förklar-ingar till politiskt deltagande. Den stora samhällsfrågan är om skolan lyckas med att kompensera för sådana skillnader i dessa egenskaper som ger ett sämre initialt läge avseende aktivt medborgarskap, eller inte. Denna studie gör inte anspråk på att ge ett svar på den komplicerade frågan, snarare ett bidrag till den fortsatta diskussionen.
Den enklaste frågan att besvara är om de traditionella könsmönstren fortfa-rande lever kvar bland ungdomar. Generellt sätt lyckas flickor bättre i skolan jämfört med pojkar. De når bättre studieresultat och är med nöjda med sina studier jämfört med pojkar (Andersson 1995; 2002; Rosén 2001a; Rosén 2001b). De representativa formerna av politiskt deltagande däremot har tradi-tionellt sätt varit en manlig domän. De traditionella könsskillnaderna i yrkes- och samhällslivet har uppmärksammats i skolans styrdokument. Läroplanen pekar tydligt på skolans uppdrag ”att aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Eleverna skall uppmuntras att utveckla sina intressen utan fördomar om vad som är kvinnligt och manligt” (Lpf 94, §1).
Utifrån resultaten som redovisats i detta kapitel har skolan lyckats relativt väl med jämställdhetsuppdraget. Av den traditionella synen på politik kvarstår endast att de unga männen är mer villiga att bli partimedlemmar. Flickor är mer positivt inställda till valdeltagande, demonstrationsdeltagande och socialt frivilligarbete. Pojkar har, förutom det redan nämnda högre intresset för parti-medlemskap, en klart mer positiv attityd till illegala protestaktiviteter, som i denna studie exemplifieras med hjälp av deltagande i en trafikblockering som en form av protest.
Dessa mönster är mycket tydliga när man endast tar hänsyn till individens kön. När man däremot prövar en mer omfattande analysmodell försvinner skillnaden mellan pojkar och flickor i förhållande till partimedlemskap. Attity-den till partimedlemskap har en mycket stark koppling till indiviAttity-dens politiska självförtroende, som i sin tur påverkas kraftigt av individens kön. Dessa resul-tat tyder på att skolan skulle kunna bidra till bättre jämställdhet genom att medvetet stärka flickors politiska självförtroende. Det skulle kunna ha konse-kvenser inom samhället i stort, och dessutom särskilt avseende engagemang i politiska partier.
Däremot är det svårare att säga hur könsskillnader avseende de andra akti-viteterna kan minskas, eftersom de kvarstår i stort sett oförändrade i slutmodel-len. De egenskaper och erfarenheter som har analyserats här kan alltså inte förklara varför unga män och kvinnor i olika omfattning är intresserade av att aktivt delta i olika medborgerliga aktiviteter, bortsett från partimedlemskap. Eventuellt har detta att göra med att flickor utvecklas socialt och personlig-hetsmässigt snabbare än pojkar. Flickor ligger i genomsnitt mer än två år före jämnåriga pojkar i sin psykosociala utveckling (Rosén 2001b, ss. 222-223). Därför har flickorna också hunnit längre vad gäller medborgerliga dygder så som ansvarstagande och demokratiskt förhållningssätt till omgivningen, något som möjligtvis kan förklara det större intresset att delta i politiska aktiviteter. Det skulle kunna förklara det generellt sett större intresset för medborgerligt deltagande hos flickor. En annan möjlig förklaring är att flickor och pojkar använder olika strategier för att hantera en bristande självkänsla. Pojkar är oftare mer offensiva och utagerande, för att komma över sin osäkerhet, medan flickor oftare blir mer avvaktande och passiva i sitt agerande (jfr. Ahlgren 1999). Det skulle eventuellt kunna sättas i samband med pojkars större intresse för partimedlemskap. Resultaten i denna studie räcker dock inte för att bringa klarhet i denna fråga.
Även frågan om vilka konsekvenser som ett ökat invandrande har för den representativa demokratin är relativt enkel att besvara. En reservation får dock göras, och den är att vi endast studerat ungdomar som är i färd med att avsluta gymnasiet. Om bilden skulle vara annorlunda ifall vi även hade med ungdomar utan gymnasieutbildning kan vi endast spekulera i. Utlandsfödda ungdomar är
en mycket heterogen grupp, med både högpresterande och lågpresterande in-divider. De högpresterande individerna är med i denna studie, medan de låg-presterande saknas, eftersom ungdomar med utländsk bakgrund är överrepre-senterade bland dem som inte är behöriga till gymnasiet nationella program efter grundskolan och som inte får slutbetyg från gymnasiet (Skolverket 2004b). Däremot kan det vara värt att nämna att avseende den psykosociala utvecklingen skiljer invandrarungdomar sig inte från sina övriga skolkamrater (Rosén 2001b:222).
