Att pedagogerna ska skapa goda förutsättningar för alla barn att utveckla kun-skaper och förståelse gällande språk, och att barn ska få möjligheter att ut-veckla sitt modersmål som gör det lättare att lära sig ett nytt språk, är något som förskolans läroplan lyfter fram (Skolverket, 2016). I resultatet framgick att det i dag finns många barn i förskolan som talar ett annat modersmål än svenska, och att de ofta möter det svenska språket för första gången i förskolan.
I alla fyra intervjuerna togs det upp vikten av att ha en positiv syn i arbetet med flerspråkiga barn, samt att integrera alla språk i förskolans vardag. Det fram-kom även angeläget att främja barns språkutveckling, genom att vara nyfiken och ta vara på barnens alla språk. Även Kultti (2012) menar att genom peda-gogens uppmuntran, ledning och reflektion över barnens kunskaper kan barnet gå framåt i sin språkutveckling. I linje med detta visar Skans (2011) studie att genom pedagogernas arbete med alla språk kan det skapas en flerspråkig miljö på förskolan med en delaktighet för hela gruppen.
Respondenterna var eniga om att det behövs kompetenta pedagoger i arbetet med flerspråkiga barns språkutveckling. De ansåg att pedagogen ska vara öp-pen och vilja hålla sig uppdaterad, samt vilja ändra sitt arbetssätt. Detta är nå-got som jag också anser vara angeläget, samt att pedagogen ska ta barnen på allvar, uppmuntra och hjälpa dem att utveckla sina tankar och sitt resonemang.
Något som framkom i resultatet var att pedagogerna skulle vilja arbeta med utbildade flerspråkiga pedagoger, då det krävs en kunskap kring detta arbete.
Detta är något som stämmer överens med Skans (2011) som menar att flersprå-kiga pedagoger ses som en förutsättning för att använda modersmålet som ett komplement till det svenska språket i den dagliga verksamheten.
Modersmålet anses vara viktigt för att barnen ska kunna utveckla det svenska språket. Även Kultti (2012) menar att barn från tidig ålder kan utveckla två språk samtidigt samt att de ska kunna använda båda språken i vardagslag. Lä-roplanen för förskolan (Skolverket, 2016) tar upp betydelsen av modersmålet
29
för inlärning av det svenska språket, då barn som utvecklar sitt modersmål kan utvecklas inom andra områden, samt ha lättare att lära sig det andra språket. I linje med detta visar Yazici, Ilter och Glovers (2010) studie, modersmålets be-tydelse som spelar en viktig roll i utvecklingen av självkänslan. Genom mo-dersmålet anses att barnen skaffar sig en rad sociala, kulturella och andra fa-miljetraditioner, samt att barnen kan uttrycka sina känslor. Dessutom uttrycker Skans (2011) att pedagogerna har en viktig roll för att visa respekt för barnens kulturella bakgrund. Genom detta förstärks deras självkänsla och identitet, och detta är något som anses ha stor betydelse för lärandet. Resultatet visar vikten av att pedagogen ska stödja och uppmuntra barnen för att använda sig både av sitt modersmål och det svenska språket. För att stödja modersmålet använder respondenterna sig av olika resurser som de har tillgång till, samt att de lär sig olika ord på olika språk, för att stärka barnens självkänsla och för att stötta dem i deras språkutveckling. Detta stämmer överens med Yazici, m.fl. (2010) som anser det viktigt att finna modersmålsstöd i förskolan då det hjälper barnen när det gäller framtida kunskaper i skolan. Jag ser en likhet i min studie och Skans (2011) gällande pedagogernas uppmuntra och stöttning där även Skans (2011) anser som viktigt att pedagogerna visar sitt intresse och engagemang i sin yr-kesroll genom att vilja lära sig ord eller fraser på barnets modersmål. Enligt mig är detta något väldigt positivt att pedagogerna försöker lära sig ord på olika språk. Jag anser det också betydelsefullt att barnen kan känna sig trygga genom att höra sitt modersmål, samt att barnen kan uppleva att deras modersmål är viktigt och att de får använda det i förskolan. Resultatet visar på att barnen kan byta språk i leken, genom att börja prata svenska beroende på vem de leker och samtalar med. Detta är något som ligger i linje med Kultti (2014) om att barn kan växla från sitt modersmål till ett andraspråk, och väljer språket utifrån si-tuationen. Att språket är en del av barnens identitet och att det bör lyftas upp och synliggöras på olika sätt, är även något som respondenterna anser vara betydelsefullt. Barnens tidigare erfarenheter och kunskaper skapas även genom modersmålet. Därför anses det viktigt att skapa en bra relation till barnens vårdnadshavare. Att tala om för vårdnadshavarna hur viktigt det är för barnet att utveckla ett bra hemspråk, innan barnet lär sig ett nytt språk, men även att förskolan vill ta del av deras hemkulturer och traditioner är något som respon-denterna betonade som viktigt. Detta är en likhet med Kulttis (2012) studie som visar att samspelet mellan barn, föräldrar och pedagoger anses vara viktigt för barns språkutveckling. Jag kan även koppla detta till Skans (2011) som lyfter fram att en bra relation mellan förskolan och hemmet är något som skapar trygghet och något som är viktigt för barnens språkutveckling. Skans (2011) hävdar det även angeläget att genom vårdnadshavarna kan pedagogerna få kunskap om barnens erfarenheter och bakgrund.
