1.4.1 Flerspråkighet
Det finns olika definitioner och uppfattningar om vad begreppet flerspråkighet innebär. Jag kommer att använda begreppet flerspråkighet eller flerspråkiga barn i min studie, om de barn som i sin vardag använder fler än ett språk. Loris M. (2015) definierar flerspråkighet som en förmåga att kunna behärska och
5
kommunicera på fler än ett språk, och att barnen kan lära sig två eller fler språk parallellt. Det är vanligt att dessa barn börjar generellt prata lite senare än barn som lär sig prata ett språk, men det finns en medvetenhet om de språken hos dessa barn och de kan skilja språken åt. Loris M. (2015) påpekar att flersprå-kighet är en kompetens som man kan utveckla och inte någon egenskap. Det händer ofta att man kopplar ihop begreppet flerspråkighet med utländsk bak-grund, något som anses vara en bristande kompetens i svenska, i stället för kompetens i flera språk.
Calderon (2006) skriver att det finns två olika sorters tvåspråkighet som kallas för simultan och succesiv. Med simultan tvåspråkighet menar författaren att ett barn lär sig två språk redan från födseln eller i jättetidig ålder, och inlärning av språken sker parallellt. Detta kan ske om föräldrarna har olika modersmål som de aktivt använder med barnet. Successiv tvåspråkighet är när barnen redan kan tala det förstaspråket och lär sig ett andraspråk efter cirka tre års ålder.
Calderon (2006) använder sig av begreppet additiv språkmiljö när hon betonar vikten av att barn ska ges möjlighet att utveckla och behålla sitt modersmål i förskolan parallellt med svenskan då dessa kompletterar varandra. Genom att pedagogerna stödjer och ger möjlighet till barn att använda sitt modersmål i förskolan underlättas barnens språkutveckling. Författaren uppmuntrar att för-äldrarna ska använda det eller de språk som känns naturligast och bäst med deras barn, för annars finns det risk att barnens förstaspråk stagnerar i utveckl-ingen, något som kan ha negativa effekter för utveckling av det svenska språ-ket.
1.4.2 Modersmål
Begreppet modersmål kommer att används i denna studie, om de barn som har lärt sig prata sitt förstaspråk. Calderon (2006) definierar modersmål som det språk som man lär sig från födseln och som första språk. Ett bra utvecklat mo-dersmål ger bättre förutsättningar för att lära och utveckla ett nytt språk. Skans (2011) skriver att både modersmål och förstaspråk betyder det första språket som barnet lär sig hemma. Börestam (2001) definierar modersmål som ett förstaspråk samt att det är språket som barnet använder mest. Om barnet växer upp i en miljö där föräldrarna talar olika språk med barnet då kan barnet få två modersmål. Genom modersmål utvecklar barnet även sin identitet. Loris M (2015) skriver att det är viktigt att stödja barnens modersmål för att ge möjlig-het till barnen att utvecklas till flerspråkiga individer. Vidare skriver författa-ren att barn använder sig av det språk som barn får tillgång till och om barn får höra t.ex. svenska kommer det att kunna lära sig detta bra och lätt.
6 1.5.3 Identitet
Ladberg (2003) framhäver att språk och identitet utvecklas tillsammans. För-fattaren skriver att individens identitet formas tidigt och den är viktigt för bar-nets självkänsla. Ett barn som känner sig självförtroende och trygg kommer att ha lättare att lära sig något nytt. Ladberg (2003) skriver att drivkraften som är kopplad till identiteten är individens behov att bli sedd så som den är. För att kunna vissa det, måste människan känna sig trygg med att det man visar upp blir mottaget. När barnet känner att dess identitet är accepterat vågar det prata sitt egna språk. Vidare betona författaren viktigt att personalen i förskolan ska stärka barnens identitet på olika sätt som t.ex. genom att barnens olika moders-mål ska både synas och höras i förskolan. Genom att visa en positiv attityd kring barnets språk och identitet stödjs barnets språkutveckling.
Sheridan och Pramling Samuelsson (2006) skriver också att identiteten är vik-tigt för barns språkutveckling. De är vikvik-tigt att pedagogen på förskolan ska utveckla barnens språk genom att föra samtal med barnen och att vara närva-rande och lyhörd. Enligt författarna, anses leken ha en stor roll för att barnen ska utveckla sitt ordförråd då barnens samspel utvecklas i interaktion med varandra och sociala sammanhang. Författarna belyser även vikten av att pe-dagogerna ska arbeta på ett medvetet sätt med språket under dagen för att ut-veckla barnens självkänsla och identitet.
1.5.4 Språkutveckling
Kultti (2012) beskriver begreppet språkutveckling utifrån Vygotskijs teori om hur språk och tänkande utvecklas. Detta handlar om att barnet först bemästrar ordets yttre betydelse hos ett föremål, och sedan kan barnet använda ordet i allmän betydelse. Vidare skriver hon att barnet utvecklar sin förståelse av or-dets betydelse i samspel med andra.
Calderon (2006) skriver att barn utvecklar sitt språk utifrån de språk som de hör runt omkring sig och att barn redan från födseln erövrar språkets ljud, struktur och ord. Språkutvecklingen är en process och det finns olika variat-ioner gällande hur fort utvecklingen går beroende på vilket sammanhang, barn föds in i och hur de vuxnas samspel med barnen ser ut. Calderon (2006) skriver också att språk- och identitetsutveckling går hand i hand och barn som har ett väl utvecklat modersmål och känner sig trygga i sig själva samt utvecklar det nya språket genom att öva, lyssna och pröva i lekfulla former.
7