Parter i målet var Elisabeth Blasi (nedan kallad Blasi) och Finanzamt München, skatteförvaltning i München.100 Omständigheter i målet var att Blasi hyrde ut byggnader och
tillhandahöll logi åt flyktingfamiljer i München. Familjerna skickades till Blasi av den kommunala socialhjälpsmyndigheten.101 Byggnaderna som uppläts för logi var vanliga bostadshus. Rummen som tillhandahölls familjerna var både möblerade och omöblerade. För städning ansvarade familjerna emedan Blasi tillhandahöll tvätt av lakan, rengöring av golv, trappor, badrum och toaletter. Byggnaderna saknade reception och gemensamhetsutrymmen samt inga måltider serverades.102 Socialhjälpsmyndigheten ägde inte rätt att rekvirera boende
utan agerade som mellanhand och hänvisade flyktingfamiljer till Blasi i mån av plats.103
Hyresavtalen som låg till grund för upplåtelsen tecknades mellan hyresgästerna, flyktingfamiljerna, och Blasi för en tid som i samtliga fall understeg sex månader. Den faktiska vistelsetiden för en del av familjerna uppgick till en sammanlagd tid som översteg sex månader. Blasi hade även i skrivelser uttryckt en önskan om att endast upplåta rum för längre tid än sex månader samt vägrat att ta emot hyrestagare för kortare vistelsetid än sex månader.104 Kostnaderna för login bekostades av socialhjälpsmyndigheten och ersättning
99 Skatteverkets ställningstagande av den 22 juni 2017, begreppet stadigvarande användning vid frivillig
skattskyldighet; mervärdesskatt, https://www4.skatteverket.se/rattsligvagledning/362360.html?date=2017-06-22. 100 C-346/95, p. 2.
101 Ibid, p. 5. 102 Ibid, p. 6. 103 Ibid, p. 7. 104 Ibid, p. 9.
utgick med ett fastställt belopp per dag. Kostnadsersättningen avsåg vanligen en månad med möjlighet till förlängning vid behov. Perioden som tvisten avsåg var år 1984.105
Blasi påfördes skatt och mervärdesskatt genom taxeringsbeslut av den 7 april 1987 med dennes deklaration som grund för beslutet med motiveringen att Blasi inte deklarerat samtliga skattepliktiga transaktioner för perioden 1 januari - 30 juni 1984.106 Blasi överklagade beslutet utan att beslutet ändrades och väckte sedan talan mot Finanzamt München vid Finanzgericht München. I sin talan yrkade Blasi att eftertaxeringsbeslutet skulle upphävas. Finanzamt München yrkade att talan skulle ogillas.107 Finanzgerich München konstaterade inledningsvis ”att en transaktion som går ut på att tillhandahålla hotellogi, enligt Bundesfinanzhofs rättspraxis beträffande 4 § 12 punkten i Umsatzstuergestz (lag om omsättningsskatt i lydelse av år 1980, UStG), betraktas som skattepliktig om den ekonomiske aktörens avsikt är att endast hålla lokalerna tillgängliga för tillfällig logi”. Vidare konstaterade Finanzgerich München att det enligt fast (tysk) rättspraxis är den avtalade hyrestiden som skulle beaktas och inte den faktiska vistelsetiden när tillhandahållandet av logi gavs åt flyktingar eller asylsökande på myndigheters bekostnad. Som korttidsuthyrning betraktades en avtalad hyrestid under sex månader.108 I 4 § 12 punkten första stycket a och andra stycket UStG angavs att undantag från skatteplikt skulle ges transaktioner avseende upplåtelse och utarrendering av fast egendom. Transaktioner som avsåg uthyrning av bostadsrum och sovrum som tillhandahölls under kort tid till främmande personer skulle inte heller undantas från skatteplikt.109 Bestämmelsen hade sin grund i artikel 13 B b i sjätte direktivet i vilken det angavs att tillhandahållande av logi inom branscher så som hotellbranschen och liknande verksamhet inte skulle undantas från skatteplikt.110 Finanzgericht München bedömning var att Blasis transaktioner inte kunde medges undantag från skatteplikt genom tillämpning av de nationella bestämmelserna eftersom hyresavtalet inte avsåg långtidsuthyrning. I efterhand kunde det konstateras att uthyrningen avsåg flera år.111 Eftersom artikel 13 B b i sjätte direktivet inte specifikt hänvisade till tillhandahållande av logi för kortare tid, ställde Finanzgericht München följande tolkningsfrågor till Domstolen
105 C-346/95, p. 8. 106 Ibid, p. 10. 107 Ibid, p. 11-12. 108 Ibid, p. 13. 109 Ibid, p. 4. 110 Ibid, p. 15. 111 Ibid, p. 14.
