Förförståelse - Svenska samhällsaktörers arbete med unga kvinnor i gäng

Det valda ämnet om unga kvinnor i gäng hade ingen av oss en stor förståelse om vid inledningen av arbetet, utan den var relativt begränsad och byggde bland annat på den kunskap vi fått genom socionomprogrammet samt på det som lyfts fram i media. Att ha en medvetenhet om vår förförståelse skapar förutsättningar för en djupare förståelse av respondenternas berättelser och för en bättre teoriutveckling av intervjumaterialet då det ger oss en större känslighet i tolkningen (Dalen 2015, s. 17). För oss var det betydelsefullt att vi även såg vår förförståelse som något som kan vara begränsande i våra intervjuer och det blev av vikt att vi ställde följdfrågor för att utöka vår kunskap om ämnet samt att vi kunde förstå respondenternas svar. Exempel på hur det genomfördes var att vi sammanfattade det som respondenten hade sagt för att hen skulle få en möjlighet att bekräfta att vi förstått det rätt eller göra tillägg om något var oklart.

6.2Datainsamlingsmetod

Vårt syfte med studien är att få en förståelse för hur samhällsaktörer förstår och tolkar sitt arbete med unga kvinnor i gäng utifrån de villkor som finns i arbetet. Då vi vill studera upplevelser, alltså vad de yrkesverksamma uttrycker för egna tankar, känslor och attityder kring fenomenet är den kvalitativa metoden relevant för oss (Svensson & Ahrne 2015, ss.

20-21). För att samla in data bestämde vi oss till en början för att utföra enskilda semistrukturerade intervjuer med stöd av en intervjuguide (se Bilaga 1) där ett flertal frågor ställdes. Av totalt sex genomförda intervjuer utfördes tre intervjuer med respondenter från socialtjänsten, två med fritidsverksamhet samt en med polis. Majoriteten av intervjuerna var enskilda, men en intervju med socialtjänsten och intervjun med polisen genomfördes med två respektive tre respondenter. Detta förklaras mer i nästkommande kapitel.

Som tidigare nämnts valdes semistrukturerade intervjuer som intervjuform med en intervjuguide innehållande ett antal öppna frågor. Vi höll oss till våra teman som vi ville få svar på men omformulerade frågorna, ställde nya frågor och kom med följdfrågor under intervjuernas gång, anpassat till just den intervjun. Det skapade utrymme för reflektion och att våra frågor fick olika nyanser beroende på hur respondenterna svarade på dem. Vi förhöll oss oftast till ordningen i intervjuguiden men i vissa intervjuer avvek vi något från den (Bryman 2018, s. 563; Eliasson 2018, s. 26). Ett annat sätt att utföra intervjuer är genom ostrukturerade intervjuer, men vi valde inte den metoden då hela intervjun isåfall skulle bygga på en eller ett fåtal öppna frågor som respondenten ska svara på. Det är en bra metod inom ett ämne som är relativt outforskat, men det kräver också erfarenhet av att intervjua.

Därför valde vi som ovana intervjuare istället att utföra semistrukturerade intervjuer där vi kunde hålla oss till en viss struktur (Eriksson- Zetterquist 2015, s. 38; Eliasson 2018, s. 26). Vi är medvetna om att detta val kan leda till att vi går miste om information från respondenterna då vi endast kunde ställa frågor utifrån vår kunskap om ämnet. För att minska denna risk valde vi att ställa ett flertal öppna frågor och ha fokus på följdfrågor när respondenterna uppgav ny information som vi själva inte har någon kunskap om. Vi lät även respondenterna få tid på sig att fundera och utveckla sina svar under intervjutillfället.

6.3Population och urval

Den urvalsmetod som användes för att hitta respondenter till studien var ändamålsenligt urval som innebär att urvalet baserades på de personer som vi trodde kunde ge mest kunskap till studien (Denscombe 2014, s. 50). Vi tyckte till en början att det var svårt att veta vilka samhällsaktörer som skulle kunna vara intressanta för vår studie och då studien är inom det sociala arbetet valde vi att ta kontakt med socialtjänsten. I diskussion med vår handledare valde vi även att ta kontakt med polis och fritidsverksamhet. Att vi kontaktade just polis var för att studien handlar om unga kvinnor i gäng, vilket vi uppfattade som att polisen borde ha erfarenhet av. Fritidsverksamhet valdes för att vi tänkte oss att de skulle

kunna se på forskningsfrågan ur ett annat perspektiv, då vi sedan tidigare visste att polis och socialtjänst ofta samverkar i många ärenden. Vi är medvetna om att andra aktörer skulle kunna vara lika intressanta för vår studie, men vi avgränsade oss till dessa tre för att vi ansåg att det var lagom antal aktörer i förhållande till studiens omfattning.

