Del II: Från politik till PR

I följande avsnitt tittar vi närmare på orsakerna bakom karriärbytet. Vi var nyfikna på att få reda på varför och hur de hamnde i PR-branschen. Var det i första hand en fråga om att lämna politiken eller i första hand en fråga om att söka sig till någonting nytt? Följande frågor ligger till grund för det kommande avsnittet.

 Varför och hur gick det till när du lämnade politiken?  Varför hamnade du i just PR-branschen?

 Hur upplevde du karriärbytet?

7.2.1 Varför till PR-branschen?

Varför väljer vissa med politisk bakgrund att fortsätta sin karriär inom PR-branschen? I genomgången av vad en PR-konsult sysslar med i sitt arbete blev det tydligt att det på många sätt liknar det politiska arbetet. Det kan vara en förklaring, man väljer helt enkelt att fortsätta jobba med liknande uppgifter men från en ny plattform. Men frågan kvarstår ändå hur det kommer sig att man väljer att lämna politiken för ett arbete inom näringslivet, och mer specifikt PR-branschen. Vi bad därför våra respondenter att beskriva sin resa från politiken till PR, hur den gått till, och varför de hamnade i just PR-branschen. Svaren vi fick skiljde sig delvis åt, och då framför allt på följande punkter.

 Vilka kunskaper om PR-branschen man hade innan anställning.  I vilken grad man aktivt sökte sig till PR-branschen.

 Om beslutet att arbeta som PR-konsult var en tillfällighet eller inte.  Hur omvälvande beslutet att börja arbeta som PR-konsult upplevdes.

Enligt vår tolkning finns det två huvudsakliga förklaringar till varför respondenterna började i PR-branschen. Fördelningen mellan de två förklaringarna är jämn, en hälft faller in varje grupp.

7.2.1.1 Ett lockande erbjudande vid rätt tid

I den första gruppen återfinner man respondenter som har fått ett spontant anställningserbjudande från en PR-byrå. Förfrågningarna har ofta kommit in via kontakter såsom vänner, före detta kollegor eller andra bekanta som jobbar inom PR. På så sätt hade många av respondenterna viss kännedom om branschen genom sina bekanta redan innan de själva började. Ibland har förfrågningarna även kommit direkt från det rekryterande företaget och då varit en form av head-hunting av den rätta kompetensen. Anställningserbjudandet har i vissa fall kommit när den tidigare anställningen fått ett naturligt slut i samband med ett riksdagsval. Respondenterna i den här gruppen ser det som ett aktivt val att lämna politiken och börja på ny kula.

Det passade mig väldigt bra just då i livet. Man kände inte till så mycket om ett sånt här företag inifrån när man bara såg det utifrån. Jag hade bekanta som jobbade här sen tidigare och dom verkade förtjusta i sina arbetsuppgifter och det man hört verkade intressant. Och kanske var det en naturlig fortsättning på någonting som man då tyckte sig kunna.

Jag fick flera erbjudanden från PR-byråer när jag jobbade på regeringskansliet. […] Gjorde lite research, det var sju-åtta byråer som var intresserade. Träffade fem och fick erbjudanden.

7.2.1.2 En jobbmöjlighet som dök upp

I den andra gruppen återfinns respondenter som upplever att de hamnat i PR-branschen av en tillfällighet. I många fall har det varit aktuellt att byta arbete och PR har dykt upp som en möjlig väg. Vissa menar att framför allt deras avsaknad av akademisk utbildning starkt begränsade deras valmöjligheter att hitta ett nytt kvalificerat jobb efter att ha avslutat sina politiska uppdrag. PR-branschen dök då upp som en möjlighet till arbete och försörjning. Flertalet av respondenterna som faller in i den här kategorin hade inte så stor kännedom kring vad PR innebar innan de själva blev anställda.

Det var jättesvårt. Svårt att lämna den politiska världen, svårt att lämna men också svårt att gå till. Dels för att den politiska världen är så speciell och sen också för att man skulle gå till något som jag inte visste någonting om. Det gick rätt snabbt ändå men det var svårt.

Jag började fundera, okej vad ska jag göra nu ... och just då frilansade jag på heltid. Att vara frilans är mycket frihet men också väldigt stor ekonomisk otrygghet. Så då började jag fundera på att hitta en annan lösning. Jag tänkte på vad jag kan och vad jag skulle kunna jobba med. Och så hittade jag till kommunikationsbranschen.

7.2.1.3 Skilda skäl

Berättelserna om karriärbytet skiljer sig alltså åt. Ovanstående indelningar rymmer inte alla varianter på hur respondenterna hamnat i PR-branschen, men sammanfattar de huvudsakliga förklaringarna. Det tycks alltså inte utifrån vårt material finnas något ”skolexempel” på hur politiker rekryteras eller söker sig till PR-branschen. Den enda gemensamma nämnare som vi funnit är att ingen av respondenterna säger sig ha funderat på en karriär som PR-konsult som barn eller unga. (Vilket inte är så egendomligt eftersom respondenterna gick i skolan på 1980-talet då branschen och professionen var relativt okända i Sverige.) Det finns heller inget exempel på en person som säger sig aktivt ha planerat för att söka sig till PR- branschen. Även om så gott som alla tycks trivas relativt väl med sitt nuvarande arbete är det ingen som nämnt att de tidigare sett PR-konsult som ett ”drömjobb”.

7.2.2 Upplevelsen av att byta bransch

På det stora hela var det ingen respondent som tyckte att beslutet att lämna den politiska sfären för PR-branschen var alltför dramatiskt. För dem som kände viss tveksamhet inför karriärbytet berodde det i huvudsak på två saker. Dels att det kändes svårt att lämna det politiska engagemanget, och att beslutet kantades av en känsla av illojalitet mot partiet och det politiska arbetet. Dels att man inte fullt ut kände till PR-branschen och vad det innebar att arbeta som PR-konsult. Vissa hade förutfattade meningar om branschen framför allt då de gällde de rykten som florerat om PR som en ”skumraskbransch”.

Jag hade ju verkligen sagt tidigare att jag aldrig skulle bli PR-konsult - just för att det fanns den där negativa klangen och bilden som jag själv också bara tagit utan att reflektera över vad den innebar.