Den sammanhålla skolan, stöd

lösningar

Folkskolans införande 1842 kan ses som det första steget mot en utbildning för alla barn oavsett social och ekonomisk bakgrund. Eleverna skulle få undervisning i läsning, skrivning, räkning, kristen- domskunskap och biblisk historia, geografi, historia, naturkunskap, gymnastik och sång. Men fattiga och svagbegåvade kunde erbjudas en minimikurs med färre ämnen.1 _{Eleverna kunde också få kvarsitt-} ning, då de fick gå flera år i samma årskurs. Forskaren Eva Hjörne kon- staterar att segregering i ”pedagogiska praktiker” tidigt ansågs som ett legitimt sätt att hantera elevers olika förutsättningar.2

I början av 1900-talet utvecklades metoderna, utifrån inflytande från psykologin, att klassificera barn i syfte att särskilja dem i skolan. Barnens begåvning testades och hjälpklasser infördes.3 _{I undervis-} ningsplanen från 1955 (U 55) beskrivs sju olika typer av särskiljande lösningar som kunde bli aktuella.4

Grundskolan infördes 1962 med en ny läroplan, med syftet att alla barn skulle få samma grundutbildning oavsett social bakgrund och med betoning på demokrati och kritiskt tänkande utifrån FN:s

1 _{Florin, C. (2010). Från folkskola till grundskola 1842–1962, webbplatsen Lärarnas historia.} www.lararnashistoria.se/sites/lararnashistoria.se/files/artiklar/Från%20folkskola%20till%20 grundskola_0.pdf.

2 _{Hjörne, E. (2011). Livet i en särskild undervisningsgrupp i Eriksson Gustavsson, A-L.,} Göransson, K. och Nilholm, C. (Red.) Specialpedagogisk verksamhet i grundskolan. Lund: Studentlitteratur.

3 _Ibid.

mänskliga rättigheter.5 _{Den politiska målsättningen var att organisera} en skola för alla. Samtidigt fanns de olika organisatoriska lösningarna kvar i form av specialklasser, men med ett uttalat mål om att anpas- sad undervisning skulle ges temporärt för att eleverna sedan skulle kunna undervisas tillsammans med andra elever Eleverna kunde pla- ceras i åtta olika typer av differentierade homogena grupper: skolmog- nadsklass, observationsklass, läsklass, hjälpklass, hörselklass, synklass, frilufts- och hälsoklass samt CP-klass.6

Under mitten av 1960-talet uppstod kritik mot specialklasserna, bland annat utifrån effektstudier som visade att homogena special- klasser inte gav önskad effekt och att de elever som i stället gick kvar i ordinarie klass uppnådde bättre skolresultat.7 _{Utredningen Skolans} Inre Arbete (SIA-utredningen) betonade att elevers svårigheter, i stället för att knytas till den enskilde eleven, måste relateras till det samman- hang där eleven finns, eftersom svårigheterna uppstår i mötet mellan eleven och skolmiljön. Det förändrade synsättet bidrog till att syste- met med specialklasser starkt ifrågasattes. I stället för ”specialunder- visning i speciella grupper av speciella lärare på en speciell plats” före- slog SIA-utredningen att skolan skulle ta ett större helhetsansvar för elever i behov av stöd.8

Med läroplanen 69 (Lgr 69) ersattes de homogent differentierade grupperna med så kallad klinikundervisning, som innebar att en elev fick stöd i exempelvis läs- och skrivutveckling eller matematik på ”kliniken” vissa timmar under skoldagen eller skolveckan.9

I samband med införandet av 1980 års läroplan för grundskolan (Lgr 80) myntades begreppet en skola för alla.10 _{Den nya läroplanen} signalerade en politisk vision om att den obligatoriska skolan ska vara en skola där alla barn och ungdomar är välkomna och där utbildningen anpassas efter deras individuella förutsättningar. Eleverna skulle också utveckla kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som behövdes för att bli delaktiga samhällsmedborgare.

5 _{Kungliga Skolöverstyrelsen (1962). Läroplan för grundskolan, Lgr 62.}

6 _{Östlund, D. (2018). Del 1: Stöd till elever – en tillbakablick Specialpedagogik – Grundskola} åk 1–9. Modul: Inkludering och delaktighet – uppmärksamhet, samspel och kommunikation. 7 _{Österling, O. (1967). The efficacy of Special Education. A comparison of classes for slow learners} i Studia Scientiae Paedagogicae Upsaliensia, (VII) Stockholm: Svenska Bokförlaget/ Norstedts. Emanuelsson, I. (1974). Utbildningshandikapp i långtidsperspektiv. Avhandling. Lärarhög- skolan i Stockholm.

