Den muntliga kommunikationen

Under detta avsnitt presenteras den första delen av frågeställning 2: Vilka möjligheter och hinder upplever läraren med utvecklandet av den muntliga kommunikationsförmågan i det digitala klassrummet?

5.2.1 Möjligheter

Den kommunikativa delförmågan att kunna lyssna, ta till sig och tolka vad en annan person säger, testas eleverna på dagligen vare sig det är undervisning i klassrum eller på distans.

Majoriteten av lärarna uppfattar att möjligheterna att utveckla den tolkande förmågan, lyssna, är densamma vare sig genomgången sker på distans eller i klassrummet. Detta var något som även observerades. De flesta lärare strukturerade upp sina genomgångar likvärdigt med hjälp av smartboard eller dokumentkamera. En lärare lyfter att det kan uppstå störningsmoment i det fysiska klassrummet som hindrar elever att utveckla den lyssnande delförmågan, dvs högljudd klass. Detta störningsmoment existerar inte på samma sätt i det digitala

klassrummet.

En möjlighet som en lärare upplevde med den muntliga kommunikationen var att när färre elever bad om hjälp under de digitala lektionerna fick läraren mer tid att hjälpa de elever som faktiskt frågade om hjälp. En annan lärare påpekade att de elever som var skickliga på

matematik blev tvungna att bli mer exakt i sin formulering vid hjälp av uppgifter då det inte gick att visa upp vart man var i uppgiften. Dessa elever fick då möjligheten att utmana sin muntliga kommunikation. En till grupp elever som fick möjlighet att utveckla

kommunikationsförmågan över distans var en liten helklass. I den klassen kunde

diskussionsövningar genomföras på distans på samma sätt som i det fysiska klassrummet.

5.2.2 Hinder

Trots det faktum att alla elever fick samma möjlighet att lyssna, över distans, fanns inte likvärdiga förutsättningar i hemmet för samtliga. Vissa kanske inte hade tillgång till ett eget rum att sitta i.

25 En lärare beskrev sin situation när hen bedrev distansundervisning varannan vecka. Läraren kom överens med eleverna om att genomföra genomgångar på plats i klassrummet så

eleverna fick större chans att avbryta när de inte förstod. Under distansveckorna fick eleverna titta på relevanta videogenomgångar som läraren hade valt ut. Det var ingen genomgång över distans och det gavs färre möjligheter att utveckla delförmågan, att tolka lärarens ord. Den tolkande delen minskades också till stor del då elever generellt ställer färre frågor under distanslektioner. Att det blev väldigt tyst i det digitala klassrummet, var något som alla lärare uppfattade. Det kom färre frågor från eleverna både under genomgång och när eleverna skulle räkna individuellt. Både tankegångar och resonemang från sina klasskamrater och

möjligheten att höra lärarens vägledning och resonemang går förlorade.

En informant nämner delförmågan, att tala, som följande: “Den muntliga kommunikationen dör ju, det är bara jag som pratar”. Här menar informanten att eleverna inte utvecklar den muntliga typen av kommunikation, eftersom de inte pratar och ställer frågor. Det samspel som gick att skapa i det fysiska klassrummet var svårt att återskapa i det digitala

klassrummet. En lärare menar att det inte gick att motivera elever till att förklara sina tankegångar när undervisningen skedde på distans. En annan lärare tog upp att det var svårt att guida och korrigera elever hur de skulle tala för att det lätt kunde uppfattas som

“klumpigt”.

Många lärare menar att eleverna fick möjlighet att prata under distansundervisningen men att få tog tillfället att göra det, det skapades ingen dialog i det digitala klassrummet. Eleverna fick mer möjlighet att prata med varandra när undervisningen skedde i det fysiska

klassrummet. När lärare ställde frågor till klassen var eleverna ovilliga att svara medan i det fysiska klassrummet var det inga problem för elever att ställa frågor eller svara på frågor från läraren. Orsaker som kom fram var att det kan vara känsligt för eleverna då de kan känna sig blottade samt att eleverna inte ville prata i munnen på varandra. En lärare lade också märke till att svagare elever hade svårare att verbalisera sina svårigheter på distans och tog hellre hjälp av andra än att fråga läraren.