"1) Skall artikel 13 B b 1 i rådets direktiv av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter (sjätte direktivet) tolkas så, att 'tillhandahållande av logi [...] inom hotellbranschen eller branscher med liknande funktion' endast omfattar förhållandet att logi tillhanda- hålls främmande personer under kort tid?
2) Om fråga 1 besvaras jakande:
a) Vilken tidsrymd är normalt att betrakta som kort? Är det inte längre fråga om 'tillhandahållande av logi [...] inom hotellbranschen' då näringsidkaren upplåter rummen för lång tid genom att sluta ett hyresavtal för lång tid (längre än sex månader)?
b) Är ett i förhållande till tidsperioden proportionellt undantag från skatte- plikt enligt artikel 13 B b 1 möjligt, om det visar sig att samtliga utrymmen hyrs ut för kort eller lång tid efter gästens val?
Om fråga 1 besvaras nekande:
Enligt vilka kriterier av tidsmässigt, rumsligt och konceptuellt slag skall begreppet 'tillhandahållande av logi [...] inom hotellbranschen eller branscher med liknande funktion’ bestämmas och vilka av dessa är obligatoriska?”112
Domstolen inledde med att konstatera att undantaget i artikel 13 i sjätte direktivet skulle tolkas strikt eftersom det innebar ett avsteg från principen att mervärdesskatt skulle betalas för tillhandahållande av tjänster av skattskyldiga personer. Undantaget begränsades av bestämmelsen i artikel 13 B b 1 i sjätte direktivet i syfte att mervärdesbeskatta skattepliktiga transaktioner utom i särskilt angivna undantagsfall.113 Domstolen konstaterade även att medlemsstaterna åtnjöt ett utrymme för skönsmässiga bedömningar vid införlivandet av sjätte direktivet och artikel 13 så länge syftet med bestämmelsen uppnåddes. Medlemsstaterna kunde därför införa kriterier lämpliga för att upprätthålla distinktionen mellan skattepliktiga transaktioner vid tillhandahållande av logi samt transaktioner som träffades av undantaget.114 Domstolen konstaterade att tidsrymden för tillhandahållandet av logi är ett lämpligt kriterium för att skilja skattepliktiga transaktioner för tillhandahållande av hotellogi från undantagna transaktioner för tillhandahållande av bostadsrum.115 Vidare angav Domstolen att kravet på att styrka avsikt med hyreskontrakt eller annat kontrakt var ett lättillämpat kriterium för att säkerställa en korrekt och enkel tillämpning av undantaget i artikel 13 B i sjätte direktivet.116 Domstolen tillade att det i undantagsfall kunde vara missvisande att endast göra bedömningar utifrån hyreskontrakt eller annat avtal. Det kan vara fallet när avtalet inte speglar 112 C-346/95, p. 16. 113 Ibid, p. 18-19. 114 Ibid, p. 21-22. 115 Ibid, p. 23. 116 Ibid, p. 25.
partsavsikten eller i fall när betalningsansvar ankommer på offentliga myndigheter.117 Tolkningsfrågorna besvarades sedermera på så sätt att artikel 13 B b 1 i sjätte direktivet inte ska anses utgöra hinder från att beskatta av transaktioner avseende tillhandahållande av logi under kortare tid än sex månader men att det ankommer på den nationella domstolen att bedöma huruvida hyreskontraktet speglar partsavsikten eller om övriga omständigheter tyder på annan partsavsikt än den som uttryckts i hyreskontraktet.118