Resultaten i denna studie visar att de observerade skillnaderna avseende at-tityden till valdeltagande och partimedlemskap är mycket små mellan ungdo-mar födda i respektive utanför Sverige. Mer tydligt är däremot att fler invand-rarungdomar är beredda att delta i en laglig demonstration eller i socialt frivil-ligarbete, jämfört med ungdomar födda i Sverige.
Dessa resultat leder till slutsatsen att vi, som en effekt av den ökade invand-ringen, kan vänta oss flera aktiva medborgare inom de icke-representativa del-tagandeformerna. Men det gäller endast under förutsättning att ungdomar med invandrarbakgrund avslutar sin gymnasieutbildning.50 Resultaten här tyder på att skolan har därmed en viktig integrerande roll. Eftersom liknande skillnader i synen på politiskt deltagande mellan infödda och invandrare som finns hos vuxenbefolkningen inte finns hos gymnasieelever, finns det skäl att anta att utbildning har en nyckelroll för invandrarungdomars delaktighet i det svenska samhällslivet. Men skolan har fortfarande en förbättringskapacitet. Ungdomar som är födda i Sverige har bättre demokratikunskaper jämfört med invandrar-ungdomar, även när man kontrollerar för ordkunskaper. Slutbedömningen är därmed att skolan medvetet bör satsa på att stärka invandrarungdomars demo-kratikunskaper, för att närma sig sitt demokratimål.
Socioekonomiska faktorers betydelse för ungdomars inställning till politis-ka aktiviteter är svårast att bedöma, eftersom vi är så väl medvetna om effek-ternas vidd. I stort sett allting vi gör här i livet påverkas av vår ekonomi, ar-betsmarknadsstatus och utbildningsnivå. I detta sammanhang är det bäst att söka svar på två olika nivåer. Den ena nivån är attityden till medborgerliga aktiviteter och den andra individens demokratiska kompetens. I detta kapitel har jag beräknat både direkta och indirekta effekter av föräldrars utbildning
50
Det är möjligt att demokratisk kompetens är den viktigaste komponenten, och inte gymnasie-utbildningen. I så fall skulle den politiska aktivitetsnivån hos individer med invandrarbakgrund kunna höjas med insatser som ger likvärdig demokratisk kompetens jämfört med gymnasieut-bildning. Om förklaringen i stället är sammankopplad med en känsla av tillhörighet i det svens-ka samhället är det förmodligen mer viktigt att ha genomgått en svensk gymnasieutbildning.
och arbetsmarknadsstatus på olika medborgerliga aktiviteter. I tidigare kapitel har de socioekonomiska faktorernas effekter på demokratisk kompetens stude-rats. Om vi börjar med det senare är effekten av föräldrars utbildningsnivå på ungdomars demokratiska kompetens inte särskilt stor, +.07 avseende båda dimensionerna, när det kontrollerats för alternativa förklaringar (se tabell 5.6.). Effekten av hemmets välfärd (föräldrarnas arbetsmarknadsstatus och eventuell ensam förälder) är däremot större avseende demokratikunskaper, +.19. Den sammanlagda bedömningen är att socioekonomisk trygghet gynnar ungdomars demokratiska kompetens.
Vi bör notera att dessa effekter kvarstår även när de kontrolleras för indivi-dens generella kognitiva förmåga och politiska intresse, samt för elevens upp-levelse av sin lärandemiljö. Det pekar åt att skolan bör fästa särskild uppmärk-samhet på programmiljöer där flertalet elever har mindre gynnsamma socio-ekonomiska uppväxtvillkor, för att närma sig målet om likvärdig grund för ett aktivt medborgarskap.
När vi sedan går vidare och granskar attityden till olika medborgerliga ak-tiviteter framträder en mer komplex bild. Attityden till att rösta påverkas posi-tivt av både sociokulturell hembakgrund och hemmets välfärd. Attityden till partimedlemskap påverkas däremot inte, inte heller attityden till demonstra-tionsdeltagande eller socialt frivilligarbete. Däremot finns det anledning att reflektera över vad som ligger bakom viljan att delta i lagstridiga aktioner. Resultaten visar att det framför allt är ungdomar med lågutbildade föräldrar och/eller föräldrar med svagare arbetsmarknadsanknytning som är positivt inställda till deltagande i en trafikblockering, och tveksamma i fråga om att de kommer att nyttja sin rösträtt. Dessa resultat är klarlagda och tydliga.51 Att låta bli att rösta kan i detta fall tolkas som ett sätt att uttrycka missnöje mot ett po-litiskt system som försämrat ens välfärd. Sören Holmberg har lanserat anta-gandet att medborgarnas misstro gentemot det politiska systemet är en rationell reaktion från väljarens sida på politikens utfall (Holmberg 1999b). Att man väljer illegala protestaktiviteter för att göra sin röst hörd tyder på misstro på de etablerade kanalerna, och resultaten här visar att det framför allt är ungdomar med sämre socioekonomiska resurser som visar en sådan attityd. Det finns all
51
Den framräknade totala effekten av socioekonomiska faktorer är förmodligen något lågt skat-tad. Analysmodellen som använts här har som syfte att verifiera eventuella effekter av skolans demokratiarbete genom att kontrollera dessa för alternativa teorier. Om man istället hade ställt frågan om vilka effekter initiala villkor, så som kön och socialt ursprung, och framställt en resursmodell likt den Verba, Schlozman och Brady använder i Voice and Equality (se figur 3.2), hade man på bättre grunder kunnat fastställa socioekonomiska faktorers totala effekter.
anledning att i framtida studier undersöka mer i detalj hur systemtilltro och välfärdsförutsättningar påverkar ungdomars syn på politisk aktivitet.
