• Hur beskriver förskollärare sina erfarenheter och upplevelser av att ar-beta med flerspråkiga barn?
• Hur framställer pedagoger modersmålets betydelse för utvecklingen av det svenska språket?
• Hur stöttas och stimuleras flerspråkiga barn i sin språkutveckling i för-skolan?
8
2 FORSKNINGSÖVERSIKT
I detta avsnitt kommer jag att gå igenom tre tidigare avhandlingar kring fler-språkiga barns språkutveckling, som kan bidra och förstärka med kunskap till min studie (Skans, 2011; Kultti, 2012; Yazici, Ilter & Glover 2010). Jag kom-mer att beskriva avhandlingarnas problemområden, metod och resultat. Jag kommer även att förklara på vilket sätt forskningen är relevant för min studie.
Gemensamt i alla studier är att forskarna undersöker pedagogernas förhållning-sätt till flerspråkiga barn samt utforskar hur förskolans verksamhet kan bidra till barns språkutveckling.
Skans (2011) intresse var att studera förskolan i ett perspektiv av samhällsändringar och problematisera hur dessa församhällsändringar leder till ändring av för-skolornas praktik. Ett annat intresse var att studera på vilket sätt lärandeinne-hållet är viktigt för förskolebarnen samt hur man lär sig det. Studien genom-fördes i Malmö och den var inriktad på en flerspråkig förskolas didaktik. Där befann sig ett stort antal barn med ett annat modersmål än svenska. Som ut-gångspunkt i sin studie har Skans (2011) använt sig av ett sociokulturellt syn-sätt, där utvecklingen sker i interaktion mellan individer och omgivning samt där språk och tänkande är sammanvävt. Skans (2011) har även använt sig av Øzerks teori om tvåspråkigt lärande som bygger på ett samband mellan inne-håll och språklärande (Skans, 2011).
Som metod har Skans (2011) använt sig av kombinerade intervjuer och obser-vationer. Skans (2011) ville använda sig av observationer för att undersöka vad som sker i kommunikationen på förskolan. Dessa gjordes med hjälp av både videoobservationer samt fältanteckningar. Skans (2011) genomförde inter-vjuer med pedagoger och rektorer för att få ett bredare resultat samt svar på förskolans innehåll och arbetssätt.
Resultaten av Skans (2011) studie visar att det finns en överensstämmelse mel-lan pedagogernas vilja att arbeta med ett visst innehåll kring flerspråkighet, med hur de arbetar i praktiken. Pedagogernas arbetssätt varierade i olika kon-texter. Vissa ansåg viktigt att få barnen att kommunicera oavsett vilket språk barnen använder, såväl modersmålet som tecken som stöd. Som stöd för barns språkutveckling har pedagogerna i denna studie använt sig av konkreta föremål i olika sammanhang som sagoläsning och bilder. Skans (2011) skriver att fler-språkiga pedagoger ses som en förutsättning i förskolans verksamhet för att tillsammans med barnen använda modersmålet som en komplettering till det svenska språket. Det är barngruppens och pedagoggruppens sammansättning som påverkar möjligheterna att arbeta med barnets olika modersmål på
9
förskolan. Detta beror på vilken förskola barnet placeras i samt om det finns olika språkkompetenser bland pedagogerna. Skans (2011) skriver vidare att förskolorna som inte har flerspråkiga pedagoger kan erbjuda barn modersmåls-stöd som kommer en gång i veckan. Detta är något som inte ger barn ett kon-tinuerligt stöd i den dagliga kommunikationen, utan det kan ses som en styrd språkinlärning av modersmålet samt barnets möjligheter att utveckla nya kun-skaper begränsas.
