Distansundervisning

Olika ämnen lämpar sig olika bra för distansundervisning. En rapport från Skolverket (2008) visar att ämnet matematik uppfattas som svårare än andra ämnen att studera på distans.

Enligt skollagen fick distansundervisning på gymnasieskola innan vårterminen 2020 endast användas för elever, som på grund av dokumenterad problematik inte kunde medverka i den vanliga undervisningen (SFS 2020:605, kap. 22 §7, §8). I mars 2020 kom en förordning som gäller utbildning vid smitta. I den förordningen nämns det att när skolor är stängda kan undervisning ändå ske men att undervisningen då sker med lärare och elever åtskilda.

Huvudman för gymnasieskola kan då besluta att undervisningen kan ske med lärare och elever åtskilda i både rum och tid (SFS 2020:115, §7).

Distansundervisning sker till största del digitalt. Enligt Skolverket är det “en interaktiv undervisningsmetod där elev och undervisande lärare är fysiskt åtskilda.” (Skolverket, 2008, s. 9). Med det menas att elever och lärare använder olika digitala forum för att kommunicera genom att dela dokument, videoklipp, chatta och genomföra genomgångar.

Engelbrecht et al. (2020b) menar att senaste årens tekniska utveckling dramatiskt har förändrat hur vi kommunicerar. Kommunikationsvägarna har förbättrats över internet vilket kan leda till förbättrade möjligheter att samarbeta. Sociala plattformar medför att eleven måste bli en mer aktiv mottagare, till skillnad från den klassiska klassrumsundervisningen där det blir mer naturligt att eleven blir påtvingad kunskap av läraren. Distansundervisningen blir mer elevcentrerad (Engelbrecht et al., 2020b; Rehn et al., 2018). Elevcentrerad undervisning gör att eleverna måste ta mer ansvar för sina studier. Om klassrumsmiljön stödjer

gruppdiskussioner, kommer eleverna bli mer självständiga och kritiskt tänkande vilket hjälper elever att behandla och sammanställa information (Engelbrecht et al., 2020b). Därför blir det ännu mer viktigt för eleverna att jobba med förmågan att ta till sig och tolka

kommunikationen, men givetvis även kunna uttrycka sig själv.

I en artikel från 2017 hävdas det att distansundervisning har oförutsedda potentialer när det gäller gymnasial matematisk utbildning för elever som är missgynnade på grund av deras

8 psykologiska och sociala förhållanden (Ahl, 2017). Skolinspektionen (2020) genomförde en studie som baseras på distansundervisningen under våren 2020. I studien intervjuades drygt 260 rektorer. Lärare hade uttryckt till rektorerna om hur de upplevde våren. I rapporten togs det upp att elever som har svårigheter med sociala interaktioner, gynnas av

distansundervisning. Dessa elever som tidigare haft hög frånvaro har under distansundervisning högre närvaro och aktivitet. Skolverket (2008) har nämnt att

distansundervisning kan användas som ett särskilt stöd för elever som behöver det. När elever är sjuka eller upplever problematik med det sociala kan ett flexibelt upplägg genom

distansundervisning göra att elever inte behöver avbryta sina studier. Skolinspektionen (2020) nämner även att rektorer och lärare har uppfattningen att tysta och försynta elever lättare kunde ta plats och vara aktiv i ett digitalt forum.

Från Skolinspektionens rapport (2020) framkom det lite oväntat att elever som är i behov av extra stöd och anpassningar uppfattades tackla distansundervisningen bättre. Eftersom eleverna studerade hemifrån kunde de få en miljö som var mer anpassad till dem.

En studie som gjordes på ett gymnasium i Iran visade att det inte är lika effektivt med

distansundervisning som det är med klassrumsundervisning i ämnet matematik (Safavi et al., 2013). Denna studie genomfördes med hjälp av 95 pojkar där de fick göra ett matematiktest innan studien och ett efter. 35 elever fick distansundervisning i en matematikkurs efter det första testet och resterande fick klassrumsundervisning. Efter matematikkursen visade det sig att eleverna som fått klassrumsundervisning presterade bättre på den andra testet än de som fått distansundervisning.

I rapporten från Skolinspektionen (2020) listas även vilka elever som missgynnas. Alla elever påverkas av förändring men det som märktes mest var elever som hade problematiska

hemförhållanden. Det kunde vara trångboddhet, familjemedlemmar som störde eller att eleven kände otrygghet i hemmet. En studie från England (Andrew, 2020) listar en annan faktor som kan spela in för skolresultatet, den socioekonomiska bakgrunden. Elever med mindre gynnsamma socioekonomiska förutsättningar hade innan pandemin sämre resultat i skolan. Man befarar i studien att glappet mellan dessa gruppers skolresultat kommer vidgas av pandemin på grund av distansstudier. Alla föräldrar har inte samma möjligheter att hjälpa sina barn med skolarbetet eftersom de har olika förutsättningar gällande ekonomi och

utbildning. Denna studie undersökte familjer som hade barn i grundskolan. Eftersom ålder på

9 barnet inte påverkar föräldrars ekonomi eller utbildning kan detta även relateras till

gymnasieelever.

Skolinspektionen (2020) beskriver att flera rektorer uppgav att det är svårt att veta om eleverna är aktiva eller frånvarande i undervisningen. Eftersom elever kan logga in och visa sig närvarande men sedan inte behöva vara delaktig i lektionen. Fler svårigheter som togs upp var att elever inte vågade ställa frågor eller kände sig obekväma med att visa sig i bild. Detta gjorde att lärarna fick svårt att upptäcka om elever förstått genomgångar eller behövde stöd med sina studier.

En studie som gjordes i USA av Rehn et al. (2018) undersökte vad som krävs för en lyckad distansundervisning i grundskola och på gymnasium. Resultatet var att främst måste det finnas en glädje i att undervisa, från läraren sida. Det nämns även att eleverna ska vara engagerade och självgående. Lärare måste även känna en relation till studenterna och att det ska finnas en interaktion mellan elever.

Rehn et al. (2018) beskriver vidare att lärare känner sig i vissa fall inte beredda att undervisa på distans och därför uttrycker en önskan att ges möjlighet att få lära sig om nya sätt att undervisa på distans. När lärare känner sig oförberedda att undervisa på distans applicerar de istället den erfarenhet och tillvägagångssättet de har fått från att undervisa i det fysiska klassrummet, vilket inte alltid är användbart. Lärare känner att det inte är användbart för att de upplever att de inte har strategier för att vara närvarande med elever och på så sätt kan de inte utveckla interaktioner och relationer med eleverna (Rehn et al., 2018).

I Skolinspektionens rapport (2020) beskriver en rektor att om en elev är tyst i det fysiska klassrummet kommer eleven fortfarande märkas men om eleven är tyst i det digitala

klassrummet riskerar eleven att “försvinna” helt. För att lösa detta går det att läsa i rapporten att lärare till exempel tog del av elevers arbete genom delade digitala dokument. Detta visade sig vara väldigt ineffektivt eftersom återkopplingen på elevers arbete var väldigt tidskrävande och utmanande för lärare.

I Rehns et al. (2018) artikel ges exempel på hur tysta elever kan vara under

distansundervisning. Där hade en matematiklärare intervjuats som var förvånad över att hans elever på andra sidan skärmen aldrig ställde frågor under undervisning eller självständig

10 arbetstid. Han hade försökt engagera eleverna genom att ställa frågor och öppnat nya

chattrum utan framgång och gav därför upp med försöken.

11