Definition av unga kvinnor

Vi har valt att benämna kvinnor i gäng som “unga kvinnor” genom studien för att vara konsekventa, men våra respondenter benämnde de på olika sätt såsom tjejer, flickor, kvinnor och unga kvinnor. De olika benämningarna kommer finnas kvar i citaten i kapitel 1. Inledning och problemformulering och 7. Resultat och analys för att bevara deras sätt att formulera sig på och inte riskera att något försvinner eller missförstås under bearbetningen. Våra respondenter har även definierat de unga kvinnorna i olika åldersspann och beroende på vilken ålder de utgår från kan det påverka studiens resultat. Poliserna, fritidsledaren och de två socialsekreterarna talade om unga kvinnor utifrån åldersspannet 13-18 år.

Koordinatorerna inom SIG samt samordnaren inom fritidsverksamheten definierade dem som över 18 år respektive mellan 18-30 år. Enligt SoL kap. 1 §2 är en person under 18 år omyndig och och har inte samma rättigheter eller krav som en person över 18 år, vilket samordnaren inom fritidsverksamheten beskrev genom denna motivering.

Egentligen är väl unga kvinnor 18 till 30 år kanske. /…/ Jag tycker att alla under 18 ska bedömas som barn. Det missar man mycket i debatten idag, att det ofta rör sig om barn i dom här frågorna.

(Samordnare inom fritidsverksamhet) Socialsekreteraren inom barn och unga samt koordinatorerna inom SIG talade till skillnad från dem andra även om de unga kvinnornas ålder utifrån ett gängperspektiv, då de beskrev den ålder där de såg att kvinnorna började ansluta sig till gäng. Socialsekreteraren menade att unga kvinnor i högstadieåldern (13-15 år) börjar söka sig till dessa miljöer då de ofta umgås med män i 18-19 årsåldern som erbjuder dem en lyxig livsstil. Koordinatorerna antog att unga kvinnor var minst 18 år när de väl befann sig i kriminella gäng. Att respondenterna talar om de unga kvinnorna utifrån olika åldrar påverkar hur de beskriver sitt arbete med de unga kvinnorna. Detta då deras arbete kan skilja sig om en person är myndig eller inte. Det här blir därmed något som är viktigt att ha i åtanke då vi har valt att inte urskilja åldrarna i studien.

7.2Roll och ansvar

När samtliga intervjuer var genomförda fick vi en bild av att respondenternas upplevelser av sin egen roll och sitt eget ansvar skiljde sig åt. Skillnaden var främst mellan samhälls-aktörerna, men upplevelserna skiljde sig även mellan respondenterna som arbetade inom socialtjänsten. Även om vissa likheter kunde urskiljas blev det svårt att hitta tydliga underteman kring det valda ämnet.

På frågan om vilken roll och vilket ansvar polisen såg sig ha i arbetet med unga kvinnor i gäng svarade en av respondenterna att det viktigaste i deras arbete är att identifiera de unga kvinnorna, vilket illustreras i citatet nedan.

Det viktigaste för oss är att man på nåt sätt identifierar dom här kvinnorna. Sen är det ju svårt för oss, vi jobbar ju med det kriminella i första hand när man begår ett brott och det är ju då vi blir inblandade. Däremot tycker jag det är väldigt viktigt att man lämnar över dom här uppgifterna till andra personer som kan bearbeta och arbeta med det.

(Polis 1) I citatet kan vi se att polisens fokus främst ligger på att hitta kvinnorna utifrån deras kriminella handlingar. Då han ser det av vikt att lämna över uppgifter om kvinnan till andra aktörer tolkar vi det som att kvinnan kan ha behov av mer hjälp än vad som ingår i polisens arbete. Han fortsätter förklara att de här kvinnorna ofta mår väldigt dåligt och kan ha behov av stöttning för att exempelvis lämna sina pojkvänner. Polisen ser alltså sitt ansvar för kvinnor med psykiska ohälsa som en viktig del av arbetet i form av att hjälpa dem vidare till andra instanser. Vi kan också förstå att polisen ser sitt ansvar även gälla kvinnor som inte

ingår i ett gäng, men som indirekt påverkas av dem. Att kvinnor behöver stöttning i sina relationer till män i gäng är något som är återkommande hos våra respondenter.

