Skollagens och läroplanens ambition är att skolan ska utgöra en förebildligt välfungerande demokratisk institution och erbjuda elever möjligheter att vara med och påverka verksamheten. Enligt skolans styrdokument är det en skyl-dighet för skolan att både utveckla elevernas kunskaper om demokrati och värdegrund och ge elever ett reellt inflytande över och delaktighet i sitt skolar-bete och sin lärandemiljö. Denna lagstadgade rätt för eleverna att få inflytande över arbetssätt, arbetsformer och innehåll i undervisningen är en konsekvens av 1990-talets skolreformer och de förändrade styrprinciper som skolans kommunalisering medförde (Skolverket 2003:44).
Begreppet elevinflytande är vitt använt när man diskuterar elevdemokrati. Elevinflytande kan omfatta både kollektivt och enskilt inflytande i olika frågor som berör skolans vardag. En elev kan agera själv, genom att ta upp en fråga med en lärare eller rektor, eller kollektivt genom att ta upp frågan i elevrådet eller i andra sammanhang där elever som grupp kan diskutera skolfrågor. Det elevdemokratiska arbetet har sedan 1960-talet haft en organisatorisk form där klassråd, elevråd och skolkonferenser haft en central roll. Under senare år har den strikta formen för elevdemokrati luckrats upp, bland annat genom en för-söksverksamhet mellan åren 1997–2006, där gymnasieskolor erbjöds möjlig-heten att ersätta skolkonferensen med en lokal skolstyrelse med elevmajoritet. Den lokala styrelsen hade den formella beslutsmakten, till skillnad från den mer rådgivande skolkonferensen. Ärenden som tagits upp har varierat från lärartillsättning till temadagar och ny utrustning till skolan, medan skolans budget och ekonomi var fortfarande under skolledningens ansvar (Regeringens proposition 1996/97:109).
Ungdomar i en av de deltagande skolorna, Voxnadalens gymnasium i Eds-byn i Gävleborgs län, ser styrelsearbetet som bara en del av elevinflytandet:
”Klassrumsdemokratin är den riktiga elevdemokratin. Egentligen får vi även formellt stor makt i styrelsen, men vi tar inte alltid åt oss den. Jag uppfattar styrelsemötena mer som dialogträffar. Det är inte alltid så stora saker som kommer upp. Och vi kanske har det lite för bra här i skolan. Det finns liksom inte så mycket att förändra” säger en av de aktiva elevrepresentanterna i den lokala styrelsen i en tidningsintervju (Dagens Nyheter 2002-03-11).
I förslaget till en ny skollag (SOU 2002:12) föreslår skollagskommittén en avreglering av formerna för elevernas inflytande32. Detta ska enligt kommittén ske genom att de detaljbestämmelserna som anger elevinflytandets organisato-riska karaktär tas bort. Enligt förslaget ska varje skola få avgöra hur elevinfly-tandet utformas i syfte att nå de nationella målen. Om förslaget genomförs innebär det att varje skola får avgöra vad eleverna har rätt att ha inflytande över och hur detta ska ske. Som skäl till förslaget anger kommittén att tidigare utredningar och studier visar att elever inte har något egentligt inflytande i skolan (jmf Forsberg 2000). Dessutom motiverar kommittén förslaget om av-reglering med argumentet att en ökad målstyrning kräver en minskad detaljre-glering.
Enskilda elever uppfattar inte alltid att de som individer kan påverka sin skola genom elevrådet, eftersom den demokratiska beslutsvägen kräver att man först måste övertyga elevgruppen som i sin tur måste övertyga skolled-ningen, för att ett initiativ ska leda till en förändring. Elevrådet som organisa-tion har ändå ett starkt stöd hos dagens gymnasielever, 78 procent av eleverna bedömer att elevrådet kan påverka skolan (Skolverket 2003). I många skolor har man kommit fram att det är en fördel att ha snabbare och mindre formella vägar för inflytande (Danell m. fl. 1999). Det kan de också ha, så länge som de lagreglerade formerna för elevinflytande också finns tillgängliga. Alla skolor kan komplettera dessa och införa alternativa rutiner för att ta vara på elevernas idéer för att förbättra skolan. Det vanligaste sättet är att öppna en dialog med lärare och skolledare. Andelen gymnasieungdomar som anser att alla eller de
32Den i dag gällande skollagen anger att eleverna skall ha inflytande över hur deras utbildning utformas. För grundskoleelever anger lagen att omfattningen och utformningen av elevernas inflytande skall anpassas efter deras ålder och mognad. Grundskole- och gymnasieförordningen anger hur elevinflytandet ska vara organiserat. Enligt 1997 års grundskoleförordning är det upp till varje skola att precisera vilka möjligheter som ges till elevinflytande (3.e kap, 6 § ”I varje klass eller undervisningsgrupp skall eleverna ges tillfälle att tillsammans med läraren behandla frågor som är av gemensamt intresse för eleverna. Den närmare utformningen skall anges i arbetsplanen.”). Gymnasieförordningen från 1992 anger mer i detalj hur elevinflytandet ska organiseras. Klassråd ska finnas i varje klass och vid varje skola ska det finnas en skolkonfe-rens.
flesta av lärarna bryr sig om och tar tillvara deras erfarenheter och synpunkter var 59 procent år 2000, och 70 procent år 2003 (Skolverket 2006d). Både den organiserade formen av elevinflytande och de mer informella sätten att påver-ka skolan påver-kan därför bedömas fungera någorlunda bra.
