DET FARLIGA TURISTRUMMET

”Hit kommer i år 100 000 svenskar. Till solen, till de underbara playorna, till den billiga spriten, Men det finns ett andra Mallorca också. Med våldsbrott, stölder, självmord, delirium och bottenlös tragik” (Expr 690521)

Säkerhet och trygghet är viktiga faktorer för att en plats ska uppfattas som ett attraktivt turistmål (Nielson, 2001) och bilder som garanterar att turistmålet är fritt från faror och problem är därmed ett viktigt inslag i turismens övertalande information

(Dann, 1996a). När det gäller mediernas beskrivningar av verkligheten tenderar dock olyckor och brott att ha ett stort uppmärksamhetsvärde (Hadenius och Weibull 1999; Avraham 2000), något som även bekräftas i det undersökta mallorcatexterna. Här finns således en intressant spänning mellan å ena sidan behovet av att bekräfta det trygga och säkra turistparadiset och å andra sidan tendensen att rapportera om händelser och förhållanden som rubbar det trygga och säkra turistparadiset.

Figur 5.5: Det farliga turistrummet.

Det säkra och trygga turistmålet Mallorca är ett viktigt inslag i mediebilderna. Att rapportera om händelser som rubbar denna trygghet och säkerhet är därmed angeläget samt att berätta om aktörer som upprätthåller det trygga och säkra Mallorca. Aspekten det farliga turistrummet som kan kopplas till turistparadiset

Mallorca, är efter aspekten det välkända turistrummet den tredje (1974-1988) och

fjärde perioden (1989-2000) och efter aspekten det svenska turistrummet den andra

perioden (1960-1973), den aspekt som dominerar mediebilderna av Mallorca. Tidningarnas rapportering om olyckor och brott på Mallorca ökar dramatiskt under 1990-talet, då hela 47 av 196 texter (DN och Expr) har denna aspekt i fokus. Det kan jämföras med 23 respektive 26 texter under den andra respektive tredje tidsperioden. Procentuellt är det emellertid perioden mellan åren 1974-1988 som mediebilderna av olyckor och brott i turistparadiset dominerar det totala medieutrymmet. (27 % i DN och Expr). Detta är intressant eftersom perioden 1974-1988 är den tidsperiod då det för övrigt sker en allmän nedgång både vad det gäller antalet publicerade texter om Mallorca och det medieutrymme som Mallorca ges i de undersökta dagstidningarna. Något som i sin tur kan relateras till Mallorcas minskade attraktionskraft.

En förklaring till att det farliga turistrummet upptar en stor del av mallorcatexternas

totala utrymme är att detta är en aspekt som ofta genererar en serie texter. Ett sådant exempel är GP:s nyhetsrapportering kring branden på hotell Casa Suecia i mars 1988. I

denna textserie ges en rad olika vinklar på det inträffade. Först och främst en inledande och övergripande text "Ny turistkatastrof - fem dog i hotellbrand". Därefter texten "De omkom i hotellbranden", i vilken fokus är på de fyra svenska turister som brann inne. En tredje text behandlar säkerheten på researrangören Fritidsresors hotell. Textserien avslutas med en text på temat brandsäkerhet på spanska hotell i allmänhet. Här refereras till en EG-undesökning som visar att "över hälften av alla hotell i Spanien

var, när en EG-kommission undersökte saken, helt otillfredsställande ur brandsäkerhetssynpunkt". Andra exempel på textserier är nyhetsrapportering kring

våldsbrott och strejker. Här är det framför allt händelseutvecklingen i tiden som genererar uppmärksamhet. Inledningsvis konstateras att ett brott har begåtts eller att en strejk har inletts. Därefter följer texter om jakten på gärningsmannen respektive huruvida strejken trappas upp eller ned.

Dagstidningarnas rapporteringar och berättelser om ett Mallorca som är långt ifrån ett tryggt och säkert turistparadis, utan snarare en plats där olyckor och brott drabbar många turister, kan delas in i två kategorier. För det första, mediebilderna av problemen som rubbar det trygga och säkra och som skapar ett farligt Mallorca. För det andra, mediebilder av problemlösarna, vilka förebygger att turisterna drabbas av olyckor och brott och lindrar problemen när de ändå drabbar semesterfirarna. Problemlösarna agerar experterna genom att tala om vad som orsakat problemet och hur det hade kunnat undvikas.

Det otrygga Mallorca

Det farliga turistrummet har olika innebörder under olika perioder i Mallorcas utveckling som turistmål. Detta är en del av turistrummet som i sin tur kan kopplas till plötsliga och oväntade händelser (Tani, 2001a, 2001b), vilka väcker Mallorcas mediala uppmärksamhet. Gemensamt för rapporteringen om olyckor, brott och andra problem är att de direkt eller indirekt får konsekvenser för turisterna på Mallorca. Ett populärt ämne är mallorcahotellens standard. Under den studerade perioden påträffas en rad texter om hotell vars standard när det gäller t ex brandsäkerhet, bakteriehalter i kranvattnet, gasspisar och hållfasthet äventyrar turisternas säkerhet.

En del av det farliga turistrummet är researrangörernas falska bilder av turistmålet. Det är framför allt under perioden 1960 - 1973 som den oseriösa resebyråbranschen lyfts fram. Dagstidningarna berättar om hur "små oseriösa resebyråer erbjuder billiga,

men riskabla resor" och svenska turister låter sig luras av paradisbilden av Mallorca.

Problemet med paradisbilden aktualiseras även i samband med rapportering om våldsbrott:

"På dagarna är Mallorca oskydligt som i turistbroschyrerna - stränderna packade av turistande flickor. Men när kvällen kommer griper skräcken omkring sig. Då stannar flickorna inne på hotellrummen..." (Expr 690522)

En betydelsefull del av mediernas beskrivningar av Mallorca är således bilder av det farliga Mallorca. Viktigt i sammanhanget är dock att dagstidningarnas bilder av det farliga turistrummet rymmer experter som analyserar och löser problemen.

Problemlösarna

Dagstidningarnas rapporter om ett Mallorca som inte håller måttet som säkert och tryggt turistmål innehåller vanligen en del i vilken experter får ge sin syn på saken. Under större delen av perioden är dessa experter från Sverige eller från ett annat västeuropeiskt land. I takt med att lokalbefolkningen ges en mer aktiv roll i mediebilderna, ökar dock förekomsten av lokala experter, vilket främst är tydligt under den fjärde fasen (1989-2000). Det är framför allt svenska verksamheter som utgör det sociala skyddsnätet när olyckor och andra problem inträffar i turistrummet. Svenska kyrkan och svenska konsulatet är, vilket diskuteras ovan i avsnittet om hur det svenska fungerar som en trygghet, två exempel på viktiga problemlösare.

I dagstidningarnas beskrivningar av det farliga turistrummet är det främst researrangörer och svenska myndigheter och organisationer som ställer krav på turistmålet Mallorca när det gäller standard och säkerhet på t ex hotell och flygplatsen.

"Turisthotellen på Mallorca kommer sluta hyra ut gasuppvärmda lägenheter. Detta efter hot om bojkott från stora reseföretag sedan brittiska BBC granskat de livsfarliga apparaterna i en uppmärksammad TV-dokumentär." (Expr

950906)

”De stora engelska och tyska resebyråerna som fraktar huvuddelen av turisterna till Mallorca har förklarat att de kommer dra ner antalet resenärer, om inte mallorcinerna skärper sig.” (DN 850324)