En inte ovanlig situation för utbildare som ska introducera kritiska perspektiv på makt i olika sammanhang är att tilldelas en begränsad tid för detta inom ramen för en längre utbildning, på arbetsplatser, i det civila samhället eller den reguljära utbildningen. På kort tid ska en kritisk förståelse mobiliseras hos deltagarna. De flesta skulle nog hålla med om att önskvärd form av kritisk förståelse utvecklas först under en längre tid, och att en ideal situation skulle förutsätta ett betydande utrymme för bearbetning och reflexion. Det finns också forskning som understryker detta, vilket vi ska återkomma till (Bisom- Rapp, 2001). Men i praktiken uppstår oftast restriktioner som måste hanteras, som sällan är ideala. Vi tänkte diskutera detta med utgångspunkt från en workshop om genus som arrangerats inom ramen för en veckoslutskurs för studiecirkelledare i ABF som vi studerat (Nordvall & Wieslander 2019). Syftet med workshopen, som planerades i samråd mellan oss forskare och en pedagog, var att uppmuntra till kritisk medvetenhet om genus och makt. Designen vilade på den genusvetenskapliga grundtanken om att kön, identitet och sexualitet är något som är socialt och kulturellt konstruerat. En relaterad bakomliggande feministisk grundtanke var också att samhället präglas av en könsmaktstruktur och att det är angeläget att förändra denna. Den feministiska medvetenhet som workshopen skulle uppmuntra kan därför beskrivas som en förmåga att se
könsmaktstrukturer, en insikt om att dessa strukturer är mänskligt skapade och en vilja att förändra dessa.
Det finns en rad olika sätt att organisera undervisningen för ett sådant ändamål. Vanligt är olika processinriktade övningar där fokus riktas mot
värderingar och attityder.5 Just vid detta tillfälle valde vi att pröva en design där
sakargument och faktakunskap placerades i förgrunden. Avsikten var att där- igenom undvika att pedagogens projekt lättvindigt skulle kunna avfärdas som
ett uttryck för individuella åsikter.6 Detta gjordes främst genom att ojämlika
förhållanden mellan män och kvinnor i samhället påvisades med statistik från SCB. Dessutom gavs en introduktion till perspektiv från genusforskning som kopplades till rollen som studiecirkelledare. Ledarens huvudsakliga insats
5 Sådana ansatser kommer vi beröra i nästa kapitel i ett exempel rörande utbildning mot
diskriminering.
6
Just ett sådant bemötande har visat sig vara vanligt bland studenter/deltagare som introduceras till genusvetenskapliga perspektiv (jfr Wahl, 1996).
under de två timmar passet varade blev att hålla i denna introduktion och sedan moderera de synpunkter som restes av deltagare.
För att kunna göra en bedömning av utfallet av workshopen konstruerades en enkät som de 13 deltagarna, blivande studiecirkelledare i olika ämnen (språk, data, samhällsfrågor) fick fylla i före och efter. Gruppen bestod av både män och kvinnor i åldrarna 19 till 59. Bara tre av dessa uppgav att de hade tidigare erfarenheter av utbildningar om genus och jämställdhet. Under själva workshopen deltog en forskare som observatör och förde anteckningar.
Under observationen kunde forskaren notera att ledaren förvisso fick möj- lighet att genomföra passet utan större protester och att deltagarna syntes ta del av presentationen. Upplägget kom emellertid att omförhandlas av deltagarna under passets gång, då diskussioner fick ett något större utrymme än vad designen avsett. Några deltagare kom med emfas att uttrycka uppfattningar av annat slag än det som förordades i presentationen. Som en reaktion på en statistisk uppgift om en påtaglig skillnad i uttaget av föräldraledighet mellan män och kvinnor menade exempelvis en deltagare att det ändå fanns en slags naturlig kärlek till sitt barn som mödrar särskilt upplever. En annan deltagare protesterade mot vad hon uppfattade som en kränkande beskrivning av kvinnor som underordnade. Hon menade att denna typ av beskrivningar (siffror om genusorättvisor) i sig är förtryckande, och att det är bättre att peka på att kvinnor själva kan påverka sitt öde om de vill. Ytterligare en invände att detta med problem beträffande jämställdhetsfrågor inte skulle överdrivas eftersom Sverige ändå kunde ses som ett paradis jämfört med många andra länder. Passet präglades således, förutom av ledarens budskap och pedagogiska projekt, även av närvaron av motstånd och konkurrerande budskap.
Resultat från enkäten visade också att utfallet inte blev det som efter- strävats. I enkäten ingick bland annat en fråga som avsåg fånga deltagarnas förståelse av kön. Frågan bestod av tre påståenden och deltagarna uppmanades svara vilket av dessa tre påståenden som bäst passade in på deras åsikter. Därtill fick de ange hur starkt de delade den angivna uppfattningen. De tre påståenden korresponderade mot tre principiellt olika sätt att förstå genus som i en tidigare intervjustudie använts för att tolka lärarstuderandes uppfattningar om kön
(Hardlin, 2004)7. Ett påstående indikerade en traditionell och biologistisk
förståelse av kön (vad som är manligt och kvinnligt). En sådan förståelse av kön tenderar att innebära att mäns och kvinnors olika positioner och roller i samhället uppfattas som naturgivna, vilket är en uppfattning som går stick i stäv med en feministisk mobilisering. Det andra (som var det synsätt som workshopen avsåg uppmuntra) indikerade en syn på kön som något som skapas genom samhällets normer och som kan förändras. Ett tredje påstående indikerade uppfattningen att det inte finns några betydande skillnader mellan
7 Förutom den empiriska analysen tar denna kategorisering även avstamp i en liknande
män och kvinnor i samhället när det gäller livsmöjligheter. Ett sådant svar indikerar att man inte uppfattar den typ av orättfärdiga maktförhållanden som workshopen avsåg mobilisera mot; det handlar ur ett feministiskt perspektiv om ett en omedvetenhet.
Enkäten visade att ingen av deltagarna i sina svar före workshopen angivit det svarsalternativ som angav en traditionell förståelse av kön som betonar betydelsen av biologiska skillnader. I den enkät som fylldes i efter workshopen var det emellertid tre deltagare (av de totalt 11) som angav detta alternativ. Även personer som både före och efter workshopen angivit uppfattningen att våra föreställningar om vad som är manligt och kvinnligt skapas genom samhället och är möjliga att förändra, uppgav efter workshopen att de blivit mindre säkra på sin uppfattning. Enkäten indikerade alltså att deltagarna förändrat sin uppfattning om kön under workshopen, men i motsatt riktning visavi det perspektiv som workshopen avsåg uppmuntra. Det skedde alltså en tydligt märkbar förändring i fel riktning, dels byttes uppfattning i ”fel” riktning (givet syftet med workshopen), dels blev de som redan hade ”rätt” uppfattning svagare i tron.
Det bör givetvis påpekas att detta är en mycket begränsad fallstudie, och att man därmed inte kan säga något generellt om betydelsen den här typen av ut- bildningar. Före- och eftermätning visar bara att workshops av nämnda slag kan få motsatt verkan än den avsedda när det gäller förändringar av deltagarnas föreställningar om genus. Att denna möjlighet finns har också påpekats av andra forskare, vilket vi ska återkomma till efter följande avsnitt. Men först ska vi återknyta till det teoretiska perspektiv vi tidigare presenterade.