För att få kontakt med potentiella respondenter användes både ett bekvämlighetsurval och ett tvåstegsurval. Ett bekvämlighetsurval innebär att urvalet är anpassat för forskaren och att de ligger nära till hands (Bryman 2018, ss. 243-244). I vårt fall hade vi en person i vårt nätverk som förmedlade våra kontaktuppgifter till polisen, då de hade kontakt i sitt arbete.

Valet av urvalsmetod berodde dels på att vi antog att det skulle kunna vara svårt att få kontakt med polisen utan redan kända kontakter och dels på för att det var mer tidseffektivt.

Tvåstegsurvalet användes för att få kontakt med potentiella respondenter och innebar att vi först gjorde ett urval av olika verksamheter för att sedan genom dessa få kontakt med lämpliga yrkesverksamma att intervjua i studien (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015, s. 40). Vi är medvetna om att arbetet med det valda ämnet kan skilja sig geografiskt och vi valde utifrån studiens storlek och tidsram att avgränsa vårt urval till ett län i mellersta Sverige. Till en början valde vi att göra ett mailutskick med ett informationsbrev (se Bilaga 2) till fem enhetschefer inom socialtjänsten i två olika kommuner, med förhoppningen om att de kunde hänvisa oss vidare till lämpliga respondenter. Mailutskicket gav inga resultat och vi beslutade oss istället för att kontakta enhetschefer och samordnare inom socialtjänsten via telefon och fick då kontakt med två personer som på olika sätt arbetade med ämnet. För att få kontakt med personer som arbetade inom fritidsverksamhet valde vi att direkt kontakta samordnare och enhetschefer via telefon som gav oss kontaktuppgifter till personer som de trodde hade kunskap om ämnet. Våra kriterier för samtliga respondenter var att de skulle ha en pågående anställning inom socialtjänst, polis eller fritidsverksamhet och ha arbetslivserfarenhet gällande unga kvinnor i gäng eller unga kvinnor som är i risk för att anslutas till gäng. Vi valde att inte begränsa oss till ålders- och könskriterier för att vi hade en utmaning med att hitta lämpliga respondenter enligt de valda kriterierna. Dock presenteras respondenternas könstillhörighet i tabellen nedan och vi använder oss av han/hon vid benämning.

Något som är av betydelse för att det material vi samlar in genom intervjuerna inte enbart ska spegla olika individers personliga uppfattningar om ämnet är valet av antal respondenter.

Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015, s. 40) beskriver att sex till åtta intervjupersoner kan minska den risken. Vi planerade utifrån detta att intervjua två personer från varje samhällsaktör, det vill säga totalt sex personer, men när vi väl mötte upp respondenterna från polisen ville de som tidigare nämnts gärna intervjuas i grupp samt att det även fanns ytterligare en respondent från polisen som var intresserad av att delta i studien. Det gjorde att intervjun genomfördes i en grupp om tre och att vi sedan upplevde att vi inte hade uppnå en mättnad, det vill säga att vi behövde ytterligare kunskap för att kunna svara på vår forskningsfråga (Ibid). Vi gjorde då en komplettering av urvalet där vi genom ett tvåstegsurval fick kontakt med två personer som arbetade inom en annan enhet på socialtjänsten som även dem vill intervjuas tillsammans (Dalen 2015, s. 60). Att vi valde att ta en ytterligare

kontakt med socialtjänsten var för att vi ansåg att vi hade fått tillräckligt med kunskap om polisens och fritidsverksamhetens perspektiv samt att vi vill att det största fokuset ska vara på personer som arbetar inom det sociala arbetet. I tabellen nedan presenteras kort information om de genomförda intervjuerna.

