fler uttryck än bara boken och läsandets uttryck, och att leken ska vara en lik-värdig del i biblioteket. Samtidigt tycker hon att det har blivit för stökigt och oroligt på Rum för barn. Hon menar att det är för stora öppna ytor vilket gene-rerar en lek som är intensiv och stökig. De aktiviteter som egentligen skulle ha varit framträdande: läsning, spel och problemlösningsaktiviteter har kommit i
134 Intervju med Lena Thunberg 2007-02-16.
135 Lundgren (Stockholm 2000) s. 47, 50.
136 Observationer 2007-01-25, 2007-02-06, 2007-02-07.
skymundan och märks inte riktigt nu. Hon önskar att rummet inte var lika öppet, utan mer likt en labyrint där springandet dämpas och barnen kan upp-täcka böcker och andra roliga saker på vägen. Nu när barnen kommer in i biblioteket ser de något roligt långt bort tvärs över rummet, och då springer de över den stora öppna ytan för de vill ju fort fram till det där som ser roligt ut, säger Ingrid Källström Nilsson.138
Lena Thunberg ser inte att lek och läsning hör ihop egentligen. Hon tycker att biblioteket ska erbjuda båda aktiviteterna men att det är skilda saker. När biblioteket skulle byggas om tyckte hon att det hade varit bättre om det hade funnits en lounge, eller ett slags icke förpliktigande rum där det fanns plats för att leka och att bara vara. Nu ska biblioteket uppfylla alla funktionerna med lek, läsning och uppehållsrum, vilket hon inte riktigt tycker fungerar. Egentligen, tycker hon, är det inget problem för dem som vill dra sig undan för att läsa, däremot behövs ett ställe dit de barn som vill kan dra sig undan för att leka. Hon ger exempel på en utställning om Alfons Åberg som Rum för barn hade under ett halvår. Till utställningen byggdes en hinderbana i trapphuset utanför biblioteket, där barnen kunde springa runt och klättra en stund innan de kom in i biblioteket, vilket gjorde dem lugnare. Lena Thunberg tycker dock att viss lek, som till exempel spel och pussel, hör hemma i biblioteket. Dessutom kan hon se en koppling för små barn mellan leksak och bok. Hon berättar att biblioteket har små väskor för de mindre barnen innehållande en bok och en leksak som föreställer en figur eller något annat i boken. Lena Thunberg tror att genom att något ur boken blir tredimensionellt så blir det platta och abstrakta i boken på så vis mer förståeligt och greppbart för de mindre barnen.139
Även Giovanna Jörgensen nämner hinderbanan som fanns i trapphuset under utställningen om Alfons Åberg. Hennes förhoppning var att Rum för barn hade fått använda trapphuset på liknande sätt permanent. Hon menar att barns motoriska verksamhet är väldigt viktig för hjärnans utveckling och att det inte går att komma ifrån att barn har behov av att röra mycket på sig. Därför tycker hon att biblioteket ska erbjuda den möjligheten till barn. När jag frågar Giovanna Jörgensen om hennes syn på visionen om leken som en väg till läs-ning menar hon att den visionen inte är klar och inte ens har börjat på Rum för barn. Hon menar att man då måste arbeta mycket mer med leksaker som relaterar till böckerna, något som Rum för barn inte har gjort.140 Lena Thunberg
