Det är viktigt att betrakta verksamhetens vision om att skapa ett attraktivt och trivsamt bostadsområde i förhållande till den övriga staden. Då en viktig anledning till varför verksamheten bildades från början var just att förändra omgivningens negativa attityder gentemot bostadsområdet. Helene Lahti Edmark lyfter fram forskning som visar att åtgärder och insatser i så kallade ”utsatta” bostadsområden tycks ofta ha ambitionen att motverka stigmatisering genom att höja områdets attraktivitet.239 Edmark menar att bedömningen av ett områdes attraktivitet inte
sker i ett vakuum, ”utan i en ständig jämförelse med andra områden.” 240 Forskare har i dessa
sammanhang pekat på vikten av att se över bostadsområdets gräns, och att se området som en del i en helhet med den övriga staden, skriver Edmark.241 På ett liknande sätt är det viktigt att
förstå strävan till boendedelaktighet i verksamheten ur ett relationellt perspektiv i förhållande till omgivningens föreställningar och attityder gentemot området och dess invånare.
Samspelet mellan eldsjälar och dess omgivning har jag i tidigare avsnitt visat få betydelse i upplevelsen av den egna delaktigheten och tillhörigheten. På liknande sätt skapas menar Richard Jenkins kollektiva tillhörigheter. Vidare menar Jenkins att grupper tillskrivs olika föreställda identiteter och gemensamma egenskaper. Samtidigt definierar också olika kollektiv sig själva utifrån en upplevd tillhörighet och gemenskap med varandra.242 Den kollektiva identiteten, att
vara boende och delaktig i verksamheten, skapas i samspel med föreställningar och attityder om området. Det blir särskilt tydligt när en informant berättar varför hon tycker att verksamheten är viktig.
Ja, som jag tror så är det för att visa kommunen att vi vill ha ett bättre område att vi vill fixa det här så vi vill inte gräva ner sig så att det blir sån vanligt gammalt fattigkvarter som ser sådär slitna ut. Ja då ser dom ju att folk eh personer i det här området vill ju förbättra sitt eget område och visa vi vill ju att det ska finnas och att det ska se bra ut.
För informanten tycks verksamheten vara viktig i syfte att visa kommunen och omgivningen att de boende faktiskt vill förbättra sitt eget område och att de inte vill ”gräva ner sig”. Uttalandet tycker jag visar på att informanten förhåller sig till en tillsynes negativ föreställning om området när hon säger att hon inte vill att området ska bli ett ”gammalt fattigkvarter som ser sådär slitna ut.”
På ett möte framgår det hur förändringsarbetet ska genomföras eller snarare hur det inte ska genomföras. Det uttrycks bland annat på följande sätt. ”Ett samhälle som bara fokuserar på problem kan aldrig växa.” I mina ögon är uttalandet en sorts kritik mot att betrakta så kallade ”utsatta” bostadsområden som enbart problem för samhället. Själva verksamhetens grundidé som utgår ifrån att ”stärka varje individs självkänsla och identitet så att hon känner sig värdesatt och delaktig i samhällsgemenskapen” kan betraktas som ett uttryck och reaktion mot ett samhälle som inte värdesätter alla individer. Vid några tillfällen på de möten som jag tagit del av uttrycks
239 Edmark Lahti, s. 120 240 Ibid., s. 120 241 Ibid., s. 120 242 Jenkins, s. 21ff
att det finns en stark vilja i verksamheten och arbeta för att få tillstånd en förändring i bostadsområdet. En informant uttrycker detta på följande vis.
Här finns en genuin vilja en genuin kraft att vilja påverka och framförallt jobba för att förändra
Det tycks som att verksamheten förhåller sig till omgivningens negativa föreställningar gentemot bostadsområdet och försöker motbevisa dessa genom att visa på att det finns en ”genuin” vilja och kraft att förändra området. Boendedelaktighet skulle i detta sammanhang kunna betraktas som ett sätt för verksamheten att visa eller snarare kanske ”bevisa” för omgivningen och kommunen att det inte är ett så kallat ”utsatt” och dåligt område. Detta görs, tolkar jag, genom att peka på en vilja hos de boende att förändra och utveckla området. Att verksamheten finns i just det här bostadsområde uppfattar jag beror på en föreställning om att det är ett så kallat ”dåligt” område. Jag får uppfattningen att verksamheten i sig innebär en ytterligare stämpling av området, men samtidigt också verktyg för nya förutsättningar till delaktighet och gemenskap.
