En bland de viktigaste frågorna som har ställts i denna studie är vilka ungdo-mar som efter sin avslutade gymnasieutbildning har de önskvärda medborgar-egenskaperna, och vilka som inte har dem. Resultaten har påvisat ett differen-tierat mönster i hur gymnasieskolan främjar ungdomars demokratiska kompe-tens. Det viktigaste rönet är dock att positiva erfarenheter av gymnasieskolans demokratiarbete tillkommer oftast elever som väljer ett högskoleförberedande program, och att dessa erfarenheter främjar deras demokratiska kompetens. De stora skillnaderna i demokratisk kompetens mellan elever i olika programmil-jöer har sin grund dels i selektionsmekanismer, dels i skillnader i studiemiljö mellan olika program. Initiala resurser, såsom socioekonomisk bakgrund och kognitiv förmåga, påverkar valet av gymnasieprogram, vilket innebär att en gynnsam startposition ökar chansen för att ungdomar under sin skoltid får
yt-terligare erfarenheter som gynnar deras framtida politiska deltagande (jfr Ver-ba, Schlozman & Brady 1995).
Man kan också belysa fenomenet med likhet inom gymnasieprogrammen med hjälp av Robert Putnams terminologi för socialt kapital. I socialt homoge-na grupper bildas en form av inåtvänt, exkluderande socialt kapital. Det sam-manbindande sociala kapitalet genererar en stark grupplojalitet och snäv iden-titet, genom ’bonding’ (Putnam 2001). Det leder till likhet i attityder och vär-deringar inom gruppen. Ambitionen med dagens sammanhållna gymnasieskola är dock att skapa överbryggande socialt kapital, genom att de olika studiepro-grammen delar skollokaler och omfattas av samma målbeskrivningar (jfr Ben-nich-Björkman 2002:58). Resultaten i denna studie ger anledning att kritiskt granska hur skolan lyckats med ambitionen att skapa överbryggande socialt kapital. De tydliga skillnaderna i förhållningssättet till politik mellan elever i olika programmiljöer tyder på starka sammanhållande krafter, som vi har sett i vissa fall ge upphov till en politisk kultur som kännetecknas av avståndstagan-de från avståndstagan-de gemensamma samhällsnormerna.
Eftersom skillnader i demokratikunskap och lärandemiljö är omfattande mellan de olika programmen finns det god anledning att se över hur elevernas lärande kan främjas i de yrkesförberedande programmen. Traditionell under-visning har i denna studie visat sig vara en framgångsrik metod för bättre de-mokratikunskaper på de yrkesinriktade programmen. Resultaten kan också tolkas utifrån att deliberation är en krävande process för deltagarna. Metoden kräver att deltagarna har kunskaper i ämnet som diskuteras, och dessutom ett demokratiskt förhållningssätt till de andra deltagarna (Habermas 1992). Om inte dessa förutsättningar möts fungerar inte det deliberativa samtalet som en kunskapsfrämjande process.
Betydelsen av en flerdimensionell demokratisk kompetens för ett aktivt medborgarskap är ett av bokens viktigare bidrag till deltagandeforskningen, men är relevant även för skolpolitiken. Skolans demokratiuppdrag har framför allt fokuserat på ämnet samhällskunskap, vid sidan av demokratisk värdegrund och elevinflytande. Tilltro till den egna förmågan uttrycks som ett mål i sko-lans läroplan, men det finns anledning att fördjupa förståelsen för vilka meka-nismer som främjar elevers tilltro till den egna förmågan att delta i samhällsak-tiviteter. Sambandet mellan politiskt självförtroende och medborgerligt enga-gemang är tydligt och visar att skolans demokratiarbete har en potential som i dagens skola inte utnyttjas fullt ut. En viktig iakttagelse i det sammanhanget är att självförtroende inte är en medfödd egenskap, utan något som man lär (Perski 2002/2006).