Det är ju vi som måste få dom att ta emot hjälp för sitt mående. Det kan ju vara svårt.

(Socialsekreterare inom barn och unga) Socialsekreteraren menar i citatet ovan att då socialtjänsten har det yttersta ansvaret för en individ enligt SoL kap. 2 §1, ligger det då ett stort ansvar på dem för att den unga kvinnan ska ta emot hjälp. Det försvåras när kvinnan fyller 18 år då verksamheter enligt SoL kap 1 §1 3 st ska bygga på respekt för människors självbestämmanderätt. Vi ser därmed att det är av vikt att polisen och andra aktörer stöttar socialtjänsten i arbetet genom att i vissa fall överlämna information. Upplevelsen av att kvinnorna mår dåligt överensstämmer med resultatet i Kriminalvårdens undersökning av fängelsedömda kvinnors psykiska ohälsa (2010, ss. 36-38) där kvinnorna själva skattade sin psykiska hälsa som relativ låg. Både Hayward och Honeggers forskning och Brås undersökning (2014, s. 378; 2020, s. 25) visar på att kvinnor i ung ålder som varit utsatta för någon form av sexualbrott och vi kan då tänka oss att de även mår dåligt som äldre.

I relation till teorin om rationella val (Aakvaag 2011, ss. 110-121) kan riskfaktorer som psykisk ohälsa och kärleksrelationer tas i beaktning i arbetet med att identifiera och stötta de unga kvinnorna till att ta emot hjälp. Det innebär att kvinnan handlar utifrån den världsbild och den kunskap hon har om sin omgivningen och kan därför finna trygghet och gemenskap genom relationerna i gängen. Respondenterna beskriver även att de unga kvinnorna ofta är väldigt ensamma och osäkra innan de ansluter sig till gänget. Att de går med i gäng på grund av att deras pojkvänner redan är gängaktiva tyder på att kvinnornas val många gånger är baserade på känslor. Med hjälp av teorin kan vi förstå att det är av vikt att de yrkesverksamma skapar sig en förståelse för kvinnans val och ger henne den stöttning som hon har behov av.

Som polisen beskrev i tidigare undertema såg han ett ansvar i att stötta de unga kvinnorna genom att förmedla information till andra aktörer. Detta är något som Okamoto (2001, ss.

10-11) belyser i sin forskning där det framkommer att aktörers arbete med unga gängmedlemmar förbättras av en god samverkan. Samtliga respondenter är överens om att samverkan är avgörande i arbetet med gängkriminella individer och att de utöver samverkan med andra samhällsaktörer även bör göra det med exempelvis verksamheter, organisationer och företag. Detta för skapa goda förutsättningar för varje enskild individ. Samordnaren inom fritidsverksamheten förklarar att arbetet med gäng egentligen inte är deras uppgift, men att det har glidit in i arbetet under den senaste tiden. Hon menar istället att det är andra samhällsaktörer som har det som uppgift och att fritidsverksamhetens uppdrag då blir att samverka med dessa när behovet finns. En samverkansform som våra tre samhällsaktörer ingår i, och ser sig själva ha en roll i, är SSPF där sekretessen mellan dem kan brytas i arbetet

mot kriminalitet och missbruk hos unga. Det framkommer i Söderbergs avhandling (2016, ss.

115-117) att arbetssättet förenklar informationsutbytet mellan skola, socialtjänst, polis och fritidsverksamhet på så sätt att den skapar likriktning genom ett tydligt gemensamt syfte.

Respondenterna beskriver i likhet med avhandlingen att det är ett bra arbetssätt som kan användas i arbetet med unga kvinnor i gäng. De beskrev dock att de idag ser flera hinder och utmaningar med samverkan runt unga kvinnor i gäng och med gäng på ett generellt plan.

Detta förklaras mer ingående i undertemat 7.3.2 Samverkan och lagstiftning.