Avslutande diskussion
Boendedelaktighet är någonting som eftersträvas som en grundförutsättning till att få igång ett förändringsarbete i bostadsområdet. Att vara delaktig i verksamheten beskrivs överlag i positiva ordalag. Delaktighet för informanterna praktiseras på en mängd olika sätt med det tycks alltid innebär någon form av aktivitet som inbegriper samspel med andra människor. För informanterna beskrivs erfarenheterna av att vara eldsjäl betydelsefullt i vardagen och i upplevelsen av sig själva. De motiverar sin egen delaktighet i möjligheten att kunna starta ett eget projekt och därmed utveckla personliga intressen och kunskaper. Men även möjligheten att förändra vissa förhållanden, såsom att bryta social isolering och utanförskap i bostadsområdet nämns som viktiga anledningar till engagemang och delaktighet. Utifrån den enskildes ansträngningar beskrivs förändringsarbetet att bidra med att stärka både individen och samhället. Delaktighet har visat sig få olika betydelser för informanterna, det kan vara en plats för gruppbildning, gemenskap, personligt utveckling, trygghet, engagemang men även en plats för osämjor och konflikter.
I studien har jag uppmärksammat att verksamhetens visioner om att skapa ett attraktivt och välmående område är viktig att förstå i ett relationellt perspektiv i förhållande till den övriga staden. Detta därför att omgivningens negativa föreställningar och attityder gentemot området är ett viktigt motiv till varför verksamheten bildades. Jag har visat att ambitionerna om boendedelaktighet kan vara ett sätt att för området att bli accepterad och värdesatt av de ”övriga” samhället. Det har även framgått att det finns i sammanhanget en inställning till bostadsområdet och dess invånare som isolerade, passiva och beroende. Samhällets förhållande till så kallade ”utsatta” området är något som bland annat Per-Markku Ristilammi utvecklar i artikeln ”Betongförorter som tecken”. Där beskriver han att förorter oftast har framställts som annorlunda i förhållande till det övriga samhället.243 Med bakgrund till samhälliga föreställningar
om områdets ”annorlundahet” kan viljan att uppmuntra boende att frivilligt ta initiativ till förändring ses som en typ av maktutövning i bemärkelsen att styra och fostra områdets invånare att bli ”fullvärdiga” medborgare.
Det har framgått i studien att boendedelaktighet kan ses som ett verktyg i att ”bevisa” för omgivningen och kommunen att det inte är ett så kallat ”utsatt” och dåligt område. Praktiserandet av delaktighet i verksamheten innebär följaktligen möjligheten och friheten att kunna presentera en positiv självbild i motsats till omgivningens negativa föreställningar. Här har idén om eldsjälen visat sig ha en viktig roll i arbetet att förändra bostadsområdet. Den inrymmer ett positivt symboliskt värde, där eldsjälen symboliserar den ideala invånaren vilket är aktiv och ansvarsfull. Fokuseringen på boendedelaktighet som den ”rätta” vägen till att få tillstånd förändring i bostadsområdet innebär, tycker jag mig kunna se, ökade förväntningar på hur individen ”bör” vara som en god medborgare/boende. Detta tydliggör i sin tur en uppdelning mellan de boende som är aktiva och de boende som inte anses vara delaktiga. Boendedelaktighet blir i detta sammanhang en sorts disciplinerade praktik i syfte att förändra individers beteenden och självuppfattning i skapandet av aktiva och engagerade boende. I denna process framställs det individuella ansvaret som ett nästintill måste med antydan om att ett uteblivet ansvarstagande från de boende resulterar i att politikerna tvingas själva bestämma. På så sätt framställs boendedelaktighet likt en skyldighet eller plikt för den enskilda individen. I sammanhanget tycker jag mig se risker med att betona delaktighet som en plikt för alla boende då det inte riktigt tycks finns med i bilden att alla boende är förmodligen inte intresserade av att vara delaktiga eller har inte den reella möjligheten att spendera tid och energi på att driva egna projekt. Det hade i denna kontext varit intressant att titta närmare på hur de boende som inte är delaktiga upplever sitt bostadsområde, Vad kan det finnas för anledningar till att man väljer att inte vara delaktig? Kan det vara så att man redan är nöjd och trivs med sitt boende?
Jag vill slutligen även uppmärksamma en risk med att ensidigt betona de boendes individuella ansvar att få tillstånd en utveckling av området. Problemen kring områdets låga status och attraktivitet, vilket verksamheten har som en vision om att förändra, uppstår i relationen till den övriga staden. I detta led menar jag att det kan finnas risker med att knyta an ansvaret hos de boende då det inte finns förutsättningar att hantera denna problematik enbart inom bostadsområdet av de boende själva. För som studien har visat har mötet med omgivningens föreställningar en viktig betydelse i formandet informanternas identitet och livsvillkor.