Metoddiskussion
Till sist några ord om studiens metodval. I förhållande till den komplicerade fråga som jag ställde har valet av tvärsnittsstudie av en ålderskohort fungerat relativt bra. Kohortdesignet underlättar arbetet med att isolera effekter och kontrollera för alternativa förklaringar, eftersom egenskaper och erfarenheter som relaterar till ålder kan antas vara någorlunda lika. Tvärsnittsstudier brukar också ha fördelen att kunna omfatta ett relativt stort antal individer, vilket även var fallet i samband med IEA Civic Education-studien. Men eftersom min pro-blemställning var inriktad på skillnader mellan ungdomar som valt olika stu-dieinriktningar fick jag ändå problem med för få individer i studien, framför allt var andelen elever på de yrkesinriktade programmen för låg för att analys-resultaten kan anses som pålitliga.
En ytterligare brist avseende tvärsnittsstudier är att de endast omfattar ett mättillfälle. Det hade varit en stor fördel om jag hade haft tillgång till panelda-ta om ungdomarna i studien från tiden de gick i grundskolan. Mina slutsatser om selektionseffekter hade varit bättre grundade om jag hade kunnat påvisa att skillnader i demokratisk kompetens var mindre när ungdomarna gick i grund-skolan, istället för att endast hänvisa till tidigare skolforskning om den ökande effekten av socioekonomisk bakgrund under gymnasietiden.
Något som denna studie inte kan svara på är om de stora skillnaderna hos 18-åringar är av bestående karaktär eller inte. En uppföljning av ungdomarna i denna studie skulle ge information om vikten av erfarenheterna från skolan i relation till övergången till arbetslivet, avseende det politiska deltagandet sena-re i livet. Det finns många högintsena-ressanta frågor som skulle kunna analyserar med hjälp av en uppföljningsstudie, till exempel om de politiskt ointresserade ungdomarna blir mer samhällsorienterade när de har etablerat sig i vuxenlivet. En annan fråga, som än så länge är obesvarad, är om förlängd ungdomstid med en allt längre period av studier varvade med tillfälliga jobb försvagar de unga vuxnas samhällsengagemang eller inte. De könsmässiga skillnaderna i politiskt självförtroende är ytterligare ett högintressant ämne att följa upp; ökar de unga kvinnornas politiska självförtroende när de väl har etablerat sig på arbetsmark-naden, och i förekommande fall bildat egen familj. Tidigare studier har visat att kvinnors politiska kunskaper är sämre jämfört med männens, förutom i frågor som berör lokal skolpolitik (Burns, Lehman Schlozman & Verba 2001:99-107). Det tolkar jag som stöd för tesen att kvinnor intresserar sig mer för sådana politiska frågor som har direkt beröring med deras vardagsliv. Ef-tersom nivån av politisk kunskap tenderar att öka med stigande ålder (Delli Carpini & Keeter 1996; Grönlund & Milner 2006; Holmberg & Oscarsson 2004) vore det intressant att studera om samma gäller för politiskt
ende. Även den frågan skulle alltså kunna besvaras med hjälp av en longitudi-nell design.
Longitudinella studier, där man följer upp samma individer med några års tidsintervall, är dessvärre sällsynta, förmodligen beroende på att de är kost-samma att genomföra och har nackdelen att det dröjer länge innan de intres-santa resultaten kommer. Därför kan den som är intresserad av ämnet politisk socialisation istället glädjas åt att en upprepning av IEA Civic Education Study är under genomförande, med planerad datainsamling i grundskolan under 2009.53 Inom en relativ nära framtid kommer forskare därmed att ha tillgång till tidsseriedata avseende grundskoleelevers demokratiska kompetens, erfa-renheter av skolans demokratiarbete samt deras syn på medborgerliga aktivite-ter från två mätningar, 1999 respektive 2009. Huruvida det även blir en upp-följning av gymnasieungdomar är än så länge osäkert.
53