Den kvinnliga entreprenören som det andra könet

Utifrån ett feministiskt perspektiv som belyser strategier som skapas för hur förändring ska kunna ske (Freedman, 2001: 7) kan vi se positiva aspekter med hur NFIM och Pinc Capital presenteras. Minc vill se en förändring inom entreprenörskap (Informant 1, 2021) och deras kommunikation fungerar som en strategi för att förändring ska ske.

Män är välkomna till konferensen NFIM och eventet Pinc Capital men vad vi kan se utifrån Mincs kommunikation gällande evenemangen verkar det som att det till största del eller endast förekommer kvinnor (se bild 4 och 5). Vi vet inte om detta speglar hur verkligheten ser ut, men utifrån de bilder som studerats verkar det så.

Slutsatser kan dras med hjälp av teorin om könskonstruktioner (de Beauvoir, 2002) som beskriver att kvinnans genus inte är bestämt utifrån henne själv, utan att det är bestämt i förhållande till mannen. Vad Minc gör när de anordnar NFIM och Pinc Capital är att de genom evenemangen skapar förutsättningar att ge kvinnor makt i entreprenöriella

sammanhang bortom manligt styre. Kvinnor ges makt i en situation där mäns närvarande inte behövs. På detta sätt blir kvinnan oberoende mannen, något som de Beauvoir (2002) menar att kvinnan aldrig tidigare varit.

Vad som däremot blir intressant är att även om Minc skapar dessa evenemang med det positiva syftet att lyfta kvinnor som är entreprenörer, reproducerar de samtidigt bilden av kvinnan som vad Simone de Beauvoir (2002) kallar ”den andre”. Hur konferensen och Bild 4 återblick av Pinc Capital (Minc, 2020d) Bild 5 återblick av NFIM (Minc, 2020e)

Bildtext: I dessa bilder kan vi se exempel från NFIM där en återblick av eventet ges. Dessa kvinnor har vi kodat som bakgrundspersoner då de inte presenteras utan snarare råkar vara med på bilden.

eventet är utformade och hur kvinnorna presenteras med sitt genus reproducerar även bilden av att den normativa entreprenören är man. Detta blir extra tydligt eftersom konferensen heter Nordic Female Investment Meetup och inget event finns där ordet “male” eller “man” är med i namnet. Även om evenemangen ökar möjligheten för att minska klyftorna mellan könen, förstärks bilden av kvinnan som hjälplös (Ahl, 2002). Detta går även att se från ett annat perspektiv, vilket är att kvinnor ges plats i det

mansdominerade område som entreprenörskap är.

Den trend vi noterat i relation till NFIM och Pinc Capital är att kvinnor som är

entreprenörer ofta klumpas ihop med andra kvinnor som är entreprenörer. Dessa kvinnor presenteras tillsammans i en och samma bild (se bild 6) i syfte av att hylla dem. Enligt vår informant (Informant 1, 2021) är Minc noga med att lyfta bolag ägda av kvinnor och det görs med en förhoppning av att det ska leda till att fler kvinnor ska vilja bli entreprenörer och en del av Minc. Samtidigt är de noga med att inte sätta henne i en kontext av vara kvinna (ibid.).

Utifrån ett feministiskt perspektiv som belyser hur kvinnor ses som sekundära i samhället (Freedman, 2001:7) menar vi att denna hopklumpning bidrar till att kvinnor ses som annorlunda i relation till män. Vad vi kan se är att Minc klumpar aldrig ihop eller beskriver män som är entreprenörer tillsammans med andra manliga entreprenörer. På bild 6 som

Bild 6 Företag som presenteras i relation till NFIM (Minc, 2020f) Bildtext: Dessa kvinnor har vi kodat som huvudpersoner och männen i bilden som

bakgrundsperson då Minc i texten skriver att de vill hylla företag som är skapade av kvinnor och belysa verksamhetens fantastiska kvinnor. Männen får snarare stå i kulisserna.

grupperar entreprenörer förekommer även män, men av texten i inlägget att döma ligger inte fokus på dem. Männen finns med på bilderna men lyfts inte som en del av företaget, då fokuset ligger enbart på kvinnorna. Vi anser också att kvinnorna på bilderna sätts i en kontext som lägger större fokus på att de är kvinnor, vilket tar fokus från det faktum att de är entreprenörer.

Vi kan anta att männen i bilderna är delägare i företagen men detta berättas inte och därför skulle de kunna vara vem som helst. Av kontexten att döma är det ett medvetet val att inte lyfta männen för att ge kvinnorna plats. Om vi enbart studerar det faktum att kvinnorna är fler än männen på bilden kan det tolkas som att kvinnorna är “det första könet” och männen “det andre”. Kvinnorna sätts inte i en beroendeställning gentemot mannen (de Beauvoir, 2002), utan i stället kan det upplevas som tvärtom.

Vad hade hänt om en motsatt bild skapats där det är 16 män och 3 kvinnor? Hur skulle den tolkas? Troligtvis hade en sådan bild varit mindre uppseendeväckande än vad nuvarande bild är. Detta eftersom män dominerar inom entreprenörskap och ses som normen (Ahl, 2006: 64; Bruni et al., 2004; Bullini, Orlandi, 2017; Ladge et al., 2019; Stevenson, 1990; Vadnjal et al., 2020), vilket gör att en sådan bild inte anses sticka ut. Vi menar på att i nuvarande bild blir mannen inte osynlig i samma utsträckning som kvinnan skulle bli på motsatt bild eftersom hans kön anses vara det starka. Mannens dominerande position gör att hans närvaro inte blir hotad av kvinnan, han förblir neutral (de Beauvoir, 2002). Då vi redan vet att kvinnliga entreprenörer är underrepresenterade inom entreprenörskap (Arslanovic, 2020; SVT, 2021) ses existerande bild som någonting positivt trots att fördelningen är ojämlik.

Genom att vi studerat hur kvinnor och män presenteras i bilder och videor har vi noterat att hur och i vilka sammanhang de presenteras skiljer sig åt. Män presenteras oftast enskilt och i relation till sitt företag. Kvinnor blir också emellanåt enskilt presenterade med sitt företag men desto oftare klumpas de ihop med andra för att de är just kvinnor. Detta bidrar till att fokuset flyttas från att de är företagare till vilket kön de har, vilket vi noterat aldrig sker för männen. Om detta däremot ses som något positivt eller negativt av kvinnor själva att de förekommer i dessa sammanhang kan vi inte svara på. Däremot anser vi att genom att Minc i sin kommunikation presenterar kvinnor som är entreprenörer i grupp

skiljer de kvinnor från män och reproducerar bilder av att kvinnor som är entreprenörer avviker från den normativa entreprenören (se till exempel Ahl, 2006; Stevenson, 1990; Vadnjal, et al., 2020). Detta eftersom män inte behöver ges plats på samma sätt eftersom de representerar det neutrala (de Beauvoir, 2002: 26, 37-38) inom entreprenörskap, vilket blivit till normen.