Sammanfattning

Syftet med studien var att genom en kvantitativ innehållsanalys undersöka hur

entreprenörer gestaltas av Minc startup house på deras sociala medie-kanaler LinkedIn, Facebook och Instagram utifrån teorier om sociala konstruktioner, representation och feminism – mer specifikt könskonstruktivism och ett intersektionellt perspektiv. De frågeställningar som formulerats har varit en riktlinje för att kunna utföra studien i följd med dess syfte. Dessa frågeställningar kommer besvaras i följande avsnitt och fungera som en sammanfattning av hela arbetet.

8.1.1 Hur reproducerar eller rekonstruerar Minc den sociala konstruktionen kring entreprenörskap?

Vi har noterat att Minc både reproducerar och arbetar för att rekonstruera den sociala konstruktionen av entreprenörskap. Genom att ha strategier som kan fungera genom en externaliserande process (Berger & Luckmann, 1998) kan Minc eventuellt påverka hur entreprenörskapsvärlden, mer specifikt i Malmö, ser ut genom objektivering (ibid). Med detta menar vi att de genom en externaliseringsprocess kommunicerar ut en bild som går emot vem som anses vara normen av vem som är entreprenör. Denna process kan sedan genom objektivering (ibid.) påverka mottagarna av kommunikationen genom att de tar till sig denna nya norm vilket kan påverka mottagarnas uppfattning. Detta gör att de har en viktig roll och en stor möjlighet att förändra entreprenörskap till någonting mer jämlikt och att förutsättningar för kvinnor kan öka.

Deras uppenbara medvetenhet kring de problem och utmaningar kvinnor som är

entreprenörer står inför visas genom de evenemang och program som de tillhandahåller, samt hur deras kommunikation är utformad. Genom att arbeta för att motarbeta

resultat av vad Peter L. Berger och Thomas Luckmann (1998) kallar sociala konstruktioner. Dock har vi noterat att denna medvetenhet kommer med en baksida. Tidigare forskning (se till exempel Ahl, 2006; Kirkwood, 2009; Stevenson, 1990) har belyst att entreprenörskap är genomsyrat av manliga normer i form av vad det innebär att vara framgångsrik,

förväntningar på entreprenörer, vilka branscher som premieras, samt användandet av benämningen “kvinnlig entreprenör”. Samtliga av dessa påpekanden återspeglas i Mincs kommunikation. Detta gör att de reproducerar den sociala konstruktionen (Berger & Luckmann, 1998) inom entreprenörskap genom att upprätthålla mannen som norm, och måla upp kvinnor som avvikande.

Minc använder språket kring entreprenörskap och hur det är att vara entreprenör på vad som enligt Hall (2013a) är ett betydelseskapande sätt för att utforma en bild av

entreprenörskap som något enbart positivt, vilket enligt tidigare forskning (Berglund & Johansson, 2007) är en vanlig strategi. Den positiva bilden förstärks genom de superlativ som används. Minc välkomnar startups och entreprenörer inom alla branscher men utåt sett verkar det som att de kräver att personerna är aktiva inom tech. De har som kriterium att de som accepteras till programmen ska vilja något större än sig själva, samt något unikt och innovativt som bidrar till samhället (Informant 1, 2021). Detta ställer höga krav på entreprenörer och än en gång står kvinnor i underläge eftersom de vanligtvis inte startar företag inom tech-branschen och deras traditionella verksamhetsområden premieras inte i Mincs kommunikation. Detsamma gäller det faktum att kvinnor ofta startar företag inom branscher där tillväxt är svårt (Ahl, 2002; Nadin et al., 2020; Verhaul et al., 2005). Kraven som Mincs kommunikation återspeglar motarbetar deras mål att få fler kvinnor till att bli entreprenörer. Vad vi sett i tidigare forskning (ibid.) är att det är en mindre andel kvinnor än män som kan känna igen sig i denna bild.

8.1.2 Hur ser representationen ut utifrån ett intersektionellt perspektiv bland de entreprenörer som förekommer i det visuella material som publiceras på Mincs LinkedIn, Facebook och Instagram?

Utifrån de resultat som våra tabeller visar är fördelningen relativt jämn mellan könen, däremot ser inte mångfalden lika positiv ut gällande etniciteter och åldrar. Deras

ha en jämn fördelning mellan män och kvinnor men av deras kommunikation att döma är det inte vilken kvinna som helst.

Personer som vi kategoriserat som “icke vit” förekommer i en besvärande låg utsträckning i kommunikationen. Detta menar vi är problematiskt eftersom Minc riktar sig mot en

internationell målgrupp, samt att startup huset är beläget i Malmö som är en stad med 179 olika nationaliteter (Malmö stad, u.å.). Vi antar att dessa nationaliteter inte endast består av personer som vi skulle kategorisera som ”vit”. Av denna anledning speglar inte Mincs kommunikation bilden av Malmö som en mångkulturell stad.

Vi har sett i videor som Minc publicerat att fler personer i kategorin ”icke vit”. Dessutom har även fler personer som tillhör kategorin ”vit” förekommit i dessa videor, vilket gör att de personer som tillhör kategorin ”icke vit” inte visar en större mångfald ändå. De

personer som är huvudpersoner får ofta förekomma flertalet gånger och de flesta av dem är aktiva inom tech-branschen. Endast två av de som förekommer flertalet gånger tillhör kategorin “icke vit” och de har varit män, vilket återspeglar bilden av att tech är en mansdominerad bransch.

Konsekvensen av vilka som visas i Mincs kommunikation ger ett intryck av exkludering och inkludering. Det ger en känsla av att de vill ha en viss typ av kvinna. Vår slutsats av att ha studerat Mincs kommunikation är de ger ut en bild av att den normativa entreprenören är i åldern 30-50 år. Det förekommer personer i andra åldrar men dessa förekommer i låg utsträckning. Denna specifika kvinna Minc verkar vilja ha tillhör kategorin ”vit” och är i åldern 30-50.

8.1.3 På vilket sätt blir entreprenörer porträtterade i Mincs kommunikation?

Mincs kommunikation skiljer sig åt beroende på om den handlar om evenemangen NFIM och Pinc Capital eller annat. När kvinnor presenteras i relation till dessa evenemang benämns de som kvinnliga entreprenörer eller grundare. Manlig grundare eller manlig entreprenör är benämningar som aldrig används i kommunikationen. Detta går i linje med hur tidigare forskning konstaterat att kvinnor och män som är entreprenörer benämns på olika sätt (Ahl, 2002; Bruni et al., 2004). Vi har dock även konstaterat att kvinnor endast

benämns som kvinnlig grundare eller kvinnlig entreprenör i relation till NFIM eller Pinc Capital. Detta visar därmed på att våra resultat dels går i linje med vad tidigare forskning konstaterat, dels går emot det. Evenemangen skapade för kvinnor innehåller namn och har en grafisk profil som ger den stereotypa bilden av vad som anses vara kvinnligt. Det vi kan se utifrån deras kommunikation är att det inte finns några program eller event skapade för endast män och inte heller kommunikation anpassad för att tilltala män. Detta kan dels bero på att män är normen för vem som är entreprenör, dels att kvinnor behöver hjälp på traven på grund av de problem de står inför.