Valet att utföra både individuella intervjuer och gruppintervjuer var främst för att vi har haft svårt att hitta respondenter som upplevde att de hade den kunskap som vi efterfrågade för att medverka i studien. Då de tre poliserna samt de två koordinatorerna inom SIG kunde bidra med kunskap om unga kvinnor i gäng, men kände att de kunde ge oss mer utvecklade svar om de intervjuades tillsammans. Vi valde att genomföra dessa intervjuer i grupp då vi diskuterade fram att det viktiga för vår studie var att få så mycket information som möjligt under vår tidsram. Vi såg då att gruppintervjuer kunde bidra med fler perspektiv på ämnet under en intervju och att vi fick se hur respondenterna samspelade med varandra (Eliasson 2018, ss. 24-26). Intervjuerna genomfördes på samma sätt som de individuella, där vi använde samma intervjuguide och samtliga respondenter fick möjlighet att svara individuellt på alla frågor (Denscombe 2018, s. 271). Vi är medvetna om att det kan påverka studiens resultat då gruppintervjuer ger möjlighet till att studera gruppnormer och gruppdynamik och att deltagarna därmed kan påverka varandras svar och tankemönster (May 2013, s. 166). Vi ser dock även fördelar, såsom att intervjuformen ger upphov till en ökad representativitet då antalet deltagare blir större, men även att deltagarna bidrar med en större variation av erfarenheter, åsikter och reflektioner över varandras uttalanden (Denscombe 2018, ss.

270-271). När samtliga intervjuer var genomförda såg vi alla intervjuer som lika givande och vi kunde inte se en utmärkande skillnad mellan de två intervjuformerna.

6.4 Tillvägagångssätt

Innan intervjuerna genomfördes fick alla respondenter möjlighet att få ett informationsbrev där vi kortfattat beskrev studiens syfte, kriterier, genomförande, vilka etiska riktlinjer vi följer samt kontaktuppgifter till både oss och vår handledare för eventuella frågor. Informationen fick samtliga respondenter även vid telefonkontakten när bestämmelse av tid och plats gjordes. Detta för att ge alla respondenter möjlighet att fundera på eventuella frågor eller om de senare valde att inte medverka i intervjuerna. Som tidigare nämnts genomfördes alla intervjuer med en och samma semistrukturerad intervjuguide och innan den första intervjun genomfördes en pilotintervju med en person med socionomexamen för att testa intervjuguiden och göra eventuella justeringar om något var oklart. Under intervjuernas gång lades även nya frågor till då vi insåg att det fanns delar som vi inte hade funderat över eller missat.

Beroende på vilken tid och plats som väljs måste vi fundera över hur den skulle kunna påverka respondenternas svar (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015, ss. 42-43). I vårt fall försökte vi vara så flexibla som möjligt och låta respondenterna själva välja. Detta för att vi förstod att de hade en hög arbetsbelastning då flera tackade nej till att delta på grund av tidsbrist. Pandemins osäkra utveckling gjorde att vi även erbjöd att genomföra intervjuerna via videosamtal. Det enda kravet vi valde att ha var att intervjun skulle ske på en lugn plats för att undvika störningsmoment så att ljudinspelningen skulle fungera som förväntat.

Samtliga respondenter valde att genomföra intervjuerna i mötesrum på deras arbetsplatser.

Innan vi mötte upp respondenterna hade vi i förväg bestämt att en av oss hade huvudansvar över intervjun, medan den andra förde anteckningar, ordnade med ljudinspelningen samt ställde följdfrågor. Detta för att vi hade fått till oss att upplevelsen av intervjun kan skilja sig åt beroende på vilken roll som intervjuarna innehar. Dessa roller skiftades sedan till nästa intervju. Vid intervjuns start fick respondenterna skriva på ett samtycke för hantering av personuppgifter och inspelning med diktafon. Samtliga respondenter samtycke till detta och därmed spelades alla intervjuer in för att sedan transkriberas. Innan vi startade ljudinspelningen repeterade vi studiens syfte, hur vi hanterar personuppgifterna och beskrev intervjuns utformning utifrån de teman vi valt. Efter intervjun frågade vi om respondenterna ville läsa igenom sin transkriberade intervju för att ge dem möjlighet att återkoppla om något var oklart eller om hen ville tillägga något. Samtliga respondenterna tackade nej till detta men sa att de ville läsa den färdiga studien.

