I verksamheten arbetar eldsjälar med individuella projekt som förväntas bidra med någonting positivt som gagnar alla hela bostadsområdet. Det tycker jag mig se i informanters uttalanden som ”det som är bra för mig är bra för dig” eller ”det är bra att vara ensam men det är bra att vara många som gör många saker”. I min fråga till informanterna om hur det kommer sig att startade upp sina respektive projekt lyfter de fram personliga intressen och kunskaper som den
231 Jenkins 232 Ibid., s. 5 233 Ibid., s. 4
viktigaste utgångspunkten. Samtidigt pekade de även på förhållanden i bostadsområdet som de anser särskilt angeläget att påverka genom sitt deltagande i verksamheten.
En angelägenhet som genomgående lyfts fram i såväl intervjuerna som de möten jag har varit med på är vikten av att arbeta med att förbättra den ”sociala biten”. Detta genom att främja olika aktiviteter i området och skapandet av mötesplatser där människor får möjligheter att träffas och umgås. Det talas i de mötessammanhang jag tagit del av bland annat i termer såsom ”social fattigdom” vilket beskrivs vara brist på sociala kontakter och som förklaras få negativa följder i människors identitet och vardagsliv i form av isolering och meningslöshet. En informant bedriver ett projekt med stöd av kommunen, vilket riktar sig mot boende som av olika skäl inte mår bra och vill ändra sin livssituation. Informanten berättar att sitt engagemang kommer ifrån egna personliga livserfarenheter av att själv ha mått dåligt och förklarar varför han tycker projektet är viktig.
En handläggare är ju en tjänsteman, den jobbar ju för att följa ett regelverk och framförallt för att jobbar den personen för att få ut så många i arbete som möjligt. Om någon ligger på källargolvet och mår jättedåååligt så är det knappast troligt att en handläggare kan få ut den i arbete på en gång, du måste ha ett mellanled som bryr sig om, värnar om dom här människorna, känner för dom, har en förståelse för hur de upplever situationen. Och det kan ju bara nån som varit där själv. Och jag har ju varit i skiten och gått alla dom här vägarna, misslyckats med mina kontakter med handläggare, hamnat på fel ställe hela tiden, är man så dålig orkar man inte springa runt […]
I uttalandet tolkar jag som att informanten uttrycker en sorts skepticism gentemot de sociala myndigheternas möjlighet att fånga upp och hjälpa människor som mår riktigt dåligt. En vidare förklarning skulle kunna vara att informanten möjligtvis ser myndligheternas oförmåga bottna i bristen på förståelse, och ”glappet” mellan personer som mår dåligt och myndigheterna ämnar projektet att överbygga genom att fungera som ett ”mellanled”. Uttalandet kan även tolkas att informanten poängterar behovet av hans egen verksamhet, då myndigheter inte är lika lämpade att ta hand om dessa människor. Citatet nedan är ett uttalande från en annan informant som berättar vad hennes projekt handlar om.
Det är som många andra projekt att folk inte ska sitta hemma ensamma, utan komma ut lite och träffa andra, det blir den här sociala biten[…]för många här i området sitter och särskilt äldre sitter ju ensamma hemma å vet inte vad dom ska göra. Och det kan ju vara såna med sjukbidrag eller pensionärer såhär. Så oftast är det ju dom som kommer hit då. Det är ju meningen att det ska vara så (skratt) att dom ska komma ut lite och träffa andra.
Informanten berättar om att det egna projektet handlar om som många andra projekt i verksamheten, om att möjliggöra för människor i området att komma ut och träffa andra. Jag tycker att uttalandet illustrerar i allfall utifrån informantens upplevelse att det finns en social isolering i bostadsområdet som är viktig att bryta. Uttalandet tycker jag mig även pekar på att informanten upplever vissa grupper särskilt isolerade, pensionärer och människor med sjukbidrag, och det är framförallt också denna grupp som informanten menar deltar i hennes projekt. Betydelsen av att aktivera sig beskrivs med än lite annan nyansering på följande sätt.
Man blir friskare om man umgås med folk och pratar och man kan nog tömma lite sjukhus om bara folk är tillsammans.
Att aktivera sig på olika sätt genom att träffa folk, umgås och engagera sig tycks för informanten vara kopplad till att leva ett bra liv med en god hälsa i motsats till ett ensamt och passivt liv. Delaktighet och engagemang tycks överlag ha ett positivt värde i informanternas liv och förväntas leda till något gott för flera än den enskilda individen. I sammanhanget ser jag att idén om eldsjälen har ett symboliskt värde, där idén om eldsjälen står för de som associeras till det goda livet, det vill säga engagemang, delaktighet, självständighet och ansvarsfullhet. I motsats ter sig det passiva, bidragsberoende, sjuka, meningslösa och isolerande livet. Utifrån såväl intervjuerna och de möten jag har tagit del av, får jag uppfattningen att det finns en upplevelse om en sorts utanförskap i området som är viktig att bryta. Eldsjälen får här en central roll i arbetet att bryta utanförskapet, då själva idén om eldsjälen tycks inrymma föreställningar om hur den ideala invånaren i bostadsområdet bör vara. I en folder som jag har tagit del av beskrivs verksamheten att utgå från en grundidé om att uppmärksamma och ”ta tillvara den enskilda individens talang, förmåga, och kapacitet därigenom stärka varje individs självkänsla och identitet så att hon känner sig värdesatt och delaktig i samhällsgemenskapen.” Det beskrivs vidare i foldern att det som ”individen tillför bidrar i sin tur till att utveckla och stärka samhället runt omkring henne”. I detta menas, tolkar jag, att förändringsarbetet bidrar med att utifrån den enskildes ansträngningar att stärka både individen och samhället. Dessa beskrivningar tycker jag liknar i sort sett hur informanterna beskriver, upplever och motiverar sin delaktighet i verksamheten.