I denna undersökning ställdes två frågor avseende elevers aktiva deltagande i skolans beslutsfattande. Den ena berörde deltagande i elevrådet och den andra egna initiativ för att förbättra skolan. Enligt svaren har 47 procent någon gång varit med i ett elevråd och 40 procent har under det senaste året gjort något för att förbättra den egna skolan. Det internationella medeltalet var 33 procent, avseende deltagande i elevråd hos gymnasieelever (Amadeo m. fl. 2002).
Tabell 4.5. Deltagande i skolans beslutsfattande, efter gymnasieprogram. (Procent.) Naturvetar-program, IB Samhälls-vetarprogram Yrkeförb. pojkdom. program Yrkeförb. flickdom. program Övriga program Samtliga program Har deltagit i elevrådet 52 46 40 41 47 47 n 768 794 232 164 351 2309
Har tagit egna initiativ till att förbättra nå-got i skolan
40 41 33 38 44 40
n 848 883 248 210 362 2551
Kommentar: Yrkesförberedande pojkdominerade program omfattar följande nationella program: bygg-, el-, energi-, fordons- och industriprogrammet. Yrkesförberedande flickdominerade program omfattar följande nationella program: barn- och fritidsprogrammet, omvårdnadsprogrammet. Övri-ga program omfattar följande nationella program: estetiska, handels- och administrations-, hant-verks-, hotell och restaurang-, livsmedels-, medie- och naturbruksprogrammet.
Eleverna på det naturvetenskapliga programmet har varit med i ett elevråd i större omfattning, och eleverna i de flick- respektive pojkdominerade yrkes-förberedande programmen i mindre omfattning jämfört med genomsnittet. Skillnaderna är dock inte särskilt omfattande; 47 procent av samtliga har elev-rådserfarenhet, 52 procent av naturvetare och 40 respektive 41 procent av ele-verna på de yrkesinriktade programmen.
Skillnaderna mellan programmen är inte heller särskilt stora när man jämför andelen elever som det senaste året tagit egna initiativ i syfte att förbättra nå-got i skolan. Två programinriktningar avviker dock från det allmänna mönst-ret, vi finner helt oförväntat den högsta andelen som tagit egna initiativ bland eleverna på de övriga programmen, 44 procent, och mer förväntat den lägsta
andelen bland eleverna på de pojkdominerade yrkesförberedande programmen, 33 procent. Det finns med andra ord vissa programspecifika skillnader, men endast ett av programmen avviker från genomsnittet i den förväntade riktning-en.
Ungdomar som redan i skolan upplever att de kan påverka sin situation och göra sin röst hörd har kommit en bra bit in i ett aktivt medborgarskap. Enligt Sverker Lindblad handlar skolinflytande inte endast om självbestämmanderätt men även om makt över andra elever och deras skolsituation (Lindblad 2002:99). Lindblad har studerat vilka elever som utövar inflytande i skolan, och finner att det i första hand är välanpassade elever som upplever att deras skolgång är meningsfull.33 Han fann att elever som upplevde skolan som me-ningsfull var mer villiga att ta mer ansvar över skolan och upplevde att lärarna lyssnade på ens åsikter, medan ungdomar som inte upplevde skolan som me-ningsfull istället tillägnade skolan ett minimalt intresse. Det är möjligt att lik-nande effekter av studiemotivation ligger bakom resultaten som redovisas i tabell 4.5. Eleverna på studieprogram som ingår i gruppen ’Övriga program’ har i många fall valt program utifrån ett starkt intresse, till exempel elever på något av hantverksprogrammen eller på det estetiska programmet. Därför kan man anta att de är mycket motiverade av att komma med idéer och förslag som kan förbättra utbildningen ytterligare.
Sammanfattningsvis, det finns vissa programspecifika skillnader avseende elevernas erfarenheter av skolinflytande, men dessa är inte särskilt omfattande. De demokratiska erfarenheterna är alltså relativt jämnt fördelade mellan indi-vider på olika program, och av det skälet en mindre lovande kandidat till en förklarande mekanism avseende skillnaderna mellan programmen.
33
Skolans meningsfullhet mättes med hjälp av nio frågor som både tog upp elevens livsprojekt i förhållande till skolarbetet, synen på lärare och utbildningens innehåll.