Sammanfattning normkritiskt arbete i förskolan

Förskola 1 har en bra grundläggande kunskap i det normkritiska arbetet. De lägger stor vikt vid den neutrala miljön i jämställdhetsarbetet och har inte utmärkande ”pojk- eller flicksaker” på avdelningarna. De lyfter vikten av att en pedagog är medveten som sitt förhållningssätt och att bra kommunikation mellan kollegorna underlättar ett utvecklande reflektionsarbete. De lyfte att en diskussionsprocess kring normer och pedagogernas egna förhållningssätt ska påbörjas. Förskola 1 är på god väg att få igång ett mer genomsyrande utvecklingsarbete i det normkritiska arbetet men skulle behöva en knuff på vägen.

Förskola 2 lyfter (precis som med HBTQ-certifikatet) mest sina erfarenheter av ämnet och utöver det är det väldigt mycket som nästan ordagrant citeras ur läroplanen. Natalie lyfter att man måste möta alla familjer professionellt och förstå att kulturkrockar kan uppstå. Dock beskrivs diskussioner med föräldrarna bara ha ”gått ganska bra”, utan att gå in längre på vad de menat med ”ganska” som är ett ganska vagt ord. Pedagogerna vid förskola 2 vet vad som står i läroplanen, men verkar överlag inte arbeta aktivt med det normkritiska arbetet och många gånger framgår det att pedagogerna inte är helt medvetna om sitt eget förhållningssätt till ämnet. Förskola 2 behöver både mer kunskap och starta ett aktivt arbete för det normkritiska perspektivet.

Den certifierade förskolan är utbildade genuspedagoger och arbetar mycket aktivt med det normkritiska perspektivet. De är öppna mot familjerna och tar gärna emot deras tankar om

56

verksamheten för att fortsätta utvecklas. De ifrågasätter sitt arbetssätt, förhållningssätt och verksamheten. Deras mål: ”att alla som kommer hit ska känna att man passar in som en i mängden” (Ylva, den certifierade förskolan, 150428), är ett mål som alla förskolor borde sträva efter men få verkar jobba på det sättet. Det finns ingen direkt kritik att rikta mot informanternas arbetssätt vid den certifierade förskolan, de är medvetna och lyfter hela tiden olika tankar i reflektion och diskussion för att utveckla sitt eget förhållningssätt och verksamheten.

6.3 Kunskap

I detta tema resonerar informanterna kring huruvida kunskapsnivån hos pedagoger i förskolan behöver höjas angående ämnena HBTQ och normkritiskt arbete.

6.3.1 Förskola 1

Förskola 1 börjar med att lyfta sitt resonemang:

Lena: /………/ Men jag tror att allting innehåller likabehandling men man måste ändå ta en sak i taget och inte glömma bort att titta på HBT. Jag tycker det är bra, det behövs. Egentligen ska det vara självklart att man möter alla människor för hur de är som människor, man borde inte söka certifikatet, alla borde gå igenom det och borde inte kosta överhuvudtaget.

/…/

Margareta: Jag upplever i min historia att vi aldrig har haft diskussion kring det, därför att vi aldrig har mött familjer som har varit inkluderade i den kategorin. (Förskola 1. 150422)

Lena lyfter att mycket går under likabehandlingsarbetet, men samtidigt måste man som pedagog stanna upp och titta på de individuella byggstenarna, som till exempel HBTQ. Fortsättningsvis säger hon att utbildningsprocessen bakom certifikatet är något som alla borde gå utan att det kostar. Bromseth och Darj (2010) menar att kunskap om normer är grundläggande för att kunna arbeta normkritiskt och fullfölja läroplanens uppdrag (se även Brade, Engström, Sörensdotter & Wiktorsson, 2008). Margareta lyfter att hon upplever regnbågsfamiljer är något som aldrig diskuteras om man inte möter människor ur den

57

kategorin. Martinsson och Reimers (2008) visar på att människor reagerar i mötet med det ”avvikande” och därför håller sig till vad som är ”normalt”. Malmquist, Hydén och Zetterqvist Nelson (2012) menar i sin tur att det ”normala” att möta i förskolan är kärnfamiljen och kan därför förklara varför regnbågsfamiljer och HBTQ inte diskuteras om det inte möts.

6.3.2 Förskola 2

Frågan lyftes sedan i fokusgrupp med förskola 2 som resonerade på följande sätt: Barbro: /…/ Oskar och Kalle. De var helt övertygade om att de skulle gifta sig med varandra. De pratade om detta varenda dag tills Oskar kom på att nej vi får ju inga barn sa han. Nehej sa dem. Jag landade aldrig i diskussionen och de frågade mig. Oskar var språkbegåvad så han förde denna diskussion, han undrade att visst kan man gifta sig och jag svarade ja det kan man. Fram till då de inte kan få barn, då fallerade hela detta projekt. Jag kände att Oskar kunde man faktiskt gått vidare med denna diskussion, men det blev inte så. Jag lyfte det till arbetslaget men vi hade inte det som en stor diskussion, men lite roligt. Jag känner att tråkigt att vi inte utvecklade detta mer, ja vi la inte locket på ändå, men jag ser nu med denna diskussion att jag kunde gjort projekt av det. Så nästa gång jag ser detta, då ska jag verkligen bygga vidare på barnens frågor om det och med arbetslag följa upp det. Detta kan man ju faktiskt ta upp med föräldrarna på ett föräldramöte. Oskars mamma var förskollärare och öppen till det och Kalles släkt med giftermål i sin kultur, prata om kulturkrockar? Ja intressanta frågor som väcks nu hos mig.