30
För att främja språkutvecklingen anser respondenterna viktigt att prata på ett naturligt sätt med barnen, samt att använda sig av lite svårare ord och synony-mer, men även att bekräfta det som barnen säger, att upprepa, att benämna och förtydliga de olika orden och begreppen. Detta kan kopplas till Säljö (2014) som belyser begreppet språk, som har en stor betydelse då vi människor ana-lyserar, tolkar, reflekterar och beskriver vår omgivning med hjälp av språk.
Respondenterna var eniga om att de använder språket hela tiden och att på ett medvetet sätt försöker de bidra till att utveckla barns ordförråd. Skans (2011) studie visar att barnen lär sig andraspråket naturligt när språkinlärningen sker utifrån förskolans hela verksamhet och de dagliga rutinsituationerna. Detta an-ses vara i linje med mitt resultat. Respondenterna tog upp att de arbetar med barnen i mindre grupper, något som anses vara bra för att ge tid och rum till varje barn för att komma till tals och göra sig hörd. Detta anses vara en liknelse med Kulttis (2012) studie där författaren kom fram till att barnen får större möjlighet att kunna delta i samtal både med vuxna och andra barn när pedago-gen väljer att dela in barnen i mindre grupper. Därtill skriver Skans (2011) också att möjligheterna till kommunikation är beroende på gruppstorleken, och att i storgrupper minskas möjligheten till kommunikation med varje barn.
Jag kom fram till att det material som samtliga respondenter använder sig av för att arbeta med språkutvecklingen är böcker, sånger, drama, TAKK och bildstöd, IKT (Informations- och kommunikationsteknik), m.m. Dessa material anses vara stöttande och kan hjälpa och främja språkutvecklingen hos alla barn. TAKK och bilder var något som används av alla respondenter.
TAKK är ett stödmaterial vid språkutveckling på den nivå där barnen befinner sig, och som underlättar språkförståelse, men även som kan ersätta det talade språket. Bildstöd är ett material som kan underlätta förståelsen av olika saker som t.ex. kläder, rutiner, m.m. och som används både för barn och vårdnads-havare. Min uppfattning är att respondenterna använder sig av detta material för att underlätta för förståelse av det som sägs samt att det kan vara lättare för barnen att visa något än att uttala ett ord. Vid användandet av bilder kan barnen referera till deras tidigare erfarenheter och kunskaper, samt att få en bättre för-ståelse om vad som kommer att hända om pedagogen visar en bild på t.ex.
skogen. Detta anser jag vara i linje med Säljös (2000) sociokulturella perspek-tiv på lärande, där människans samspel med redskapen står i centrum. Med hjälp av olika mänskliga artefakter och redskap, blir det möjligt att kunna kom-municera, ta emot och förmedla informationer samt utveckla tänkandet. Med hjälp av de olika kommunikationsmedel som tidigare nämndes, är det lättare att skapa interaktion mellan barn och pedagog samt mellan barn emellan. Detta är även något som Skans (2011) skriver att teckenstöd är ett språkstöd som används för alla barn i deras möjlighet till kommunikation på förskolan och
31
som gör att bli ett accepterat språk. Bilder anses, enligt Skans (2011) också ett viktigt språkstöd som ges barnen att kunna kommunicera och förtydliga språ-ket.
Drama och boksamtal är också ett återkommande material som samtliga re-spondenter använder sig av. Genom drama benämns de olika orden och gör dessa tydligare med hjälp av konkret material. Barnen är involverade i att spela sagan samt att få tänka vad som kommer att ske genom att använda sitt språk.
Detta är något som kan kopplas med Yazicis, m.fl. (2010) studie gällande att barnen kan lära sig nya ord genom att lyssna och vara i interaktion med vuxna och konkret material. Kultti (2014) menar att materialet kan ha betydelse för hur man ska använda det. Vidare hävdar författaren även att användningen av lekmaterialet i aktiviteterna leder till samtal, olika roller och fantasi. Kultti (2014) skriver, kopplat till Rogoff (2008) att lärandet sker i social interaktion genom ledning av andra och användning av redskap. Detta kan jag även koppla till Säljö (2000) den närmaste proximala utvecklingszonen där barn erövrar och lär sig av pedagoger eller deras kamrater. Genom att dramatisera och an-vända materialet på egen hand, kan barnen imitera och göra något som de tidi-gare har gjort i samarbete med andra, men som han eller hon kan göra det själv.
Genom boksamtal bjuds barnen till kommunikation och pedagogerna förväntar sig att få ett barnperspektiv på det som kommer att hända i berättelsen. Barnen får även lära sig att arbeta tillsammans i grupp, något som leder till att de lär av varandra. Jag anser vara en liknelse i mitt resultat med det som Skans (2011) hävdar att barnens språk utvecklas vid bokläsning, om pedagogerna medverkar med kopplingar och anknytningar till barnens vardag i samband med detta. Att använda sig av boksamtal anser jag stämmer överens med det som Säljö (2000) skriver om lärandet och utvecklingen. Interaktionen och kommunikationen med varandra anses vara beroende i det sociokulturella perspektivet. Det är genom kommunikation som individen blir delaktig i kunskaper och färdig-heter.