6.5Analysmetod

Kort efter att våra ljudinspelade intervjuer genomfördes började vi transkribera dem. Vi överförde då ljudinspelningen till Linköpings universitets interna databas och skrev ner dem i dokument där namn, platser och annan känslig information anonymiserades av etiska skäl

(Eriksson- Zetterquist & Ahrne 2015, s. 52). Utskrifterna var ordagranna, vilket innebar att vi transkriberade våra intervjuer med de exakta orden som respondenterna använde, dock redigerades citaten något för att skapa ett flyt i texten (Ibid, ss. 52-53). När vi hade strukturerat vårt material och överfört intervjuerna till text kunde vi börja analysera dem för att urskilja teman relaterade till våra frågeställningar med de valda teorierna och den tidigare forskningen som verktyg.

Vi valde då att använda Klaus Krippendorffs (2019, ss. 32-33) kvalitativa innehållsanalys för att skapa en förståelse för våra respondenters egna förståelse och tolkningar av deras arbete utifrån de villkor som finns i arbetet. Vi ville studera och sortera ut den mest värdefulla data från transkriberingarna och genom metoden urskilja händelser, karaktärer och teman för att sedan kunna tolka dess budskap och avsikter. Enligt Krippendorff (Ibid, s. 384) behöver forskaren avgöra vilken startpunkt studien har för att analysen ska användas på rätt sätt; en text-, problem- eller metoddriven ingång. Vår studies innehållsanalytiska startpunkt är textdriven då vi formulerade en forskningsfråga vartefter det att vi samlade in material, vilket började med den tidigare forskningen och sedan intervjuerna. Genom de valda teorierna kunde vi med hjälp av innehållsanalysen se texten från olika perspektiv och på så sätt få en större förståelse för innehållet. Därefter urskiljde vi framträdande teman som annars inte hade blivit synliga för oss.

Utifrån vårt insamlade material började vi i enighet med Krippendorff (2019, ss. 384-386) att sortera i texten och lära känna den genom att dela upp den i olika högar som i större eller mindre utsträckning kunde hanteras separerade från varandra. Detta gjorde vi genom att markera återkommande teman och det som vi upplevde respondenterna såg som viktigt.

Sedan övergick vi till att leta efter utsagor som flera respondenter benämnde såsom citat, referenser, överlappningar, reartikulationer, utarbetningar och ordningar som är sekventiella.

Vi lade även märke till sättet texterna reproducerar, bevarar och utvecklar varandra. Nästa steg i innehållsanalysen var att läsa igenom all text igen för att skapa en helhetsbild av dess betydelse; vad den vill utmärka, dess innebörd eller påståenden. Under analyseringen kommunicerade vi mycket med varandra då det enligt Krippendorff (Ibid) är avgörande för att förstå vad respondenterna tyckte var viktigt för dem, vilkas röst som representerades, vilka som svarade och vilka som varit tysta eller tystades ner i texterna. Innehållsanalysen gav oss redskapen för att skapa en egen uppfattning av dessa delar, men vi behövde också skapa ett utrymme för de människor som är associerade med texterna och deras föregående tillstånd, jämlöpande tolkningar och praktiska konsekvenser. Under analysens gång blev kontexten tydlig och då även de frågor som vi ansåg att vi kunde besvara (Ibid). De teman som vi fann presenteras i tabellen på nästkommande sida.

Tema: Undertema:

7.1 Definition av gäng och unga kvinnor 7.1.1 Definition av gäng

7.1.2 Definition av unga kvinnor 7.2 Roll och ansvar

7.3 Utmaningar och hinder 7.3.1 Kvinnors roll i gängen 7.3.2 Samverkan och lagstiftning 7.3.3 Motiverande arbete 7.3.4 Resurser

7.4 Könsskillnader

6.6Etisk diskussion

Vetenskapen har en stor plats i dagens samhälle och det ställs därmed höga krav på den. Vi som utför en studie behöver därmed förhålla oss till de forskningsetiska kraven. Ett viktigt krav är individskyddskravet som kan konkretiseras i fyra allmänna krav vilka är; informations-, samtyckes-, konfidentialitets- och nyttjandekravet. Dessa syftar till skydda de personer som medverkar i studien, vilket i detta fall är de yrkesverksamma som intervjuades samt de individer som de talade om (Vetenskapsrådet 2017, s. 8; Vetenskapsrådet 2002, s. 6)

Innan intervjuns start försedde vi respondenterna i enlighet med informationskravet med den information som kan påverka villigheten att delta i studien då deltagandet är frivilligt och ska kunna avbrytas när som helst. Informationen som gavs ut gällde studiens syfte, våra kontaktuppgifter, de villkor som gäller för deltagandet, hur undersökningen kommer att genomföras i stora drag och att det insamlade materialet endast kommer att användas för forskning (Vetenskapsrådet 2002, s. 7). För att säkerställa att våra respondenter tog del av denna information och hade möjlighet att ställa frågor gällande detta gavs informationen muntligt och erbjöds även skriftligt. För att garantera respondenternas frivillighet i deltagandet enligt samtyckeskravet formulerades en samtyckesblankett utifrån Linköpings universitets mall som samtliga tog del av och skrev under innan intervjuerna påbörjades.

