Kvinnors roll i gängen

Samtliga av respondenterna uttryckte att de på olika sätt såg kvinnornas roll i gängen som en utmaning i deras arbete, då den skiljde sig från männens. Vi har som tidigare nämnt kunnat se att alla upplever att de unga kvinnorna ofta har en kärleksrelation till männen i gängen och att det vanligtvis är genom den relationen, eller andra vänskapsrelationer, som de får en första kontakt in i den kriminella världen. Detta skiljer sig till viss del från De Vitos (2019, ss.

760-764) forskning som inte benämner detta som en riskfaktor, utan familjen, vilket våra respondenter inte nämner. Däremot hittade vi ingen specifik forskning om riskfaktorerna skiljer sig mellan kvinnor och män, vilket skulle kunna vara en anledning till att respondenternas svar skiljer sig från forskningen. Polisen beskrev även att en vanlig väg in i gängen är bruk av alkohol och droger som också beskrivs som en riskfaktor till gängmedlemskap i forskningen (Bishop, Fleming & Nurius 2020, ss. 5-6). Enligt majoriteten av respondenterna är kvinnorna oftast inte en direkt del av gängen, utan är mer som en medhjälpare till sina pojkvänner. Polisen ser identifiering som en utmaning i deras arbete med kvinnorna då de ofta försvinner bakom männen, även om de är medvetna om deras involvering i gängen. På nästa sida beskriver en av poliserna denna utmaning.

Tjejerna är alltid svåra att se för att dom unga pojkarna alltid tar plats, dom hörs och syns. Dom unga tjejerna är alltid bakom, nästan försvinner innan vi hinner kolla vilka dom är och så.

Många gånger så ser… jag vet inte varför.

(Polis 1) Att hitta de unga kvinnorna som har koppling till gäng blir enligt citatet ovan en utmaning då männen tar mycket plats och kvinnorna försvinner bakom dem, vilket vi med hjälp av teorin om genussystemet (Hirdman 1988, ss. 7-9; Mattsson 2020, ss. 60-61) kan tänka oss beror på att kvinnorna befinner sig i högt mansdominerade miljöer och därmed utför handlingar på männens villkor. Samhället har olika förväntningar och föreställningar om kvinnor och mäns beteenden beroende på situation sett till sin könstillhörighet och i detta sammanhang blir kvinnors medverkan i gängen något avvikande från samhällsnormen. Arbetet försvåras då det utifrån samhällets normer blir “naturligt” att fokusera på männen som till skillnad från kvinnorna som i högre grad förväntas verka i kriminella gäng. Även samordnaren inom fritidsverksamheten beskriver identifiering som en utmaning då hon upplever att kvinnorna i kriminella miljöer blir ljusskygga och inte vågar söka sig till vuxna för att be om hjälp. Genom teorin om genussystemet (ibid) gör vi tolkningen att det inte endast handlar om att kvinnorna själva är duktiga på att gömma sig, utan även att samhället inte alltid tror att kvinnor kan utföra lika kriminella handlingar på samma sätt som män. Vi kan därmed förstå att kvinnorna sällan vågar ta emot hjälp då deras gängkoppling inte ses ingå i normen. Detta bekräftas av Arnells (2017, s. 548) forskning där hon såg att professionella i större grad fokuserar på kvinnors självskadebeteenden istället för deras utåtagerande beteenden.

I relation till tidigare stycke var respondenternas uppfattning gällande kvinnornas roll att de ofta säljer eller förvarar narkotika och vapen samt att de möjliggör för männens kriminella handlingar. Detta då de sänker gängens misstänksamhetsgrad hos polisen eftersom det exempelvis inte är lika vanligt att kvinnor registreras i polisregister (Mondani & Rostami 2021, ss. 4, 11). Hur stor medvetenhet kvinnorna har om det som planeras och genomförs i gängen hade respondenterna däremot olika upplevelser av. Vissa menade att kvinnorna oftast hade en väldigt passiv roll och endast fick veta det mest nödvändiga av männen, medan andra hade en upplevelse av att kvinnorna vet mer än vad samhället tror. Polisen beskrev kvinnornas “passagerarroll” som ytterligare en utmaning vid identifieringen av kvinnorna då deras upplevelse var att de inte själva genomförde brotten. Detta gör att det saknas bevis för att kvinnorna deltar i den kriminella verksamheten vilket därmed minskar polisens möjligheter att både lagföra och hjälpa dem.

Att kvinnorna ofta möjliggör kriminaliteten var något som flera respondenter lyfte som något extra viktigt och utmanande i arbetet då det blir svårare att förhålla sig till gängens struktur, samtidigt som det även förhindrar arbetet med att stötta de unga kvinnorna. Så här beskrev en respondent detta.

Jag tänker att det är jättespännande att ni frågar om det här med tjejer för dom är ju också en förutsättning för att dom här kriminella gängen ska få finnas. Att det finns tjejer som har en ren fasad liksom, att dom har en lägenhet, kan förvara saker, förmedla saker. Att dom är mycket medvetna om vad deras pojkvänner och män håller på med, dom är där. Kanske inte av fri vilja precis, men det är ett alternativ som dom är i just nu.