Det går att se att respondenterna inom socialtjänsten uppfattar sina roll och sitt ansvar på olika sätt. Vi tolkar det som att då socialtjänsten är en myndighet som består av många olika verksamhetsområden, kan de yrkesverksamma möta samma individ vid olika situationer i hennes liv och därmed bära olika roll och ansvar. Detta kan kopplas SoL kap. 2 §1 där det beskrivs att socialtjänsten har det yttersta ansvaret för en individ. För att socialtjänsten ska kunna hjälpa unga att lämna eller att undvika gäng kan vi utifrån kontrollteorin om sociala band (Hirschi 2001, ss. 16-26) se att socialtjänstens ansvar på olika sätt täcker de fyra brottsreducerande delarna anknytning, åtagande, involvering och övertygelse utifrån deras olika verksamhetsområden. En viktig del av ansvaret anser socialsekreteraren inom barn och unga samt koordinatorerna inom SIG är att beakta barnets bästa i ärenden där barn är involverade, i enlighet med SoL 1 kap. §2. De förklarar de alltid måste förhålla sig till barnperspektivet när kvinnorna har egna barn, oavsett anledning till att kvinnan har kontakt med socialtjänsten. Koordinatorerna beskriver att fokuset alltid är att arbeta med kvinnornas beteende utifrån de individuella behoven och att det avgör vilken roll och vilket ansvar de har i ett ärende. Socialsekreteraren inom placeringsenhetens svar på vad hon upplever som sin roll och sitt ansvar skiljer sig dock mot de övriga tre. Hon förklarar att hon hjälper ungdomar att hitta annan sysselsättning samt att hon arbetar väldigt övergripande för att se till att ungdomarna får den behandling och hjälp de behöver under placeringen.

Att stötta unga i att hitta något annat att göra på sin fritid liknar den roll och det ansvar som respondenterna inom fritidsverksamheten upplever sig ha. Vi kan emellertid se att fritidsverksamhetens roll och ansvar skiljer sig en del från de övrigas då de arbetar främjande med unga genom vägledning och att skapa mötesplatser. Samordnaren beskriver att verksamheten har anställt unga ambassadörer vars uppgift är att anordna aktiviteter och vara ute i skolor för att informera om verksamheten. Hon menar att det här är ett sätt att få unga kvinnor att besöka dem och att det är viktigt att det finns förebilder som visar på att de kan lyckas i samhället. Vikten av goda förebilder visade även forskningen på där tidigare gängmedlemmar berättade att det föll de naturligt att ha gängmedlemmar som förebilder då de bodde i områden där gäng verkade (De Vito 2019, ss. 760-764). Vi får en uppfattning om att fritidsverksamhetens roll och ansvar främst handlar om att stärka unga kvinnor genom ett främjande arbetssätt. Fritidsledaren har en liknande syn på rollen och ansvaret i arbetet, vilket hon förklarar så här.

Jag tänker att det blir ganska generellt att så fort man upplever en oro kring en ungdom, som man också kan styrka på nått sätt eller att det blir lite tydligt för en att “här är det någonting som inte är rätt”... då måste jag anmäla det till exempel. /…/ Delvis är det ju att man har anmälningsplikt såklart. Det är ju mitt ansvar att se till att jag följer det. Men sen är det ju också mycket i sig själv, man vill göra ett bra jobb, man vill ju va den som snappar upp och lyssnar och kan försöka vägleda. Också att ha koll på vidare instanser, alltså är det nån som är i behov av hjälp och stöd kring just kriminalitet finns det brottsförebyggande gruppen, då behöver man veta och ha koll på det. Det är ju också mitt ansvar.

(Fritidsledare) Något som vi finner extra intressant i citatet ovan är att fritidsledaren beskriver att hon ser ett personligt ansvar kring att vara den som ser och vägleder de unga då hon är den enda respondenten som lyfter tankar kring det personliga ansvaret i sitt arbete.

7.3Utmaningar och hinder

Här nedan kommer vi redogöra för vad de olika samhällsaktörerna upplever som utmaningar och hinder sitt arbete med unga kvinnor i gäng. Temat är uppdelat i fyra underteman vilka är;

kvinnors roll i gängen, samverkan och lagstiftning, motiverande arbete och resurser.