Genom blanketten gav vi respondenterna information om deras rätt att själv avgöra i vilken utsträckning de vill delta i studien och att intervjuerna kommer att ljudinspelas. Utöver detta har vi valt respondenter som vi inte har något beroendeförhållande till för att de inte ska känna påtryckning från oss att delta eller förse oss med en viss typ av information (Ibid 2002, ss. 9-11) .

Genom samtyckesblanketten fick respondenterna även information om sin anonymitet i studien och att personuppgifterna inte kommer spridas i enlighet med konfidentialitets-kravet. Vid studiens start tecknade vi ett avtal om tystnadsplikt som innebär att vi inte får sprida känsliga personuppgifter och annan känslig information som utlämnats till studien.

Kravet garanterades genom att vi avidentifierade och avrapporterade alla känsliga uppgifter i form av figurering av transkriberingarna. Ljudinspelningarna från intervjuerna innehållande de känsliga uppgifterna har endasts lagrats på Linköpings universitets interna databas som sedan raderades när transkriberingarna var slutförda. Exempel på känsliga uppgifter vi avidentifierade i transkriberingarna var personuppgifter såsom namn och ålder, specifika namn på projekt från respondenternas arbetsplatser samt i vilken stad de arbetade (Vetenskapsrådet 2002, ss. 12-13). Slutligen gavs respondenterna information utifrån nyttjandekravet gällande att de uppgifter som samlades in till studien endast syftar till att användas för denna studiens ändamål. Innan intervjuerna genomfördes förmedlades samtliga respondenter om att det endast är vi och vår handledare som kommer att ha tillgång till det insamlade materialet. För att skydda respondenterna ytterligare erbjöds de att läsa igenom transkriberingen för att få möjlighet att kommentera materialet (Ibid, s. 14).

6.7Kritisk reflektion

Larsson (2005, s. 22) skriver att det är viktigt att vi är kritiska till vilka slutsatser vi kan dra av vår studie. Något som vi är medvetna om är att vi enbart studerar arbetet med unga kvinnor i gäng utifrån de yrkesverksammas upplevelser. Det resultat vi fått blir därmed ingen entydig sanning. För att få ett mer generellt resultat skulle vi även kunnat intervjua kvinnorna själva, dock är det inte syftet med studien. Något annat vi är medvetna om är att det resultat vi fått från våra intervjuer enbart är de utvalda respondenternas upplevelser och att en generell slutsats för svenska samhällsaktörer därmed inte kan dras. För att vi ska kunna dra en generell slutsats behöver vi intervjua fler respondenter ur de valda yrkeskategorierna.

Studiens slutsats är även begränsad till de geografiska områdena som respondenterna verkar inom.

För att öka studiens trovärdighet förhöll vi oss till begreppen reliabilitet och validitet. Sett till reliabiliteten förberedde vi oss inför intervjuerna genom att vi skrev en tydlig intervjuguide och klargjorde vilken roll vi skulle inta under intervjuerna (Eliasson 2018, ss. 14-15). Att vi erbjöd våra respondenter ta del av studiens resultat där de kunde framföra eventuella synpunkter kunde bidra till ny data och öka studiens validitet (Svensson & Ahrne 2015, s. 26).

För att ytterligare öka studiens validitet skulle vi exempelvis ha kunnat göra en longitudinell studie. Då hade vi fått möjlighet att följa respondenternas arbete under en längre tid.

Däremot vill vi utifrån studiens syfte att vår studie ska bidra med mer kunskap till det praktiska fältet och forskningen gällande unga kvinnor i gäng då området är outforskat. Vi har även ökat studiens trovärdighet genom att vara transparenta i alla val vi gjort, både det som

In document Svenska samhällsaktörers arbete med unga kvinnor i gäng (Page 27-37)