8 _{SOU 1974:53 Skolans arbetsmiljö.}

9 _{Kungliga Skolöverstyrelsen (1969). Läroplan för grundskolan, Lgr 69.} 10 _{Kungliga Skolöverstyrelsen (1980). Läroplan för grundskolan, Lgr 80.}

En skola för alla betyder en skola där alla elever blir sedda och bemötta, där alla elevers erfarenheter får utrymme och där alla elever får en under- visning som tillgodoser deras behov och krav. I en skola för alla under- visas elever med olika bakgrund tillsammans. Målet är en skola där alla elever utvecklar kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som stärker deras förmåga både att anpassa sig till det moderna samhället och att delta i förändringen av detta samhälle.11

Uttrycket särskilt stöd infördes i lagstiftningen första gången i 1985 års skollag där det framgick att särskilt stöd skulle ges till elever som har svårigheter i skolarbetet. Den läroplan som följde efter Lgr 80, 1994 års läroplan (Lpo 94)12_{, var gemensam för hela det obligatoriska skol-} väsendet med samma mål, värdegrund och ansvarsfördelning. I den proposition13 _{som föregick Lpo 94 framhöll regeringen att elevernas} förutsättningar varierar mycket och att alla elever skulle ges det stöd de behövde för att uppnå kravnivåerna samt i största möjliga ut- sträckning också nå längre. I läroplanen fastslogs vidare att alla som arbetade i skolan skulle hjälpa elever som behöver särskilt stöd och att läraren skulle utgå från varje elevs behov, förutsättningar, erfaren- heter och tänkande. Läraren skulle stimulera, handleda och ge sär- skilt stöd till elever som har svårigheter.

Läroplanen Lpo 94 innebar också att skolans demokratiska upp- drag tydliggjordes. I läroplanen framgick det att alla elever utifrån de demokratiska principerna skulle kunna påverka, ta ansvar och vara del- aktiga. Som ett led i elevernas kunskapsmässiga och sociala utveckling skulle eleverna ta ett allt större ansvar för det egna arbetet och för skolmiljön, samt få ett reellt inflytande över utbildningens utform- ning. Detta står i samklang med nu gällande styrdokument.

Olika synsätt på placering i mindre grupp

Forskaren Daniel Östlund framhåller att det samtidigt som det fun- nits en strävan mot en sammanhållen skola också har förekommit organisatorisk differentiering. Elever har på olika grunder delats upp i skilda grupper eller skolformer, oftast utifrån någon form av kriterier.

11 _{Regeringens skrivelse 1996/97:112. Regeringens utvecklingsplan för förskola, skola och vuxen-} utbildning 1996, s. 22.

12 _{Skolverket (1994). Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritids-}

hemmet, Lpo 94.

13 _{Regeringens proposition 1992/93:220 En ny läroplan för grundskolan och ett nytt betygs-} system för grundskolan, sameskolan, specialskolan och den obligatoriska särskolan.

Olika skäl till att elever placerats i mindre grupper kan samlas under två överordnade synsätt. Det första synsättet innebär att elev- erna anses få ett bättre stöd utifrån sina behov i en mindre grupp, där de undervisas tillsammans med andra elever i behov av särskilt stöd, än i ordinarie klass. Med det andra synsättet anses eleverna behöva stöd i en mindre grupp för att de inte kan följa undervisningstakten i den ordinarie klassen. Om elever som ”sänker tempot” eller skapar oordning i den ordinarie elevgruppen undervisas i mindre grupp skulle det leda till en bättre studiemiljö också för eleverna i den ordinarie klassen.14

Forskarna Eva Hjörne och Roger Säljö har pekat på motsätt- ningen mellan skapandet av segregerande lösningar i relation till den grundläggande idén om en skola för alla som innebär att den ordinarie skolan ska kunna möta och ge stöd till alla elever oavsett förutsätt- ningar.15 _{De framhåller problemen med kategorisering, som bland} annat kan resultera i att vi inte ser variationen inom gruppen. Vi riske- rar att inte se att elever med en specifik diagnos är mycket olika sins- emellan, bland annat vad gäller förmågor, intressen, bakgrund och i vilket stöd de får av sina föräldrar. Ur ett utbildningsmässigt, peda- gogiskt och psykologiskt perspektiv får det konsekvenser för eleverna. Då elever pekas ut som speciella kan de utveckla en ny identitet inom skolsystemet.

Historiskt sett kan vi således se att en kategorisering av elever har skett utifrån olika bevekelsegrunder och olika syn på eleverna. Ibland har problemen kopplats till individens egenskaper och förmågor. En motreaktion till detta individfokus har uppstått då i stället skol- miljöns påverkan på eleven lyfts fram. Med detta synsätt är det skolan som än mer måste anpassas till elevernas olika behov och ta ett hel- hetsansvar, i stället för att elever i behov av stöd placeras i en mindre grupp och blir ett ansvar för andra än de ordinarie lärarna. Synen på att alla elever ska utveckla kunskaper och förmågor för att kunna bli aktiva samhällsmedborgare har också alltmer förstärkts i läroplanerna. Detta synsätt kan ses som en viktig grund i ett inkluderande sam- hälle där alla människor ges förutsättningar att vara delaktiga.

14 _{Emanuelsson, I. (2004). Integrering/inkludering i svensk skola i Tøssebro, J. (red.). Integrering}

och inkludering. Lund: Studentlitteratur.

15 _{Hjörne, E. och Säljö, R. (2013). Att platsa i en skola för alla: elevhälsa och förhandling om}

3.1.2 Internationella konventioner, deklarationer