Kajsa: nej men i arbetslaget tycker jag att man lyfter en sådan karamell. /…/ att man gör något pedagogiskt utav det den situationen och bygger vidare den lärandesituationen, att lärande om två pojkar som vill gifta sig med varandra. Det blir någonting att arbeta inte bara i det lilla, utan man kopplar in hela förskolan lyfter det om familjekonstellationer, hur det kan se ut, kopplar saker till hur det går till, bröllop som hör till projektet som väcker ringar på vattnet.

Barbro: Där kan jag backa tillbaka då det är ett år sedan. Känna att jag faktiskt inte visste hur jag skulle hantera detta. /.../ (Förskola 2. 150429)

Barbro berättar om ett samtal som fördes mellan två pojkar under en lång tid. Pojkarna var nära vänner och var övertygade om att de skulle gifta sig, men planerna gick i kras när de kom fram till att två pojkar inte skulle kunna få några barn ihop. Barbro säger vidare att hon

58

lyfte det till arbetslaget och att pedagogerna tyckte det hela var lite roligt och gulligt. Men ingenting mer blev av det. Läroplanen (LpFö 98 rev. 2010) fastslår däremot att man ska ta vara på och lyfta barnens intressen i verksamheten, men trots pojkarnas långt pågående intresse för familjekonstellationer gjordes ingenting av deras diskussioner. Kajsa lyfte i sin tur att man som pedagog hade kunnat göra något av pojkarnas intresse, jobbat med familjekonstellationer, bröllop och liknande. Martinsson och Reimers (2008) menar att människor håller sig till det som anses vara ”normalt” och reagerar i mötet med det ”avvikande”. Wedin (2011) visar i sin tur på att individens reaktion på det ”avvikande” bygger på underliggande värderingar som individen medvetet eller omedvetet har. Barbro är ärlig med att berätta att hon faktiskt inte visste hur hon skulle hantera situationen med pojkarna, vilket både kan bygga på hennes underliggande värderingar och hennes okunskap inför ämnet (Martinsson & Reimers, 2008; Bromseth & Darj, 2010; Wedin, 2011). Bromseth och Darj (2010) har i sin forskning kommit fram till vikten av en pedagogs medvetna förhållningssätt och kunskap kring normer för att kunna arbeta normkritiskt och fullfölja läroplanens uppdrag (se även Brade, Engström, Sörensdotter & Wiktorsson, 2008). Barbro tog inte vara på pojkarnas intresse och fullföljde därför inte sitt uppdrag som pedagog. Hon nämnde också att i och med diskussionen som fördes under fokusgruppen såg hon möjligheterna i pojkarnas intresse som hon inte tog vara på. Löf (2015) m.fl. menar att för ett genomsyrande och utvecklande arbete krävs återkommande diskussions-och reflektionsprocesser inom personalgruppen, vilket utifrån Barbros uttryckssätt tydligt saknas (se även Bromseth & Darj, 2010; Brade, Engström, Sörensdotter & Wiktorsson, 2008; Wedin, 2011).

6.3.3 Den certifierade förskolan

Samma fråga ställdes sedan i fokusgrupp med den certifierade förskolan som resonerade på följande sätt:

Ylva: /…/ Men kunskapsnivån behöver höjas i förskolan, det gör då att man kan ta in hela diskrimineringslagen och arbeta mer utifrån just den tänker jag mig. I grund och botten handlar det om mig som pedagog. I mitt yrke ska jag kunna möta alla människor, det täcker då in hela diskrimineringslagen. /…/

59

Frida: Etnicitet, nationalitet, språkkulturer. Att ha koll på hur man möter och förhåller sig med människor överhuvudtaget.

Ylva: Dels kunskap och mig själv. Det är ju jag som är mitt arbetsredskap. Det är ju det jag använder för små som stora.

Frida: Där har man stöd, man får inte uttrycka hur som helst. Man kan ju inte bestämma och känna hur människor lever där hemma. I det här yrket har man både diskrimineringslag och läroplan på hur du måste möta alla på samma villkor. Sen är det att ha koll för värderingar kan läcka hos en själv. För man kan inte som förskollärare säga följande; ”jag tycker att flickor är och jag tycker att pojkar är”. Skillnader finns, men även likheter hos människan. Det får inte missbrukas för vi har en läroplan att följa. Vi har ju stöd i de här lagarna på hur vi ska arbeta, men absolut finns där läckor som min kollega sa. Som dagligen kan dyka upp i förhållningssättet. Det är inte så lätt som man tycker, för möter vi även här i huset när vi diskuterar. Att man nästan blir personligt kränkt, att det här måste vi arbeta mer med. Många kan säga ”Ja jag behandlar alla lika, det har jag alltid gjort”. Då blir man riktigt rädd, för då har man ju inte förstått att alla har fördomar och värderingar som läcker. Det är där man ska lägga fokus på att förstå.

/…/ (Den certifierade förskolan. 150428)

Ylva hävdar att kunskapsnivån i förskolan behöver höjas. Både Ylva och Frida säger vidare att allt handlar om en själv som pedagog och ens egna värderingar och förhållningssätt. Precis som informanterna, lägger Bromseth och Darj (2010) stor vikt vid pedagogers medvetna förhållningssätt och egna värderingar (se även Brade, Engström, Sörensdotter & Wiktorsson, 2008; Wedin, 2011). Frida lyfter fortsättningsvis att i förskolläraryrket har en läroplan och lagar att följa, men går åter tillbaka till att man som pedagog måste vara medveten om sitt eget förhållningssätt och sina värderingar (Brade, Engström, Sörensdotter & Wiktorsson, 2008; Wedin, 2011; Bromseth & Darj, 2010).