Den certifierade förskolan

Frågan om HTBQ-certifieringen fördes sedan vidare till den certifierade förskolan, vars erfarenhet av certifieringen är stor då pedagogerna genomgått utbildningen. Deltagarna började med att lyfta följande om certifieringen:

Frida: Vi har fått HBT certifiering och utbildning gällande den av RFSL. /…/ Vår verksamhet arbetade med genuspedagogik, därav ville vår chef att vi skulle gå denna utbildning som har en kostnad på 100 000 kr. Vi blir färdigutbildade nu till sommaren, det är två år sedan vi startade själva utbildningen.

/…/

Frida: Med då föreläsningar, uppgifter och checklistor från RFSL. Då var det mycket ren kunskapsmässig utbildning om olika termer i den här världen, homosexualitet, bisexualitet, transsexualitet, juridiska termer som handlar om exempelvis vad händer när man skaffar barn, både praktiska och juridiska termer och innehåll. Värderingsfrågor, ”exempelvis hur ser jag på det?”, för det som är det viktiga. Att komma underfund med sina egna fördomar och förutfattade meningar. Om och hur man reagerar i de här frågorna. Men utbildningen blev inte så bra som vi hade hoppats på eller tänkt oss. Dels saknar vi förankring med RFSL ”ort”. Vi förväntade oss att ha stående kontakt med dem, att kunna utbyta erfarenheter emellan. RFSL är en ideell verksamhet, misstänker att det är en liten verksamhet med begränsat antal aktiva. Så tyvärr har det aldrig tagits någon kontakt. (Den certifierade förskolan. 150428)

44

Frida berättar mycket om själva certifikatet och utbildningsprocessen. Hon beskriver den höga kostnaden för utbildningen och vad som togs upp innehållsmässigt. Eftersom de på den certifierade förskolan redan arbetar med genuspedagogik fanns redan ett intresse och en bra kunskapsbas inom ämnet. Frida berättar att värderingsfrågor och det egna förhållningssättet var en viktig del av utbildningen. Precis som Bromseth och Darj (2010) ser RFSL vikten av att pedagogen är medveten om sitt egna förhållningssätt i förhållande till normer och läroplanen (se även Brade, Engström, Sörensdotter & Wiktorsson, 2008). Frida lyfter vidare att utbildningen i sig var en stor besvikelse, dels för att de hade önskat mer stöttning av RFSL på deras ort samtidigt som hon har förståelse för att det är en ideell förening. Pedagogerna fortsätter förklara varför utbildningen orsakade en så stor besvikelse:

Ylva: Samtidigt har vi väldigt mycket kritik att rikta mot själva utbildningen. Det är väldigt synd tycker jag. Det finns en motsättning, då den är så väldigt dyr. Då känns det att kraven ökar om jag erbjuder något som kostar mycket. Hade den varit gratis tror jag inte jag hade reagerat som vi gör nu. /…/ Alltså man får lite andra förväntningar då. Så bara där blir det då dåligt om man inte kan leva upp till detta. Sen var det säkert otur med sjukdomar, föräldraledighet, ja den formen av otur också.

Ylva: Ja för tanken var att vi skulle ha en kontaktperson med oss genom hela processen, men det hade vi inte.

Frida: Denna utbildning ställer även kravet att chefen för själva verksamheten ska ingå i detta arbete som står tydligt och klart på RFSLs checklistor. Frågor som enbart riktar sig till den som är det beslutande organet i verksamheten. Chefen med andra ord. Men våra chefer för verksamheterna förhandlade sig ur från detta. Det räckte, tyckte cheferna, att de hade köpt utbildningen till oss. Med andra ord, ingen av våra chefer har gått denna utbildning./…/

Frida: De kunde inte prioritera det helt enkelt, det gick inte. De såg inte heller betydelsen av certifieringen. Tavlorna skulle hänga här som bra reklam. (Den certifierade förskolan. 150428)

De lyfter att i förhållande till det dyra priset når utbildningen inte upp till de kraven som ställdes på den. Kritiken är riktad mot utbildningen i sig samtidigt som Ylva lyfter att de kan haft otur med tidpunkten. Ylva och Frida jobbar ju redan som de sagt ovan med genuspedagogik som ger dem en bra kunskapsbas, dessutom är båda utbildade

45

genuspedagoger (nämns i ett senare citat) och besitter många av de kunskaper som utbildningen gav (Josefsson, 2005; Butler, 2007; Wedin, 2011). Deltagarna lyfte även kritik som sina chefer som, trots att RFSL krävde det, inte deltog i utbildningen. Cheferna såg inte vikten av det, utan certifieringen skulle bara vara bra ”reklam”. Enligt Wedin (2011) är det ledningens uppgift att ge personalen resurser för att för att uppnå mål och arbeta för det uppdrag som finns utlagt för förskolan. Även Nordmark och Rosén (2008) anser att cheferna är de som har högsta ansvaret för att se till att arbetet kring mål, värdegrund och jämställdhet drivs framåt. I detta fall har cheferna visserligen gett sin personal resurser, men de själva har valt att inte delta trots RFSLs krav, vilket visar personalen att cheferna inte är så intresserade av att driva arbetet framåt som de borde vara. Avslutningsvis lyfter Ylva de situationer då de faktiskt kan känna att certifikatet kommer till nytta:

Ylva: Vi hade detta förhållningssätt från allra första början innan vi fick denna utbildning. Vi är ju genuspedagoger i grund och botten. Men jag använder mig ändå av certifikatet väldigt ofta. Jag kan peka på den där tavlan och lyfta ämnet och prata kring det. Det har blivit en styrka, om vi då var kritiska innan mot utbildningen, kan vi ändå vända oss till den tavlan som är vår styrka i denna fråga. (Den certifierade förskolan. 150428)

Ylva lyfter här att eftersom de är genuspedagoger har de redan ett öppet förhållningssätt som utbildningen inte har påverkat just för att utbildningen var bristfällig (Josefsson, 2005; Butler, 2007; Wedin, 2011). Hon säger vidare att hon kan använda certifikatet som ett exempel och för att lyfta eller beröra frågor angående deras verksamhet. Det är den enda positiva styrkan de har kunnat få ur certifikatet.