En informant sade: “Jag tror vi lärare inte har medvetet agerat för att dom ska utveckla deras kommunikationsförmåga på distans”. En annan lärare svarade likartat, då läraren uttryckte att hen bör bli bättre på att hitta uppgifter som gynnar den muntliga

kommunikationsförmågan, om det är så att distansundervisning kommer fortsätta framöver.

26 När lärare listade exempel på övningar som utvecklar kommunikationen, uppfattade de fler hinder än möjligheter med utförandet av dessa övningar under distansundervisningen.

Många lärare använde sig av tavlan i klassrummet för att tvinga eleverna att kommunicera sina tankegångar muntligt. Detta gynnar visserligen alla typer av kommunikation. Till

exempel gick det ut på att eleven fick skriva/rita på tavlan och samtidigt verbalt kommunicera sin tankegång. Detta kunde ske både i helklass och enskilt. För att citera en informant krävs det en verbal kommunikation för att greppa problemet: “Då det går ut ur deras mun och in i sitt eget öra, händer det någonting”. En variant av taveluppgift var att flera eleverna fick skriva upp sina lösningar på tavlan samtidigt där klassen senare fick diskutera vad som var bra och mindre bra med lösningarna. Detta genomfördes inte på distans.

Några lärare använder sig av parövningar för att främja kommunikationen i det fysiska klassrummet. Några parövningar kunde vara att diskutera svårare uppgifter, para ihop

funktion med tabell/graf eller sant/falskt frågor som elever skulle diskutera. Detta gjordes inte under distansundervisningen.

Många lärare använder sig av gamla muntliga nationella prov för att få eleverna att öva på att tala i det fysiska klassrummet. Detta kunde ske på olika sätt, som komplement när läraren saknade något från elever, som muntliga övningar eller som en hel lektion. En lärare använde det nationella provet i samband med en 4-gruppövning. I övningen blev eleverna tilldelad ett hörn, där varje hörn hade olika uppgifter som eleverna skulle lösa. Eleverna blev då tvingade att verkligen lära sig lösningen till uppgiften, som sedan skulle presenteras i tvärgrupper. En informant: “...men jag tror verkligen på det att man lär sig om man tvingas förklara för någon annan”. Läraren tror alltså att det är viktigare för eleven att kunna förklara en uppgift för någon annan än att räkna 10 tal själv i boken. Användningen av muntliga nationella prov genomfördes inte på distans. En lärare använde sig ändå av de muntliga nationella proven men då kom eleverna i små grupper till skolan istället för att genomföra övningen på distans.

5.2.3 Sammanfattning

Här sammanfattas de möjligheter och hinder lärare upplever med distansundervisning gällande utvecklandet av den muntliga kommunikationsförmågan, se tabell 6. Generellt så lyftes fler hinder än möjligheter av lärarna och det var många punkter som de var överens

27 om, till exempel som att eleverna var tysta och gav lite respons. Många lärare nämnde

övningar som genomfördes i det fysiska klassrummet för att främja den muntliga

kommunikationen. De allra flesta genomfördes inte i det digitala klassrummet, se tabell 7.

Tabell 6: Möjligheter och hinder med den muntliga kommunikationsförmågan på distans.

Framställa Möjligheter Hinder Tolka Möjligheter Hinder Tala Eleverna blev

Tabell 7: Övningar som utvecklar den muntliga kommunikationen.

Exempel på övningar I klassrummet Distans

Tavelövning ✔ -

Parövning ✔ -

Muntligt NP ✔ -

Helklassdiskussion ✔ ✔(liten klass)

28