(Socialsekreterare inom barn och unga) Vi kan utifrån citatet förstå att socialsekreteraren ser kvinnornas roll som viktig och avgörande för gängens möjligheter att bedriva illegala verksamheter och därmed deras förekomst. Att kvinnorna har denna roll kan vi utifrån våra tidigare tolkningar med avstamp i genusteorin (Hirdman 1988, ss. 7-9; Mattsson 2020, ss. 60-61) se beror på den norm som finns i samhället där kvinnorna inte ses vara benägna att utföra kriminella handlingar i samma utsträckning som männen och att deras handlingar därmed inte tas på lika stort allvar.

Kopplat till kvinnans roll som mer passiv, berättade flera respondenter att ytterligare en utmaning blir att hantera att de unga kvinnorna ofta blir utnyttjade, dels till att möjliggöra för gängens kriminalitet och dels sexuellt. Koordinatorerna inom SIG förklarar att när de kommer i kontakt med kvinnor som befinner sig i gängmiljöer kan kvinnorna beskriva sin roll i gänget på ett sätt som kan tolkas som att männen endast ser kvinnorna som sina ägodelar eller objekt. De beskriver även att kvinnorna blir en inkomstkälla för gängen, då hon kan säljas inom gänget och till andra gäng i samma stad eller stadsdel. Utmaningen med detta blir därmed att få kvinnorna att förstå sitt eget värde samt att hjälpa dem att komma till insikt med att de behöver bryta relationerna till männen i de kriminella gängen. Utifrån detta gör vi tolka att det är vanligt för yrkesverksamma att se kvinnor i gäng som offer med ett stort hjälpbehov, både utifrån sin kriminalitet och sitt psykiska mående. Det bekräftas av forskning som visar att professionella ser kvinnors kriminella beteenden som en konsekvens av psykisk ohälsa istället för eget initiativ (Arnell 2017, ss. 549-550). Dock beskrivs även att kvinnor kan känna frustration och ilska över att bli sedda som offer, vilket ingen av respondenterna tog upp i intervjuerna. De hade istället uppfattningen om att kvinnorna ofta inte förstår att dem blir utnyttjade av sina pojkvänner och andra gängmedlemmar. I en av intervjuerna berättar två respondenter om en situation med en kvinna som hade blivit sexuellt utnyttjad en längre tid.

Koordinator 2: Hon ville ha lite spänning och hon hade träffat en kille som hon var kär i. Men han sålde henne också.

Koordinator 1: Inte i första taget.

Koordinator 2: Nej nej, det var ju det som var grejen. Han lyfte ju upp henne till skyarna så att hon blev mer och mer kär och blev fäst vid honom och sen började han sälja henne. Hon kunde inte förstå varför han gjorde det heller och vi försökte ju säga till henne att: “Det är inte kärlek han har till dig utan det är ett ägande, han äger dig.” Och det är ju jättesvårt för henne att ta in för hon vill ju inte se det, hon vill ju fortfarande tro att dom är i en jättefin kärleksrelation men..

Koordinator 1: Helt manipulerande.

Koordinator 2: Aa och hon var ju jätteledsen när man berättade hur det ligger till och hon vill inte se det.

Koordinator 1: Men samtidigt vill hon inte samarbeta, samtidigt vill hon träffa honom…

Koordinator 2: Ja precis hon ville ju träffa honom igen.

(Koordinatorer inom SIG) Situationen som beskrivs i citatet ovan är ett starkt exempel på vad de yrkesverksamma kan se i arbetet med unga kvinnor som befinner sig i gängmiljöer. Utifrån teorin om rationella val (Aakvaag 2011, ss. 110-121) gör vi tolkningen att kvinnan i citatet inte ser eller förstår sitt egenvärde och därmed handlar utifrån den världsbild som hon skapat, baserat på sin medverkan i de kriminella miljöerna. Sett till kvinnans önskemål och uppfattningar om kärlek skulle hennes behov av att bli älskad och omtyckt kunna väga så starkt att hon upplever den här mannens kärlek till henne som sitt bästa alternativ för tillfället. När kvinnan handlar rationellt blir det svårt för utomstående att förändra hennes tankemönster då hon i lägre utsträckning är mottaglig för ny information och nya perspektiv. Även om kvinnan i citatet hade varit medveten om sitt egenvärde skulle hennes känslotillstånd ändå kunna få henne att handla irrationellt, det vill säga att hon inte vill lämna mannen på grund av sina kärlekskänslor gentemot honom (Ibid). Detta resonemang bekräftar koordinatorernas upplevelser av svårigheterna med att nå fram till kvinnan och förändra hennes världsbild då de fortsatt beskrev att kvinnan på grund av avsaknaden av analytisk förmåga inte upplevde situationen som dramatisk. Även socialsekreteraren inom barn och unga beskrev hur kvinnorna ofta blir sedda som objekt och att många av dem är prostituerade även om de inte själva berättar det. Hon förklarade att socialtjänsten upplever en oro över de unga kvinnorna som de “tappar greppet om”. Däremot upplever hon inte att alla kvinnor alltid är offer inom gängen, då flera vet mer än vad de säger, även om många blir lurade och intvingade in i gängen.