Handikapputredningen och brukarorganisationerna pekar på att brukarna upplever sig som omyndigförklarade av handläggare på försäkringskassa, landsting och i kommunerna. Insatserna får inte ges
formen av ett beskyddande omhändertagande. Det bör eftersträvas att den enskilda aktivt tar del av beslut om olika insatser.266 Brukarens rätt att ha inflytande
över situationen under utredning och bedömning betonas i förarben till LSS. Lagen syftar till att värna den enskildas autonomi och personliga frihet. Personal och handläggare uppmärksammas på att i mötet med sökande inte omyndigförklara och underlåta att lyssna på dem som
behöver hjälpen.267 Brukarna i mitt material beskriver en känsla av
omyndigförklarande när man inte blir förstådd när behoven beskrivs på
ett vardagsspråk men när en myndighetsperson beskriver samma behov med de rätta ordenså beviljas insatsen.
Från början hade jag bara 22 timmar först men det är en droppe i havet mot vad jag behöver. Nu har jag över 200 timmar i månaden. Det var försäkringskassan som bedömde det så lite. Vi började med tre timmar per dag och det räcker bara till att komma i säng och upp! Men att beskriva allt man måste göra/…/man vet det knappt själv. (Br:3)
Att formulera sig angående de vardagsnära behoven på det sätt som myndigheterna förväntar sig är ett nytt område för de flesta i undersökningsgruppen, vilket avspeglas i den stora differensen i bedömningen av antal timmar.
Brukaren behöver information kring sina rättigheter och stöd att själv formulera sina behov. En del av de intervjuade brukarna beskriver svårigheterna att få gehör för sina framförda behov och åsikter och hävdar då att deras rätt till inflytande åsidosätts.268 De upplever också att det är ett långsamt och byråkratisk system, när behoven är akuta.
Jag kom hem i maj [från sjukhuset]/…/det tog sex veckor innan vi bara fick kontakt med handläggaren, som arbetade väldigt lite och sedan fick vi hjälp i oktober. Det är lång tid. (Br:10)
Tillgängligheten till ansvariga personer i organisationen är begränsad och kan inte påverkas av den enskilda. Det blir mycket väntan i en vardag som inte fungerar, vilket begränsar den enskildas möjlighet till inflytande.
266 Prop. 1992/93: 159, s. 172-173. 267 SOU 1991:46, s. 126.
Den som började rya om assistans var inte jag. Jag fick nej i länsrätten och försäkringskassan. Sedan kom en ny i vår kommun och han drev igenom assistansen då. Försäkringskassan förstod inte detta [med sonens autism]. Den på kommunen hjälpte mig att skriva de rätta orden, så sen gick det. (Gm:3)
Här är det en intervjuad företrädare som inte har tillgång till det korrekta språk myndigheten begär, vilket resulterar i att förhandlingen om personlig assistans misslyckas ur brukarens synvinkel. Förhandlingen leder till brukarens fördel när det är en myndighets- person som ”förhandlar” med en annan myndighet.
Det blev inte klart för de [försäkringskassan] nekade mig hjälp till en början./ …/ Vi drev det vidare till länsrätten och där fick vi rätt men det räckte inte ändå. Kommun hjälpte mig att överklaga. Det var kommun som sa att jag kunde överklaga till kammarrätten. Det blev bifall. Sedan har jag inte hört någon från försäkringskassan. Inte ett ord. (Br:1)
Intervjuerna visar att det ofta är den verkställande organisationen, som hjälper den enskilda att formulera sina behov och driva sina krav till försäkringskassan, det gäller både assistansbolag och kommunens socialtjänst. Jag kan inte i mitt material utläsa om brukarna har haft möjlighet att påverka vilken person de fick som handläggare och om de kan byta handläggare om de anser att kommunikationen inte fungerar. En upplevelse av att inte ha inflytande kan bero på brister i mötet mellan individerna, vilket skulle kunna ha förändrats med byte av handläggare. De intervjuade handläggarna menar att om det uppstår alltför skilda meningar mellan brukaren och dem i utredningen så försöker de byta handläggare. I små kommuner kan det innebära att socialtjänsten köper en handläggartjänst från en grannkommun. (H:2,4)
Den motsatta bilden finns parallellt, andra brukare tycker att utredningen med kommun och försäkringskassa var bra och de anställda de mötte lyssnade och förstod deras behov. Det är av vikt hur handläggare på en myndighet bemöter individen för att den sökande ska känna att det finns utrymme för inflytande. Brukarna uttrycker det som att handläggare som inte strikt håller sig till regler och rutiner utan tar en mer personlig roll upplevs som mer öppna för inflytande, det Goffman kallar en sekundär anpassning till organisationen.269
Jag väljer att låta brukaren läsa mina första anteckningar så kan jag rätta det jag missförstått direkt eller göra tillägg. Det tror jag gör att de känner att de är delaktiga /…/däremot tror jag inte att brukaren är helt klar över betydelsen av intyg från läkaren eller arbetsterapeuten kring förmåga och varaktighet. (H:1)
6 Inflytande i förhandlingen om personlig assistans
Brukaren har bara erfarenhet av sin egen funktionsnedsättning, men verkställare och assistenter möter många olika brukare och kan därför jämföra. De intervjuade verkställarna och assistenterna bekräftar att det ofta är de som aktualiserar att brukaren har behov av assistans, mer stöd eller en annan form av stöd. (V:gr1, Ass:gr2) De kan ge brukaren argument i förhandlingen med försäkringskassan. Kommunens socialtjänst, liksom de privata assistansbolagen kan också ha ett ekonomiskt intresse av att brukaren får maximalt antal timmar då ersättningen är statlig, menar verkställarna (V:gr2) och ett par av handläggarna. För kommunen kan det vara en ekonomisk fördel att brukaren väljer en egen lägenhet med assistans framför en gruppbostad då det innebär att försäkringskassan övertar kostnaden för alla timmar över de första 20 av insatsen.