138 Intervju med Ingrid Källström Nilsson 2007-02-14.
berättar att när leksaker köptes in till biblioteket så tänkte de inte så mycket på att de skulle relatera till bokbeståndet utan att de skulle vara tåliga och hållbara. Dessutom skulle det vara leksaker som inte fanns någon annanstans än på Rum för barn.141
Enligt lekforskaren Birgitta Knutsson Olofsson så är leken viktig för att träna upp föreställningsförmågan. Hon menar att utan föreställningsförmåga är det svårt att läsa en bok med behållning, eftersom det är föreställningsförmågan som gör det möjligt att omvandla texten i en bok till bilder, känslor och upp-levelser.142 Exempel på hur lek kan ha betydelse i barns läsutveckling finns också i antologin Play and Literacy in Early Childhood. Research from Multiple Perspectives. Flera studier har indikerat att barn använder sig av samma mentala färdigheter i viss typ av lek som också behövs vid läsning. Låtsasleken, eller då barn i leken ersätter ett objekt med ett annat (till exempel en pinne får föreställa en korv), kan vara föregångare till mera abstrakta former av representation som tal och skrift.143 I en studie som utfördes på en förskola, framgick att barn kopplade ihop lek och böcker genom ett aktivt fysiskt sökande efter bokrelaterade leksaker och rekvisita under eller efter högläsning. Forskaren som utförde studien och pedagogerna på förskolan placerade bokrelaterade leksaker på olika ställen i ett rum och observerade hur barnen under eller efter högläsning letade upp de leksaker som passade med den bok som lästes. Ibland övergick barnen från att lyssna till att leka med den bokre-lakterade leksaken. Andra gånger höll de bara i leksaken medan de lyssnade på den bok som lästes högt. Studien visade att den bokrelaterade leken användes av barnen som ett sätt att förstå bokens innehåll. Ibland gick barnen in i rollen som en av karaktärerna i boken. Andra gånger lekte de passager i boken som de inte förstod, och som de försökte förstå genom att leka. Barnen använde också berättelserna i böckerna som språngbräda i sina lekar för att förstå sina egna frågor om världen. Leken gjorde läsningen mer konkret för barnen och hjälpte dem att koppla ihop text och bild med tid och rum i den verkliga världen.144
141 E-post från Lena Thunberg 2007-04-04.
142 Knutsdotter Olofsson, Birgitta, I lekens värld (Stockholm 2003) s. 78.
143 Einarsdottir, Johanna ”Incorporating Literacy Resources Into the Play Curriculum of Two Icelandic Preeschools” Play and Literacy in Early Childhood. Research From Multiple Perspectives, (red.) Roskos, Kathleen A. & Christie, James F. (New Jersey 2000) s. 79.
144 Wells, Rowe, ”Bringing Books to Life: The Role of Book-Related Dramatic Play in Young Children’s Literacy Learning” Play and Literacy in Early Childhood. Research From Multiple Perspectives, (red.) Roskos, Kathleen A. & Christie, James F. (New Jersey 2000) s. 8 ff.
Forskning visar alltså på att det finns samband mellan läsning och lek. Leken kan vara en hjälp för barn att förstå bokens innehåll genom att leka handlingen. Att koppla ihop leksak med bok kan också vara ett sätt för barn att konkretisera bokens innehåll. Men lek kan också vara ett sätt att öva upp mentala färdigheter som behövs vid läsning. Samtidigt bör det påpekas att studierna ovan är genomförda i förskolemiljö, vilken skiljer sig från biblioteks-miljö. Samma grupp med barn kommer varje dag till förskolan och spenderar större delen av dagen där. Till ett bibliotek kommer olika barn varje dag och stannar oftast inte längre än en eller ett par timmar. Förutsättningarna för att arbeta med barn ser därför helt olika ut. Det går inte att utesluta att mer bokrelaterade leksaker i biblioteket skulle främja barnens lust att ägna sig åt böckerna, även om studien ovan visar mer på att böcker snarare inspirerar till lek, än tvärtom.
Lena Thunberg, Ingrid Källström Nilsson och Lena Widerberg ger alla ut-tryck för att det är en viss sorts lek som bör finnas på ett bibliotek, även om Lena Thunberg framhåller att lek och läsning är två separata aktiviteter. Lugnare typer av lek som innefattar spel, pussel eller andra leksaker hör hemma på bibliotek. Vild lek med mycket springande gör det inte.
Utifrån mina egna observationer har jag inte kunnat se några konkreta indikationer på att leken skulle vara en väg till läsning på Rum för barn. Leken och läsningen ser ut att vara aktiviteter som utförs sida vid sida, ibland växel-vis. Jag har i stället upplevt att leken snarare är en omväg till böckerna. Barnen leker först för att sedan eventuellt titta i någon bok eller läsa tillsammans med en vuxen. Att leken hjälper barn att öva upp sin föreställningsförmåga, som är viktig för att med behållning kunna läsa en bok, eller lyssna på någon annan som läser verkar logiskt. Men för att leken ska berika läsutveckling och läsför-ståelse behöver egentligen inte lek och läsning ske vid exakt samma tillfälle. Däremot kan kanske leken vara ett roligt sätt att upptäcka böckerna. Detta går däremot inte heller riktigt att bestyrka eftersom jag tycker mig se att leken dominerar och tar över på Rum för barn. Därför kan jag inte se att visionen om leken som en väg till läsning riktigt stämmer på Rum för barn i dagsläget.
3 Slutdiskussion
I detta kapitel kommer jag att diskutera mina resultat av undersökningen. Jag kommer att föra diskussionen tematiskt efter de frågeställningar som jag har försökt att besvara.