Kultti (2012) utforskade hur förskolan kan vara en arena för att stärka flersprå-kiga barns språkutveckling. Kultti (2012) skriver att den språkliga kompeten-sen grundläggs i tidig ålder och hennes intresse är att få syn på vilka erfaren-heter flerspråkiga barn gör i förskolan och hur de pedagogiska miljöer och ak-tiviteter kan stärka yngre barns utveckling. För att bli tydlig med begreppen ingår interaktion, kommunikation, deltagande och redskap samt för att sam-mansätta sociala och kulturella villkor med individens lärande och utveckling grundar Kultti (2012) sin studie i ett sociokulturellt perspektiv. Interaktionen mellan barn och vuxna gör att man kan komma i kontakt med en mångfald av olika färdigheter, kunskaper och sätt att både agera och förstå världen (Kultti, 2012).
Kultti (2012) har använt sig av deltagande observation och videoinspelningar.
Både vid observationstillfällena och efteråt har hon gjort anteckningar om hän-delser och språkliga aktiviteter. Författaren uttrycker att videoinspelningarna har bidragit till kunskap om lärande, utveckling och institutionella praktiker samt relationer mellan dessa.
Kulttis (2012) resultatet visar att gemensamma aktiviteter där barnet kan delta och få plats ger goda villkor för språk- och kommunikationsutveckling i för-skolan. Aktiviteterna som görs i grupp möjliggör både det fysiska och språk-liga deltagandet genom upprepning och imitation. I dessa aktiviteter kan lä-rarna kommunicera med hela barngruppen men även med enskilda barn, och alla barn kan bli delaktiga i språkliga aktiviteter på svenska oavsett barnens språkkunskaper. Kultti (2012) tar upp olika aktiviteter och rutiner som det bru-kar förekomma i den dagliga verksamheten och presenterar hur tiden kan an-vändas på olika sätt samt hur pedagogerna medvetet möjliggör inkludering av samtliga barn i språklig kommunikation. Kultti (2012) skriver att det svenska språket dominerar i förskolan och modersmålet släpps lite och att det uppkom-mer i kommunikationen barn emellan, eller om det finns pedagoger som har gemensamt modersmål med barnen. Det svenska språkets dominans i försko-lan kan förklaras genom att barnen ska utvecklas till självständiga individer för att kunna kommunicera med omgivningen och för att i förskolan möts flera individer med olika språk och därför krävs ett gemensamt språk. Dock leder
10
detta till att flerspråkiga barn får mindre förutsättningar att både utveckla och stimulera sina modersmål. Kultti (2012) anser viktigt att barn ska lära och ut-veckla det svenska språket i förskolan med pedagogernas stöd och hjälp, men även med att få utrymme att utveckla modersmålet.
Yazici, Ilter och Glover (2010) har utforskat hur barn i förskolan kan utveckla ett andraspråk med hjälp av deras modersmål. Vid inlärning av det andra språ-ket ansåg författarna att ett komplext förhållande finns mellan modersmålut-veckling, barns självkänsla, pedagogernas förhållningssätt och annan språkun-dervisning. Yazici m.fl. (2010) har studerat hur detta påverkar grupper av barn i fyra europeiska länder; Turkiet, Norge, Tyskland och Österrike. Författarna ansåg modersmålet vara en nyckelroll i ett barns sociala och personliga språk-utveckling samt en stor betydelse i lärandet av det andra språket.
Som metoder i Yazici m.fl. (2010) studie har de använt sig av deltagande ob-servationer och inspelade samtal samt enkät till vårdnadshavarna. Författarna ville jämföra studien utifrån tre källor genom att testa barnens modersmåls-kompetenser, intervjufrågor om språkanvändning i familjen och den tredje käl-lan var att se modersmålsundervisning.
Yazicis m.fl. (2010) resultat visar att modersmålet hos barnen som bor i andra länder än Turkiet ligger på olika nivåer jämfört med barnen som växt upp i sitt ursprungsland. Dock kan dessa barn öka deras kompetenser och kunskaper både i andra språk, i olika ämnen, social sammanhållning och öka bredare ut-bildningsmöjligheter.