Sammanfattning
En stor fråga som denna studie ämnar svara på är vilken typ av politisk aktivi-tet som ungdomar är villiga att delta i, och vilken mån som skolans demokrati-arbete, genom att främja ungdomars demokratiska kompetens, förbereder ung-domar för ett aktivt medborgarskap. Om vi börjar med de representativa delta-gandeformerna, valdeltagandet och partimedlemskap, finns det ingen direkt anledning till oro. Valdeltagande tycks vara väl förankrat hos de unga, 80 pro-cent säger att de nog eller säkert kommer att rösta i framtida nationella val. Demokratisk kompetens är en viktig indikator för valdeltagande. Kunskaper om demokrati och samhällsfrågor har ett mycket starkt samband med attityden till valdeltagande, +.38. Detta stärker de tidigare forskningsrönen om kunska-pers centrala roll för valdeltagande (Delli Carpini & Keeter 1996; Holmberg & Oscarsson 2004; Milner 2002). Mer överraskande är att individens politiska självförtroende är så viktigt för valdeltagande. Under kontroll för starka och näraliggande faktorer, så som politisk intresse och faktiska demokratikunska-per, visar politiskt självförtroende ett samband på +.21 till attityden till valdel-tagande. Det är ett starkt samband för att vara en del av en omfattande analys-modell.
En omedelbar följdfråga är varför sambandet mellan politiskt självförtroen-de och attitysjälvförtroen-den till valsjälvförtroen-deltagansjälvförtroen-de över huvudtaget finns hos 18-åringar. Jag sätter det i relation med att många unga vittnar om att det är svårt att ta ställ-ning till de olika politiska alternativen (Bruhn 1999). Den som har ett svagt politiskt självförtroende kan uppleva det som en oöverstigligt svår uppgift att ta ställning till partiernas valpropaganda, och låter därför hellre bli att rösta eftersom de inte kan bestämma sig för vilket parti som ska få rösten.
En näraliggande förklaring är att vi observerar ett mer generellt fenomen. Enligt Albert Banduras teori om self-efficacy undviker individer som är osäkra på sin förmåga att ta ansvar och är generellt mer lågpresterande (Bandura 1986; 1997). Det innebär att lågt politiskt självförtroende genererar ett lågt politiskt deltagande, oavsett aktivitetsform. Resultaten i denna bok bekräftar den tesen, med ett enda undantag. Attityden till socialt frivilligarbete har inte något samband med politiskt självförtroende. De övriga aktivitetsformerna bekräftar däremot att self-efficacy-teorin är applicerbar även på det politiska fältet. Det finns tydliga positiva samband mellan politiskt självförtroende och valdeltagande, partimedlemskap samt attityden till både legala och illegala protestaktiviteter.
Demokratikunskaper har ett relationsmönster som varierar kraftigt mellan de olika aktivitetsformerna. Vi har redan konstaterat att sambandet till valdel-tagande är positivt och starkt. Sambandet är positivt även med demonstra-tionsdeltagande, fast betydligt svagare. Attityden till partimedlemskap har där-emot inte något samband alls med demokratikunskaper. De två kvarstående aktiviteterna, socialt frivilligarbete och trafikblockering, har till skillnad från de andra ett negativt samband med individens demokratikunskaper. Demokra-tikunskaper är därför inte en allmängiltig förklaring till medborgerlig aktivitet, till skillnad från politiskt självförtroende. Däremot är demokratikunskaper en mycket viktig förklaring till attityden till valdeltagande, något som bekräftar tidigare forskningsresultat.
Resultaten av denna studie styrker de viktigaste rönen i tidigare forskning. Kunskaper om demokrati, socioekonomisk bakgrund och politiskt engage-mang är centrala förklaringar till valdeltagandet (jfr Holmberg & Oscarsson 2004; Verba, Schlozman & Brady 1995). Men resultaten avslöjar också något nytt i sammanhanget. Individens politiska självförtroende är en mycket viktig förklaring till både representativt och icke-representativt politisk deltagande. Och, till skillnad från demokratikunskaper, har politiskt självförtroende endast ett svagt samband med individens generella kognitiva förmåga eller socioeko-nomiska status. Denna studie har därmed kunnat identifiera två självständiga dimensioner av demokratisk kompetens, som på ett kompletterande sätt kan förklara skillnader i medborgerliga attityder och beteende.